Veckans bästa:
1. Fabrizio Miccoli (Palermo)
Ur ett ground-zero-liknande Palermo upppstod det eviga fenomenet Miccoli. Il Pibe di Nardò sänkte Inter med sitt frisparksmål i slutminuterna och hade dessförinnan gjort 1-1-målet, passat fram till Hernandez 2-2-mål och plågat Inter-försvaret med sina dribblingar och sin euforiska vilja. Miccoli verkar pånyttfödd ur Devis Mangias adrenalin och mår väldigt bra av att återigen vara Palermos offensiva referenspunkt. Detta nya Palermo har gett tillbaka nycklarna till framgång till sitt unikum.
2. Juventus
Andrea Pirlo och Alessandro Del Piero dansade med Parma, Stephan Lichtsteiner blev historisk målskytt, Arturo Vidal hoppade in och gjorde succé, Claudio Marchisio gjorde omgångens mål och Simone Pepe har nästan aldrig sett bättre ut i en Juve-tröja. Allt detta på den första matchen på deras nya arena. Det kunde nästan inte blivit vackrare för Juventus.
3. Maxi Moralez (Atalanta)
Tvåmålsskytt när Atalanta plockade av Genoa en poäng på Marassi. Höll sig först framme på en retur och sprang sedan ifrån Genoa-försvaret och avslutade med stor kyla. Moralez kommer ge Atalanta-supportrarna många högstunder den här säsongen.
4. Devis Mangia (tränare Palermo)
Palermos nye tränare har bara fått en dryg vecka på sig att få ihop laget och ändå så har han lyckats ge Palermo spelglädjen tillbaka och välbehövlig aggressivitet. Nu finns en hunger i laget som inte fanns under Stefano Pioli och Mangias Palermo påminner faktiskt lite om Delio Rossis. Om han är ett stjärnämne eller en engångs-lycko-amulett får tiden utvisa men det Palermo vi såg besegra Inter var mycket den nye tränarens förtjänst. Mangia-effekten funkar.
5. Hugo Campagnaro (Napoli)
Från bilolycka i somras till hjälte för Napoli i premiären. Hans långa inkast ställde hela Cesena-försvaret och ledde fram till Lavezzis 0-1-mål och han avgjorde sedan själv när han höll sig framme på Hamsiks inlägg. Däremellan hann han med en stark insats i försvaret.
6. Francesco Guidolin (tränare Udinese)
Ingen Alexis Sanchez, ingen Gökhan Inler och inget Champions League men Udinese är ändå i goda händer. Tränare Guidolin är en garanti för att Udinese-projektet kan fortsätta att röja nya framgångar och producera fram nya stjärnor. En seger mot Lecce på bortaplan tyder på stor stabilitet i klubben.
7. Antonio Cassano (Milan)
Hela sommaren har Cassano enligt media varit för tjock och ansedd som Milans fjärde-forward. Mot Lazio var han Milans bäste och spelade fram till Zlatans mål och nickade in 2-2 själv. Så ger man svar på tal.
8. Daniele Conti (Cagliari)
Har verkligen skaffat sig en vana (eller ovana beroende på hur man ser det) att göra mål på Roma. Söndagens match var inget undantag och hans mål var den stora grundbulten i Cagliaris seger. Romanistan Conti har verkligen blivit sardinsk bandiera.
Veckans sämsta:
1. Gian Piero Gasperini (tränare Inter)
Envisas med en trebackslinje fastän Walter Samuel och kompani verkar mest må dåligt av det. Han tycker att Wesley Sneijder är en anfallare fastän resten världen anser att han är en av världens bästa offensiva mittfältare. Han ger Zarate chansen från start och när argentinarens första halvtimme är en sämre version av det sämsta han gjort i Lazio byts han ut. Det måste vara bästa sättet att knäcka en spelare som är beroende av självförtroende. Varför inte bara använda sig av materialet på bästa sätt? Hur svårt kan det vara att spela 4-3-3 med Sneijder i en Xavi-roll? Eller 4-3-1-2 med Sneijder som offensiv mittfältare och med två anfallare framför som ändå materialet bättre passar till? Jag förstår inte. Delio Rossi hade aldrig gjort så.
2. Yohan Benalouane (Cesena)
Två gula kort blev ett rött. Den fransk-tunisiske mittbackens utvisning var onödig och hjälpte Napoli till seger. Harakiri-insats.
3. Luciano Zauri (Lazio)
Ett misstag att han finns med i truppen och ett ännu större misstag att han fick spela. Hans enorma stelhet och oförmåga att hinna med Antonio Cassano på Milans 1-2-mål kändes lite pinsam. Hängde sedan inte med samma spelare när han nickade in 2-2-målet. Ende Lazio-spelare som inte kan vinna en nick-duell med Cassano?
4. Franco Colomba (tränare Parma)
Om man väljer att spela med Francesco Valiani och Francesco Modesto på kanterna istället för t ex Jonathan Biabiany har man väl redan kastat in handduken? Dessutom är en veckas Sergio Floccari alltid bättre än en hel sommar av Graziano Pellé. Tjänstefel på båda punkterna om du frågar mig.
5. Bojan Krkic & Pablo Osvaldo (Roma)
Två nyförvärv, två inkognitos. Bojan känns som den där typiska spanska spelaren som blir förvirrad i den italienska fotbollens labyrint. Härlig teknik, lite för vek, lite för lite målskytt. Bojan är beroende av ett fungerande lag och när Roma ännu inte är det blir han meningslös.
Pablo Osvaldo kostade Roma en massa pengar. För mycket tyckte jag. Alla som älskar Espanyol kanske tyckte annorlunda. Men detta är inte Primera Division utan Serie A och känslan man fick efter matchen mot Cagliari var att detta var mer gamla Bologna-Osvaldo. Lite för osnabb, lite för okonkret och out of position. Illavarslande premiärmatch.
Omgångens lag (3-5-2)
Michael Agazzi (Cagliari)
Höll nästan helt tätt med bravur när Cagliari besgerade Roma.
Stephan Lichtsteiner (Juventus)
Ett ånglok på sin högerkant. Startade och avslutade Juves första historiska mål. En garanti.
Hugo Campagnaro (Napoli)
Grym försvarsinsats mot Cesena spetsat med en inkast-assist och ett eget mål. Kämpe och matchvinnare.
Manuel Pasqual (Fiorentina)
Gjorde vänsterkanten till sitt herravälde mot Bologna. Hans inlägg ledde fram till Gilardinos nickmål och var även inblandad i 2-0-målet.
Simone Pepe (Juventus)
Juventus har köpt in massor av yttrar under sommaren och alla trodde att Pepe skulle lämna klubben. Istället var det han som fick spela i premiären och gjorde det bättre än någonsin. En helgjuten insats på sin kant och gjorde ett klassmål. Ändrade kurs på sitt eget öde.
Andrea Pirlo (Juventus)
Gjorde en drömdebut för sin nya klubb med den ena geniala passen efter den andra. Låg bakom två av Juves mål och dirigerade spelet som den finaste dirigent. Pirlo är mittfältspoesi.
Claudio Marchisio (Juventus)
Mixade hårt jobb med fina tekniska nummer. Hans 4-0-mål var som en scen ur "Crouching tiger, hidden dragon", ett konstnummer. "Tardellino" går en mycket intressant säsong till mötes.
Daniele Conti (Cagliari)
Styrde och ställde på Cagliaris mittfält med både klokhet och auktoritet. Målskytt mot Roma....igen.
Maxi Moralez (Atalanta)
Tvåmålsskytt och gav Genoa huvudvärk med sin snabbhet. Ett lysande nyförvärv.
Antonio Cassano (Milan)
Spelade fram till Zlatans mål och nickade själv in 2-2-målet. Bäste Milan-spelare mot Lazio.
Fabrizio Miccoli (Palermo)
Knockade Inter med sitt frisparksmål i slutminuterna. Dessförinnan hade han gjort Palermos 1-1-mål och spelat fram till Hernandez 2-2-mål. Fenomen.
Omgångens tränare: Devis Mangia (Palermo) På en dryg vecka lyckades han skapa ett aggressivt och spelglatt Palermo kapabla att besegera Inter. Drömstart.
Omgångens domare: Gianluca Rocchi (Milan-Lazio) Gjorde det mesta rätt och fick matchen att flyta på ett bra sätt.
Omgångens mål: Claudio Marchisio (Juventus-Parma) (Se målet till höger!)
Omgångens snackis: Är Gian Piero Gasperini rätt tränare för Inter? och är Luis Enrique rätt tränare för Roma? På lördag ställs de mot varandra. Jag skulle inte vilja vara i förlorarens skor efter den matchen.
Omgångens tanke: Jag vet inte om ni tänkte på det men jag tycker alltid det är lika lustigt att se fotbollsspelare bli helt galna när en domare blåser av matchen innan en hörna eller frispark ska slås. Domare Rocchi blåste av matchen mellan Milan och Lazio på exakt rätt tidpunkt men precis innan en Milan-hörna skulle slås. Självklart blev Milan-spelarna vansinniga eftersom de tyckte sig ha blivit berövade sin rätt att slå sin hörna först.
Jag skulle råda alla spelare i Serie A att köpa en regelbok. En domare har rätt att (och ska) blåsa av matchen när tiden är ute. Det spelar ingen roll om man ska slå en hörna, frispark eller har öppet mål. Hur rättvist skulle det vara för det laget som har hörnan emot sig om han inte gjorde det? Är tiden ute så är den ute. Att spelarna alltid tror att man har rätt att hinna med sin hörna är säkert delvis beroende på att domare ofta antingen gjort fel eller lagt till tid på övertiden tidigare. Men jag inbillar mig att många spelare tror att regeln säger att man har rätt att slå en hörna fast tiden är ute. Det trodde jag också. Innan jag gick en domarkurs.
En regelbok till alla spelare i julklapp, eller vad tror du, Giancarlo Abete?