I maj 2016 var Albin Ekdal på en nattklubb i Hamburg med svenska vänner. Då råkade svensken ut för en skada efter ett fall mot ett bord, en kort tid innan EM-slutspelet i Frankrike.
I Sommar i P1 berättar landslagsmittfältaren om hur han upplevde skadan.
- I trängseln och mörkret råkade jag backa in i en soffa och tappa balansen. Jag föll handlöst ner från en platå med ryggen före, rätt in i stålkanten på ett bord en bit nedanför. "Helvete", tänkte jag, "det där gjorde rätt ont", men jag var snabbt uppe på benen igen och försökte spela oberörd, men jag märkte att något verkligen var fel. Jag rös till i hela kroppen och märkte hur varmt blod rann ner för ryggen mot rumpan. Sedan kom yrseln. Visst hade jag druckit, men det här... Jag började förlora medvetandet, minnena är sporadiska, säger Ekdal.
Ekdal hade fått ett 20 centimeter långt jack på ryggen av bordskanten, som även var flera centimeter djupt. Han hade förlorat en liter blod och fick köras till sjukhus med ambulans för att opereras akut.
Skadan blev omskriven inför mästerskapet i Frankrike.
- Media kommer säkert gotta sig i det här, och många andra också. Den här typen av skador på idrottsmän får snabbt spridning. Jag ser rubrikerna framför mig: "Ekdal skadad - på nattklubb". Hade jag redan stämpeln av att vara skadedrabbad så skulle den nu nitas fast i pannan på mig, strax under kanten på dumstruten, säger Ekdal.
Vidare berättar han om hur han några dagar senare tagit sig upp ur sängen för att gå på toaletten, men att han svimmat.
- Jag vaknade upp på golvet med kiss över mig, halvt naken endast iklädd en sjukhusklänning. Jag kunde inte röra mig, smärtan och de häftade metallstygnen satte stopp för all typ av fysisk rörelse. Jag börjar skrika "help me please!", "hilf mir!" Några minuter dröjer innan personalen hittar mig på golvet täckt i mitt eget kiss och med snoppen i det fria, säger Albin Ekdal.
Ekdal berättar även om de veckor han låg hemma i lägenheten i Genua efter att ha drabbats av coronaviruset tidigare i vår.
- De första tio dagarna låg jag i sängen med en feber som gick upp och ner, 39,0, 37,5, 38,2. Jag hade ont i huvudet, ont i lederna och hur vältränad jag än är som professionell fotbollsspelare orkade jag plötsligt ingenting. Jag sov mest, drack lite, åt hämtmat om jag orkade, facetimade med min flickvän Camilla och vår dotter Alma som lyckades ta sig till Sverige samma dag som Italiens gränser stängde, säger han.