Zlatan Ibrahimovic hade en turbulent sista tid i Inter när han våren 2009 bestämt sig för att han ville lämna klubben. Han beskriver i sin nya bok en dramatisk situation efter en hemmamatch mot Lazio i ligan där flera ultraschefer väntade på honom i spelartunneln på San Siro.
Under matchen buades och busvisslades han ut så fort han misslyckats med något. När Ibrahimovic satte 1-0 på ren ilska som han själv beskriver det, sprang han baklänges med ansiktet mot Inters fans och hyssjade dem.
”Det var håll käft liksom: Här är mitt svar på ert skit”, skriver Zlatan i sin självbiografi "Jag är Zlatan Ibrahimovic", som han skrivit tillsammans med författaren David Lagercrantz.
Direkt efter matchen fick Zlatan Ibrahimovic reda på att chefer för Inters ultras väntade på honom i tunneln till omklädningsrummet ”utan att han förstod hur de kommit dit”. Han möttes av sju, åtta ultraskillar, typer från ”mina sorters gator”, som Ibrahimovic beskriver det och är öppen om sina känslor: nervositeten, stressen och att hans puls steg till 150.
Ibrahimovic berättar att han valde att konfrontera ultrascheferna. Trots att han kände sig väldigt obekväm. ”Men jag sa till mig själv: Det går inte att fega ur nu”, skriver han. Efter att ha gett ultrascheferna ett kort, kaxigt Zlatansvar gick han iväg med ett hårt bultande hjärta.
Efteråt krävde supportklubben ett officiellt möte men Ibrahimovic vägrade. Han skriver att han inte hade någonting att vinna på det, för det är skillnad på fans och spelare, enligt den svenska anfallaren. Han ville få en ursäkt på hemsidan från ultrasfansen så att man kunde glömma det hela.
Ingenting hände och ultrasfansen bestämde sig för att ignorera Ibrahimovic genom att varken bua eller heja på honom. ”De skulle låtsas att jag inte fanns. Lycka till, tänkte jag.”