Veckans bästa:
1. Lazio
Fortsatta serieledare och man har nu radat upp fyra raka segrar. Edy Reja har gett laget lagmoral, en trygghet och ett stabilt försvarsspel. Grejen är den att det finns utrymme för förbättring. Hernanes kan ännu mer, Sergio Floccari har bara kommit igång och Mauro Zarate har i sin mer uppoffrande roll ännu inte exploderat offensivt. Anfallsmässigt tror jag inte att vi har sett det bästa Lazio ännu. Även om många fortfarande fnyser åt deras scudetto-chanser kan jag inte räkna bort dem eftersom laget är gjort av riktigt virke. Lazio-upplagan - 10/11 är åtminstone helt klart gjord för Europa-platser. Och ja, kanske inte vilka Europa-plaster som helst....
2. Philipe Coutinho (Inter)
Piccolo Meraviglia - Det lilla underverket. För ungefär ett och ett halvt år sedan hyllade jag denna talang och spådde honom som en framtida världsstjärna. Han är inte där ännu men vid 18-års ålder har han redan visat upp sin flygfärdighet. Mot Sampdoria gav han Inter fart, fläkt och färg med sin speed, teknik och dribblingsskicklighet. Han var ett konstant hot och spelade fram till Samuel Etoos kvitteringsmål. När han blir lite starkare och mer konkret i sina avslut kommer han bli läskigt bra. Kanske behöver inte president Moratti drömma om Lionel Messi eftersom man redan har en liknande juvel i sitt eget bo.
3. Ezequiel Lavezzi (Napoli)
Sprang sönder Sokratis och visade en enorm vilja matchen igenom mot Milan. Hans helt unika mål var gudabenådat artisteri få förunnat. Lavezzi är Napolis största skatt och hans insats mot Milan förtjänade ett bättre öde.
4. Massimo Oddo (Milan)
Ibland återuppstår de från de döda. I ett skadedrabbat Milan blev Luca Antonini tidigt tvungen att kliva av matchen på grund av en otäck huvudskada och vem hoppar in? Jo, Massimo Oddo som knappt satt en fot rätt på fyra säsonger. Min första tanke var att det här kommer bli rena mardrömmen för Milan. Men vad händer? Oddo tar på sig fötterna från 2005 och vågar gå på offensiven och ser rätt slipad ut. När matchen är över kan han kvittera ut två fina framspelningar till Milans båda mål. Ut ur askan kommer en Oddo.
5. Marco Donadel (Fiorentina)
Donadel har länge varit en grovjobbare utan större kvalité i mina ögon men mot Bari klev han fram som en ledare med mycket bollerövring men även med bra passningsspel. Han tog också på sig matchvinnar-rollen när han öppnade målskyttet med ett vackert långskott. Kanske är det denna säsong som han lyfter sig och blir en mittfälts-general för viola. Matchen mot Bari gav åtminstone indikationer på det.
6. Kevin Constant (Chievo)
Säsongens hittills mest positiva överraskning. Med läcker teknik, fin fart och bra spelförståelse har han gett Chievos mittfält välbehövlig fantasi och friskhet. Mot Cesena var han bäst på plan och konfirmerade sin grymma form och en stor eloge till Chievos scouting måste verkligen ges. Ett fynd.
7. Phillipe Mexes (Roma)
Äntligen fick vi se den riktiga Mexes. Den där eleganta, brytningsäkra och kejserliga Mexes. Mot Parma var han en kung i försvaret och var ett litet ljus i den rätt mörka Roma-tillvaron.
Veckans sämsta:
1. Michele Pazienza (Napoli)
Tog med handen halvt med flit två gånger om mot Milan och blev rättmätigt utvisad och naturligtvis fick det bittra konsekvenser (även om Napoli var sjukt bra med tio man) för hans Napoli. Hans agerande var oförklarligt och otroligt märkligt. Raka vägen in i skamvrån för Pazienza.
2. Vincenzo Iaquinta (Juventus)
Så stel, så oteknisk och så ofta offside. Ibland gör det ont att se Iaquinta spela fotboll och matchen mot Bologna var en sådan gång. Missade dessutom en straff.
3. Milos Krasic (Juventus)
Krasic är en fantastisk spelare som gjort en otroligt stark inledning på säsongen men hans filmning (vilket ledde till en straff) mot Bologna var både grov och pinsam. Han behöver verkligen inte bete sig på det viset då han är tillräckligt bra för att få fördelar med sig. Förhoppningsvis var det för sista gången.
4. Bari
Baris match mot Lazio var en indikation på vad som komma skulle. Helgens match mot Fiorentina var en fortsättning på den formsvacka som inletts och jag misstänker att Bari kommer få det tufft framöver. Hur skicklig än tränare Ventura är så är det svårt när man har okvalitativa spelare som t ex Ghezzal, Castillo, Kutuzov och Gazzi. Truppen är för tunn och spetskvalitéerna likaså. Mörka tider kan vara på väg.
5. Andrea Coda (Udinese)
Gav onödig spänning med sin onödiga utvisning mot Palermo.
Omgångens lag: (3-3-3-1)
Emiliano Viviano (Bologna) (1)
Tog Iaquintas straff och var stabil matchen igenom. Azzurri-kvalité rakt igenom.
Phillipe Mexes (Roma) (1)
En klippa mot Parma med sin elegans, styrka och brytningsskicklighet. Gav ett vackert styrkebesked till tränare Ranieri.
Gabriel Paletta (Parma) (1)
Höll väldigt bra koll på Marco Borriello med sin starka fysik och med sina tajmade brytningar. Argentinsk granit.
Dario Dainelli (Genoa) (1)
Varit överraskande stabil denna säsong. Mot Catania agerade han elegant bläckfisk som den finaste Lucio och rev ner stora applåder på Marassi.
Marco Donadel (Fiorentina) (1)
Visade hjärta men gav också ovanligt mycket kvalité till mittfältet mot Bari. Öppnade målskyttet med ett vackert långskott.
Kevin Constant (Chievo) (1)
Bäst på plan mot Cesena med sin flinka kvickhet och läckra teknik. Största fyndet i sommarens mercato-korg?
Stefano Mauri (Lazio) (2)
Nästan allt Mauri rör vid blir till guld numera. Han spelar fram, han gör mål och han ger Lazio stort jobb för laget. Bättre än någonsin.
Phillipe Coutinho (Inter) (1)
Briljerade med sin extrema bollbehandling och sin ljushastighet. Spelade fint fram till Etoos mål och ger Inters framtid ett vackrare sken.
Alexis Sanchez (Udinese) (2)
Snurrade och bluffade med Palermos försvarare med sin överkurs-teknik och sina himmelska dribblingar. Jag säger det igen, han är redo för ett storlag.
Ezeqiuel Lavezzi (Napoli) (2)
Spelade på högelektronisk dynamik mot Milan med sin fart och teknik. Gjorde ett unikt och fantastiskt mål.
Sergio Floccari (Lazio) (1)
Målskytt mot Cagliari och var magnifik längst fram med sin kompletta anfalls-stil. Ger Lazio både tyngd och skicklighet längst fram.