10. Enzo Bearzot
På klubbnivå tränade han bara Torinos ungdomslag och Prato. Bearzot var en förbunds-produkt och gick från att ansvara för U-23-landslaget till att ta över A-landslaget 1975. Bearzot lyckades egentligen bara med en bedrift, men inte vilken som helst utan VM-guldet 1982. Under denna period hade både Brasilien, Tyskland och Argentina väldigt starka lag vilket gör bedriften ännu mer imponerande. Lyckades eller ville sedan inte föryngra laget vilket innebar fiasko fyra år senare i Mexico-VM.
9. Vittorio Pozzo
Italiens störste vinnare på landslagsnivå. Vann VM-guld både 1934 och 1938 och även OS 1936. Var ansvarig för landslaget rekord-länge, nämligen hela 19 år mellan 1929 och 1948. Troddde mycket på metoder och system och var banbrytande i italiensk fotboll när det gäller disciplin.
8. Fulvio Bernardini
Den enda som lyckats vinna två scudetton med två icke-metropol-klubbar, nämligen 1955-56 med Fiorentina och 1963-64 med Bologna. Hans lag spelade ofta vacker fotboll och var motsatsen till Catenaccion. Var den som föryngrade landslaget och därmed lade grunden till sin efterträdare Bearzot.
7. José Mourinho
Visst, han var inte i Italien så länge, man han kom och han vann. Under sina två år i Inter vann han först scudetton 2008-09 och sedan trippeln 2009-10, dvs ligan, Champions League och italienska cupen. En otrolig bedrift, helt unik i Italiensk fotboll. Ingen har haft så stor påverkan under så kort tid i Italien som Mourinho.
6. Arrigo Sacchi
Förändrade fotbollen i Italien med sin Holland-inspirerade totalfotboll. Men Sacchi var även otroligt noggrann med det defensiva spelet och var hård med regler och tidpunkter. Vann scudetton 1987-88 och mästarcupen både 1988-89 och 89-90 och var den som lade grunden för Milans tio år långa storhetsperiod.
5. Giovanni Trapattoni
Är den mest framgånsgrike italienska tränaren när det gäller antalet titlar. Har vunnit 10 ligatitlar (6 med Juventus, 1 med Inter, Bayern Munchen, Benifac och Salzburg). Har dessutom vunnit alla Uefas klubbpokaler under sin långa karriär. Pragmatisk tränartyp som ofta kunnat locka fram det bästa hos sina spelare. Inte lika lyckad som förbundskapten.
4. Helenio Herrera
Inte förrän på det tredje försöket vann Herrera scudetton med Inter, men den titeln var startskottet för vad som sedan blev "Il Grande Inter". Vann Europacupen året därpå och sedan två scudetton till 1964-65 och 65-66. Var en revolutionerande personlighet med sin något diktatoriska stil.
3. Nereo Rocco
Rocco började med att göra underverk med mindre lag som Triestina (tog dem till en andraplats 1947-48) och Padova (en tredjeplats 1957-58) innan han hamnade i Milan. Rocco var en av de första att använda sig av "Catenaccio" , dvs försvarsbetonat spel och kontringar. Vann scudetton 1961-62 och sedan mästarcupen året efter i Milan. Var sedan tre säsonger i Torino innan han återvände till Milan för att på nytt vinna scudetton 1967-68.
Scudetto-laget 61-62 spelade en helt annan typ av fotboll än vad vi såg Roccos lag göra tidigare i karriären. Det var istället briljant offensiv fotboll som präglade det laget med bland annat Kurt Hamrin och Gianni Rivera i laget. Det visade på Roccos storhet, att han byggde lagen efter deras karaktärer och inte tvärtom. Arenan i Trieste (hans födelseort) är döpt efter honom.
2. Fabio Capello
Capello tog som relativt okänd över efter Sacchi i Milan i början av 90-talet och vann tre raka scudetton på en gång (91-92, 92-93, 93-94). Vann även Champions League 93-94 och sedan ytterligare en scudetto 1995-96 innan det bar av till Spanien och Real Madrid. Även där gjorde Capello succé då han vann ligan på sitt första försök.
Lyckades sedan med konststycket att återerövra scudetton till den rödgula delen av Rom innan han blev framgångsrik i Juventus. Vann ytterligare en ligatitel med Real Madrid innan han startade sin förbundskapten-bana först i England och nu i Ryssland. Få tränare har ett liknande titel-snitt som Capello och hans hårda stil verkar ha fungerat vädligt bra. I vilket fall i klubbsammanhang.
1. Marcello Lippi
När han 1994 anlände till Juventus mottogs han med viss kyla men istället öppnade han upp en ny svartvit era och återtog scudetton efter nio långa år. Vann sedan två gånger till (96-97 och 97-98) och även Champions League 95-96 med Juventus. Efter ett misslyckande med Inter återvände han sedan till "Den gamla damen" 2001 och startade ytterligare en stark Juventus-period med två scudetton.
Han hade dock lämnat det bästa till sist. 2006 tog han Italien till ett överraskande VM-guld. Lippi hade en förmåga att få ut det bästa av sina spelare, t ex Nedved i Juventus, Materazzi och Grosso i landslaget. Trots plumpar i protokollet som Inter-sejouren och VM 2010 så har Lippi samlat på sig de värdefullaste titlarna på sin hylla.