Serie A kan inte behålla Samuel Etoo, Alexis Sanchez eller Javier Pastore och de kan inte värva de största namnen på mercaton som t ex Cesc Fabregas eller Sergio Aguero. Tiderna när Serie A var fotbollens mecca är förbi. Det är en ny världsordning i fotbollsvärlden. Det är oligarkernas och shejkernas tid, det är Barcelonas och Real Madrids tid. Det är tider då Manchester City, Malaga och PSG är nya ekonomiska maktfaktorer. Det är en tid då Premier League är den penningstarkaste ligan.
Varför är det så och vad ska Serie A göra för att inte tappa ytterligare mark till de andra ligorna i Europa?
1. Arenorna.
Här ligger Italien långt efter Premier League och Bundesliga. Juventus blir först nu i år med en modern arena utan löparbanor. De flesta italienska klubbar har skisser på nya arenor men från arkitektbord till praktik är det fortfarande långt. Att ha en egen arena kommer bli mer och mer nödvändigt för en klubb. Du får in alla publikintäkter och det leder till förbättrade sponsoravtal (du ska ju helst fylla arenan förstås).
Dessutom ökar garanterat attraktionsvärdet när det gäller att värva spelare. Sedan har de flesta moderna arenor inbyggda souvenir-shoppar och dylikt vilket ökar inkomsterna. Nu är ju italienska supportrar inte alls lika benägna att klä ut sig i alla möjliga souvenir-attiraljer som kanske tyskar, engelsmän och asiater men det går ändå att tjäna mer på den fronten. Förhoppningsvis kommer Juventus arena gå i bräschen för övriga klubbar att öka farten på byggandet då de kanske ser hur det funkar i praktiken. Tyvärr kommer det dröja minst fyra, fem år innan vi ser hälften av Serie A:s klubbar med nya arenor.
2. Skatten
I Italien har man 43 % skatt på spelarlönerna medan man i Spanien har 24%. Denna enorma skillnad gör det svårt för de italienska klubbarna kunna konkurrera på transfermarknaden.
3. Den sportsliga biten
Problemet är inte bredden på Serie A. Lag som t ex Udinese, Palermo, Genoa, Fiorentina och Lazio är inte sämre än t ex Sunderland, Everton, Aston Villa eller Bolton. Om vi jämför bottenlagen i Italien och England är det till och med så att kvalitén på de italienska lagen är bättre. Alla lag i Italien är taktiskt skickliga och svåra att möta. Det är sällan du ser ett topplag besegra ett bottenlag med 5-0. Problemet är toppen. Som helhet är de italienska topplagen inte lika starka som Manchester United, Chelsea, Real Madrid och Barcelona. De italienska topplagen har förutom Inters fantastiska Champions League-seger gått kräftgång i Europa-spelet. Denna bit hänger självklart ihop med de två förstnämnda punkterna men jag tror att det också finns en annan aspekt. Den rent sportsliga biten.
Problemet ligger djupare än att de Italien inte har tillräckligt bra lag. Jag tror att det handlar om en jobbig övergångsperiod. Italien har alltid kunnat luta sig mot att spela bra försvarsspel och ställa om till kontringar. Eftersom det har varit framgångsrikt så finns är det djupt rotat i den italienska fotbollskulturen. Italien vann bland annat VM 1982 på det spelsättet och även många Europa-titlar har tagits med ett cyniskt sätt att spela fotboll. Den tiden håller på att försvinna och de italienska klubbarna står förvirrade i denna övergång.
Italien producerar inte längre några försvarsfenomen och den moderna fotbollen går allt mer mot att kunna dominera matcherna eller åtminstone stora delar av matcherna. De italienska klubbarna måste även lära sig att spela med högre tempo. Italienska lag idag har svårt att ens sätta fast bollen på motståndarnas planhalva ute i Europa. Du kan lyckas i enstaka fall precis som Jose Mourinho och Inter lyckades när de vann Champions League men i det långa loppet kommer det inte fungera.
Saker håller dock på att förändras. Cesare Prandelli håller på att förändra landslaget med mer tekniskt skickliga spelare som kan föra spelet och våga vara mer offensiva. Det kommer ta lite tid men kan redan se positiva skillnader. Även tränare Massimiliano Allegri försöker få Milan att kunna kontrollera matcherna med bollinehav och Juventus nye tränare Antonio Conte står för en offensiv fotboll. I ligan finns det även tränare som t ex Francesco Guidolin, Gian Piero Gasperini och Walter Mazzarri vars lag spelar med högt tempo. Romas nye tränare Luis Enrique lär också ge Serie A positiv fotboll. Långsamt förändras även fotbollen i Italien.
Allt går i cykler och Serie A är inte längre Norrmalmstorg i Monopol. Det finns en ny världsordning i fotbollsvärlden och det är ett faktum.