1. Mauro Zarate & Edy Reja (Lazio)
Jag trodde det var kört. Jag trodde Zarate hade gjort sitt i tränare Edy Rejas värld efter det lilla debaclet i veckan mot Cesena (självisk insats av Zarate och gnäll vid bytet). Men ibland blir det inte som man tror och det ska man vara glad för. Edy Reja tyckte tydligen inte att det var någon stor grej och mot Napoli fick Zarate spela från start och dessutom i en position som passar argentinaren bättre, nämligen mer centralt och närmare mål. Effekten blev en superlativ insats av Zarate med ett fint mål och en osjälvisk (!) passning till Sergio Floccaris 2-0-mål. Edy Reja är en bra tränare som går från klarhet till klarhet (inte minst hur han hanterade den här situationen) i mina ögon, är en god psykolog och en stor människa. Tack vare det har han nu ett välkonstruerat lag kryddat med en spelare som kan avgöra på egen hand på ren talang. Kanske håller Reja med sitt tålamod på att göra Zarate till den världsspelare som han kan bli. Tillsammans får de den romerska örnen att flyga drömmande vidare.
2. Javier Pastore (Palermo)
Blev siciliansk derby-hjälte för sitt Palermo mot Catania med sina tre mål. Ett mål på nick, ett med vänstern och ett med högern är komplett klass. Pastore bemästrar marginalerna som ingen annan i Serie A och med sin vanliga överkurs-teknik och elegans är han en njutning för fotbolls-ögat. Pastore har gjort Palermo till sitt universum och om nu president Maurizio Zamparini väljer att sälja klubben (vi som känner till Zamparini inser att det är tveksamt) borde han nog vänta ett tag, för priset sjunker inte direkt på hans rosa superhjälte.
3. Antonio Di Natale (Udinese)
Friuliens konung och bandiera fick det äntligen att lossna. Rejält också. Tre mål på en halvlek mot Lecce och lysande spel visar att han är tillbaka på allvar. Di Natale bjöd på stort målsinne, rörlighet och även en del finurligheter. Udinese har gått väldigt bra på sistone utan Di Natales fina form, så vad ska nu hända när den lilla super-napoletanaren kommit igång? Tränare Francseco Guidolin har en del att mysa åt just nu.
4. Zlatan Ibrahimovic (Milan)
Det blev inget skönspel i Milano-derbyt mellan Inter och Milan utan det kom istället att handla om en karaktärs-batalj. Det blev en match där Milan visade stark karaktär och där Inter inte visade någon karaktär alls. Där Milan hade Massimo Ambrosini och Gennaro Gattuso saknade Inter en Esteban Cambiasso. Där Milan hade Thiago Silva hade Inter en rostig Marco Materazzi. Där Inter försökte med fem olika anfallare utan att lyckas hade Milan en enda spelare som lyckades sysselsätta ett helt försvar, nämligen Zlatan Ibrahimovic. Först hade svensken lekstuga med att springa ifrån Materazzi vilket slutade i en fixad straff. Sedan visade Zlatan verkligen prov på ett psyke av stål när han kallt satte straffen framför sina gamla fans. Under 90 minuter gav Ibrahimovic en uppvisning i hur man oroar ett helt försvar ensam. Det var som att Zlatan hade ett stort psykologiskt grepp på sina gamla lagkamrater. Matchvinnare i ett derby mot sitt gamla lag och återigen en stor bidragande orsak till segern. Zlatan Ibrahimovic är Milans stora offensiva referenspunkt.
5. Phillipe Mexes (Roma)
Fransk-romersk gladiator som regerade i försvaret mot Juventus. Var ogenomtränglig (förutom en gång) med sin heroiska styrka och elegans. Mexes fanns alltid där för en sensationell brytning eller för att uppoffrande kasta sig i vägen för ett Juve-skott. Vann dessutom det mesta i luften och var alltid pålitlig i uppspelsfasen. Mexes är inte bara Romas bästa mittback just nu utan en av ligans allra bästa.
6. Alexis Sanchez (Udinese)
Det börjar nästan bli tjatigt att ha med chilenaren på den här listan men hans insatser på senaste tiden är verkligen av hyperhög klass. Mot Lecce var han som vanligt ostoppbar med sin kvickhet och med sina briljanta dribblings-shower. Sanchez låg bakom två av Antonio Di Natales mål och är Udineses offensiva ingenjör. Jag har mardrömmar om hur han kommer lämna den italienska fotbollen inom en snar framtid.
7. Alberto Aquilani (Juventus)
När Aquilani spelar som han gjorde i den första halvleken mot Roma är han en italiensk fotbolls-dröm. Med sublim teknik, stor spelförståelse och med sitt underbara tillslag på bollen gjorde han mittfältet till sitt kungarike. Kallnade lite i andra halvlek med kan ändå kvittera ut en superlativ insats. Känns som det bästa nyförvärv italiensk landslagsfotboll kunde tänka sig.
8. Alberto Gilardino (Fiorentina)
När du har målskytte-problem, vem ska du ringa? Jo, måltämjaren nummer ett, Gilabusters. Killen kan slita, springa offside och se otymplig ut men när det vankas mål är han oftast klinisk. Avgjorde mot Cesena med ett viktigt mål gjort med stor klass. För ett Fiorentina av idag som inte skapar så himla mycket chanser är hans målinstinkt ovärderlig.
Veckans Sämsta:
1. Rafa Benitez & Marco Materzzi (Inter)
På förhand trodde tränare Benitez att det skulle vara ett genidrag att sätta Materazzi på Zlatan Ibrahimovic. Materazzi är en spelare som känner Zlatan väl och som har de fysiska attributen att matcha svensken. Sanningen var en helt annan. Efter fyra minuter hade han sprungit ner kollegan Dejan Stankovic och fixat en straff åt Milan. Materazzi såg pinsamt matchotränad ut och hans närvaro skapade en enorm oro i laget. "Matrix" sprang runt som en vilsen tjur och satte skräck i.....sina medspelare. Tränare Benitez ska ha en skopa också eftersom han tog felaktiga beslutet att låta honom överhuvudtaget spela.
2. Riccardo Garrone (President, Sampdoria)
President Garrones beslut om att inte ta Antonio Cassano till nåder och godta hans ursäkt håller nu på att föra in Sampdoria i mediokritetens gråa massa. Garrones löjliga stolthet har redan börjat få effekter på lagets spel då man saknar Cassanos kreativa briljans. Sampdoria har en bra grund att stå på och en god ungdomsverksamhet men den här säsongen håller på att slängas bort helt i onödan. Det värsta är att detta antagligen bara är början. Sampdoria-fansen har valt Cassanos sida och har börjat att protestera och hur stora är chanserna att man behåller Giampaolo Pazzini och Angelo Palombo efter säsongen? Första dominobrickan har fallit, kära Riccardo Garrone, och det är du som knuffat hårdast.
3. Andrea Masiello (Bari)
Blev utvisad efter rena rama påhoppet på Parmas spanjor Fernando Marques. Det kändes som det fanns mycket frustration i den tacklingen men det kan aldrig rättfärdiga ett beteende som liknar en galnings.
4. Lecce
Lecce var en total försvarskatastrof mot Udinese. Efter 40 minuter stog det redan 3-0 och det kunde blivit ännu mer om inte Udinese lugnat ner sig. Bjuder man på sådana här defensiva julklappar lär det bli svårt att hänga kvar.
5. Alessandro Parisi (Bari)
Förutom tveksamt försvarsspel missade Parisi en straff mot Parma i underläge 0-1, vilket man naturligtvis inte har råd med i det prekära läge som Bari befinner sig i.
Omgångens lag: (3-3-1-3)
Eduardo (Genoa) (1)
Excellent i målet när Genoa besegrade Cagliari trots att man var tillbakapressade långa stunder.
Giuseppe Biava (Lazio) (2)
Följsam och säker i försvaret för Lazio mot Napoli. Hans återkomst gav stor stabilitet åt laget.
Phillipe Mexes (Roma) (3)
Fransk-romersk gladiator mot Juventus med massor av heroiska brytningar och uppoffringar. Elegant försvarshjälte.
Thiago Silva (Milan) (2)
Elegant och säker i derbyt mot Inter. Växte ut till en jätte efter Abates utvisning och gjorde det som så många inte klarat av, nämligen att hålla ordning på Samuel Etoo.
Alberto Aquilani (Juventus) (3)
Fenomenal i första halvlek med bland annat en fin framspelning till Iaquintas mål. Kallnade lite andra men gjorde summa summarum en otroligt fin insats. Välförtjänt tillbaka i landslaget.
Daniele De Rossi (Roma) (1)
Lysande på mitten mot Juventus både i det defensiva arbetet och i den konstruktiva uppbyggnaden av spelet.
Antonio Candreva (Parma) (1)
Gjorde ett fenomenalt snyggt mål och bjöd även på fin fart och många fina dribblingar mot Bari. På väg mot gammal Livorno-form.
Javier Pastore (Palermo) (5)
Derby-kung med sina tre mål och med sina tekniskt raffinerade nummer.
Alexis Sanchez (Udinese) (3)
Mer eller mindre ostoppbar mot Lecce och var härförare av Udineses offensiv. Guldklimp.
Antonio Di Natale (Udinese) (1)
Tremålsskytt mot Lecce och stor huvudrollsinnehavare i positiv bemärkelse. Styrkebesked med råge.
Mauro Zarate (Lazio) (1)
Magnifik match av den argentinske fotbolls-pyroteknikern. Ett snyggt mål och en osjälvisk framspelning till Floccaris 2-0-mål.