Veckans bästa:
1. Sergio Pellissier (Chievo)
Pellissier är verkligen Mr Chievo. En gång uppfostrad i Torinos fotbollsakademi men har tillhört Chievo sedan drygt tio år tillbaka. Nu har han gjort 85 mål för klubben och är deras stora bandiera. Mot Napoli bjöd han på två nya mål, varav det första gjort med stor klass, och sedvanligt vasst anfallsspel. Jag går liksom alltid och väntar på att Chievo ska åka ur den högsta serien men så länge Pellissier finns i klubben lär jag få vänta tydligen. Chievo mår väldigt bra med dessa Pellissierska super-insatser.
2. Hernanes (Lazio)
Mot Milan var det Hernanes som var Lazios förgrundsfigur med sina eleganta genombrott och sin förmåga att göra rätt sak vid rätt tillfälle. Det läskiga är att känslan är att han bara visade 70-80 procent av vad han kan. Lazio har verkligen hittat rätt spelare att bygga laget kring. Brassen har varit under Milans transferradar under många år och nu fick de betala för att de inte köpte honom.
3. Federico Balzaretti & Mattia Cassani
Palermos ytterbackspar är i mina ögon näst bäst i hela Serie A (Maicon och Zanetti/Chivu är bättre) och känns som givna startspelare i Cesare Prandellis italienska landslag. Mot Juventus var båda förträffliga. Balzaretti och Cassani är offensiva, moderna ytterbackar som har få fläckar på sin profilbild. Jag kan lova att Juventus tränare Luigi Del Neri skulle ge sin högra hand för att få byta ytterbackar med Palermo. Över president Zamparinis döda kropp antagligen.
4. Diego Milito (Inter)
Äntligen återfann argentinaren sitt målskytte. Mot Bari fick han en del hjälp av fantastiske Samuel Etoo men han var vid rätt plats två gånger om och satte dit bollarna denna gång. En befrielse både för honom själv, för Benitez och för hela laget. Inters stora målskytt är tillbaka och nu kanske målen börjar ramla in med sedvanlig fart.
5. Hernan Crespo (Parma)
Gammal är äldst. När Parma hade svårt att få in bollarna mot Lecce kunde man alltid chansa med en gammal skyttekung som Crespo. Högg som en kobra vid sitt 1-1-mål och det kändes som att argentinaren vridit tillbaka klockan ett par varv. Highlander som fortfarande har kvar målkänslan.
6. Tre spelare att hålla ögonen på
Unga, nya och företagsamma. Tre spelare gjorde sina första matcher från start och alla imponerade.
* Luis Pedro Cavanda (Lazio)
Jag hyllade den unge Angola-födde belgaren innan säsongen då han imponerat på mig under försäsongen. Jag hoppades, men trodde inte riktigt, att tränare Edy Reja skulle ge honom chansen. Mot Milan fick han chansen från start och efter en lite tveksam inledning blev han både bättre och mycket bättre. Med sin rapphet, fina fysik och skickliga fötter kan han med tiden bli en stjärnspelare för Lazio. Att ta hand om Ronaldinho på ett utmärkt sätt i sin första match från start är en bra början. Den första tegelstenen är lagd.
* Kevin Constant (Chievo)
Den tämligen okände 23-åringen från Guinea spelade överraskande från start mot Napoli och gjorde det med bravur. Visade kvickhet och fin teknik och spelade fram till Pellissiers första mål. Hämtades från franska andradivisionen och Chateauroux och Chievo verkar har gjort ett säreget fynd.
* Alejandro Gomez (Catania)
Den lille argentinaren imponerande mot Cesena med sina fina dribblingar och sin enorma kvickhet. Gomez kommer säkert få fler chanser efter det här och kan bli en ny publikfavorit bland Catania-fansen. Köptes in från San Lorenzo för ca 18 miljoner kronor och när man tänker på att Catania sålde Jorge Martinez för ungefär 100 miljoner kronor kan man börja ana vilken grandios affär de har gjort. Sportdirektör Pietro Lo Monaco har både näsa för spelare och är skicklig i affärer.
Veckans sämsta:
1. Carmine Russo (Domare, Brescia-Roma)
Var en vandrande katastrof i mötet mellan Brescia och Roma. Roma skulle ha haft två straffar (hur kunde han missa handsen på Hetemaj?) men han gav både straff till Brescia och visade ut Phillipe Mexes i samma situation fastän fransmannen var klart på bollen först. Borde dessutom visat ut Aleandro Rosi i första halvlek och även Romas målvakt, Julio Sergio, kunde fått rött när han drog ner greken Panagiotis Kone i matchens slutskede. Carmine Russo är en av de tänkta nominerade till internationellt spel till årskiftet. Grattis Uefa.
2. Napoli
Napoli leker Dr Jekyll and Mr Hyde. Efter en grym insats på Marassi mot Sampdoria vek man ner sig totalt hemma på San Paolo mot Chievo. Försvaret spred julklappar till Chievo-spelarna och laget var märkbart förvirrat. Det är tydligt att Napoli krampar när man förväntas föra spelet mot "sämre" lag. Man kan inte bygga ett lag kring ett spelsätt och för tillfället känns det bara som en barnslig fantasi att Napoli skulle kunna vara en Champions League kandidat.
3. Aleandro Rosi & Phillipe Mexes (Roma)
Båda var Romas absolut sämsta spelare sist mot Bologna och båda bekräftade sin fritt fallande formkurva mot Brescia. Mexes må inte ha blivit utvisad men både han och Rosi spelade som kokain sniffande neurotiker i backlinjen. De sprider nervositet och dålig energi till laget och bör nog ta lite ledigt från startelvan ett tag.
4. Massimo Gobbi (Parma)
Jag har alltid tyckt att Gobbi är mycket väsen för ingenting. Han springer mycket, gnider på, drar på sig frisparkar och får egentligen inte mycket uträttat. Mot Lecce var Parma-spelaren inte bara dålig utan usel. Karaktäristiskt för insatsen var att det var han som fixade straffen åt Lecce. Att han går före en spelare som Blerim Dzemaili är för mig en gåta som jag aldrig kommer lista ut.
5. Marco Storari (Juventus)
Lämnade returer hit och dit vilket ledde till Palermos två första mål. Agerade även märkligt på Cesare Bovos frisparksmål. Någon som saknar Gianluigi Buffon?
6. Massimiliano Allegri (Tränare, Milan)
Jag är inte beredd att slänga ut Allegri till tigrarna ännu men hans taktiska agerande mot Lazio övertygar inte. Att spela Boateng "out of position" och spela med Gennaro Gattuso på mittfältet istället hade nog inte ens en playstation-spelande 12-åring valt. Varför inte Robinho från start? Varför vänta med bytena så sent? Jag aktar mig för att säga att Allegri är fel man för Milan men matchen mot Lazio har i alla fall gjort mig osäker.
Omgångens elva (4-2-3-1)
Sebastien Frey (Fiorentina)
Förhindrade Genoa från att göra fler mål än ett med flertalet superräddningar. Mirakelman.
Federico Balzaretti
Höll bra koll på svåra motståndaren Krasic utan att tappa kraft i sina offensiva utflykter. Stark, snabb, skicklig och landslagsmässig.
Lucio (Inter)
Suverän i backlinjen mot Bari men lyste även med sina älgliknande framstormningar framåt. Koloss.
Matias Silvestre (Catania)
En klippa längst bak mot Cesena och gjorde även Catanias första mål på en fin nick.
Mattia Cassani
Gjorde en perfekt match på ytterbacken mot Juve med sin fina teknik. Offensivt duktig och höll samtidigt ordning på sina defensiva uppgifter.
Ezequiel Carboni (Catania)
Agerade suverän städare framför backlinjen mot Cesena. Lagom elak, precis i passningsspelet och visade stort kämparhjärta. Gladiator.
Hernanes (Lazio)
Spelar med ståtlig elegans. Mot Milan var han Lazios offensiva referenspunkt med sin teknik och sina genombrottsförsök. Låg bakom Floccaris 1-1-mål.
Rodrigo Palacio (Genoa)
Hade en kristallklar första halvlek med massor av läckerheter på sin flank. Enormt svårfångad och gav Fiorentinas ytterback Pasqual huvudvärk.
Javier Pastore (Palermo)
Gett elegansen en ny innebörd med sin estetiskt fulländade spelstil. Fortsatte sin fotbollsdans mot Juve och spred små tekniska nummer omkring sig. Inledde målskyttet och hade ett skott i stolpen. Den dagen Javier "Il Magnifico" Pastore blir vassare i avsluten kommer han bli en av världens absolut bästa spelare.
Samuel Etoo (Inter)
Gjorde en sagolikt bra insats mot Bari. Briljerade med sin snabbhet och sin sublima teknik. Spelade fram till Militos första och gjorde själv två mål på straff. Bättre än någonsin?
Sergio Pellissier (Chievo)
Slog till med två mål mot Napoli varav det ena (1-2-målet) gjort med enorm akuratess. Chievos alfahanne.