Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Kan en seriösare Adel Taarabt till slut uppfylla sin potential?

Det har gått över tio år sedan Adel Taarabt överstegade sig in Premier League-publikens hjärtan med ett inhopp för Tottenham mot West Ham, och bidrog till en klassisk vändning för Spurs i Londonderbyts sista minuter. Idag ser vi en 28-årig med en brokig karriär som bara under korta perioder nått de höjder som förväntades.

Adel Taarabt har lämnat England sedan ett par år tillbaka och säger sig hittat glädjen i fotbollen under kroaten Ivan Jurić i Genoa. Blir detta säsongen då Taarabt kontinuerligt presterar, utan att vi behöver läsa rubriker om rökning, övervikt och bråk?

Taarabt föddes 1989 i marockanska Fès och flyttade med familjen som tioåring till Berre-l’Étange, en lugn kuststad i södra Frankrike. Pappan var inte fotbollsintresserad och folk fick upplysa honom hur bra hans son var på fotbollsplanen när han kommit hem från jobbet.

Snart skulle ryktet om Taarabts trollkonster på planen sprida sig ändå till den norra delen av landet och RC Lens, där yttern värvades till akademin och sedan debuterade i B-laget 2005. Debuten i A-laget kom bara ett år senare och i januari 2007 lånade Lens ut tonåringen till Tottenham, en flytt som senare skulle bli permanent. Tottenhams sportchef Damien Comolli hade snuvat sin tidigare arbetsgivare Arsenal på vad han kallade ”en av de bästa talangerna för sin ålder i Europa”.

Trots den lovande inledningen i Spurs skulle Taarabt senare bli skickad till reservlaget med bland andra Kevin-Prince Boateng. Situationen löste sig när han lånades ut till nyrika Londonrivalen Queens Park Rangers i mars 2009. Det var här marockanen skulle ha sin främsta period hittills i karriären.

Säsongen 2010/11 gjorde Taarabt som lagkapten 19 mål på 44 matcher från en offensiv mittfältsposition, och blev framröstad till årets spelare i The Championship när QPR vann serien. Taarabt hade tidigare flörtat med La Ligas toppklubbar och samtalade om en övergång till Paris Saint-Germain som precis blivit Qatarägt.

Men spelaren blev kvar i QPR och fick sällskap sent på övergångsfönstret av bråkstaken Joey Barton i klubben. Tränaren Neil Warnocks val att ge engelsmannen lagkaptensbindeln från Taarabt var kanske gnistan som tände ett destruktivt förhållande mellan de två nyckelspelarna.

Barton drog sig inte för att kritisera sin yngre lagkamrat offentligt och anklagade Taarabt för att inte vara beredd att jobba hårt. Taarabts form dippade i Premier League och han blev en bänkspelare, som ändå kunde briljera under sporadiska inhopp när QPR säkrade kontraktet i sista omgången.

Adel Taarabt skulle ha sin andra vår i QPR följande säsong 2012/13. Drömmålen hade kommit med jämna mellanrum under tiden i västra London, och efter ett nytt sådant som innebar den första ligasegern för QPR var tränaren Harry Redknapp lyrisk.

”Han har färdigheter som få andra jag sett i livet. Han är som Di Canio, likadan. Det var en av de bästa insatserna all-time”, sa Redknapp.

Trots Taarabts storspel fungerade laget dåligt och QPR slutade sist i Premier League. Det blev början på en minst sagt rörig period i marockanens karriär. Adel Taarabt såg sig nu som en Premier Leaguespelare och stannade där i och med lånet till Fulham. Precis som QPR var detta en klubb som avverkade tränare på löpande band och Taarabt fick inte den speltid han hoppades på.

Karriären tog istället en oväntad vändning när AC Milan lånade spelaren på deadline-day i januari 2014. Taarabt var av förklarliga skäl väldigt nöjd över att ha hamnat i Milano och spelglädjen infann sig även på planen, där han gjorde fyra mål på 16 matcher. Taarabt hetsade upp vissa, laget Milan kunde inte göra det och slutade på en undermålig åttondeplats under Clarence Seedorf.

taarabt

Gästspelet i Milan var över och den grå vardagen på Loftus Road väntade. Något som inte motiverade spelaren och Harry Redknapp hade inget val än att ställa Taarabt utanför A-truppen.

”Jag kan inte skydda spelare som inte vill springa och träna, och som bär en övervikt på runt three stones (19 kg!), sa Redknapp på sitt karaktäristiskt frispråkiga sätt.

Taarabt slog tillbaka mot tränaren i media och anklagade Redknapp för att försöka vända fansen mot honom, och sågade tränarens taktiska ointresse. Taarabt tog till och med bilder med tröjan upphasad för att bevisa fansen att vikten var den rätta. Laget slutade sist i Premier League igen. I juni 2015 skiljdes Taarabt och Queens Park Rangers efter sex år.

Värre skulle det bli för Adel Taarabt. Samma dag som avtalet bröts med QPR skrev han på ett femårskontrakt med Benfica. Men inte ens den talangförädlande storklubben kunde få rätt på hans karriär. Taarabt gjorde bara en handfull matcher med reservlaget innan Benficas president Viera gav sitt slutomdöme.

”Vi har sett hans matcher live och i repris. Men saker fattas. Han kom hit med tre extra kilon. Han kommer verkligen inte bära Benficas tröja igen. Men vi har tillräckligt med kompetens för att låna ut honom”, dundrade Viera.

Taarabt fick aldrig spela i Benficas A-lag. Rubrikerna skulle återigen handla om hans liv utanför planen, med fester och en ovilja att leva som en professionell idrottare. Karriären såg ut att gå in intet när han fick en hand utsträckt från Ligurienkusten i Italien. Genoa erbjöd marockanen ett lånekontrakt i januari detta år.

Yttern gjorde två assist i debuten mot Fiorentina i februari och fick starta i förlusten mot Milan i mars. Ytterligare några inhopp hade det blivit innan en skada höll honom borta hela april. Våren i Genoa övertygade klubbledningen tillräckligt mycket för att de skulle låna honom över hela säsongen 2017/18.

juric

Kanske, kanske är det förtroendet på väg att betala sig. 28-åringen har fått starta i samtliga liga- och cupmatcher hittills. Senast i 0-1 förlusten mot Udinese var Taarabt Genoas bästa spelare. Hans första 90-minutare på nästan två år.

Taarabt hade tränat på egen hand när han bestämde sig för att prata med tränaren Ivan Jurić och förklara sitt positiva tillstånd. Jurić gav honom en andra chans men krävde också svar på planen. Under den perioden förklarade Taarabt för tidningen Il Secolo XIX att han aldrig tränat så hårt tidigare. Men konsekvenserna i hans privatliv?

”Ja, självklart offras det. Man kan inte både spela fotboll och ha kul, jag är medveten om att det är ett jobb. Jag behövde förändras och leva som en riktig professionell. Jag hade förlorat min kärlek till sporten och brydde mig inte när jag kom hem efter en förlust. När vi förlorar nu blir jag arg och kan inte lugna ner mig. Jurić fick mig att återfinna kärleken till fotboll”, förklarar Adel Taarabt.

”Under ett par år behandlade jag det som vilket jobb som helst. Jag kom hem och stängde av. Nu är jag tillbaka och lever för fotboll. Jag har förändrat allt. Jag äter, dricker och lever bra. Jag går och lägger mig tidigt vid elva. Man kan inte hålla på som jag gjorde tidigare. I Serie A blir det drama efter varje förlust, inte som i England”.

Och den så omtalade vikten?

”Det var en riktigt strikt diet. Jag tappade elva kilo på tre och en halv månad utan att skada min hälsa. Mamma mia, vilken tanke. Den uppoffringen var inte förgäves dock. Jag gjorde allt för il Grifone, säger Adel Taarabt.

Adel Taarabt kommer behöva visa sin nyfunna form i kvällens match när ”Gripen” tar emot högtflygande Lazio. Taarabt fick en andra chans av den förre Genoaspelaren Jurić och möjligen den sista sista chansen att bli något av det alla hoppades på.

Om det slutar som tidigare blir han ytterligare en i raden av alla nya Zidanes, som inte motsvarade förväntningarna på planen och som inte kunde motstå frestelserna utanför för att bli bäst. Men om Taarabt hittat harmonin i Genoa kan han leda laget till en mittenplacering och ge sig själv några år till på den högsta nivån. Räkna med något drömmål på vägen, oavsett utgång.

Källor: Football Italia, These Football Times

Erik Hadzic

Mercatobetyg del 4: Sampdoria till Udinese

Mercatogenomgången avslutas med fem lag som tippas hamna i mitten och botten. Bland dessa finns lagen som stått sommarens två sämsta övergångsfönster i Serie A och en nykomling som presterat över förväntan.

Sampdoria

IN: Gastón Ramírez (Boro, 9M), Gianluca Camprari (Inter, 13M), Gian Marco Ferrari (Sassuolo, lån), Duván Zapata (Napoli, lån+20M), Ivan Strinić (Napoli, 2M), Nicola Murru (Cagliari, 6M), Dawid Kownacki (Lech Poznan, 4M)

UT: Bruno Fernandes (Sporting, 9M), Luis Muriel (Sevilla, 20M), Patrik Schick (Roma, lån+42M), Milan Škriniar (Inter, 23M), Luca Cigarini (Cagliari, gratis), Ante Budimir (Crotone, gratis)

Det blåser friska vindar runt president Ferrero i Genua. Enligt Transfermarkt har Sampdoria sålt spelare för 57 miljoner euro i sommar. Då är bara en bråkdel av pengarna som trillat in på kontot för Schick inräknade. Sampdoria sålde av en hel centrallinje närapå i somras. Hur ser ersättarna ut?

Börjar vi bakifrån är Ferrari en fin värvning för Škriniar. Ferrari som hade en bra säsong i Crotone senast. Istället för playmakern Bruno Fernandes kommer Gastón Ramírez som jag inte vet hur man ska bedöma efter nedflyttningen med Middlesbrough i våras. Klart är att uruguayanen haft sina bästa karriärsår i Italien och därför kan bli en bra värvning till slut.

Både mål och fantasi försvann efter att Sevilla gjorde deras dyraste köp någonsin i Luis Muriel. Där har Samp tagit in både Zapata och Camprari, förra säsongen i Udinese respektive Pescara. I bästa fall har Sampdoria till och med uppgraderat anfallet med dessa två in.

När vi talar om fantasi lämnar Schick ett stor hål efter sig på det kreativa planet. Men det behöver inte bli ett tungt tapp för det. Faktum är att tjecken inte var ordinarie under hela förra säsongen. Utöver det har Samp helt plötsligt två slagkraftiga vänsterbackar i Murru och Strinić.

Jag har ställt mig tveksam till om rekryteringarna kommer hitta samma nivå som spelarna de ersätter. Framförallt om de har kapaciteten att lyfta laget uppåt från den stabila mittenplacering de tog ifjol. Men jag börjar luta åt att den sportsliga ledningen med Osti och Pradé är något på spåren. Två inledande segrar gör också att min skepsis är mindre och betyget något högre.

Betyg: 7


Sassuolo

IN: Diego Falcinelli (Crotone), Eduardo Goldaniga (Palermo, 5M), Franceso Cassata (Juventus, 7M), Riccardo Marchizza (Roma, 4,5M)

UT: Gian Marco Ferrari (Sampdoria, lån), Lorenzo Pellegrini (Roma, 10M), Gregoire Defrel (Roma, lån+20M), Pietro Iemello (Benevento, lån)

Ett lag som knappt gjort någonting i sommar. Vilket är förvånande eftersom Sassuolo är en potent klubb med ambitioner ovanför resten av mittenlagen. Den här sommaren känns det dock som en klubb som försvagats, både på planen, tränarfronten och i fotbollshierarkin.

Från truppen har ett par av förra säsongens tongivande spelare lämnat för Roma. Åt det andra hållet har ett koppel av Romatalanger anlänt till keramikstaden. Det mest uppseendeväckande är annars att Falcinelli återvänt efter succélånet i Crotone.

För en trupp som fick smaka på spel på tre fronter förra hösten och led av både det och skadebekymmer, borde det vara prioritet att bredda truppen på ett annat sätt än med tonåringar. I alla fall om de ska satsa på Europaspel på nytt.

Sassuolo förlorade överraskande kampen om Leonardo Pavoletti mot mer instabila Cagliari. De lyckades inte heller knyta till sig Duván Zapata som istället valde Sampdoria. Samtidigt har klubben tvingat Alessandro Matri kvar trots att Parma visat konkret intresse för anfallsreserven.

Det är ett märkligt agerande av Sassuolo på många plan. Enda anledningen till att betyget inte blir lägre är för de lyckats behålla guldklimpen Domenico Berardi.

Betyg: 4,5


SPAL

IN: Sauli Väisänen (AIK, 0,2M), Pa Konate (MFF, 0,3M), Marco Borriello (Cagliari, 1M), Alberto Paloschi (Atalanta, lån), Felipe (Udinese, 1M), Federico Viviani (Verona, lån), Alberto Grassi (Napoli, lån)

UT: Kevin Bonifazi (Torino), Lorenzo Polvani (Empoli)

En nykomling som till synes fått till det under sommaren. SPAL har behållit stommen från laget som kom etta i Serie B och förstärkt på ett mycket intressant sätt. Från Allsvenskan kommer Väisänen (två starter) och Konate (bänken båda matcherna). De har lånat flera intressanta mittfältare som Viviani och Grassi, och Milanfostrade forwarden Paloschi.

Om Paloschi hittar formen han hade i Chievo finns alla förutsättningar för att SPAL hittar målen som krävs för ett nytt kontrakt. Särskilt när anfallskollegan också är ny och heter Marco Borriello. Det är nomadens tolfte Serie A-klubb (gjort mål i samtliga) och Borriello visade förra säsongen att han inte på långa vägar är slut.

SPAL har dessutom fått låna Meret från Udinese ett år till och ståtar med en av Buffons tippade arvingar i landslaget. Jag tycker att mixen med utländskt, Serie A-erfaret och ungt både ser spännande och förtroendegivande ut från intressante sportchefen Vagnatis sida. Nytt kontrakt ser fullt realistiskt ut.

Betyg: 7,5


Torino

IN: Tomas Rincón (Juventus, lån), M’Baye Niang (Milan, lån+15M), Nicolas N’Koulou (Lyon, lån), Alex Berenguer (Osasuna, 5,5+1M), Salvatore Sirigu (PSG, gratis), Lyanco (Sao Paulo, 7M), Sadiq Umar (Roma, lån), Nicolás Burdisso (Genoa, lån)

UT: Josef Martínez (Atlanta, 4,5M), Davide Zappacosta (Chelsea, 28+2M), Marco Benassi (Fiorentina, 10M), Luca Rossettini (Genoa, 2M), Daniele Padelli (Inter, gratis), Maxi López (Udinese, gratis), Saša Lukić (Levante, lån), Joe Hart (Man C)

En spretig mercato där det dröjde en halv sommar innan den tog fart. Det tyngsta tappet skedde på deadline-day när Zappacosta såldes dyrt till Chelsea. Pengarna kunde inte Torino tacka nej till, men nu står de där med De Silvestri och vänsterfotade lånet Ansaldi eventuellt på högerkanten.

Benassi släpptes på ett märkligt sätt men där har Toro lånat smart från grannen och fått Rincón istället. Niang blir spännande att se om han kan bli den stjärnan han har potential att bli. Under Mihajlovićs vingar kommer Niang även få förtroende på sikt.

Det är bara frågan om tränaren kan planera för en tillvaro i Torino så långt. Serben har kritiserats för sina taktiska tillkortakommanden i försvarsspelet och klubben har satsat stort på backlinjen i sommar. N’Koulou kan bli ett riktigt bra lån, brassenserben Lyanco kommer med ett gott rykte, och Toro snuvade Napoli på spanske yttern Berenguer. Torino kommer antagligen fortsätta släppa in mål frekvent, men risken har minskat avsevärt.

De har också bytt målvakt när halvt misslyckade Hart lämnar och Sirigu ska få rätsida på karriären i vinrött. Men det viktigaste har varit att Andrea Belotti stannat ett år till. Centern får nu avlastning av unge Umar på topp.

Torino har numera musklerna för att spänna bågen på mercaton. Även om många lån kommit in tycker jag ändå se mig en klubb som tar för sig. Det borde göra de flesta Torinoanhängare nöjda över sommaren.

Betyg: 7


Udinese

IN: Bram Nuytinck (Anderlecht, 3M), Maxi López (Torino, gratis), Rijad Bajić (Konyaspor, 5,5M), Svante Ingelsson (Kalmar, 0,75M), Giuseppe Pezzella (Palermo, 4,5M), Valon Behrami (Watford), Antonio Barak (Slavia Prag, 3M)

UT: Emmanuel Badu (Bursaspor, lån), Cyril Thereau (Fiorentina, 1,5M), Orestis Karnezis (Watford, lån), Felipe (SPAL, 1M), Thomas Heurtaux (Verona, lån), Panagiotis Kone (AEK, lån), Molla Wague (Watford, lån), Guilherme (Deportivo, 4,5M)

En rakt igenom anonym mercato som förvärrades under de sista dagarna när bäste målskytten Thereau lämnade. Då hade redan hans anfallspartner Zapata vänt tillbaka till Napoli. I januari gjorde Udinese klart med Carpis intressante forward Kevin Lasagna, som fick sällskap av sommarens dyraste köp Bajić. I panik över Thereau hittade Udinese däremot ingen bättre än Maxi López.

Tillsammans med Stipe Perica bildar de en forwardskvartett som i nuläget inte skrämmer slag på några Serie A-försvar. Det är otroligt dåligt skött av klubben att förlora de två främsta målgörarna från förra säsongen, och sätter ännu mer press på att Lasagna och Bajić ska leverera direkt. För det har jag inga förväntningar att en 33-årig Maxi López ska göra.

Udinese hade ett tag under sommaren en riktigt stark målvaktsuppsättning i Scuffet, Meret och förra säsongens etta Karnezis. Meret lånades på nytt till SPAL och Karnezis såldes sen aldrig, utan skickades till Watford på lån. Vi väntar på Scuffets stora genombrott och det blir en utmaning tuff nog att komma upp på Karnezis höga nivå.

Från Watford kommer bland andra Behrami, men det är en klen tröst under en riktigt dålig sista mercatovecka i Udinese.

Betyg: 5

Erik Hadzic

Mercatobetyg del 3: Lazio till Roma

Vi fortsätter med genomgången med fyra storklubbar som alla siktar på Champions League. Som tidigare är de viktigaste affärerna listade, i valutan euro.

Lazio

IN: Pedro Neto (Braga, lån+12,5 miljoner), Bruno Jordão (Braga, lån+6,5M), Adam Marusić (Oostende, 6,5M), Lucas Leiva (Liverpool, 5,75M), Nani (Valencia, lån), Felipe Caicedo (Espanyol, 2,5M), Davide Di Gennaro (Cagliari, gratis)

UT: Etrit Berisha (Atalanta, 5M), Keita Baldé (Monaco, 30+5M), Lucas Biglia (Milan, 17+3M), Ricardo Kishna (Den Haag, lån), Danilo Cataldi (Benevento, lån), Wesley Hoedt (Southampton, 17M), Ravel Morrison (Atlas, lån)

Det blev en Keita Baldé-sommar igen för Lazio. Kontraktsbråket från förra sommaren upprepade sig igen när senegalesen bara hade ett år kvar i ljusblått. Till slut såldes han till ett pengafyllt Monaco för en summa som president Lotito definitivt drar på smilbanden för. Som sympatisör till klubben är jag ändå glad att han valde ett lag där han blir startspelare. Jag hade inte velat ha alla dessa bråk och gnäll för att Baldé senare skulle hamna på en bänk i Turin eller Milano.

Det tyngsta tappet blir Lucas Biglia, en annan spelare det ryktats om i ett par år. I hans ställe kommer evigt underskattade Lucas Leiva. Där defensiven stärks upp med brassen (och det behövs) förlorar Lazio i argentinarens passningsskicklighet framåt. Och istället för Keita Baldé kommer portugisen Nani, ingen personlig favorit. Nanis aktier sköt i höjden efter ett starkt EM, men det är svårt att säga var han befinner i karriären nu.

Felipe Caicedo som reserv till Immobile känns som en extremt trött värvning. Överhuvudtaget är känslan att ersättarna är snäppet sämre än de som försvunnit från Lazio. Simone Inzaghi kommer behöva trolla med spelartruppen igen, en trupp som inte blivit bredare än under 16/17.

Lotito har fått väldigt bra betalt för flera spelare och kommer lite förvånande lägga över 15 miljoner euro på två portugisiska tonåringar. Från Lazio lånas ungtupparna Cataldi och Lombardi ut till Benevento för mer speltid. Lazio hade kunnat komma bättre rustat inför deras alltid lika svåra säsong efter en succésäsong. Work your magic, Mister Inzaghi.

Betyg: 5,5


Milan

IN: Lucas Biglia (17+3M), Leonardo Bonucci (Juventus, 40M), André Silva (Porto, 38M), Andrea Conti (Atalanta, 25M), Franck Kessié (Atalanta, lån+28M), Hakan Çalhanoğlu (Bayer, 20+4M), Fabio Borini (Sunderland, lån), Mateo Musacchio (Villarreal, 18M), Nikola Kalinić (Fiorentina, lån+25M), Ricardo Rodríguez (Wolfsburg, 18M)

UT: Gianluca Lapadula (Genoa, lån), Andrea Bertolacci (Genoa, lån), Carlos Bacca (Villarreal, lån), Andrea Poli (Bologna, gratis), M’Baye Niang (Torino, lån+15M), Juraj Kucka (Trabzonspor, 5M), Mattia De Sciglio (Juventus, 12M), Lucas Ocampos (Marseille)

Över två miljarder kronor spenderade Milan med nya kinesiska pengar på att förstärka truppen. Det är det högsta ett italienskt lag spenderat under en transferperiod, någonsin. Vad har de fått för pengarna då?

Jo, nära på en helt ny startelva. Ett nytt mittbackspar, nya wingbacks, ett nytt innermittfält och en helt ny anfallstrio. Värvningarna känns genomtänkta och nästan alla för en rimlig prissumma. De har säkrat två av ligans mest spännande unga spelare (Kessié och Conti) och en portugisisk landslagsforward i André Silva.

Just Silva är den som vid sidan av Borini löper störst risk att bli kallad floppvärvning, mycket på grund av den höga prislappen. Silva spelar helst centralt i anfallet men där är det igenkorkat just nu av Patrick Cutrone och nye Kalinić. En ytterplats ligger öppen men lyckas André Silva acklimatisera sig så snabbt att han gör den till sin?

Bonucci var förstås den som gjorde Milans mercato till något episkt och det dröjde några veckor innan nästa nyförvärv blev klart. Nikola Kalinić blev lösningen på forwardsproblemet som hetat Carlos Bacca det senaste året.

Inte alla är övertygade att kroaten blir den som skjuter Milan till guld och gröna skogar, inte när man ställer Kalinić jämte Aubameyang och Belotti som också jagades av sportchef Mirabelli och Vd:n Fassone. Jag ser en ändå logik i att satsa på en pålitlig målskytt som Nikola Kalinić och vänta ett år på Belotti och följa dennes utveckling.

Denna oerhörda mercatooffensiv görs för att Milan ska nå framgångar snabbare och kunna växa ekonomiskt. Vi får se var Milan står om 13 månader, när kinesernas lån ska betalas tillbaka till amerikanska hedgefonden Elliott. Här och nu har Milan lyft både Serie A och sig själva, och byggt om spelartruppen på ett fantastiskt sätt.

Betyg: 8,5


Napoli

IN: Adam Ounas (Bordeaux, 10+2M), Mario Rui (Roma, lån)

UT: Jonathan De Guzmán (Frankfurt, gratis), Duván Zapata (Sampdoria, lån+20M), Ivan Strinić (Sampdoria, 2M), Leonardo Pavoletti (Cagliari, lån+12M)

Förra sommaren var den röda tråden i Napolis transferstrategi att hitta breddspelare. Spelare som kunde avlasta en hårt matchad förstaelva. Higuaín såldes och de dyra pengarna satsades på ersättaren Milik. Vissa spelare lyckades med bravur (Zielinski, Diawara, Rog), andra blev kvar på bänken hela säsongen (Maksimović, Tonelli, Giaccherini).

Den här sommaren har fokus istället legat på att behålla stommen i laget. Endast två spelare har tagits in för bredda truppen. 20-årige Adam Ounas tas in från Bordeaux för att agera vice-Callejón. Portugisen Mario Rui lånas från Roma efter en skadedrabbad säsong för att ge Ghoulam en match på vänsterbacken.

Där stannar det. Ut har vänsterbacken Strinić åkt tillsammans med anfallarna Zapata och Pavoletti, som aldrig lyckades i Neapel. Är detta en misslyckad mercato för det? Nej, jag finner det klokt att dels satsa på en redan väldigt samspelt startelva, dels att lyckas behålla alla stjärnor där.

Den stora frågan är om president De Laurentiis och sportchef Giuntoli skulle köpt en spelare som förstärkt startelvan? Den svagaste punkten Pepe Reina valde att stanna med ett år kvar på kontraktet. En annan logisk förändring vore att hitta ett bättre komplement till Koulibaly. Men efter att Raúl Albiol gjort sin bästa säsong som Napoli-mittback vore en sådan åtgärd också drastisk.

Att Napoli har truppen för att gå långt på tre fronter råder inga tvivel om. Om spetsen finns för att utmana Juventus på allvar och gå till semi i Champions League är en annan fråga.

Betyg: 6,5

Roma

IN: Hector Moreno (PSV, 5M), Rick Karsdorp (Feyenoord, 14+5M), Maxime Gonalons (Lyon, 5M), Lorenzo Pellegrini (Sassuolo, 10M), Aleksandar Kolarov (Man C, 5M), Patrik Schick (Sampdoria, lån+42M), Gregoire Defrel (Sassuolo, lån+20M), Cengiz Ünder (Istanbul BB, 13,4M)

UT: Mohamed Salah (Liverpool, 42+8M), Leandro Paredes (Zenit, 23+4M), Antonio Rüdiger (Chelsea, 35+4M), Seydou Doumbia (Sporting, lån), Clement Grenier (Lyon), Mario Rui (Napoli, lån), Juan Iturbe (Tijuana, lån)

Vid sidan av Milan har Romas mercato på förhand var mest spännande att följa. Anledningen stavas Monchi, den enormt duktige sportchefen från Sevilla. Om vi kollar på spanjorens pluskonto så har han förstärkt mittfältet på ett fint sätt med väldigt prisvärda lösningar i både Gonalons och Pellegrini.

De har hämtat in en hel del unga talanger där Schicks namn sticker ut främst. Om alla klausuler går igenom efter lånet kommer yttern kosta 42 miljoner euro för Roma. Överpris? Tja, har det gått så långt så långt att klausulerna betalas ut betyder det att Schick gjort något avtryck i Roma i alla fall. Sampdoria beräknas inte få medparten av övergångssumman innan 2020. Roma får in en råtalang och det kan berättiga priset i slutändan.

På grund av FFP tvingades giallorossi sälja både Salah och Rüdiger dyrt. Salah såldes tidigt på sommaren och en kan undra om inte Roma skulle avvaktat för att få mer pengar av Liverpool, eftersom priserna trissades upp ju längre sommaren led.

En engelsk studie visar att flera av Europas storklubbar betalade alldeles för mycket för vissa spelare. I Salahs och Rüdigers fall är det tvärtom, Roma skulle krävt mer pengar. En försäljning som Monchi och president Pallotta kan vara muntrare över är breddspelaren Paredes till Zenit, som kan hamna på 27M euro till slut.

Jag är tveksam till om Defrel kommer bli värd 20M euro. Men Roma var också tvunget att hitta en backup till Džeko. I Sevilla spenderade Monchi aldrig mer än 15M euro på en enskild spelare. Han har fortsatt på den inslagna vägen i Roma med att sälja dyrt och köpa prisvärt. Inskolningen av Patrik Schick kommer bli avgörande för hur Monchis första mercato bedöms.

Betyg: 7

Erik Hadzic

Mercatobetyg del 2: Fiorentina till Juventus

Mercatosummeringen fortsätter med fem lag till. Här hittar vi laget som genomfört störst förändringar i truppen, mästarna och ett insomnat storlag som hittade rätt under sommaren.

Nedan står lagens viktigaste affärer, i valutan euro.

Fiorentina

IN: Vitor Hugo (Palmeiras, 8M), Giovanni Simeone (Genoa, 15+3M), Jordan Veretout (Villa, 7M), Marco Benassi (Torino, 10M), Gil Dias (Monaco, lån), Valentin Eysseric (Nice, 3,5M), Cyril Thereau (Udinese, 1,5M), Bruno Gaspar (Vitoria SC, 4M)

UT: Nikola Kalinić (Milan, lån+25M), Gonzalo Rodriguez (San Lorenzo, gratis), Federico Bernardeschi (Juventus, 40+5M), Matías Vecino (Inter, 24M), Borja Valero (Inter, 5,5M), Ciprian Tatatusanu (Nantes, 2,5M), Josip Iličić (Atalanta, 5,5M), Nenad Tomović (Chievo, lån)

Var ska man börja? Den horribla inledningen med nyckelspelare efter nyckelspelare som försvann? De många miljoner euro som kom in, men som inte är värda så mycket under Della Valle-regimen? Den starka uppryckningen under augusti som gör att säsongen inte nödvändigtvis behöver sluta på undre halvan?

Det värsta med utförsäljningen var inte att så många spelare lämnade. Det var snarare känslan av att Fiorentina inte längre var en klubb med ambitioner, inte så länge Della Valle försäkte sälja Viola. En försäljning som kan bli nog så komplicerad och handla om år, inte bara månader.

Trots detta kommer La Viola undan med hedern någorlunda i behåll. De har stått för flera bra och intressanta värvningar under augusti och slutet av juli, med köpet av Marco Benassi som någon slags indikator på att det fanns en låga som brann fortfarande i Fiorentinas klubbledning.

Startelvan har fått en fransk prägel med Eysseric, Monacolånet Gil Dias och Aston Villafloppen Veretout. Dessutom anlände Udineses främste målskytt Thereau. Han kan tillsammans med Babacar och Simeone, understödda av bland annat Chiesa, bilda en väldigt potent anfallsuppsättning. Det vore inte dåligt efter sommarens segdragna affär med Kalinić, som till slut lämnade för Milan.

Två inledande förluster, men det kan man räkna med till en början med den spelaromsättningen. Fiorentina lever, likaså Corvino.

Betyg: 6


Genoa

IN: Ervin Zukanović (Roma, lån), Gianluca Lapadula (Milan, lån), Andrea Bertolacci (Milan, lån), Ricardo Centurión (Sao Paulo, 5M), Luca Rossettini (Torino, 2M), Andrej Galabinov (Novara, gratis)

UT: Oliver Ntcham (Celtic), Giovanni Simeone (Fiorentina, 15+3M), Oscar Hiljemark (PAO, lån), Ezequiel Muñoz (Leganés, 2,5M), Nicolás Burdisso (Torino, gratis), Mauricio Pinilla (U. de Chile, gratis)

Precis som Della Valle i Florens försöker leksakskungen Preziosi sälja sin klubb i Genua. Med det i åtanke (Preziosi kommer inte heller ha bråttom) och var klubben befinner sig tycker jag att Genoa gjort en förvånansvärt positiv mercato.

Backlinjen försärks av Serie A-vana Zukanović och Rossettini. Till ett redan slagkraftigt innermittfält ansluter Bertolacci som ska återfinna formen som tog honom dyrt från Genoa till Milan. Lapadula från samma klubb är ett smart lån som mycket väl kan stänka in 10-15 mål om han får vara skadefri.

I hans ställe fick bulgaren Galabinov starta mot Juventus senast och orsakade den vitsvarta backlinjen en del problem. Ett nyförvärv från ingenstans. Mer osäkert är det med argentinske strulpellen Centurión som ska lyfta offensiven och göra sin andra vända i Genoa.

Somrarna i Genuas rödblå del brukar präglas av stora spelaromsättningar. Det blev inte så nu, och kanske är det just det som tar klubben ifrån den bottenstrid som de drogs med i våras.

Betyg: 7


Hellas Verona

IN: Thomas Heurtaux (Udinese, lån), Alessio Cerci (Atl. Madrid, gratis), Marcel Büchel (Empoli, lån), Martín Cáceres (Southampton, gratis), Moise Kean (Juventus, lån), Daniele Verde (Roma, lån), Seungwoo Lee (Barcelona B, 1,5M)

UT: Juanito Gomez, Federico Viviani (SPAL, lån), Simone Ganz (Juventus), Luca Siligardi (Parma, lån), Eros Pisano (Bristol C, lån)

En väldigt trögstartad Hellassommar fick en stor dos energitillskott när Cerci och Cassano värvades med några dagars mellanrum. Men tankarna om ett anfall bestående av Cerci-Pazzini-Cassano hann inte snurra många dagar innan “Fantantonio” bestämde sig för att bryta kontraktet och sluta med fotboll. Det återstår att se hur mycket soppan Cassano kostade för Hellas säsongsförberedelser.

Klart är att i princip varje namn klubben tagit in omgärdas av frågetecken. Vilken riktning är karriärerna hos Cerci, Cáceres och Heurtaux på väg att ta? Kommer Kean få tillräckligt med speltid? Är steget från Avellino till Serie A för stort för Verde? Hur bra är sommarens dyraste köp Lee från Barcelonas B-lag? Detta kan bära men också brista för nykomlingen.

Spelarna som sökt sig från Verona går att ersätta. Klubben har valt inneboende kvalitet framför form i flera fall i rekryteringarna. Med så mycket att fundera över är det svårt att sätta ett betyg högre än godkänt.

Betyg: 6


Inter

IN: Matías Vecino (Fiorentina, 24M), Borja Valero (Fiorentina, 5,5M), Milan Škriniar (Sampdoria, 23M), Yann Karamoh (Caen, lån), Daniele Padelli (Torino, gratis), Dalbert (Nice, 20M), Joao Cancelo (Valencia, lån)

UT: Éver Banega (Sevilla, 9M), Cristian Ansaldi (Torino, lån), Gary Medel (Besiktas, 2,5M), Geoffrey Kondogbia (Valencia, lån), Jeison Murillo (Valencia, lån), Jonathan Biabiany (Sparta Prag, lån), Stevan Jovetić (Monaco, 13M), Gabriel Barbosa (Benfica, lån)

Ett i stora stycken väldigt positivt transferfönster av Inter. Värvningarna av Vecino och Borja Valero har redan nu visat sig vara värdefulla för Inters spel. Detsamma kan man säga om köpet av Škriniar som ska bli Mirandas parhäst i backlinjen. Ytterbackspositionerna har breddats och förmodligen också förstärkts (inte svårt med nuvarande ytterbackar).

Inter har även gjort sig av med dödkött från truppen. Spelare som fått många chanser men inte kunnat bevisa att de håller Internivå. Dit kan Biabiany, Ansaldi och Kondogbia räknas. Även 300-miljonersmannen Gabriel Barbosa lånas ut för att få den speltid han aldrig fick förra säsongen.

Trots lockrop från José Mourinho lyckades Inter behålla Ivan Perišič, vilket är ett styrkebesked för klubben och deras satsning. Men, Inter gjorde sig också av med båda mittbackarna Medel och Murillo, vilket gör att det tredje valet på positionen blir Ranocchia. Hur tänkte Ausilio och co där?

Ranocchia åkte under våren ur Premier League med Hull och fine, låt han vara med i bakgrunden. Men aldrig att han ska vara det enda alternativet när någon av Škriniar/Miranda blir borta.

Arsenal är experter på det, rubriklaget PSG gör det i höst. Att inleda säsongen med för få mittbackar. Det drar ner betyget på ett annars starkt transferfönster av Inter.

Betyg: 7


Juventus

IN: Federico Bernardeschi (Fiorentina, 40+5M), Douglas Costa (Bayern, lån+6M), Benedikt Höwedes (Schalke, lån), Wojciech Szczesny (Arsenal, 15,3M), Rodrigo Bentancur (Boca, 10,5M), Blaise Matuidi (PSG, 20M), Mattia De Sciglio (Milan, 12M)

UT: Dani Alves (PSG, gratis), Leonardo Bonucci (Milan, 40M), Luca Marrone (Bari, lån), Rolando Mandragora (Crotone, lån), Moise Kean (Verona, lån), Mario Lemina (Southampton, 17+3M), Neto (Valencia, 6M), Tomas Rincón (Torino, lån)

Ett transferfönster som inneburit rätt stora omjusteringar i truppen för mesta mästarna. Tappet av Leo Bonucci var ett slag i magen på juventini, dessutom lämnade Dani Alves efter bara ett år. Marrotta och de andra har hittat interna lösningar och tagit in Höwedes och De Sciglio som allroundlösningar i backlinjen.

Förlusterna av Bonucci och Dani Alves kommer innebära olika stora utmaningar för Juventus. Centralt väntas Rugani ta ytterligare kliv i sin utveckling, innan Mattia Caldara ansluter nästa sommar. Till höger är Lichtsteiner det logiska startalternativet men petades från CL-truppen. Vem väljer Juve där? Höwedes? De Sciglio? Ingen av dessa lär komma upp i nivåerna som Alves hade under våren.

På målvaktsfronten ska Szczesny utmana Buffon efter en stark Romasäsong. Det återstår att se om polacken blir hans ersättare eller om Juve agerar på nytt under nästa års transferfönster. I nuläget har i alla fall inget lag i världen en starkare målvaktsuppsättning.

Offensivt ser fantastiskt ut nu. Douglas Costa är en spelartyp Juve saknat och Bernardeschi ska växa ut till en stor spelare i vitsvart med tiden. Jag är lite skeptisk till värvningen av Matuidi dock. Marotta fick honom för ett väldigt pris och fransmannen kommer få många starter med tanke på mittfältskollegornas skadebenägenheten.

Men Matuidi är också en spelartyp som redan finns i Khedira, en allround box-till-boxmittfältare. Jag tror Juventus hade varit i större behov av ett defensivt ankare, en spelare med mer fysiska attribut än Matuidi. Den farhågan och de defensiva frågetecknen gör att Juves mercato inte är lika stark som förra sommarens.

Betyg: 7,5

 

Erik Hadzic

Mercatobetyg del 1: Atalanta till Crotone

Det har varit ett intensivt transferfönster i Serie A som det är hög tid att summera. Jag kommer gå igenom samtliga lag och sätta betyg på deras sommaraktiviteter. Betygsskalan är 1-10 och sätts utifrån klubb, förutsättningar och förväntningar.

Nedan presenteras också klubbarnas viktigaste spelaraffärer, i valutan euro.

Atalanta

IN: Etrit Berisha (Lazio, 5,5M), José Luis Palomino (Ludogorets, 4M), Josip Iličić (Fiorentina, 5,5M), Timothy Castagne (Genk, 6M), Andreas Cornelius (FCK, 3,5M), Marten De Roon (Boro, 13,5+1,5M), Riccardo Orsolini (Juventus, lån)

UT: Franck Kessié (Milan, lån+28M), Andrea Conti (Milan, 25M), Alberto Paloschi (SPAL, lån), Bryan Cabezas (PAO, lån), Marco D’Alessandro (Benevento, lån)

En på förhand väldigt tuff sommar som Atalanta kommit ganska väl ut ur. Tappen av Kessié och Conti på mittfältet är tunga förluster som kommer inverka negativt på lagets spel i höst. Men mest negativt kan efterspelet till Leonardo Spinazzolas strejk bli. Vänsterbacken, som ville återkallas till Juventus, har möjligen infekterat stämningen så pass att det inverkar på lagkamraterna och hans egna prestationer.

Atalanta har i övrigt satsat på yngre spelare från mindre ligor, vilket gör laget svårbedömt så här tidigt. Jag tror ändå att truppen är tillräckligt bra för en placering på övre halvan. Freuler, De Roon och Cristante borde se till att frånvaron efter Kessié inte blir enorm. Viktigt också att man köpt förra säsongens lyckade lån Berisha i målet.

Betyg: 7


Benevento

IN: Danilo Cataldi (Lazio, lån), Marco D’Alessandro (Atalanta, lån), Massimo Coda (Salernitana, 1,7M), Samuel Armenteros (Heracles, 2M), Cristiano Lombardi (Lazio, lån), Gianluca Di Chiara (Perugia, 3M), Pietro Iemello (Sassuolo, lån)

UT: Fabio Ceravolo (Parma, lån), Alessio Cragno (Cagliari), Raman Chibsah (Sassuolo)

Nykomlingarna med det enormt svåra uppdraget att klara nytt kontrakt inledde mercaton på ett positivt sätt genom värvningarna av Cataldi och D’Alessandro. Talangfulla spelare som letar efter kontinuerlig speltid, dit kan även det sena lånet av forwarden Iemello räknas. I övrigt präglas Beneventos rekryteringar av chansningar.

Succémålvakten Cragno har återvänt till Cagliari och man har lånat ut förra säsongens store målskytt Ceravolo till Serie B. Dock har spännande Interlånet Puscas stannat ytterligare ett år. I svenskväg ska det bli väldigt kul att följa Armenteros i en stor liga, det finns definitivt bra chanser till en startplats.  Han, och spelare som Cataldi och D’Alessandro måste bryta ny mark i deras karriärer om inte sannsagan om Benevento  ska ta slut i vår.

Betyg: 6


Bologna

IN: Giancarlo Gonzalez (Palermo, 1,5M) Sebastien De Maio (Anderlecht, 2.5M), Cesare Falletti (Luqueno, gratis), Rodrigo Palacio (gratis), Cheick Keita (Birmingham, lån), Andrea Poli (Milan, gratis), Lorenzo Crisetig (Crotone)

UT: Daniele Gastaldello (Brescia), Anthony Mounier (PAO, gratis), Marios Oikonomou (SPAL, lån), Blerim Dzemaili (Montreal, lån)

En väldigt anonym sommar för ett lag som försöker etablera sig i mitten. Försvaret har förstärkts med Serie A-erfarna De Maio och Gonzalez. Längst fram kan Rodrigo Palacio hitta målet då och då, samtidigt som han gör anfallet mindre beroende av Mattia Destro. Poli och återvändande Crisetig gör konkurrensen hård på det rödblå mittfältet.

Bologna har inga spelartapp värda att bekymra sig över, förutom den märkliga utlåningen av Dzemaili till Montreal Impact i MLS. Eller så konstig är den inte, då kanadensaren Joey Saputo äger båda klubbarna. Men med schweizaren borta försvinner ganska många poäng, drömmål och framspelningar. Inget av nyförvärven väntas tillföra något i den vägen.

Betyg: 6


Cagliari

IN: Leonardo Pavoletti (Napoli, lån+12M), Luca Cigarini (Sampdoria, gratis), Filippo Romagna (Juventus, 7,6M), Gregory van der Wiel (Fenerbache, 1M), Alessio Cragno (Benevento), Senna Miangue (Inter, 3,5M), Marco Andreolli (Inter, gratis)

UT: Victor Ibarbo (Sagan Tosu, lån), Nicola Murru (Sampdoria, 6M), Marco Borriello (SPAL, 1M), Dario Del Fabro (Juventus, 4,5M), Davide Di Gennaro (Lazio, gratis), Mauricio Isla (Fenerbache, gratis), Bruno Alves (Rangers, gratis)

Förra sommaren gjorde Cagliari en nystart i Serie A med en halvt spektakulär satsning, där spelare som Isla, Borriello och Bruno Alves värvades in. Med ett par veckor kvar av årets sommarfönster hade alla tre försvunnit, trots en stabil säsong av nykomlingen. Men sarderna parerade situationen, och har alla chanser att till och med uppgradera sig från 2016 års storköp.

Med Pavoletti har laget stora möjligheter att unna sig den forwardslyx som Borriellos 16 mål gav 16/17. Van der Wiel vet ingen var man har, men med nederländaren finns ändå möjligheten till en högre växel på högerkanten jämfört med Isla. I Bruno Alves frånvaro kommer lovande backen Romagna från Juventus.

Mycket talangfulle Cragno är tillbaka i Cagliarimålet och Cigarini är en smart lösning på förlusten av Di Gennaro. Murru på vänsterbacken lär saknas mest och där får istället Minague visa varför Inter en gång valde belgaren. Ett transferfönster som kunde slutat mycket värre slutar helt okej för Cagliari.

Betyg: 6,5


Chievo

IN: Gianluca Gaudino (Bayern), Luca Garritano (Cesena, 1M), Manuel Pucciarelli (Empoli, lån+3,75M), Nenad Tomović (Fiorentina, lån)

UT: Mariano Izco (Crotone, gratis), Paul-José Mpoku (Liege, 1,8M)

På Chievofronten intet nytt. Veronalaget har i stort sett behållt fjolårets stomme och köpt in billigt. Truppen är Serie A:s äldsta och alla namnkunniga nyförvärv, Tomović undantaget, är unga spelare. Föryngringen gör kanske att det inte blir någon större progression denna säsong, men den är helt klart nödvändig.

Chievo har behållit alla viktiga spelare och jo, 38-åringarna Sorrentino, Dainelli och Pellissier hänger kvar ett år till. Den största förlusten är forwarden Roberto Inglese till Napoli. Som tur var för de flygande åsnorna spelar Inglese denna säsong i Chievo på lån.

Betyg: 5,5

Crotone

IN: Mariano Izco (Chievo, gratis), Oliver Kragl (Frosinone, 0,4M), Arlind Ajeti (Torino, lån), Giovanni Crociata (Milan, 0,45M), Rolando Mandragora (Juventus, lån), Ante Budimir (Sampdoria, lån), Aristoteles Romero (Mineros, 1,5M)

UT: Lorenzo Crisetig (Bologna), Djamel Mesbah (Lausanne, gratis), Diego Falcinelli (Sassuolo), Aleandro Rosi (Genoa), Gian Marco Ferrari (Sassuolo), Leonardo Capezzi (Sampdoria), Maxwell Acosty (Rijeka, lån)

Inför det svåra år två har Crotone tappat Criseteg, Ferrari, Capezzi ur startelvan, samtliga återvänder till klubbarna de tillhör. Framförallt kommer saknaden av 13-målsskytten Falcinelli vara stor. I hans ställe återvänder Budimir på lån från Sampdoria, som gjorde 16 mål när Crotone gick upp till Serie A. Att ersätta Falcinelli kommer bli en mycket tung uppgift.

Det är annars ganska tydligt att Crotone avancerat ett hack i hierarkin efter mirakelräddningen i våras. Lovande Crociata köps in från Milan med Stefan Simic på lån, och aktade Juvetalangen Mandragora kommer spendera närmsta året i Kalabrien.

Jag är tveksam till om det räcker för nytt kontrakt.. Ersättarna till de hemåtvändande spelarna känns inte klockrena, och mycket kommer hänga på om Budimir klarar att göra målen för Crotone.

Betyg: 5

Erik Hadzic

15 bästa värvningarna och fem floppvarningar i Serie A

Det har varit en aktiv transfersommar för de allra flesta klubbar i Serie A. Ett antal spelarvärvningar har stuckit ut extra mycket i positiv bemärkelse, och de har jag sammanfattat i rankingen nedan. Parametrar som tas hänsyn till är:

Är spelaren värd sin prislapp?

Vad tillför spelaren i laget, behövs spelartypen?

Finns det någon viktig symbolik i värvningen?

Spelarköp med epitetet ”överpris” stämplat gör sig icke besvär på denna lista. Priset står i valutan euro.

15. Matías Vecino, Fiorentina→Inter (24 miljoner)

Inter utnyttjade utköpsklausulen på den 26-årige uruguayanen under tiden Fiorentina aldrig hade ”till salu”-skylten längre än fem meter ifrån lagets nyckelspelare i somras. Inters mittfält kryllade redan av spelskickliga mittfältare ifjol men Vecino har redan hittat vad som verkar vara en startplats på mitten. En energisk, bollsäker box-till-box mittfältare som inte haft några problem alls att adapteras till laget, till skillnad mot den dyra 2015-värvningen Kondogbia exempelvis.

14. Nicola Murru, Cagliari→Sampdoria (6M)

En talangfull vänsterback som förstärker en av Sampdorias allra svagaste punkter under förra säsongen. Sarden är italiensk U21-landslagsman och gör ett smart steg som flyttar till en klubb högre upp i hierarkin men där han kommer få mycket speltid. Dessutom till ett väldigt bra pris.

13. Marco D’Alessandro, Atalanta→Benevento (lån)

Ska 26-åringen få sitt stora genombrott i Serie A? Förutsättningarna finns definitivt i nykomlingen Benevento där yttern kommer garanteras speltid. Aldrig ordinarie i Atalanta ifjol, men visade upp tillräckligt för att kunna vara mannen som för Benevento över strecket.

12. Rodrigo Palacio, Inter→Bologna (gratis)

35-åringen tackade för sig i somras efter fem år i svartblått. Den nya utmaningen blir ett Bologna som ska försöka nå en plats på övre halvan. Vi kan inte förvänta oss +10 mål av Palacio. Däremot kommer han ha en väldigt viktig roll som avlastar Mattia Destro i anfallet. Ett Destro-beroende Bologna kommer må bättre med Palacios rutin att luta sig tillbaka mot.

11. Valentin Eysseric, Nice→Fiorentina (3,5M)

Inte en av stjärnorna, men ändå ordinarie i det Nice som nådde deras högsta ligaplacering på över 40 år förra säsongen. 25-åringen såg bekväm ut i förlustpremiären mot Inter, med fin teknik, rörlighet och passningsspel. Har potential att förse Giovanni Simeone med många avgörande passningar och i så fall är 3,5 miljoner euro rena fyndpriset för fransmannen.

10. Marco Benassi, Torino→Fiorentina (10M)

Kapten i U21-landslaget som enligt honom själv tvingades bort från Torino. Fiorentina tackade och tog emot mittfältaren för kanonpriset tio miljoner euro. 22-åringen är en tvåvägsspelare som har alla förutsättningar att täppa igen hålet efter Vecino. Värvningen av Benassi blev ljuset i mörkret under en ångestframkallande Fiorentinaperiod i somras. Sedan vände det, och fler kvalitetsspelare anslöt till Florens.

benassi

9. Lucas Biglia, Lazio →Milan (17+3 miljoner i bonusar)

Den argentinske landslagsmittfältaren ryktades bort från Lazio under ett par års tid innan Milan bestämde sig för att göra slag i saken. Laziokaptenen blev inte billig, men kommer vara viktig som ett ankare på mitten i det nya Milan. Rossoneri vet vad de kommer få defensivt av Biglia, som dessutom har en väldigt fin passningsfot.

8. Benedikt Höwedes, Schalke 04→Juventus (ettårigt lån för 3,5M)

Med tappet av Leo Bonucci och en ettårig väntan på Mattia Caldara är det osäkrare än på länge i Juventus försvarsled. För att minska frågetecknen har bianconeri tagit in den tyske världsmästaren Benedikt Höwedes på ett lån med köpoption. Höwedes är kanske ingen världsback, men väldigt kompetent och kan spela på samtliga positioner i backlinjen. Det och hans ledaregenskaper kommer bringa väldigt mycket nytta i Juventus.

7. Aleksandar Kolarov, Man City→Roma (5M)

31-åringen är ingen enorm uppgradering jämfört med Emerson Palmieri på vänsterbacken. Serben kommer dock vara perfekt i säsongens Roma som är under uppbyggnad med tränaren Di Francesco. Kolarov har redan en hel del Serie A-erfarenhet och fått en titelvana i England. En defensivt stabil back med en utsökt vänsterfot för ett otroligt bra pris.

6. Milan Škriniar, Sampdoria→Inter (23M)

Har Inter äntligen hittat ett stabilt mittbackskomplement till Miranda? Mycket talar för att slovaken Milan Škriniar är svaret på den frågan. Det räckte med en säsong i Sampdoria för att han skulle bevisa sin talang för Inters klubbledning. I en tunn mittbacksuppsättning kommer pressen vara stor på att leverera. Men 22-åringen har inlett lovande och kommer med ett års värdefull Serie A-erfarenhet i bagaget.

5. Leonardo Pavoletti, Napoli→Cagliari (lån+12M)

Paniken började sprida sig i Cagliari när förra säsongens målspruta Marco Borriello bråkade sig bort till SPAL. Men ö-klubben löste situationen galant när de hittade en Pavoletti med stukat självförtroende på Napolis bänk. Nej, det gick aldrig bra för Livornosonen att komma in Napolis spel under våren. Men jag tror att 28-åringen kommer hitta målskyttet igen i ett förväntat bottenlag som Cagliari. Innan Napoliflytten gjorde Pavoletti 12 ligamål under kalenderåret 2016 i Genoa, trots att stora delar av hösten spolierades av skador.

pavoletti

4. Borja Valero, Fiorentina→Inter (5,5M)

32-åringen kommer fungera utmärkt i rollen som ledare och bollhållare på det unga och spretiga Intermittfältet. Borja Valero såg redan i premiären mot sitt gamla lag ut att ha fått en renässans efter flytten. Spanjoren kommer hålla en fortsatt hög nivå minst något år till, och med tanke på det är prislappen högst överkomlig.

3. Franck Kessié, Atalanta→Milan (tvåårigt lån+28M)

20-åringen var ett av förra säsongens stora genombrott med sitt kraftfulla och kompletta spel på Atalantas innermittfält. I Milan får han också en central roll och har förutsättningar att dominera matcher trots större press hängande över sig. Jag tror ivorianen är mogen uppgiften, då kan hans värde två-tredubblas när det tvååriga lånet ”gått ut”.

2. Douglas Costa, FC Bayern→Juventus (ettårigt lån+6M)

Bitvis glimrande i Bayern men kunde inte hålla den höga nivån jämt i konkurrensen. Brassen byter galascen från Allianz Arena till Allianz Stadium, och får en ny chans i ett lag som suktar efter hans spelartyp. Juventus kommer bli mindre beroende av Dybalas kreativitet när Costa kommer med genombrottskraft och fart. Om vissa sportsliga mål uppfylls blir ett köp obligatoriskt för ytterligare 40M euro.

1: Leonardo Bonucci, Juventus→Milan (40M)

Neymar och Mbappé har skymt solen för sommarens mest överraskande italienska övergång. Men om det var svårt att förstå de absurda fantasisummorna i de förstnämndas klubbyten var det svårt att förstå någonting överhuvudtaget i fallet Bonucci till Milan. Nu är han där, och blev den som förvandlade en spektakulär Milanmercato till en sommar där fansen började drömma om en scudetto någonstans i horisonten.

Det går inte att komma ifrån att 40M euro är en lindrig summa för en av världens bästa mittbackar. Bonucci kommer få sina utmaningar med backkollegor på en lägre nivå än de som han vant sig vid från Juventus. Men det finns ingen anledning att tro att Bonucci inte kommer stå pall för testet.

bonucci

****

I den andra ändan har vi några affärer som inte verkar lika genomtänkta, där en floppvarning är på sin plats.

Nenad Tomović, Fiorentina→Chievo (lån)

Serie A:s äldsta lag skulle föryngra truppen och tog på deadline day in… trettioårige Nenad Tomović. Trots en hel del erfarenhet från den högre nivån i Fiorentina är jag tveksam om serben ens förstärker Chievos backlinje. Den sista Violamatchen på ett tag slutade med en missad markering och en orsakad straff vid Sampdorias mål för otursgubben Tomović i 1-2 förlusten.

Rick Karsdorp, Feyenoord→Roma (14+5M)

Den 22-årige nederländaren är till att börja med skadad ändå till oktober. Under tiden lär snart comebackande Alessandro Florenzi ta tillbaka sin högerbacksplats och redan då har nyförvärvet en uppförsbacke i Roma. Då har jag inte nämnt alla de utmaningar den offensive Karsdorp har framför sig i konsten att lära sig försvara på italienskt vis. Risken är att högerbacken kommer dömas för den höga prislappen till slut.

Mattia De Sciglio, Milan→Juventus (12M)

Stephan Lichsteiner petades oförklarligt igen från Juves Champions League-trupp och vips, så ser Mattia De Sciglio ut som det vitsvarta valet på högerbacksplatsen i CL. Okej, jag tror att De Sciglio ändå kan klara sig hyfsat i Juventus. Men hyfsat räcker inte i Italiens bästa klubb, särskilt inte när nästa CL-match är på Camp Nou mot Barcelona. Om Juve missar förstaplatsen i gruppen för att de tänkt fel i försvarsuttagningarna är det riktigt svagt.

Christian Ansaldi, Inter→Torino (lån+4M)

Argentinaren är tänkt som Chelseaflyktade Zappacostas ersättare på högerkanten. Problemet är att Ansaldi är vänsterfotad och spelar på andra kanten, även om han har tidigare erfarenhet från högern. Med det handikappet är det långt ifrån säkert att han ens petar Lorenzo De Silvestri. Ingen dyr, men klassiskt ogenomtänkt deadline day-lösning.

Maxi López, Torino→Udinese (gratis)

Det är inte Maxi López fel att han hämnar här, utan ett rent igenom korkat beslut av Udineseledningen. Argentinaren får äran att täcka upp för Udineses bästa målskyttar Zapata och Thereau som både försvann under sommaren. Uppgiften känns övermäktig och det är orealistiskt att förvänta sig ens ett tvåsiffrigt antal mål av 33-åringen.

Erik Hadzic

Spanien och Italien – ett omaka par, eller?

Texten kunde på grund av tekniska problem inte publiceras förens efter matchen.

Spanien och Italien möts på lördag kväll i VM-kvaldrabbning avgörande för direktplatsen i gruppen. Sydeuropas två största och mest framstående fotbollskulturer är inte bara rivaler i mästerskapssammanhang. På klubbnivå tampas allt som oftast de båda ländernas storlag om förstaplatsen i Champions League.

Ändå finns bilden av att fotbollskulturerna håller sig bäst för sig själva. Länge var spanska spelare och tränares rykte inte det bästa i Italien. Att ta in en spanjor sågs som en chansning då de oftast aldrig lyckades fullt ut på andra sidan Medelhavet.

Hur är det egentligen, gäller den regeln fortfarande? Och hur är italienarnas ställning i Spanien? Jag lät forma två ”drömelvor” med spanska spelare som satt avtryck i båda länderna och vice versa.

Jag har fokuserat mer på spelare som avslutat gästsejourerna, då det är enklare att bedöma deras ”legacy” när den kan ställas mot karriären i hemlandet. För att göra elvorna mer dynamiska finns också exempel på spelare som aldrig levde upp till förväntningarna.

Spanien (3-5-2)

Målvakt: Pepe Reina, Napoli 2013-14, 2015-

Spanska burväktare har aldrig rosat den italienska marknaden. Pepe Reina är inget självklart undantag, utan en bra målvakt med sin beskärda del av svagheter. Tårarna rann nedför Reinas kinder framför San Paolo-publiken i söndags, vilket fick honom att tänka om och stanna i Neapel ett år till.

Backar: Raúl Albiol, Napoli 2013-

För att vara en så meriterad spelare är Raúl Albiol förvånansvärt ifrågasatt. Mittbacken har vunnit La Liga med Real Madrid, Uefacupen med Valencia, och tre raka internationella mästerskap med Spanien. I Napoli har han gått den hårda vägen för att vinna fansens förtroende. Efter en stark fjolårssäsong är skeptikerna betydligt färre.

Iván Helguera, Roma 1997-98

Den då 22-årige mittbacken/defensive mittfältaren värvades från Albacete till den eviga staden. Hade en tuff säsong under Zdenek Zeman och spelade bara åtta matcher. Gick vidare till Real Madrid där han blev en stöttepelare i ”Galacticos-laget” och vann två Champions League-titlar.

Marcos Alonso, Fiorentina 2013-2016 (utlånad 2014 till Sunderland)

Ett av fotbollsvärldens mest märkliga öden de senaste åren. Hånen var många bland fotbollsälskare när Marcos Alonso offentliggjordes som Chelseaspelare förra sommaren. Ett år senare står 26-åringen på toppen efter att ha gjort två mål och avgjort på Wembley mot Tottenham. Visade upp ett stabilt ytterspel i Fiorentina under en stormig period i klubbens historia.

Mittfältare: Iván de la Peña, Lazio 1998-2002 (utlånad 99-01)

Den skallige talangen hade precis börjat varva upp i Barcelona när Louis van Gaal dök upp och visade honom dörren. Lazios dåvarande president Sergio Cragnotti tog emot på andra sidan med en check på tio miljoner pund till Barcelona.

Men den lille Buddhas psyke klarade inte Rom. Mannen med den gudomliga högerfoten spelade bara 15 matcher i ett urstarkt Lazio, och lånades ut till både Marseille och Barcelona. De la Peña flyttade tillbaka till Katalonien och blev en legendar i Espanyol istället.

Gaizka Mendieta, Lazio 2001-02

Om i laziali tyckte att De la Peña var en flopp, Dio mio vad ska man kalla Mendieta då? Basken Mendieta var en av kontinentens mest hyllade mittfältare när Lazio köpte honom för 30 miljoner pund, historiens sjätte dyraste spelare då.

Lazio satsade mot scudetton som Roma övertagit samtidigt som de sålde både Juan Verón och Pavel Nedvěd. Mendieta fasades försiktigt in under Dino Zoffs ledning men saker skulle bli värre när Zoff fick sparken. Nye tränaren Alberto Zaccheroni spelade återkommande mittfältare som Fabio Liverani och Stefano Fiore före nyförvärvet, och säsongen slutade i finansiellt Cragnotti-kaos och missat CL-spel.

Den tillbakadragne jazzälskaren Mendieta blev syndabock. Gazzetta dello Sport beskrev honom som en ”kroniskt sjuk patient”. Mendieta lånades ut till Barcelona och sen Middlesborough, innan engelsmännen värvade honom gratis från Lazio.

Josep Guardiola, Brescia 2001-02, 2003, Roma 2002-03

Barcelonas store nummer fyra testade som trettioåring vingarna i Serie A-klubben Brescia, som ersättare till den Milanflyktade Andrea Pirlo. Sejourerna i Brescia och sedermera Roma blev ingen succé. Guardiola testade positivt för nandrolon och stängdes av i fyra månader. Katalanen blev flera år senare frikänd vid två olika instanser.

Brescias sportchef Gianluca Nani tog ”Pep” till Italien och tror att mittfältaren lärde sig mycket på ett taktiskt plan av tränaren Carlo Mazzone. ”Du ser hur han använder händerna mycket på sidlinjen idag- han gjorde det alltid under träningarna för att lära unga spelare att placera kroppen i rätt position när de tar emot bollen”, säger Gianluca Nani. Ett tränarfundament lades där, och Serie A-publiken fick i några matcher njuta och se Guardiola spela ihop med Roberto Baggio i Brescia.

Luis Suárez, Inter 1961-70, Sampdoria 1970-73

Ballon d’Or vinnare 1960 under demontränaren Helenio Herrera i Barcelona. Luis Suárez blev den dyraste spelaren i världen när han följde med Herrera till Inter för priset av 142 000 pund. Den offensive spelaren blev i Italien omvandlad till en playmaker och var en del av Il Grande Inter, som vann tre scudetti, två Europacuper och två Interkontentinalcuper.

Efter att Suárez gjorde hattrick mot Genoa 1963 dröjde det till 2016 innan en spanjor skulle göra tre mål i en Serie A-match igen, när Suso upprepade bedriften för Genoa. Suárez avslutade karriären i Sampdoria och fick senare tränaruppdrag i båda sina italienska klubbar.

Víctor Muñoz, Sampdoria 1988-90

En allround mittfältare som bland annat gjorde sju säsonger i FC Barcelona innan han flyttade till dåtida storklubben Sampdoria, där han blev en av de första spanjorerna i ligan. Vann Coppa Italia under sin första säsong och Cupvinnarcupen året därpå.

Anfallare: José Mari, Milan 1999-02

Kom fram som en lovande anfallare i Atlético Madrid och såldes för dyra pengar till AC Milan 1999. José Mari levde aldrig upp till förväntningarna hos de regerande scudettohållarna och gjorde totalt bara fem mål på 52 matcher. Återvände sedan till Atlético på lån och är nuförtiden en tatuerad hunk.

Fernando Llorente, Juventus 2013-15

Llorente gjorde över 20 mål säsongen 11-12 när ett Bielsa-lett Athletic stormade fram till en final i Europa League. Llorente kontraktsbråkade och bänkades i Bilbao säsongen därpå innan han såldes till Juventus sommaren 2013. Under Antonio Contes sista säsong blev det 16 mål i Serie A.

Juventus hade sex (!) etablerade anfallare under våren 2014. När Max Allegri kom under sommaren försvann flera av dem och Alvaro Morata hämtades från Madrid för att spetsa offensiven. Llorentes prestationer sjönk i den hårdnade konkurrensen och det blev bara sju ligamål 14/15. ”Lejonkungen” fortsatte karriären i Sevilla efter bara två år i Turin.

Bänken: Diego Lopez (Milan), Borja Valero (Fiorentina, Inter), Alvaro Morata (Juventus), José Callejón (Napoli), Suso (Genoa, Milan)

****

Italien (3-4-3)

Målvakt: Stefano Sorrentino, Recreativo de Huelva 2007-08

Sirigu, De Sanctis, Abbiati. Alla är de italienska toppmålvakter som försökte i La Liga men aldrig riktigt lyckades. Den som kom närmast var nuvarande Chievoettan Stefano Sorrentino. Målvakten lånades ut från AEK Aten till lilla Huevla inför deras blott tredje säsong någonsin i La Liga.

Sorrentino spelade alla ligamatcher och Recreativo undvek nedflyttning i och med sextondeplatsen. Klubben utnyttjade dock inte köpklausulen och Sorrentino såldes från AEK till Chievo.

Backar: Christian Panucci, Real Madrid 1996-1999

Snedluggen Panucci slog sig fram i en mördande Milankonkurrens under mitten av 90-talet. Efter att ha etablerat sig i deras kända backlinje flyttade han till Madrid och bildade ytterbackspar i Real med Roberto Carlos.

Panucci vann också sin andra Champions League-titel 1997-98 med Real Madrid. Den tredje säsongen i spanska huvudstaden blev tyngre, och högerbacken flyttade hem till Italien och Inter sommaren 1999. Nuförtiden tv-expert och albansk förbundskapten.

Fabio Cannavaro, Real Madrid 2006-09

Neapelsonen Cannavaro stod på toppen av världen när han ledde Italien till VM-guld, vilket belönade honom med Ballon d’Or det året. I sviterna av Calciopoli, ”som förstörde allt”, valde Cannavaro att lämna Juventus för Real Madrid.

Cannavaro följde med tränaren Capello dit och vann två raka ligatitlar, i Zidanes gamla tröjnummer fem. Precis som för Panucci tappade han under den tredje Real-säsongen och världsmästaren återvände till Juventus 2009 i en infekterad hemflytt. Den turbulenta sista säsongen i Turin slutade med en sjundeplats.

Amadeo Carboni, Valencia 1997-2006

Dåvarande Romakaptenen Carboni valde efter sju säsonger i den italienska huvudstaden att flytta till Valencia 1997. Carboni fick där vara med om klubbens resa från spansk uppstickare till en europeisk storklubb. Två Champions League-finaler, två ligatitlar och en Uefacup bland annat blev det för Carboni i Valencia.

Den extroverte vänsterbacken är också en citatmaskin. Carboni har sagt att ”inga timida spelare är snabba”. Han försvarade brassen Adrianos nattklubbsbesök i Milano med ”att unga spelare behöver sina andningshål”. Och Carboni kan inte komma något bättre fotbollsögonblick än när han, efter vinst, kan vräka i sig ett kilo glass i tv-soffan.

Mittfältare: Enzo Maresca, Sevilla 2005-2009,

I Italien blev Enzo Maresca mest känd för att ha skapat kontroverser efter ett målfirande i Turinderbyt, när Juvemittfältaren formade ett tjurhorn framför pannan och dissade Torinos klubbsymbol. Men i Sevilla är hans anseende långt mycket större.

Under sin första säsong i Andalusien vann Maresca Uefacupen med Sevilla och blev utsedd till matchens lirare i finalen mot Middlesborough. En ny Uefacup-titel vanns året efter och Sevilla hotade Real Madrid om ligatiteln på våren. Konkurrensen runt Maresca skulle dock bli större och spelaren flyttade 2009 till Olympiakos.

Alessio Tacchinardi, Villarreal 2005-07

Den slitstarke innermittfältaren är mest känd för sina 14 år i Juventus. Men säsongen 05/06 gick han på lån till Villarreal och var med när klubben skulle nå sin största framgång någonsin, i och med CL-semin mot Arsenal. Lånet förlängdes ytterligare ett år efter Calciopoli men Tacchinardi fick inte avsluta karriären i Juve, utan i Brescia 2008.

Damiano Tommasi, Levante 2006-08

Efter tio år i Roma tackade slitvargen för sig och flyttade till Levante. Tommasi åkte ur med Levante under säsong två och flyttade vidare till QPR. Numera är han president i det italienska spelarförbundet. En stor spelare och ännu större människa. Förtjänar ett eget blogginlägg framöver.

Gianluca Zambrotta, Barcelona 2006-08

Lika högt anseende har inte yttern Zambrotta, i alla fall inte hos juventini. Zambrotta var en av spelarna som lämnade Juventus efter Calciopoli för Barcelona under Frank Rijkaard. Zambrotta hade en hyfsad tid i Katalonien och spelade 58 matcher. Han återvände till Italien och Milan efter två säsonger. Zambrottas fru var anledningen till flytten då hon inte kunde anpassa sig till livet i Barcelona.

Anfallare: Giuseppe Rossi, Villarreal 2007-2013, Levante 2016 (lån), Celta Vigo 16-17 (lån)

New Jersey-födde “Beppe” Rossi har på grund av sin otroliga skadehistorik haft en mer prominent karriär på andra sidan Medelhavet. Skadeeländet började med ett avslitet ligament hösten 2011 och har sedan dess knappt tagit slut. I april kom den senaste motgången, knät igen, och är den femte allvarliga skadan Rossi haft under karriären. Under storhetstiden i Villarreal gjorde Rossi 54 mål på 136 matcher.

Christian Vieri, Atlético de Madrid 1997-98

24 mål på 24 ligamatcher var ett målfacit som knappt hade någon motsvarighet på den tiden (Ronaldo i Barcelona kunde utmana), och framställer Cristiano Ronaldos och Messis målsnitt senaste fem åren som än mer utomjordiska.

Nomaden Vieri kom från Juventus för tio miljoner euro och skulle säljas vidare efter en säsong till Lazio för 25M euro. ”Bobo” Vieri vann skytteligan i Spanien och ett av målen var denna pärla.

Antonio Cassano, Real Madrid 2006-07

Efter fem kaotiska och stundtals fantastiska säsonger i Roma tröttnade klubbledningen och sålde Cassano för 5M euro till Real Madrid. Under tiden i Rom hamnade Cassano ofta i konflikt med scudettotränaren Fabio Capello. ”Anarki finns alltid runt hörnet när det gäller Cassano”, berättade Capello.

Efter att tränaren lämnat Roma för Juventus skulle de båda återförenas i Madrid. Cassano blev den andra italienaren i Real efter Panucci, men det var inte för spelet på planen rubriker skapades. Tiden i Madrid präglades av sena nätter med mat och sex, ytterligare bråk med Capello och överviktsanklagelser. Klubben bestraffade Cassano för varje gram av övervikt.

När spelet heller inte stämde och Real varken kunde sälja eller låna ut honom, då avvisade Capello Cassano från truppen. Cassano lånades till slut ut till Sampdoria sommaren 2007. Där kunde han börja prestera igen på den nivån som förväntades av honom som tonåring.

Bänken: Marco Storari (Levante), Emilliano Moretti (Valencia), Demetrio Albertini (Atl. Madrid, Barcelona), Thiago Motta (Barcelona, Atl. Madrid), Bernardo Corrardi (Valencia)

Källor: When Saturday Comes, These Football Times, The Telegraph, CNN, Offside, Sport

Erik Hadzic

Vilket statement av Inter, vilken revansch för Spalletti

Fem och en halv säsong i Roma. Fyra andraplatser och två cuptitlar. Ändå fick inte Luciano Spalletti något varmt välkomnande igår kväll på Olimpico. Jo, hos en del av hans tidigare spelare i Roma. Men definitivt inte bland fansen.

Spallettis eftermäle i Roma handlade mycket om att han var den främsta anledningen till Francesco Tottis ovärdiga slutsäsong i Roma. Det stämmer bara delvis. Tottiproblemet hade sin grund högre upp i klubbledningen. Spalletti fick agera spottkopp för deras (och hans egna) tillkortakommanden. Monchi fick äran att som utomstående agera exekutor i fallet Totti.

Lägger man det åt sidan gjorde Spalletti det mesta rätt på ett sportsligt plan under den andra vändan som Romatränare.  Ett svajigt 15/16 slutade med en tredjeplats. Förra säsongen hade Roma bara Juventus före sig i tabellen. Med detta i åtanke måste det känts otroligt skönt för Spalletti att besvara sina belackare igår.

I en väldigt intensiv och tempofylld match för att vara andra omgången borde Inter tagit en tidig ledning, men Mauro Icardi stod för en nästan osannolik miss för att vara honom, framför öppet mål. Roma skulle bestraffa det när Nainggolan hittade Džeko, som mjukt tog emot och i samma rörelse sköt bollen förbi Handanović.

Sedan kom stolpträffarna. Strootman från distans. Nainggolan ännu längre ut i samma stolpe. I andra halvlek bröt Perotti in och träffade insidan av stolpen. Diego Perotti som gjorde en mycket stark insats och flöt runt på planen på samma sätt som under förra hösten. Att han hittar formen igen blir viktigt för att minska avsaknaden av Mohamed Salah.

Inter hade dittills tagit många felbeslut i sista tredjedelen. Främst symboliserades det i den helt misslyckade högerkanten med D’Ambrosio och Candreva, som inte hittade vare sig spelkvalitet eller samarbete. I den 67:e minuten skulle dock Candreva, en av italiensk fotbolls mest besynnerliga spelare, visa lite av sitt värde.

Candreva drog upp ett anfall och vek av mot mitten, hittade Icardi med en smart passning som hittade målet. Från ingenstans var det 1-1. Vid den ställningen hade båda lagen chanser att ta ledningen. Men där Roma har en skytteligavinnare i Džeko, har Inter en av världens farligaste straffområdesspelare i Icardi.

Tio minuter senare hade Perišić vaknat och hittade Icardi i boxen som vände bort Fazio, och Inter hade vänt på steken med argentinarens 2-1 mål. Tre minuter före slutet kom Perišić i samma läge på vänsterkanten, och hittade den gången Matías Vecino som med ett direktavslut fastställde slutresultatet till 3-1. Vecino var återigen riktigt bra och har kommit in väldigt fint i detta Interlag.

Hur kunde Roma tappa en tillsynes betryggande ledning? Känslan är att Inter inte behöver anstränga sig lika mycket när de försöker skapa målchanser som Roma. Džeko behöver mer tid och utrymme än Icardi. Perišić går osynlig i 70 minuter innan han levererar två assist, medan Perotti är spelmässigt bättre men lämnar planen poänglös. Candreva och Defrel står båda för anonyma insatser. Men där den senare får lämna planen efter en timme lyckas Candreva lite senare på något sätt bidra till Icardis mål som iscensatte hela vändningen.

Debutanten Dalbert gjorde sedan två helt avgörande blockeringar som stoppade Romamål i sitt inhopp. Några sådana prestationer hade inte Romaförsvaret, snarare hade Manolas-Fazio i mitten en medioker match. Lägstanivån är inte särskilt hög när det inte stämmer för Romas mittbackar.

Detta var Inters första vinst borta mot Roma sedan 2008. Konstigt nog var detta också Mauro Icardis första mål på Olimpico. Det är ett tydligt statement Inter skickar ut efter en hel sommar i Milans skugga. Detta är ett lag och tränare att ta på allvar.

Samtidigt ska inte nerazzurri drabbas av någon hybris efter denna säsongsinledning. De har mött ett Fiorentina under konstruktion med flera nya namn i startelvan. Roma hamnar lite under samma fack med en ny tränare och spelsätt som ska sättas. Det hade inte varit lika enkelt att möta dessa två lag i elfte och tolfte omgången.

****

När Mirlem Pjanić blev tidernas snabbaste självmålsskytt efter 18 sekunder (flipperboll via Chiellini på Pjanić i mål) undrade nog många på Marassi om vi skulle se en sensation liknande förra årets 3-1 resultat mellan Genoa och Juventus.

Några minuter senare skulle även VAR blanda sig in i leken. Efter en lång betänketid dömde Luca Banti straff till Genoa när nyförvärvet Andrej Galabinov fällts. Bulgaren gjorde inget misstag och gav Genoa en tvåmålsledning mot mästarna.

Galabinov som gick gratis från Serie B-klubben Novara i somras, såg bra ut som referenspunkt i en mycket aktiv tremannakedja. Till höger spelade Goran Pandev fotboll som om det vore 2010. Till vänster fick den evige talangen Abel Taarabt chansen och försökte ständigt utmana, dock utan all det självförtroende som kännetecknar marockanen.

Paulo Dybala skulle reducera i den 14:e minuten innan VAR bjöds in i spelet igen. På tilläggstid sköt Mario Mandžukić bollen på en Genoabacks arm precis framför mål. Ännu längre betänketid väntade från domare Banti och hans kollegor innan hans skulle blåsa för ny straff. Dybala kunde från elvameterspunkten sätta kvitteringen för Juve med en perfekt straff.

Max Allegri hade fortsatt med en elva präglad från förra säsongen. Inga nyförvärv från start och 4-2-3-1. Förutom Dybala hade Higuaín varit bra i spelet, med fina kombinationer dessa två emellan. Juve hade däremot haft svårt att involvera yttrarna. Efter en timmes spel skulle även de vakna till liv.

Mandžukić hittade Cuadrado på djupet som med avancerad bollskicklighet och balans fullbordade en stark Juvevändning, 3-2. På tilläggstid skulle Dybala sätta sitt hatttrick med ett listigt skott och slutresultatet 4-2.

När Genoa tröttnade i andra halvlek kunde Juventus ganska enkelt sedan bevaka och uttöka ledningen. Genoa har dock en tydlig spelidé under Jurić och ska bygga vidare på prestationer som den här.

Eftersnacket skulle ändå handla om den nya teknologin VAR. Jag som ser mig som fotbollskonservativ var skeptisk till en vidareutveckling av det som från början bara innefattade målkameror (som jag är fine med). Efter knappt två omgångar är jag förvånad över att jag inte irriterat mig mer på VAR.

Det grundar sig mest på en känsla av att rättvisa kommer närmare i sporten och att VAR är något, oavsett vilka klagomål en har idag, som måste ges tid. Systemet borde inte installerats så här tidigt eftersom det inte fungerar smärtfritt än. Men nu är det här och så länge det inte leder till att precis allt ska granskas kan jag leva med detta.

Genoas straff är korrekt och det tyckte jag även att Juves var, tills jag såg en andra repris. Men där är det tillämpningen av handsregeln man ska klaga på, inte att domaren tar beslutet via VAR. Spelare har redan gått ut och redan förklarat att de är frustrerade över systemet.

Jag kan bli mer irriterad över spelare som ska försöka påverka domaren att använda VAR. Systemet ska användas när videodomaren påkallar uppmärksamhet eller på huvuddomarens order. I all den här förvirringen orkar jag inte med spelare som ska tjata ihjäl domaren för denna anledning. Sporten ska dömas efter domarens intuition. Domarna har fått ett hjälpmedel som bara ska användas som ett stöd till deras egen intuition. Ett VAR-beslut ska påkallas i samspel mellan domarna, inte med någon yttre påverkan.

En märklig händelse som blev en följd av VAR utspelades på text-tv:s app. Fabio Lucioni hade djupt inne på tilläggstid kvitterat Gonfred Donsahs ledningsmål för Bologna i Benevento. En historisk första Serie A-poäng hade tagits i Kampanien. Sedan kom rapporterna om Bolognas vinst.

Det visade sig att text-tv varit för snabba att skriva ut Lucionis mål. Efter videogranskning hade målet dömts bort för offiside. Jag har nog aldrig sett ett resultat ”ändras” så där på appen. Men det är en följd av videogranskningen och slog förstås hårdast mot Benevento. Trots en hyfsad inledning står nykomlingen på noll poäng efter matcher mot två tippade mittenlag.

Erik Hadzic

Anglo-italienska möten blir höstens höjdpunkter

Sex italienska lags öden lottades inför den sista säsongen på ett tag där Serie A ”bara” skickar tre lag till finrummet i Champions League. Tre av klubbarna ställs inför engelskt motstånd, i matcher som kommer ha karaktären av direktkamp om första- eller andraplatsen.

England är också landet som Italien närmast jagar i Uefa-rankingen. Till nästa säsong kommer Serie A ha fyra direktkvalificerade lag till Champions League, precis som England. Men det finns ingen anledning att inte fortsätta jaga britterna i rankingen, särskilt nu när ett italienskt lag återfinns bland Europas fyra bästa.

Jag går igenom varje italienskt lag i höstens Europaspel och beräknar sannolikheten till att laget tar sig vidare till utslagningsfasen.

Champions League

Ett busigt leende, en blick mot Gigi Buffon på åhörarplats och ett efterföljande garv i direktsändning. Francesco Totti stal showen under en stel Uefaceremoni och skickade en ”present” till sin lika åldrande målvaktsvän och resten av de tidigare antagonisterna i Juventus. FC Barcelona stod det på presenten.

Men Juventus ska inte behöva deppa för det. Är det i något läge man vill möta Barcelona är det nu. Mötet på Camp Nou blir också det som inleder gruppspelet. Till dess kommer ett Barça i post-Neymarpanik bara ha hunnit spelat några matcher i ligan. Med bara en vecka kvar av transferfönstret ser katalanerna ut att förfoga över deras sämsta trupp på femton år.

Juventus ska utnyttja läget och komma etta i gruppen, samtidigt som de ska signalera att de är bland Europas bästa klubbar för att stanna. Resterande lag i gruppen är Sporting och Olympiakos, som får kämpa om tredjeplatsen. Förra hösten innebar en halvskakig väg i gruppspelet för Juve. De guppen kommer komma i en allt starkare liga under hösten istället.

Chans till avancemang: 90 procent.

Inte nog med att det började talas om scudetton i Neapel under sommaren. Efter överkörningen av Nice pratas det om Napoli i termer som ”topplag i Europa”, både från Nicehåll och hos kommande motståndarna Manchester City.

Med de senare kommer Napoli kämpa om gruppsegern, och vi andra får betrakta en på förhand spektakulär tränarduell mellan Sarri och Guardiola. Trots att skillnaden mellan de ljusblå klubbarna rent ekonomiskt är oceanstor, kan inte City hållas som alltför stor gruppfavorit.

Det blir ett utmärkt läge för Napoli att spänna musklerna på kontinenten och sno åt sig en förstaplats. Närmsta konkurrent till City och Napoli bör Sjakhtar Donetsk bli. Men de ska återigen spela hemma ”borta”. I takt med att kriget i Ukraina blir allt lågintensivare har Sjakhtar kunnat krypa närmare Donbass, men inte längre än till Kharkiv, 150 mil från Donetsk. Nygamla Feyenoord får det tufft som fjärde lag i gruppen.

Chans till avancemang: 80 procent.

Medan Chelsea och Atlético Madrid bråkar över Diego Costa ska Eusebio Di Francescos Roma kila in sig bland gruppfavoriterna. Att Atleti ska gå vidare råder det ingen tvekan om. Däremot är jag mer tveksam över Chelsea.

Detta blir Antonio Contes debutsäsong i CL med Chelsea. Hans tidigare turneringsförsök i Juventus är ingen munter läsning, och häri ligger Romas stora chans. Conte har gjort det fantastiskt i ligan men ute på kontinenten har det inte funkat, vilket Roma bör vara medvetna om. Chelsea ser dessutom ut att ha en tunnare trupp i år, medan Roma faktiskt breddat sin.

Det ska bli väldigt spännande att se om Conte lärt av sina misstag i Champions League. EM 2016 var ett fall framåt i utslagsturneringsväg i alla fall. Jag håller Chelsea som knappa favoriter före Roma i kampen om andraplatsen. Debutanterna Qarabag kommer mest benämnas som ”jobbig bortaresa”.

Chans till avancemang: 45 procent.

Europa League

Det stora här var Atalanta och deras comeback i Europa efter 25 år. Om de ville möta stora lag kunde de knappast få en bättre lottning. Lyon, Everton och Apollon Limassol. En riktigt tuff lottning för Orobici som direkt kommer få bekänna färg när The Toffees besöker Mapei Stadium.

Och där har vi ytterligare en sak som gör allt svårare. Hemmaarenan i Bergamo klarar inte kraven vilket gör att Atalanta kommer spela tre matcher på Sassuolos arena i Reggio-Emilia. Lyon kommer ifrån en semifinalplats i våras med ett lag som hittills klarat av flera tunga sommartapp galant. De har dessutom en morot att sträva efter då finalen i maj går på Parc OL.

Everton har precis som OL mycket erfarenhet ifrån Europaspel. Det känns som att de blå kommer balansera liga- och cupspel på ett bra sätt, med en trupp fylld av spännande unga namn. Nej, detta blir svårt för Atalanta som dessutom inte kan prioritera ner ligan. Luriga Limassol blir heller inget lag att bara plocka sex poäng av.

Chans till avancemang: 30 procent.

Betydligt bättre ser det ut för laget som fick inleda redan in kvalet, AC Milan. Rossoneri är storfavorit i en grupp bestående av AEK, Austria Wien och Rijeka. Turneringen får mer ses som ett tillfälle att lufta truppen och avlasta spelare som matchas hårt i ligan.

Till utslagningsfasen kommer det låta annorlunda, men här och nu behöver inte alltför mycket energi läggas på Europa League. Att jag inte vet vilka som blir Milans största hot säger en del om den gynnsamma lotten. Jag antar att det blir kroatiska Rijeka, som slogs ut i CL-playoff.

Chans till avancemang: 95 procent.

Till sist har vi de Europa League-erfarna örnarna i Lazio. Deras huvudkonkurrent om förstaplatsen blir Nice, som Napoli visade hur man kan manövrera bort i ett dubbelmöte. Nice har ingen bred trupp, vilket blev deras fall förra hösten när de samtidigt toppade Ligue 1. De åkte ut redan i gruppspelet då (i en tuffare grupp).

Chelseas farmarklubb Vitesse och belgiska Zulte Waregem ska inte vara några större hot till Nice och Lazio. Förutsättningarna för att år två med Inzaghi ska bli framgångsrikt blev med andra ord lite enklare precis.

Chans till avancemang: 85 procent.

Erik Hadzic

Säsongsranking Serie A: Plats 1-10

  1. Sampdoria Plats 2016/17: 10 Tränare: Marco Giampaolo

Schick, Torreira, Praet, Linetty, Murru… Det finns ett koppel av unga spännande spelare i Marco Giampaolos Sampdoria. Förra året räckte det till en tiondeplats, som rimligen borde förbättras nu? Nja, riktigt så enkelt blir det inte.

Genualaget har förlorat en hel centrallinje nästintill i Muriel, Bruno Fernandes och Škriniar. Förra säsongen tog det några månader innan Giampaolo fick ordning på laget och risken är att startsträckan blir kännbar i höst igen.

Med det sagt är detta ett svårbedömt lag som om allt klickar kan blanda sig i Europaracet. Sen är Patrik Schicks närvaro förstås en viktig detalj. Skulle han stanna får Samp ett till sparkapital, och en avgörande förutsättning för att Giampaolo kan ta laget till nästa plattform.

Nyckelspelare: Fabio Quagliarella gick tidigare i år ut med sina privata problem som förföljt honom under flera år. Förhoppningsvis har han lagt detta bakom sig och 34-åringen har säkert en till målrik säsong i sig. Det kommer behövas när Quagliarella ska spela ihop sig med nye anfallspartnern Camprari.

Håll ögonen på: 21-årige uruguayanen Lucas Torriera är en ettrig mittfältare som fick sitt genombrott under sin första säsong i Samp.

  1. Atalanta Plats 16/17: 4 Tränare: Gian Piero Gasperini

En tuff, tuff säsong väntar sensationslaget från ifjol. Gasperini ska försöka behålla entusiasmen i laget samtidigt som han balanserar det med ett tuffare spelschema och motståndare som rimligen är mer pålästa.

Trots tappen av Conti och Kessié ser startelvan fortfarande stark ut, och de har kryddat med flera intressanta nyförvärv som ska öka bredden. Ungt och utvecklingsbart är alltjämt den röda linjen i Atalantas rekryteringar.

Jag tror inte de kommer vara uppe och nosa på EL-plats igen. Däremot ser jag ingen större fara att de ”gör en Leicester” (i negativ bemärkelse) och sjunker mot bottenstriden. Men många av nyförvärven kommer från mindre ligor och är svåra att bedöma huruvida de håller för ett mittenlag i Serie A.

Nyckelspelare: Få spelare förtjänare detta epitet mer än Alejandro ”Papu” Gomez. Argentinaren är fundamental för Atalantas anfallsspel, men kan 29-åringen bära laget på samma sätt igen?

Håll ögonen på: Detta blir en make-or-break säsong för nyförvärvet från Fiorentina, Josip Iličić. Efter ett svagt fjolår i Florens undrar vi om han kan leverera spelet från Palermo-tiden på kontinuerlig basis? Besitter väldigt hög högstanivå.

  1. Torino Plats 16/17: 9 Tränare: Siniša Mihajlović

66 insläppta mål under en säsong rimmar inte bra med en ambitionsnivå likt Torinos. Därför har fokus, förutom att behålla Belotti, varit att förstärka försvaret. Det halvt misslyckade försöket med Joe Hart följs upp med en annan målvakt som haft svårt med speltiden, Salvatore Sirigu.

Lovande brassebacken Lyanco och rutinerade N’Koulou från Lyon ska se till att försvarsmisstagen inte blir lika många i år. Jag är tveksam om det dock räcker. Känner jag ett Mihaljović-lag rätt så kommer grundbultarna i försvarsspelet ryckas loss, på grund av serbens bristande taktiska förmåga.

Om han mot förmodan får ihop det kan det däremot bli helt andra tongångar. Truppen ser faktiskt riktigt fin ut och ska definitivt kunna utmana om platser högre upp.

Nyckelspelare: Utgår vi från att Torino fortsätter släppa in mål blir Andrea Belottis målpålitlighet än mer avgörande. Och fortsätter han i samma stil som senast, ja då blir detta hans sista säsong i vinrött.

Håll ögonen på: La Liga-kännarna kan Alex Berenguers framfart i Osasuna bättre än en själv. Men att Napoli ville ha yttern och Torino till slut fick honom signalerar en hel del. Bildar en potentiellt stark vänsterkorridor med Antonio Barreca.

  1. Fiorentina Plats 16/17: 8 Tränare: Stefano Pioli

Sakta börjar La Viola och dess supportrar hämta sig från de dolkstötar de utsattes för under de första sex-sju första veckorna av sommaren. Fiorentina drabbades av en spelarflykt av sällan skådat slag för en, i det här fallet, stor provinsklubb. Detta under tiden som en nedmontering av klubben pågår i och med att Della Valle-familjen satt ut Fiorentina till försäljning.

Sportchefen Corvino fick under sitt andra comebackår i Florens ta emot mycket spott och spe, men har faktiskt levererat smarta affärer på sistone under en restriktiv budget. Startelvan ser inte mycket ut för världen, men jag tror att Stefano Pioli är rätt man att få ihop den till en fungerande enhet.

Pioli visade en säsong i Lazio att han kunde ta ett lag utan stora stjärnor till en tredjeplats till och med. Fiorentina är mer Piolis nivå, jag lastar inte honom för mycket för Interhaveriet. Dessutom har Viola ett pärlband av talanger som ska leva upp till deras aktade efternamn. Hagi, Chiesa och Simeone står det på baksidan av tröjorna.

Nyckelspelare: Milan Badelj får en viktig uppgift som en av få kvarvarande stjärnor i startelvan, trots att agenten varit väldigt tydlig med att kroatens framtid inte är i Florens. Violafansen kan bara hoppas att huvudet är på rätt plats hos den högkvalitative mittfältaren.

Håll ögonen på: I en otroligt segdragen transferhistoria pekar det mesta på att Nikola Kalinić flyttar till Milan till slut. Ersättaren är redan på plats, 22-årige Giovanni Simeone. Förra hösten slog han igenom stort men hade en betydligt tyngre vår, precis som resten av Genoa. Vilken sida får vi se av Simeone?

  1. Lazio Plats 16/17: 5 Tränare: Simone Inzaghi

För drygt ett år sedan var Simone Inzaghi inställd på att träna Serie B-klubben Salernitana, efter ett kort inhopp i Lazio under våren. Sedan fick han ett samtal från presidenten Claudio Lotito, som hamnat på kollisionskurs med Marcelo Bielsa efter några få dagar, och Inzaghi den yngre fick vackert återvända till Formello.

Nu är han ett av Italiens mest spännande tränarnamn och ska ge sig på en väldigt svår övning i Lazioland, nämligen år två. Alla vet nämligen att Lazio har kroniska bekymmer med att följa upp en bra säsong med en till någorlunda framgångsrik.

Inzaghi har fått jobba i skuggan av en Keita Baldé-härva och förlorat sin lagkapten Lucas Biglia till Milan. Lotito har på sedvanligt sätt hållit hårt i plånboken och inte direkt underlättat situationen för tränaren. Skulle Inzaghis Lazio mot alla odds vara med och slåss om fjärdeplatsen kommer han bli aktuell för de riktigt stora jobben inom en snar framtid.

Nyckelspelare: Lazios svagaste lagdel är försvaret och där har Stefan de Vrij en viktig uppgift att styra sina mer instabila kollegor. Holländaren verkar äntligen blivit kvitt sina knäproblem och Juventus påstås velat köpa honom och Keita Baldé i en dubbeldeal under sommaren.

Håll ögonen på: 22-årige Sergej Milinković-Savić slog igenom med dunder och brak på ifjol. Ett krafthus på mittfältet och Lotito har enligt egen utsago tackat nej till bud på 70 miljoner euro för serben.

  1. Roma Plats 16/17: 2 Tränare: Eusebio Di Francesco

Svårigheten med att skriva rankingar innan ett transferfönster är slut är just att mycket kan hända under mercatons sista två veckor, affärer som kan vara avgörande för ett lags slutliga öde. Anledningen till att Roma inte hamnar högre upp stavas Riyad Mahrez.

När Mohamed Salah såldes till Liverpool kändes det nödvändigt att plocka in någon som kunde ersätta egyptierns poängproduktivitet. Leicesters Mahrez passade perfekt in i den profilen, men nye sportchefen Monchi har envisats med att inte vela lägga de +40M euro som britterna vill ha.

Jag tror det beslutet blir ödesdigert för utgången av Romas säsong. I övrigt har Monchi gjort flera bra och smarta affärer och till synes breddat truppen. Men detta blir ett omgrupperingsår för Roma med ny sportchef, ny tränare och utan Francesco Tottis röst i omklädningsrummet.

Nyckelspelare: Det känns konstigt att sätta ett lag med seriens kanske bästa mittfältare utanför Champions Leagueplats. I Di Francescos 4-3-3 ska tränaren hitta rätt position för Radja Nainggolan, som spelade i en framskjuten roll närmare målet under våren.

Håll ögonen på: 22-årige Rick Karsdorp var högerback i Feyenoords titelvinnande lag i våras och fick Roma att betala nästan 20M euro för hans tjänster. Nederländaren beskrivs som ett ”tåg” och det blir intressant att se hur lång anpassningstid han behöver. Borta till oktober dock.

  1. Milan Plats 16/17: 6 Tränare: Vincenzo Montella

Rossoneri har värvat nästan en helt ny startelva under sommaren tack vare nyinskjutna kinesiska pengar. Så när som på forwardsplatsen (Kalinić behövs som målgaranti) ser laget komplett ut.

Den som har äran att spela ihop detta Milan och ta dem tillbaka till fornstora dagar heter Vincenzo Montella. 43-åringen står inför sitt svåraste tränaruppdrag i karriären och kommer få jobba under en enorm press att leverera kortsiktiga resultat.

Känslan när Leo Bonucci landade på Casa Milan var ett ”nu går de för lo scudetto!”. Realistiskt sett måste de ändå i första hand sikta in sig på topp-fyra med så många nya spelare och starka konkurrenter runtomkring.

Jag är tveksam till om Montella är rätt person för Milan i detta läge med en klubbledning som förmodligen visar kort tålamod, och oddsen på att han får sparken innan jul borde inte vara höga.

Nyckelspelare: Att Leonardo Bonucci tidigt fick en fanbärarroll i det nya Milan blev uppenbart då kaptensbindeln delades ut till honom. Bonuccis närvaro och vinnarmentalitet kommer sätta gränserna för högt Milan ska gå denna säsong.

Håll ögonen på: Hakan Çalhanoğlu kommer in med etablerat Bundesligarykte och kommer vara användbar både på en mittfälts- och anfallsposition. På köpet får Milan en av världens bästa frisparksfötter, en värdig arvtagare till Andrea Pirlos.

  1. Inter Plats 16/17: 7 Tränare: Luciano Spalletti

Medan kusinerna i rödsvart visat upp alla sina finansiella muskler har Inter legat lägre och satsat på att bredda truppen och täta till vissa hål. Inter har säkert mått bra utav detta och fått oförtjänt lite uppmärksamhet för deras mercato.

I flera säsonger har nerazzuri haft ett lag som egentligen ska kunna hota om ligatiteln men misslyckats kapitalt gång på gång, framförallt i tränarutnämningarna. Just den viktiga pusselbiten kommer sitta på plats i år, då Inter anställt Romas tidigare tränare Spalletti.

Han ser jag som garanten för en Champions Leagueplats, och är ett långt säkrare tränaralternativ än de som exempelvis Milan och Roma sitter på. I en redan stark startelva har Inter åtgärdat den svagaste positionen, Ansaldi på vänsterbacken, och köpt in Nice spännande brasse Dalbert.

Jag är övertygad att Inter en lång tids frånvaro når Champions League, något annat vore ett fiasko av liknande mått som fadäsen förra säsongen.

Nyckelspelare: Mauro Icardi är mycket för Inter, men hans roll som lagkapten har kritiserats i vissa läger. Här kommer Borja Valeros ledaregenskaper bli enormt viktiga och kunna avlasta den tunga pressen som ligger på Icardi. En av sommarens bästa köp, till en summa för under 6M euro.

Håll ögonen på: João Mário var aldrig i närheten av att leva upp till prislappen på 40M euro förra säsongen, efter ett starkt EM-slutspel för Portugal. Efter att ha hattats fram och tillbaka i olika positioner på mittfältet verkar Spalletti bestämt sig för att spela honom i en nummer tio-roll. Jag ger João Mário en ny chans i höst att motbevisa oss.

  1. Napoli Plats 16/17: 3 Tränare: Maurizio Sarri

Napoli spelade under förra säsongen en virvelvindsfotboll som fick hela kontinenten av gapa av förtjusning. Under sommaren har scudettodrömmarna blivit offentliga, och det råder ingen tvekan om att Napoli kommer ge det ett försök att gräva fram den första ”skölden” sedan 1990.

I mercatoväg har knappt någonting hänt, utan klubben har satsat på att behålla elvan och fylla på med ett par breddspelare. Det är svårt att protestera mot denna strategi, men tveksamheter finns huruvida man kan vinna ligor med Pepe Reina mellan målstolparna.

I matchen mot Nice i veckan såg vi att Napolis grundspel redan sitter, de ser faktiskt ruggigt redo ut för att vara så tidigt på säsongen. För att utmana Juventus krävs dock att Dries Mertens, fjolårets centerlösning, fortsätter att göra sina mål. Jag tror att Mertens kan bli ännu mer klinisk framför mål, i så fall har Napoli nästan allt på plats för att utmana Juventus.

Nyckelspelare: Marek Hamšik är hjärtat och själen på Napolis tremannamittfält. En kämpe som förkroppsligar fansens passion nere på planen.

Håll ögonen på: 22-årige kroaten Marko Rog släpptes fram under försiktig hand i våras. Rog spelade med framfusighet och driv under sina inhopp, och kan få ett genombrott denna säsong precis som ynglingarna Zielinski och Diawara fick ifjol.

  1. Juventus Plats 16/17: 1 Tränare: Massimiliano Allegri

Juve slog rekord i antal scudettosegrar i rad när det tog sin sjätte i våras. Säsongen slutade ändå med bitter eftersmak när Real Madrid körde över bianconeri i Cardiff. 2016/17 var säsongen Juventus skulle ta det sista steget i Champions League. De var så nära, men ändå så långt borta.

Europatitel kommer fortfarande vara ett tydligt mål för Allegris mannar. Men den här gången väntas konkurrensen på hemmaplan vara tuffare än tidigare. Det är säkert inget som bekymrar Juventus nämnvärt, de är bortskämda med att ha ett behagligt poängavstånd till tvåan i princip varje vår. Just det kan bli en faktor mot slutet av säsongen om Juve eventuellt behöver kämpa på tre fronter ända in till maj, för en gångs skull.

Försvaret har drabbats av en prestigeförlust i Bonuccis flytt till Milan och det är osäkert hur mycket Allegri kommer lita på mittbacksalternativen Benatia och Rugani. På mittfält och framåt ser det löjligt spännade ut, frågan är om Allegri kan hålla alla nöjda och undvika offentliga utbrott (läs Bonucci) under en lång säsong.

Kampen kommer vara hårdare i år, men på hemmaplan kommer Juventus alltjämt vara ensam regent.

Nyckelspelare: Nu när Dybala kan bli avlastad i offensiven gäller det för Giorgio Chiellini att ingjuta förtroende i sina försvarskollegor. Partnerskapet med Bonucci var stundtals perfekt, men Chiellini känns som rätt person att axla ansvaret i hans frånvaro.

Håll ögonen på: Douglas Costa kan bli en av de absolut bästa värvningarna i Serie A. Tillför en direkthet och genombrottskraft som Juve saknat, och har ett grymt tillslag på bollen.

Erik Hadzic