I Turin bänkades överraskande nog Higuaín och Mandžukić flyttade upp till hans centerplats. Kroaten skulle också kombinera väldigt fint ihop med den släpande anfallaren Dybala. Den senare inledde också målskyttet efter en dryg kvart.
Toromittfältaren Rincón, som tillhör Juve, drällde med bollen mitt på egen planhalva och den hamnade framför Dybala som kliniskt placerade in 1-0 intill Sirigus vänstra stolpe. Efter 25 minuter steg oddsen för en Torocomeback rejält när Baselli flög in och kroppstacklade en vitsvart. Det var den unge mittfältarens andra gula på kort tid, otroligt orutinerat att gå så hårt med en varning redan.
Fem minuter innan paus prickade Pjanić nätmaskorna med ett elegant direktskott. Ett mål som var en omvänd kopia på Dybalas urtjusiga mål med vänstern mot Sassuolo. Juventus får sägas gjorde sin bästa halvlek för säsongen.
Betydelsen av att ha vinnarskallar som Lichtsteiner och Chiellini åter på planen var märkbar. Längst fram fungerade de fyra offensiva som ett klockspel. Jag fick till och med känslan att Alex Sandro skulle göra mål, som fick peppra in inlägg från vänsterkanten. Målet skulle också komma, men på nick av brassen i den 57:e minuten.
Torinos försvar kollapsade med en man mindre och på topp blev Belotti isolerad. Det skulle ändå sluta med 4-0 sedan Dybala gjort ett mål på tilläggstid. Det var argentinarens tionde ligamål under inledningsmånaden. En fantastisk siffra som håller Messi- och Ronaldonivå. Givetvis är Dybala inte lika bra som dem än, men säsongsinledningen visar att han vill ta steget och rankas bland världens bästa forwards den här säsongen.
Allt negativt i Torino? Trots käftsmällen är det inte riktigt så. Brasseserben Lyanco såg ut att ha ett rock’n’roll-skimmer över sig i spelet. Svängig ibland men framförallt stark och snabb. Sirigu gjorde trots fyra insläppta en stark match och är en klar uppgradering gentemot de tidigare säsongernas målvakter Hart och Padelli.
Mihajlović får plocka upp spillrorna från lördagen och hitta tillbaka till den annars positiva säsongsinledningen. Serben är nog trött på att han profileras som ”mer grinta än taktik”. Men visst är det märkligt att Torino drar på sig två gula kort för andra bortaderbyt i rad? I våras blev Acquah utvisad strax efter paus och bidrog indirekt till att Higuaín kunde kvittera Torinos ledning på stopptid. 22 långa år har gått sedan Torino vann mot storebror på bortaplan.
Bra statistik har också Milan på Marassi. Borta mot Sampdoria hade rossoneri inte förlorat sedan 2010. Hemmalaget skulle ändå ta kommandot och föra matchen i starten. Milan hade svårt att organisera anfall och tappade mycket boll på mittplan mot ett hårt pressande Sampdoria.
Gaston Ramirez var på spelhumör och framför honom vann Duván Zapata det flesta dueller mot Milans trebackslinje. Han och Quagliarella samspelade långt bättre än Kalinić och Suso i gästernas anfall. Milan förlitade sig oftast på Bonuccis crossbollar när de skulle nå dessa två, och fick inte alls med Rodriguez och Abate i anfallen.
I en seg andra halvlek präglad av offsideavblåsningar och avbrott skulle dödläget brytas efter 72 minuter. Efter ett Sampdoriainlägg fick inte Milanbacken Christian Zapata iväg bollen utan nickade den rakt på kusinen Duván, som stänkte in 1-0 från nära håll. Hur Montella tänkte när han valde Zapata före Musacchio i backlinjen förblir oklart för mig.
Klarare skulle det inte bli när Montella bytte ut Suso med kvarten kvar, som trots en medioker insats var Milans enda hot på offensiv planhalva. Milan kunde inte etablera något tryck mot slutet och istället avgjorde inbytte Ricky Alvarez matchen med sin första bolltouch i den 91:a minuten. Fint att se den förre stortalangen blixtra till med mål i sina inhopp emellanåt.
Sampdoria vinner välförtjänt och inte alls oväntat. Presspelet är bra över hela banan och det är ett kollektiv som sliter för varandra. Fyrbackslinjen med Bereszynski, Silvestre, Ferrari och Strinić agerade formidabelt. På mitten är uruguayen Lucas Torreira en sann kämpe, så bolltrygg och mogen för sin ålder. Torriera utklassade den andre ynglingen Kessié i matchen på mittfältet. Vilket framtida innermittfält Uruguay har med honom och Juves Bentancur för övrigt.
Sampdoria är lite mera spets ifrån att vara ett lag som på allvar kan blanda sig in i kampen om Europaplatserna. Spets som till exempel Torino har, men Doria kan komma långt med tränaren Giampaolos slughet och ett starkt kollektiv.
Långt kvar kan man definitivt säga att Milan har innan någon är nöjd. Sampdorias insats ska inte förringas men det är oroväckande att se Milan så tama, med alldeles för frekvent användande av långbollar och ingen konstruktivitet alls i anfallsspelet.
Det är fortfarande tidigt på säsongen och Montella kan behöva hela hösten på att spela ihop alla nyförvärv till en enhet. Uppgiften underlättas inte av konstiga laguttagningar och vid förlust mot Roma i nästa match kan tränaren vara beredd på den första riktiga kritikerstormen.
****
Annat från omgång 6:
Det var återkomsternas kväll på Artemio Franchi i söndags. Atalantas Josip Iličić var tillbaka den hemmaplan som var hans fram till i somras. Marco Sportiello vaktade Fiorentinas mål, på lån från Atalanta. Och Leonardo Spinazzola var tillbaka på en fotbollsplan, efter det pubertala bölandet när klubben inte ville avbryta hans utlåning från Juventus.
Atalanta roterade laget inför veckomatchen i Lyon och gjorde fem ändringar sedan sist. Iličić startade som falsk nia och var rörlig, hämtade boll överallt men befann sig nästan aldrig i straffområdet. När kantspelarna Kurtić, Spinazzola och Gomez hade svårt att komma fram blev Atalanta också straffade tidigt.
Pigge Federico Chiesa stod för en snygg vändning och sköt på halvvolley in ledningsmålet utanför straffområdet, omgångens mål i hård konkurrens. Andra hemmamatchen i rad som Chiesa prickar in ett mål från distans. Matchen var jämn men Atalanta skapade gradvis fler chanser. Fiorentinas räddare var Sportiello som gjorde en helt enorm match.
Med halvtimmen kvar räddade Sportiello en Papu Gomez-straff som Iličić hade ordnat fram. Sportiello som förra säsongen petades av Berisha i Atalanta och fick förtroendet först när Pioli tog över Fiorentina. Men målvakten fick inte bli den store hjälten. I matchens sista sekunder nickade danske Cornelius (bra inhopp) ner bollen till Remo Freuler, som tryckte in ett otagbart kvitteringsmål. I första halvlek hade Sportiello givetvis stått för en megaräddning på ett närskott från Freuler.
Jag förväntade mig en match där tidiga vägskäl kunde anas i klubbarnas säsonger. Atalanta fick till slut en fullt rättvis kvittering och borde vunnit med alla skapade chanser. Känslan är mer positiv där än hos Fiorentina, trots att de var sekunder ifrån att sno alla poäng.
Viola har fortfarande problem i det nykomponerade försvaret, av förståeliga skäl, med Astori som ende kvarvarande från förra årets startelva. Violafansen kommer också skrika ilsket efter domaren som nekade de straff och en VAR-repris när Gil Dias föll i en duell med Berisha minuterna innan kvitteringen. Jag ser ändå två lag som kan utmana om sjätteplatsen men där Atalanta ser betydligt mer samspelta ut och verkar ha en trupp som faktiskt pallar spel på tre fronter.
Det ser inte alltid så imponerande ut. Men Inter under Spalletti fortsätter att ta sina poäng. I helgen blev det vinst på San Siro mot Genoa efter ett sent hörnmål av D’Ambrosio. Båda lagen hade sina chanser men Spalletti fick effekt på bytena när João Mário och Caenlånet Yann Karamoh (Interdebut) kom in. Inter är alltjämt bara två poäng bakom toppduon Juve och Napoli.
Genoa å deras sida parkerar på nedflyttningsplats med bara två inspelade poäng. Spelschemat har varit tufft mot i grifoni och poängen kommer säkert börja trilla in så fort beskedligare motstånd väntar. Underbarnet Pietro Pellegri fick åter spela från start och missade ett bra nickläge vid ställningen 0-0.
Om det är neråt i Genoa vet jag inte hur negativt läget ska ordmärkas i Hellas Verona och Benevento. Hellas förlorade hemma mot ett Lazio i mittbackskris med 0-3. De vitblå ställde upp med 20-årige brassen Luiz Felipe centralt i trebackslinjen, allt för att inte matcha iskalle Mauricio som fick ett nummer i truppen för några dagar sen bara! Det skulle inte påverka Lazio nämnvärt, när de har en Ciro Immobile i toppslag längst fram. Två nya mål blev det (ett på straff) och neapolitanaren är redan uppe i åtta fullträffar. Verona har samlat två poäng och gjort ett ynka mål. Hur många matcher till får tränaren Pecchia innan tålamodet tryter?
Den frågan kan också ställas till Beneventos dito Baroni efter 0-2 förlusten mot bottenkollegan Crotone. I en första halvlek där Crotone var överlägsna inledde Juvelånet Mandragora målskyttet med en vacker volley. Marcus Rohdén var aktiv från sin högermittfältsplats och skulle bli första svenske målskytt denna säsong.
Marcello Trotta revanscherade sig för en horribel miss i första halvlek och klackade bollen till Rohdén, som inte gjorde något misstag när han punkterade matchen. Crotone klev upp ovanför strecket och Benevento står fortfarande poänglöst. Det blev ingen svenskduell dock eftersom Armenteros blev kvar på gästernas bänk.
Slutligen kan det vara lätt att heta Arkadiusz Milik just nu. I matchen mot SPAL ådrog han sin andra allvarliga knäskada inom loppet av ett år, den här gången i sitt andra knä. Milik gjorde en rekordsnabb comeback efter drygt fyra månader sist men kan nog räkna med att vara borta en bra bit in på vårsäsongen.
Det lämnar Napoli åter in en knepig centersits. Pavoletti är utlånad till Cagliari, Dúvan Zapata såldes till Samp och Inglese ansluter först nästa sommar från Chievo. Finns det läge för en ny Idea Mertens?
Matchen vann Napoli med 3-2 i Ferrara. Den pigga nykomlingen SPAL tog ledningen och kvitterade sent i matchen. Men Napolis Ghoulam avgjorde i 83:e efter en soloraid som han avslutade med högern (!).
Twitter: @ErikHadzic