POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS
LANDSLAG

Bosse Lundqvist om "Friends-haveriet": "SvFF hade varken kompetens eller finanser för det"

SvFF sålde Råsunda utan konkurrerande anbud, Friends Arena hotar SvFF:s ekonomi och förbundet saknar kompetens för att driva arena
Bosse Lundqvist tecknar, tidigare i Dif och SvFF, en mörk bild i Sport & Affärer.
Vi befann oss i januari 2009, finanskrisen hade just blommat ut för fullt, byggmarknaden stod helt stilla! Ingen köpare fanns - förutom PEAB”, skriver Lundqvist.

 Bosse Lundqvist har skrivit en redogörelse om försäljningen av Råsunda 2009 och det ekonomiska haveriet kring Friends Arena i Sport & Affärer.

Lundqvist var själv vice ordförande i SvFF:s styrelse under tiden då Råsunda såldes och han berättar om förfarandet i magasinet.

”En principöverenskommelse hade redan tidigt träffats mellan SvFF och PEAB, men man hade inte hunnit pröva den mot vare sig en värdering eller ett konkurrerande anbud. Sådana gick nu inte att få varför det givetvis var helt fel tidpunkt att sälja. Gick det att vänta med byggstart? Tyvärr inte – överenskommelse om tidpunkt var för längesedan gjord och kronprinsessan Viktoria redan inbokad för att ta första spadtaget. En försening skulle kosta mycket! Vi satt fast!” skriver Lundqvist.

I sin text söker inte Lundqvist efter någon syndabock utan går igenom vad som gick fel och ger dessutom råd till SvFF hur man ska gå tillväga för att rätta till misstagen och ta sig tillbaka till kärnverksamheten som är ”att utveckla svensk fotboll”.

Enligt Bosse Lundqvist startade problemen för Friends Arena redan under 2005 och 2006 när det offentliggjordes att en ny Arenastad skulle växa fram.

”Affärsmässig kompetens saknades i såväl styrelse som ledning i SvFF för just detta projekt. Man hade helt enkelt inte kunskaper för att utvärdera och bedöma t.ex. de marknadsförutsättningar som fick utgöra underlag för de ekonomiska kalkylerna, vinstberäkningarna, finanserna, upphandlingen av byggprojektet, riskerna m.m. utan fick till 100 procent lita på arenaledningens och experternas bedömningar, som i efterhand visat sig vara ordentligt överoptimistiska.”

Kompetensbristen tillsammans med den stressade försäljningen av Råsunda var inte nog. Ganska snart stod det klart att byggandet av Friends Arena inte skulle kosta de ursprungliga 1,9 miljarder kronor – utan närmare 3 miljarder kronor.

Och i den kalkylen var det den finansiellt svagaste parten – SvFF – som skulle betala mest.

”Arenan kom att kosta närmare 3 miljarder. Ägarna fick gemensamt betala fördyrningen – den finansiellt svagaste, SvFF, skulle betala mest. SvFF har till dags dato fått bokföra totalt 198 mkr. som förlusttäckning för de första åren. Det bokförda värdet på tillgångarna i arenabolagen (inklusive kortfristiga fordringar) var 326 mkr. mkr. vid utgången av 2011 mot 242 mkr. vid utgången av 2013, alltså minus 84 mkr. enligt SvFF:s verksamhetsberättelse.”

Han fortsätter:

”Den nuvarande styrelsen har emellertid sålt delar av byggbolaget till Folksam och fått in ”100 friska miljoner” enligt vad som lär ha informerats om på årsmötet. Utmärkt jobbat! Vad skall dessa pengar användas till och var finns de idag? I likvida medel? Ett prioriterat projekt måste väl vara talangutveckling för att bygga vårt framtida landslag.”

Lundqvist ser positivt på att SvFF har börjat rätta till sina tidigare misstag i och med försäljningen av driftbolaget till franska Lagardère.

”Arenaprojektet har om inte havererat så åtminstone kommit ordentligt ur kurs. Nu måste man korrigera! Det verkar som om den sittande styrelsen dragit rätt slutsatser och insett att förbundet inte är kompetent att driva en evenemangsarena.”

Bosse Lundqvist avslutar sin redogörelse med att ge tre goda råd till SvFF.

Råd 1:
”Tillse att SvFF inte har kvar några garantier mot Lagardère, som kanske har för avsikt att erhålla samma villkor som Anschutz har av Stockholms Stad i ett 25-årigt (!) avtal och som i praktiken innebär att evenemangsföretaget inte kan gå med förlust. Eventuella garantier måste förhandlas bort (man har inte tillgång till skattebetalarnas pengar som i Stockholm) för att inte överlåta problemen till framtida generationer eller tro att allt löser sig när svårigheterna uppstår. Det brukar inte fungera. Vilken i ägarkollektivet kan man då tänka sig kan och bör ta över eventuella garantier (genom skrivna avtal – inte handskakning !)? Varför inte PEAB ? Företaget har ju tjänat enorma pengar på Arenastaden och dessutom fått köpa Råsunda alldeles för billigt.”

Råd 2:
Inse att SvFF inte har erfarenhet och kompetens för att äga och förvalta en evenemangsarena. Sälj därför byggbolaget (utan garantier) och gör er också av med garantin mot Swedbank. Använd vinsten av försäljningen till kärnverksamheten att utveckla svensk fotboll. Det bokförda värdet är idag ca 250 mkr.! Tänkbar fotbollsentusiastisk köpare i ägarkollektivet? Folksam givetvis, men varför inte också Fabege? Företaget äger ju nästan hela Arenastaden och har förmodligen gjort goda affärer och är specialiserat på att äga och förvalta fastigheter. Diskussionerna bör inte vara alltför svåra eftersom ägarna i samband med att förhandlingarna med Lagardère offentliggjordes var eniga om att hyresintäkterna till byggbolaget var säkrade. ”

Råd 3:
”Ge öppen och korrekt information till fotbollsrörelsen och tillåt debatt. Kommunicera alla ekonomiska fakta på ett enkelt sätt. Kvantifiera risker om de inte kan elimineras direkt för att undvika negativa överraskningar i framtiden.”

 

HÄR kan du läsa hela Bosse Lundqvists text.

Publicerad 2014-04-17 kl 18:01
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå