Alfredo Di Stéfano
Landslag, landskamper, och mål: Argentina (6/6), Colombia (4/0), Spanien (31/23)
En av tidernas allra främsta. Men byråkrati och en hel del otur stoppade den femfaldiga Europacupvinnaren från att spela ett VM. När han 1949 lämnade River Plate för colombianska Millionarios kunde Alfredo Di Stéfano spela för två landslag, enligt det slappare regelverket på den tiden.
Argentina drog sig ur Brasilien-VM 1950 och planerade aldrig att åka till Schweiz fyra år senare. Det senare gällde även Colombias landslag – som hade blivit avstängt från VM 1950.
Efter flytten till Spanien 1953 bytte Di Stéfano landslag igen. Men spanjorerna misslyckades sensationellt nog att kvala in till Sverige-VM 1958. När centerforwarden äntligen var på plats till Chile-VM 1962 kom han dit skadad och spelade inte en minut. Ridå för Real Madrid-legendaren.
George Best
Landslag, landskamper, och mål: Nordirland (37/9)
Dribblingskonstnären från Belfast såg sitt landslagsuppdrag som “rekreationsfotboll”. Det mediokra nordirländska landslaget blev slagkraftigt först mot 1970-talets slut. Bland annat gjorde en 30-årig George Best comeback efter tre års frånvaro i 2-2-matchen borta mot Nederländerna 1976.
Inhoppet varade bara under VM-kvalet. När Nordirland väl kvalificerade sig till ett mästerskap, Spanien-VM 1982, hade Best inte spelat en landskamp på fem år och alkoholmissbruket tog ut sin rätt över prestationerna.
Best blev inte uttagen till det lag som vann sin VM-grupp före Spanien och Jugoslavien, men som åkte ur i nästa runda.
Bernd Schuster
Landslag, landskamper, och mål: Västtyskland (21/4)
Den elegante mittfältaren spelade en huvudroll i EM 1980 och passade fram till ett av målen när Västtyskland vann finalen mot Belgien med 2-1. Bernd Schuster var 20 år då och spåddes en glimrande landslagskarriär.
Spanien-VM två år senare missade Schuster dock på grund av en allvarlig knäskada. Dessutom hamnade Schuster i konflikt med landslagsledningen och vid mästerskapen 1986 och 1990 misslyckades förbundskapten Franz Beckenbauer båda gångerna att övertala Schuster till en comeback.
Ian Rush
Landslag, landskamper, och mål: Wales (73/28)
Ian Rush gjorde 199 mål för Liverpool och är sedd som en av klubbens största genom tiderna. Något stort mästerskap blev det dock aldrig för den mustaschprydde spjutspetsen.
Wales missade 1980-talets båda VM på målskillnad. Med Ian Rush på planen behövde Wales senare vinna den sista kvalmatchen mot Rumänien inför VM 1994. Laget missade en straff vid likaläge och rumänerna avgjorde sent. Rumänien gick till mästerskapet och skulle skriva in sig svensk fotbollshistoria där.
George Weah
Landslag, landskamper, och mål: Liberia (60/22)
Det lilla västafrikanska landslaget kallas “The Lone Stars” efter dess flagga, vilket på fotbollsplanen visade sig stämma i kontext. George Weah är och var Liberias enda stjärnspelare och nöja sig med ära och berömmelse på klubblagsnivå istället.
Weahs Liberia vara dock nära i kvalet till VM 1990, och till VM 2002 kom de bara en poäng ifrån gruppettan Nigeria. Liberias kändaste person blev politiker efter karriärens slut och är sedan två år tillbaka landets president.
Eric Cantona
Landslag, landskamper, och mål: Frankrike (45/20)
Under perioden då ett franskt klubblag hörde till Europas bästa gick landslaget paradoxalt nog inte till något VM. Cantonas tidigare klubb Marseille gick till Europacupfinal 1991 och vann Champions League 1993 - men “Les Bleus” missade både VM 1990 och 1994.
Cantona hade redan i kvalet till VM 90 blivit petad efter att ha kallat förbundskaptenen Henri Michel för “skithög”. I den avgörande kvalmatchen mot Bulgarien 1993 slog David Ginola, en annan som aldrig fick spela VM, en felpassning mot Cantona som beskrivits som “kriminell” och som kostade både ett baklängesmål och VM-platsen.
Karatesparken mot en Crystal Palace-supporter och den efterföljande avstängningen gjorde att Cantona tappade sin landslagsplats, i kombination med att en viss Zinedine Zidane kom fram. Cantona slutade spela 1997 men har efteråt berättat för fransk radio att han skulle fortsätt över hemma-VM 98 om förtroendet från förbundskaptenshåll funnits.
Giovane Élber
Landslag, landskamper, och mål: Brasilien (15/7)
Med över 130 mål för Stuttgart och Bayern München var Giovane Élber under en lång tid Bundesligas bästa utländska målskytt någonsin. I det brasilianska landslaget hade anfallaren det svårare dock.
Élbers karriär i “A Seleção” varade bara mellan åren 1998-2001. Brasilien tog silver 98 och vann 2002 – och anfallskonkurrensen från spelare som Ronaldo, Rivaldo, och Ronaldinho blev för tuff för Bundesligakungen.
Jari Litmanen
Landslag, landskamper, och mål: Finland (137/32)
Trots att Jari Litmanen kring millennieskiftet började se fler och fler proffs från de stora ligorna i elvan fick han aldrig spela ett mästerskap under sina 21 år i landslaget. Närmast kom Finland i VM-kvalets sista match 1997 mot Ungern.
Finland ledde med 1-0 när klockan tickade in på tilläggstid. Då fick Ungern en hörna som slutade i ett av de dråpligaste självmål som setts när de finska spelarna misslyckades med att få undan bollen. Ungern stal playoffplatsen och fick senare stryk med sammanlagt 1-12 mot Jugoslavien som gick till VM.
Sebastian Deisler
Landslag, landskamper, och mål: Tyskland (36/3)
VM-silvret 2002 undantaget befann sig tysk landslagsfotboll i ett mörker runt sekelskiftet och hade problem att generationsväxla. Frälsarens namn vid det nya årtusendets början hette Sebastian Deisler och sågs som en av de största talanger landet fått fram.
Men istället för ett internationellt genombrott inleddes ett skadehelvete för mittfältaren som kontinuerligt drabbades av allvarliga skador i korsband och muskler. Frånvaron från fotbollsplanen accelererade en depression hos Deisler som valde att avsluta karriären 2007, endast 27 år gammal.
Deisler missade både VM 2002 och det på hemmaplan 2006 – och fick bara spela Confederations Cup 2005 i “Die Mannschafts” dress.
Ryan Giggs
Landslag, landskamper, och mål: Wales (64/12)
Ryan Giggs tillhörde en annan walesisk generation som aldrig fick uppleva ett mästerskap. Närmast kom Giggs EM 2004 men laget förlorade playoffet mot Ryssland på bortamål, innan han slutade i landslaget 2007.
Giggs kritiker menade att han inte visade tillräckligt bra inställning i Waleströjan genom åren - i skarp kontrast till hans uppenbart lokalpatriotiska efterträdare på vänsterflanken Gareth Bale.
Men skam den som ger sig. I Ryan Giggs första riktiga tränaruppdrag lyckades han styra Wales till EM-slutspelet nästa sommar.
Roy Makaay
Landslag, landskamper, och mål: Nederländerna (43/6)
Över hundra mål på fyra säsonger i Bayern München och en ligatitel med Deportivo La Coruña till trots är Roy Makaay en av 2000-talets mest underskattade målgörare. Anfallaren fick dock aldrig till det ett stjärnspäckat nederländskt landslag.
I kvalet till VM 2002 förlorade “Oranje” den avgörande matchen mot Irland och missade mästerskapet. Under tiden tampades Makaay med anfallskonkurrenter som Patrick Kluivert och Ruud van Nistelrooy, och valde att sluta i landslaget ett år innan nästa VM skulle spelas 2006.