Knappt har svensken tillträtt på sin nya post förrän kritiken mot honom börjar spira på vissa håll. Enligt engelska The Guardian ger det nyss signerade avtalet ”Svennis” uppemot 30 miljoner kronor i fickan totalt. Samtidigt hör Elfenbenskusten till Afrikas fattigare länder.
- Jag tycker inte att jag får så bra betalt. Men jag är glad i alla fall. Det viktiga för mig är att göra ett bra VM, säger Eriksson till tidningen.
Han fortsätter:
- Jämfört med till exempel Englands manager är jag säkert inte ens i närheten av samma summor. Men det spelar ingen roll för mig.
Svennis agent Athole Still tar också sin klient i försvar.
- För det första: fråga gärna ”den fattiga ivorianska befolkningen” om de vill ha en renommerad toppklasstränare som Sven, eller någon lokal förmåga de aldrig hört talas om. En sådan person skulle säkert göra ett godkänt jobb, men föredrar inte folk en ledare som faktiskt har möjlighet att verkligen prestera i sommar?
- Jag kan säga att 99,9 procent skulle svara: ”Åh, låt oss ta Sven-Göran Eriksson. Honom har vi hört talas om. Han är ett aktat namn, han har lyckats med stora klubbar och på internationell nivå med England.” Folk är överlyckliga. Gör Elfenbenskusten bra ifrån sig lär de hoppa av glädje, säger Athole Still.
Han liknar Erikssons anställning med om en duktig kirurg skulle få jobb på ett sjukhus. Enligt Still vore det fel att inte vilja värva de bästa inom varje bransch – om man faktiskt har nog med pengar för att göra det.
- Dessutom, dealen jag slöt för Svens skull var aldrig någon hård förhandling. Vi tog det vi blev erbjudna. Jag kunde ha pressat upp summorna, men det gjorde jag inte, säger Still till the Guardian.
Sedan tidigare har vissa skeptiker hävdat att Eriksson valt de mest lukrativa uppdrag han kunnat hitta. Såväl i Mexiko som när han tog över Notts County förra året. Det stämmer inte alls, anser agenten.
- Han förlorade massor av pengar i Notts. Vad han gjorde där visar på verklig integritet.
- Poängen är att han kunde ha stämt dem på väldigt mycket. Gjorde han det? Nej. Han stannade kvar trots att lönen uteblev de tre sista månaderna. Sedan gick han vidare utan att begära ett öre ytterligare, säger Athole Still till the Guardian.