Konsten att inte heja på något lag
Lorenzo Medici
Jag har stått på ståplats och skrikit domarjävel. Jag kan mekanismerna med att heja på ett lag. Att må bra när de vinner och skit när de förlorar. Jag har varit där. Jag har stått på Söderstadion och varit euforisk eller våndats. I fyra, fem år var det en del av mitt liv. Men andra saker blev mer intressanta och det hela avtog. Jag började gå mindre och mindre på matcherna.
Idag blir jag förstås extra glad när Bajen vinner men inte så mycket mer. Hammarby är fortfarande det lag som jag på något sätt kan säga att jag hejar på. I Serie A håller jag inte på något enskilt lag och har egentligen aldrig gjort det heller. När jag var liten försökte jag hitta ett lag att heja på men det fanns så många spelare och klubbar som jag gillade att ett lag inte räckte till. Jag dök istället ner i alla spelare och klubbar och ville veta allt. Ända ner i Serie C. Jag antar att jag har någon släng av autism.
För mig handlar fotboll främst om en sak. Att bli berörd. Jag tittar på fotboll för att det berör mig. Jag kan börja gråta åt glädjescener eller åt fantastiska mål. Fotbollen är underhållning men också en konstart. Som åskådare vill jag se något som jag kan bära med mig, saker som får mig att fundera eller stunder av ren fotbollsmagi. På något sätt vill jag försöka översätta det i mitt eget skrivande. Jag vill inte nå ut. Jag vill nå fram.
Sedan är det inte så att jag under en säsong står helt likgiltig inför alla lag. Jag behandlar dem med rättvisa ögon men jag sympatiserar mer med vissa lag än andra. Men det kan skifta från säsong till säsong och från lag till lag. Jag gillade t ex Gasperinis Genoa, Delio Rossis Palermo, Svennis Lazio, Terims Fiorentina eller Capellos Roma. Jag beundrade t ex Sacchis och Capellos Milan och Lippis Juventus men likväl Cosmis Perugia.
Jag älskar det komplexa i fotboll. Jag vill helst bli upprymd av snygga mål, läckra finter eller vackra kombinationer men jag hävdar likväl att det finns en oerhörd elegans i bra försvarsspel. Jag gillar att titta på fotboll ur alla vinklar, små såväl som stora.
För mig är konsten att inte heja på något lag ingen konst. Men jag förstår att man gör det. Att hålla på ett lag är själva essensen i fotboll både ekonomiskt och sportsligt. Men jag tror egentligen att vi alla vill samma sak. Att få våra känslor att svalla. Längtan efter glädje.
Att bli berörda.
Publicerad 2012-02-15 10:25