Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Låt eftertankarna lära oss

Den italienska fotbollen har under en lång tid byggt upp en sjukdom i sin mage genom förkastlig moral och etik. Den här helgen började Serie A kräkas upp edn del. Den har liksom legat och grott där i sitt inre och nu kom mycket upp på en gång. Ingen vill vara ärlig om det inte gynnar dem. Ingen vill vara ärlig för att nästan ingen varit det innan dem. Gammal bitterhet som kommer upp.

Adriano Galiani har rätt. Han har rätt när han anklagar Juventus och Antonio Conte för att ha satt onödig press på domarna med sitt gastande om uteblivna straffar. Jag är inte så säker på att det påverkade assisterande domare Roberto Romagnoli så mycket (tror det handlar mer om någon sorts blackout) men däremot definitivt beslutet om Zlatan Ibrahimovics avstängning. Problemet är att Galliani är av samma skrot och korn själv. Han vill säkert gärna glömma att han och Berlusconi gick ut och anklagade hela domarkåren efter matchen mot Cesena förra säsongen. Efter det var det slut på tveksamma domslut mot Milano-klubben. Och han fortsätter även råtthjulet i och med allt efterspel från helgens match. Vilken domare vågar döma emot Milan nu?

Den här typen av utspel har funnits i all oändlighet i Italien och är ett sätt att sätta press på domarna. Kanske har domarbasen rätt i att vilja straffa alla som klagar för högljutt på domarna av just den anledningen. Men det är inte så lätt. Ska man inte få yttra sig om man känner sig orättvist behandlad? Ska inte Galliani få klaga över en boll som uppenbart var inne? Ska inte Juventus få skrika till om motspelare som boxar deras spelare i magen? Ska inte president Zamparini få ryta över en domare som mer eller mindre förstörde deras dag? Ska man bara snällt hålla tyst? Det går inte. Det blir ett moment 22.

Men kanske är det dags för lite eftertanke. Kanske ska man vara lite mer konkret och objektiv i sin kritik och i sina uttalanden. Det gäller alla. Det gäller spelare, presidenter, media och supportrar. Men även domarbasen måste visa upp självkritik. Domarbasens Marcello Nicchi skyddade t ex domare Gabriele Gava efter hans bedrövliga insats i matchen Siena-Palermo. Varför inte bara erkänna att killen gjorde en katastrofal match?

Gianluigi Buffon sa efter helgens match att om han hade sett att bollen var över linjen skulle han aldrig ha erkänt det ändå. Buffon var ärlig i sin oärlighet. Vem vill vi lura? Varför ska han vara ärlig när fotbollsvärlden till stor del inte är det? 95 procent av alla fotbollsspelare hade gjort likadant. Eller borde han kanske visat vägen? Bryta trenden?

Sebastian Giovinco hade ett läge i matchen mot Genoa där han blev fälld av Andreas Granqvist men valde att stå upp. Hade han ramlat hade han garanterat fått straff och Parma hade vunnit. Var han en fair-play-hjälte eller bara korkad? Många tyckte nog att han gjorde fel, att han skulle ramlat för att få med sig tre poäng. Kanske är det inställningen det är fel på. Varför är det inte självklart att det var stort att han stod upp? Borde kanske domarna ge straff i efterhand vid sådana tillfällen?

Allt som hände i helgen har lett till en debatt värd att tänka på. Hur vill vi att fotbollen ska se ut? Varför har vi inte målkameror? När ska man vara ärlig? Borde var och en ta större ansvar? Jag tyckte någonstans att Milans tränare Massimiliano Allegri var den som gick vettigast ur helgens soppa. Hans kritik var lugn, sansad och fokuserad.

Kanske borde fler ta lärdom av det.

Publicerad 2012-02-28 kl 11:33
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER