När serien går mot sitt slut gäller det att hålla nerverna i styr. Att undvika misstag. Det är små saker som kan avgöra mycket. Stressen och pressen ligger där som arga moln i magtrakten och kan få en att explodera eller att göra oväntade misstag. Igår fanns det lite av båda delarna.
Milan och Juventus var båda på väg mot segrar i sina matcher och därmed skulle Juventus ha ett stort grepp om titeln inför de två sista omgångarna. Då händer det som bara händer typ en gång vart tionde år. Gianluigi Buffon av alla spelare gör ett grovt misstag när han ska ta emot en bakåtpassning, får bollen för långt ifrån sig och Lecces Andrea Bertolacci hinner dit och kvitterar. Chock på Juventus Stadium. Det otänkbara inträffar. På San Siro dyker nyheten om den sensationella kvitteringen upp och vrålet vet inga gränser. Chansen finns plötsligt.
Hade Juventus besegrat Lecce igår hade man haft ett järngrepp om scudetton. Då hade det räckt med att vinna över Cagliari på söndag, eller i värsta fall tappa poäng och sedan besegra Atalanta i sista omgången. Nu blir det helt andra nerver för Juve. Nu har man plötsligt inte råd att tappa fler poäng. Negativa tankar kan börja dyka upp. Som att drömmar går i kras eller att saker börjar rinna en ur händerna. Milan måste ju vinna sina matcher också och de har inte vilken match som helst i helgen. Ett derby väntar. Men frågan är hur viktig den blir för Inter?
För mig är det självklart att både Cagliari-Juventus och Inter-Milan ska spelas samtidigt, något som jag förväntar mig att fotbollsförbundet tar beslut om när som helst. Men det finns en annan faktor också. Vad händer om Napoli tidigare på dagen besegrar Bologna? Då är Inter borta från tredjeplatsen. Är det inte en motivationsfaktor som försvinner då? Visst, ett derby är ett derby och det vill man alltid vinna och många av Inters supportar vill nog inte se Milan gå och vinna scudetton. Samtidigt vill nog lika många Inter-supportar inte att Juventus ska vinna titeln heller med tanke på den senaste tidens uppblossade krig om antal scudettos. Det hela är lite rörigt. Hur som helst lär det bli en galet spännande slutstrid. Precis som det ska vara.
Tänk att något så oväntat som ett jättemisstag av Buffon skulle ta oss dit.
***
Om det var nerver i scudetto-jakten var det nog ingenting jämfört med vad som utspelade sig på Artemio Franchi mellan Fiorentina-Novara. Efter en halvtimme står det överraskande 0-2 till i stort sett nedflyttningsklara Novara. Ett ordentligt magplask för Fiorentina. Då händer det overkliga. Fiorentinas tränare Delio Rossi byter ut Adem Ljajic varefter serben säger något till sin tränare och ser ut att göra tummen upp i provokation. Delio Rossi, förmodligen full av extrem stress och besvikelse över sitt egna och lagets fiasko, får kortslutning i hjärnan och hoppar på Ljajic för att slå honom. Osannolika scener.
En tränare är den förste ledaren, den första att gå i bräschen, den som ska vara ett föredöme. Vi pratar om supportar som inte kan uppföra sig men vad kan man förvänta sig när en tränare slår sina spelare? Man kan tycka vad man vill om Adem Ljajic. Diva, snorvalp eller talang som aldrig gett laget något. Det spelar ingen roll. När en spelare blir utbytt efter en halvtimme brukar det leda till att han blir förbannad eller går rakt in i omklädningsrummet, det har hänt förr (t ex Dejan Stankovic igår) och det kommer hända igen. Som tränare måste du hålla dig lugn i dessa lägen, det är en del av jobbet. Rossi klarade inte av stressen och gör man inte det är det dags att ta en paus från fotbollen.
Jag tycker att det är bedrövligt att en samlad tränarkår går ut och försvarar eller smygförsvarar Rossi. Ungefär som en poliskår som håller varandra om ryggen. De flesta av tränarna känner säkert igen sig i den press som Rossi befann sig i, men för mig kan man inte försvara det han gjorde. Det är som att rättfärdiga att varje gång provokationen och stressen blir för stark så slår mannen sin hustru eller mamman sitt barn. Man måste höja blicken lite.
Det är intressant hur bilden av Ljajic förändrats. Först stor talang som man hoppas mycket på. Sedan blir man långsamt mer och mer kritisk i takt med hans ojämnhet. Han blev hårt kritiserad för sin straffmiss mot Inter för några veckor sedan men jag har sett väldigt få lovord för hans extremt fina bedrift mot Roma som ledde fram till Fiorentinas segermål. Nu är han bara en jä*** zigenare för supportrarna.
Della Valle gjorde det enda rätta och sparkade Delio Rossi. Troligen försvinner Adem Ljajic till sommaren också. Klimatet för honom kan bli för hårt efter detta. Synd, eftersom jag tror att Fiorentina kommer få ångra det i längden. Men det finns ingen Pantaleo Corvino där att skydda sina värvningar längre, de purpurfärgade skyddsnäten är försvunna sedan länge. När det går dåligt för ett lag blir det bieffekter.
För Fiorentina har bieffekterna tagit katastrofala former. Riccardo Montolivo försvinner till sommaren och man kan ju t ex undra hur Stevan Jovetic funderar kring sin framtid nu. Det kommer inte komma någon och glatt säga: “du är med i dolda kameran!”. Det är ingen mardröm som man kan vakna upp ur. I verkligheten är botten nu nästan nådd. Nu måste man börja kravla sig uppåt. Della Valle har ett hårt jobb i sommar för att ta en stolt och klassisk klubb upp från ovärdiga dimensioner.
***
Inters förlust igår innebär nog att det blir väldigt svårt att knipa den där tredjeplatsen. Andrea Stramaccioni var ingen Harry Potter och jag hoppas ingen trodde det på allvar heller. Den unge tränaren har gjort vad han kunde, han gav laget behövlig energi och mer offensiv frihet och han är en spännande tränare för framtiden men jag är mycket tveksam till att han ska få jobbet nästa säsong. Det krävs så mycket mer att ta hand om ett lag som Inter.
Det största jobbet måste Marco Branca (eller vem som nu är sportdirektör i sommar, för visst måste Branca få sparken snart, eller?) och Massimo Moratti göra. Det finns saker som måste förändras som Stramaccioni aldrig kan förändra. Truppen måste ses över, rätt nyförvärv måste göras och rätt tränare måste hittas. Noggrannhet och en tydlig tråd behövs.
***
Även Lazio får det tufft att nå tredjeplatsen. Mot Siena missade de på tok för många chanser. Miroslav Kloses skada blev för kostsam till slut. Han hade satt hälften av de missade chanserna igår. Självklart går tankarna tillbaka till det där mercatofönstret i januari. Varför värvades det inte fler spelare? Varför plockade man inte en vass anfallare när Djibril Cissé lämnade? Räknade man iskallt med att Klose skulle vara skadefri hela säsongen? Var man så naiva att man trodde att Rocchi, Kozak och en yvig uruguayare skulle kunna fixa det? Claudio Lotito och Igli Tare har en del självrannsakan att göra efter säsongen.
***
Även bottenstriden kommer bli hård in på mållinjen. Genoas seger mot Cagliari igår var mer än välbehövlig men den tog dem inte på säker mark. Lecces överraskande poäng mot Juventus höll dem vid liv. Lecce möter nu Fiorentina på söndag och Genoa har bortamatch mot ett Champions League-jagande Udinese.
Skulle Lecce t ex komma ikapp Fiorentina på poäng går man förbi på inbördes möten. Däremot har Fiorentina fördel i inbördes möten med Genoa i fall de skulle sluta på samma poäng. När det gäller Lecce vs Genoa har de två oavgjorda sinsemellan och då gäller målskillnad där Lecce just nu har klar favör. Vi ska dock inte glömma bort att domarna för spelskandalen kommer snart och då kan ju allt revideras.
Precis som Juventus självklara scudetto nu reviderats till klart mindre självklar. To be continued….