Lost in translation

Raffaele Palladino
När Palladino var som bäst dansade han som en elegant ballerina. Skador och brist på kontinuitet har bromsat hans karriär. Är nu i Parma och förhoppningsvis finns det chans att han kan blomstra igen.

Andrea Gasbarroni
Jag minns så väl andra omgången 2008 när Genoa vann över Milan med 2-0. Det var på den tiden när Gasperinis fotboll blixtrade på Marassi. Juventus-fostrade Gasbarroni var då en ytter, kapabel att göra sin gubbe med sin fräcka teknik. Men sedan blev det aldrig så mycket mer. I Torino fick han aldrig ut det han kunde och idag återfinns han i division fyra och Monza.

Fabio Zamblera
En något sorglig historia. Gick i tidig ålder från Atalantas akademi till England och Newcastle. I England fick han aldrig chansen och återvände till Italien på lån först till Sampdoria och sedan till Roma. Där blev det heller aldrig någon lycka. Sedan missade han nästan två år på grund av skador. Idag spelar han långt ner i seriesystemet i Vallecalepio.

Rey Volpato
Fostrad i Padova och köptes av Juventus 2004. Spåddes en fin karriär men den långe anfallaren lyckades aldrig. Harvade runt i olika klubbar på lån utan att göra väsen av sig eller speciellt mycket mål . Spelade förra säsongen i Pergocrema men är nu klubblös eftersom klubben gick i konkurs.

Jose Montiel
Debuterade i VM vid ung ålder och Udinese köpte honom. Han skulle bli Paraguays Messi. Det blev han aldrig. Efter ett par säsonger i Reggina, där han mest lånades ut, skrev han den här sommaren på ett treårskontrakt med Benevento i division tre. Är fortfarande bara 24 år, så kanske kommer det ett eftersänt genombrott.

Andrea Russotto
Kallades för den nya Roberto Baggio och fanns 2007 med ibland de 50 mest talangfulla spelarna i världen i tidningen World Soccer. Fostrades i Lazio men emigrerade tidigt till Schweiz och Bellinzona. Återvände sedan till Italien och gjorde ett par försök i bland annat Treviso och Napoli. Spelade förra säsongen för Carrarese.

Ighli Vannucchi
Egentligen är det fel att kalla Vannucchis karriär för ett misslyckande då han ofta varit mycket betydelsefull i en del lag där han spelat och även hade ett par fina år i Serie A. Men det kunde ha varit så mycket mer. Vannucchi var inte som de flesta andra spelare. Han föredrog sin fiske framför rampljuset. Kanske var det just brist på vinnarskalle som gjorde att han inte riktigt tog sista steget i karriären. Han blev en stark förgrundsfigur i Empoli mellan 2004-2010 men hade talangen att spela för ett storlag.