Glöm Pazza Inter. I jämförelse med Zemans Roma är det bara galenskap i lightversion. Zemans Roma gör anarki med fotbollens ABC. Provocerar alla tänkbara taktiska betydelser (eller så är det kalkylerad galenskap).
Efter typ en kvart ligger Roma under med 2-0 mot Genoa. Det är kaos i backlinjen, det defensiva arbetet hos mittfältarna är som bortblåst, positionerna är schizofrena. Det är som att Roma inleder matcherna rädda, osäkra på vart Zemans spelide´ ska ta dem.
Men Roma kör på, verkar nästan mer trygga när de ligger under och inte har något att förlora. Då finns ingenting att hålla kvar vid utom ”calcio à la boemo”. De höjer farten och passningsspelet ytterligare ett snäpp. Zemans Roma öser på och inte bara reducerar utan även kvitterar innan paus. Allt gjort med fantastisk anfallsfotboll.
Det är en märklig blandning av horribel och magnifik fotboll. Mazzarris harakiri-fotboll är ingenting emot detta. Roma inleder andra halvlek ungefär som de avslutade första, det vill säga full fart framåt, riskera allt bakåt. Och ledningsmålet kommer. Osvaldo gör sitt andra mål. På nick. Vändningen är total. Men så kan det ofta bli med Zeman som tränare. Ingen match är avgjord vad än resultatet är. Åt båda håll.
Sedan behärskar Roma ett närmast paralyserat Genoa rätt bra. De Canios gäng hamnade väl i chock. Massakrerade av Romas offensiva tokspel. I slutet kommer även 2-4 men faktiskt inte efter galenskap utan för att Roma ägde matchen. Att vara spelare i Zemans Roma måste vara som att befinna sig på Disneyland och ömsom kräkas och glädjas.
Det går liksom inte riktigt att analysera matchen mellan Genoa och Roma och definitivt inte Zemans fotboll. Det går inte riktigt att förutsäga vart Romas säsong är på väg eller kommer sluta. Det kan sluta hursomhelst. Men frågan är om inte segern över Genoa på något sätt kan vara startskottet på något intressant. Att spelarna känner att det faktiskt går att vinna med Zemans typ av fotboll. Trots att man ligger under med två mål. För det är klart att det är en viktig detalj, att spelarna själva är övertygade om vad de gör. Förresten spelade både De Rossi och Osvaldo från start och båda mycket bra dessutom. Kanske hade de där petningarna ett syfte som träffade sitt mål trots allt.
Det är bara att skratta och njuta av underhållningen. Zemans rödgula anarki-armé är här för att spela supportrar, tv-tittare, motståndare och sig själv många spratt den här säsongen.
***
Inter fortsätter att vinna. Fortfarande egentligen med en del svårigheter att skapa ett spel med bollinnehav och att utveckla längre anfall. Men med starkt försvarsspel (jag gillar verkligen alla av Samuel, Ranocchia och Juan Jesus), muskler på mitten (Cambiasso var lysande) och med Cassanos genialitet framåt räcker det just nu bra ändå. Det andra kommer kanske sen. Eller så krävs det en större playmaker på mitten.
Rodrigo Palacio gjorde ingen större match ända fram till sitt mål. Gjort med stor klass. Med mer matchform kommer det säkert mer av den varan.
Riccardo Alvarez är så senfärdig i sina avslut att det gör ont att se på. Han gör ofta en sak briljant men kan lika ofta inte följa upp det med konkreta avslut.
Visst skulle Catania haft en straff.
***
Visst skulle Fiorentina haft en straff.
***
Kul att Albin Ekdal blir mer och mer given på Cagliaris mittfält. Igår låg han även bakom målet med ett fint förarbete.
***
Pescara förlorade fastän man var en man mer i mer en halvlek. Låter som Serie B-klass.
***
Amauri har börjat göra mål igen. Nödvändigt för Parma. Men borde inte Mirante ha bedömts likadant som Romero vid straffsituationerna?