Supporterintervju - Sampdoria

-När och varför började du heja på ditt lag?

-Det var så sent som 2005. Jag har följt och tyckt om Italiensk fotboll sen början av 90-talet men aldrig haft en personlig relation till något lag. Innan 2005 ‘höll’ jag på de lag som innefattade mina favoritspelare, de som jag gillade att se.

– År 2005 åkte jag till Genua och bodde där ett halvår. Det var inte svårt att bli förälskad i Sampdoria. Genoa fanns aldrig på kartan när jag kom dit då jag aldrig har haft någon kärlek till någon av deras spelare. Att de även spelade i ‘lägre’ divisioner efter diverse skandaler gjorde ju inte mitt tyckande för dom starkare direkt. Det var lätt för mig som gammal Serie A-älskare att ‘komma in’ i Samp-familjen. Jag kunde ju stora delar av Samps historia och några av mina absoluta favoritspelare är ju Lombardo, Mancini, Vialli, Vierchowod, Mihalovic etc. Min största favorit var dock Veron – vilket fick till följd att jag hållt lite på de lag han spelat i d.v.s. t ex Parma och Lazio. Lazio i slutet på 90 var helt fantastiskt med så många av mina favoriter.

-Men att komma till Marassi och se inramningen, prata, dricka och umgås med Samp-supportrar, bländas av Flachi, var helt seriöst det största jag varit med om. Nu har jag skaffat mig ett nätverk av Samp-supportrar både i Italien och Skandinavien som jag har regelbunden kontakt med. Bara det är väldigt häftigt; att stå nära människor som man egentligen inte har något annat gemensamt med. Det är väl det lagtillhörighet handlar om, knyta an och ha en gemenskap oavsett ‘klass’, språk och kulturtillhörighet? VACKERT!

-Alltså, jag t ex håller på Hammarby för att jag är svensk, uppvuxen på Södermalm och för att jag har spelat i Hammarby själv och du har bott i Genoa i ett halvår. Måste man ha en fysisk förankring till staden eller laget för att heja på det? Vad är en riktig supporter för dig?

-Ingen har rätt att säga att du inte är en ‘riktig’ supporter till ett lag oavsett var du kommer ifrån. Precis som i det samhället i stort har ingen rätt att ifrågasätta din kärlek oavsett vad du är kär i. Vad du eller jag känner är alltid rätt. BASTA! Jag har t.o.m. rätten att älska ett lag, eller människa också för den delen, som inte älskar mig tillbaka.

-Sen är det naturligtvis så att det är lättare att känna för ett lag/supportrar etc som man har sett och träffat live – så är det ju med allt. Men jag ser inte ned på någon som håller på ‘mitt’ lag oavsett om denne aldrig varit i Genua eller inte kan lagets historia. Möjligtvis kan jag ha lite problem med personer som håller på Samp enbart pga av att de gillar tröjorna – MEN det kan vara en inkörsport till ett långt kärleksförhållande så god som något annat…

-Hur hoppas du att supporterkulturen på arenorna och utanför ser ut om fem-tio år?

-Just nu går allt åt fel håll. Precis allt. De senaste gångerna jag har åkt till Italien för att titta på fotboll så har jag behövt veta vilken typ av ‘risknivå’ matchen ligger på. Vilken nivå det är vet man först någon vecka innan match vilket blir svårt för oss supportrar som bor utanför Italien med planering, biljetter osv. Vissa matcher har man ju behövt vara skriven i staden laget kommer ifrån för att kunna se. Trots mycket protester så går ju inte utvecklingen åt rätt håll precis. Det blir bara värre. Och detta tror jag blir räddningen till slut. DET GÅR INTE ATT UTESLUTA SUPPORTRARNA!!! Det kommer bli en motreaktion som även ‘makthavarna’ kommer förstå, så om 5-10 år tror jag att det ser mycket bättre ut än vad det gör idag.

–Vilken är din favoritspelare i Sampdoria genom tiderna?

– Francesco Flachi. Jag älskar den typen av spelare. -Vem tror ni hoppade högst i soffan här hemma i Sverige när Cassano blev klar för Sampdoria? Alltså, den typen av ‘galna’ genier hittar man inte någon annanstans än i Italien. Dessa äkta fantasisti, nummer 10, som har ett spel som förblindar oss, de som verkligen kan göra det oväntade. Dessa spelare som borde vara självklara i varje landslag i världen men som inte är det. Italien kan nästan ösa ur den tunnan – Alla dessa ‘nummer 10’ som aldrig fått chansen. Flachi är en av dom.

-Han kom som en nödlösning till Samp när vi åkte ned. Han tog oss upp, och väl i Serie A var han en av de bästa. Hans hjärta är ett av det vackraste. De finaste stunderna jag har från Marassi är tack vare Flachi. Det kan ingen ta varken ifrån mig eller honom! Flachis livsöde är ännu inte färdigskrivet, och jag hoppas det tar en vändning till det positivare. Han är en supporter. Han har stått/står på gradinata sud. Han har spelat på matcher. Han har tagit kokain. Han har gjort allt det där som vi fördömer. Han har gjort allt det där som vi vill. Han har levt. Fullt ut. Han kommer aldrig att gå till historieböckerna som en stor (italiensk) fotbollsspelare MEN för mig är han större än alla Messi- och Ronaldosar ni kommer med. Basta!

–Vilket lag är din favoritupplaga?

-Det är inte svårt att svara på. Så klart är det vinstlaget från säsongen 90-91 (som sedan spelade Europacup-finalen mot Barcelona -92, med i stort sett samma trupp). Jag tror inte “folk” förstår hur stort och svårt det var för en ‘liten’ klubb att vid den tiden att vinna Italienska ligan, inte minst när den då var utan konkurrens var bäst i världen! Bortsett från Napoli, som inte direkt är en liten klubb, så vinner ingen Serie A om de inte heter Juventus, Milan, Inter (och kanske då och då något av Romlagen – vilka inte heller är särskilt små). Det Mancini, Vialli, Lombardo, Vierchowod, och allt vad dom heter gjorde är en bragd! Det skulle inte kunna gå att göra, men det gjordes, OCH PÅ DET SÄTTET DET GJORDES! Vi får verkligen inte glömma tränare Boskov eller GRANDE President Paolo Mantovani, som gjorde det möjligt.

Stort tack till Anton som vill ställa upp på intervjun!