Händelserikt och ändå status quo

När Inter föll i sömn efter sitt ledningsmål (vilken känsla i den passningen av Cassano!) passade Cagliari på att attackera, bjuda på en omställningsshow men även producera. Andrea Cossu var sitt lilla kvicka jag och hade en härlig lekkamrat i Serie A:s senaste genombrottsman i Marco Sau. Medan de två ordnade kvitteringen, löpte Nainggolan och Ekdal lungorna ur sig och Conti stod för klokheten.

Inter lyckades inte vakna förrän Astori lyckades styrde in Alvarez låga inlägg i eget mål. Problemet var att dessförinnan hade Pinilla lekt Van Basten och Sau smidigt satt sitt andra mål. Med kvitteringen i ryggen jagade Inter febrilt ett segermål. De kom nära. De borde haft en straff.

Men det var svårt att tycka synd om Inter när de snarkat bort åttiofem procent av matchen, man kan inte spela med full energi första och sista tio minuterna. I dagens Serie A fungerar det inte, speciellt inte när man möter ett så vasst Cagliari som man gjorde igår.

Förresten var Albin Ekdal ruggigt bra igår. Förresten ska vi inte glömma att Handanovic räddade Inter minst två gånger om i första halvlek. Förresten såg både Alvarez och Coutinho pigga ut när de hoppade in igår.

Precis som jag sagt hela hösten såg man igår att Inter skulle behöva en kreativ playmaker på mittfältet. Fredy Guarin kan kanske vara den spelaren. Wesley Sneijder spelar för långt fram i banan för att vara den spelaren. Det är inte Paulinho man ska jaga i vinter utan en annan brasse. Shakthar Donetsks, Fernandinho, Där har vi en spelare som skulle passa perfekt.

Varken Inter eller Napoli lyckades alltså täppa till glappet till Juventus men det fanns ett annat lag som tog vara på alla topplagens kryssorgier. Nämligen Fiorentina. Japp, de smyger med och är nu uppe och nosar i den absoluta grädden.

Och varför skulle de inte kunna vara en scudetto-kandidat? De har ett suveränt lag, spelar trygg och vacker fotboll, har en lysande back-trio, ett välspelande mittfält och spelare som kan göra mål när Jovetic finns på plan och när han inte finns på plan. Om Viola hittar en striker av klass i januari skulle jag inte räkna bort dem från titeln. Men okej, mer realistiskt är att de är med i striden om en Champions League-plats.

Om vi förutsätter att Juventus ändå är det starkaste laget med den bästa truppen (går de dock långt i C.L så vet man aldrig) så ser det ut att kunna bli en underbar intrig om de två andra platserna till C.L. Vi har redan Inter, Napoli och Fiorentina som är där och slåss och Lazio har inte långt upp. Jag skulle heller inte räkna bort Roma ännu. Med Zeman vet man aldrig vad som kan hända. Ett par segrar i rad skulle ta dem tillbaka in i C.L-boet igen. Ikväll vet vi redan mer om den saken när de tar mot farliga Torino.

***
Genua-derbyt må ha varit överöst av ångest och skräck över vad en förlust skulle innebära.  Trots dessa förutsättningar bjöd supportrarna på ett utt underbart tifo. Gradinata sud lystes upp likt en vacker ljusshow omgivet av flaggor.

Den något glömde Andrea Poli öppnade upp en match, som dittills mest bestått av kamp, med sitt 1-0-mål. Ett mål där två Genoa-spelare sladdade och upphävde offsiden. Därefter havererade Genoa-försvaret som ett lanternas Titanic. En ensam Mauro Icardi hotade mer än vad både Immobile och Boriello gjorde och firma Granqvist & Bovo agerade sävligt och blev bortsprungna stup i ett.

Katastrofale DAniel Tozser (kan Genoa bara sluta att låta honom spela från start, snälla, snälla) spelade fel och när sedan svensken inte hann med Icardi och usle Cesare Bovo petade in bollen i eget mål i sitt märkliga försök att rensa undan bollen kändes det som derby-ridå för Genoa. Bovo bokstavligen sjönk genom jorden där. Bara oskicklighet från Icardi och Munari stoppade matchen från ett totalt röttblått ras.

Men inga segrar är ju vunna innan domarens sista signal är blåst. Ett uppryckt Genoa i andra halvlek (inbytte Bertolacci och Vargas hjälpte till) försökte ivrigt få till en reducering och utan att skapa allt för mycket sjönk Sampdoria allt längre ner i plan och anfallen blev färre och färre.

När Ciro Immobile till slut tryckte in 2-1-målet väckte han hopp i deras derby-existens. Allt medan Sampdorias skräck säkert började spridas, tankarna om en tappad match telepatiskt börjat florera mellan spelarna. Hålla undan för vad livet är värt. Men Genoa orkade inte riktigt och kontringarna började öka för Sampdoria.

För detta skulle inte bli Genoas derby, utan en ung 19-årings derby. Han som pressade fram Samps andra mål, han som borde gjort mål på sin jättechans i första halvlek och han som löpte sönder Genoas försvar. Mauro Icardi gjorde 3-1 (förnämlig framspelning av Tissone) och blev hjälten som Sampdoria behövde när luften de andats börjat ta slut.

För honom blev det en match han aldrig kommer glömma. För Ciro Ferrara betydde det lite lugn och ro. Och en morgondag som fortsatt tränare för sitt lag. Sampdoria och Ferrara besegrade ångesten och krattade fram en vecka på moln istället.

Genoa däremot kryper ur derbyt som tabelljumbo med en tränare som inte kan vinna eller få ordning på försvaret. Ett Genoa som är skadeskjutet av president Preziosis brist på kontinuitet, bortplockat på kreativa mittfältare (Tozser, Tozser..) och tömt på självförtroende.

Men jag hoppas verkligen båda klubbarna klarar sig kvar. Ett Derby Della Lanterna är något Serie A inte bör vara utan.

***
Catanias kontinuitet i truppen och deras hyggliga spets gör att de absolut kan fortsätta flyga under Rolando Marans vingar ett tag till.

***
Jag menade tidigare att Bologna skulle ha tålamod med Stefano Pioli. Det hade de och fick betalt tillbaka igår. 3-0 mot bottenkonkurrenten Palermo var ett viktigt resultat. Jag tror att Palermo är mer illa ute än Bologna i det långa loppet. Med spelare som Gilardino, Diamanti och Gabbiadini borde de kunna ta sig upp på lugnare mark snart.

***
Titta vem som gjorde mål! Raffaele Palladino! Jodå, han är kvar i Serie A. Hans karriär har mer eller mindre blivit söndertrasad av skador men igår dök han upp och kvitterade för Parma mot Udinese i slutminuten. Det går liksom inte att tänka bort tanken hur bra Palladino hade kunnat bli utan alla skadorna.

***
Giovanni Stroppa har kastat in handduken. Pescara får nu leta en ny tränare. Har svårt att se att någon kan rädda Serie A:s sämsta trupp.

***
Det var en omgång där det hände mycket. Oväntade upphämtningar, en 0-0 match med chanser för typ tio mål, massor av utvisningar, derby-ångest, självmål, en missad straff som ledde till en tränares uppsägning, en straffsituation som borde blivit straff och en spelare som dök upp från de döda.

Och ändå blev kontentan till störst del ett status quo.