Det var som om två arga tigrar hade släppts ut i ringen. Inter mot Napoli blev en atletisk superkamp. Juan Jesus visade upp hela sitt muskelregister i sin kamp med starke Edinson Cavani. Fredy Guarin och Valon Behrami turades om att vinna boll, duellera och svettas. Paolo Cannavaro bröstade ståtligt upp sig och Andrea Ranocchia exapnderade sina långa brytsäkra ben.
Det var dock inte alltid så välspelat. Skyldigast till det var Gökhan Inler som inte hade någon vidare passningsafton och Walter Gargano som sällan hittade rätt adress (hans passningsspel är ett av de problem som leder till att Inter sällan bedriver ett bollinnehav-spel). Men det var fart och hjärta ute på planen.
Inter hade mindre av spelet än Napoli men var mer konkreta. Mer cyniska och bättre på att omvandla potentiella chanser till faktiska farligheter. Urkraften Fredy Guarin satte dit ettan med kraft och skicklighet. Diego Milito tog vara på lite halvtaffligt försvarsspel av både Behrami och Gamberini och sköt in tvåan.
Napoli reducerade i andra halvlek och kunde även ha kvitterat. Det hade varit rättvist sett till spelet. Men Napoli borde ha tagit bättre tillvara på det stora bollinnehav man hade och Inter försvarade sig med bravur.
Det är just trebackslinjen som jag gillar allra bäst i Inter. Juan Jesus är på väg att bli en av världens främsta backar och Andrea Ranocchia har tagit sig ur sin djupa svacka till att bli så där elegant och brytningssäker som jag en gång trodde. Walter Samuel är sin vanliga murbräcka. Igår vikarierade Esteban Cambiasso som mittback och det gick mycket bra det med, trots några missar från argentinaren.
Däremot saknas det andra saker hos detta Inter som gör att de inte känns som något allvarligt scudetto-hot. Det är ingen slump att Inter klarat sig mycket bra mot topplag medan man haft svårare mot vissa “mindre” lag. När man är tvungen att föra spelet har man mycket svårare att få saker att fungera. Det är som att man inte riktigt har den manualen till hands men heller inte aktörerna på mitten för det.
Det käns inte som att Napoli heller kan hota Juve i längden. Frågan är om inte Juventus tar det stora stycket och låter sex andra lag slåss om de andra smulorna.
Det finns dock vackra Champions League-smulor kvar på bordet och vi ska nog inte glömma att det är det som är Inters första prioritet den här säsongen. Att återvända till C.L.
Jag är inte lika säker på att Napoli är helt nöjda med bara det.
***
Antonio Conte var tillbaka på bänken igår mot Palermo. Dåligt väder, tung plan och mycket kamp. Juventus var ganska mycket bättre än Palermo. Mirko Vucinic kändes som den som kanske behövde Conte tillbaka mest.
***
Luigi Del Neri. Var det verkligen en så smart idé?
***
Milan vann mot ett rätt svagt Torino och kunde hitta rätt bakom Gillet fyra gånger trots att man inte behövde slå på någon större trumma. Det mest positiva, förutom en ny fin insats av De Sciglio och El Shaarawys nummer tretton, var antagligen Giampaolo Pazzinis mål och förtroendeingivande match. Han har ändå gjort sex mål.
Segern blev dock dyrköpt då Nigel De Jongs hälsena gick av. Operation, gips, kryckor och högläge. Precis som för mig då en morgon-korpen match förvandlades till smärta och Södersjukhuset i slutet av förra veckan. De Jong missar nu resten av säsongen.
Jag däremot räknar att vara tillbaka redan nästa vecka med en ny Tv-krönika. Och imorgon blir det omgångskrönika som vanligt samt en liten nyhet på bloggen. Imorgon alltså.
Innan dess är det Sampdoria-Udinese och Lazio-Bologna.