Sanningen om Zeman

Zemans fotboll är disciplinerad och systemstyrd anarki. Den är helt beroende av kollektivets ramar men ändå full av individuell lyster.  Väljer man Zeman som tränare så väljer man ett spelsystem utan återvändo. Man vet vad man ger sig in på och man vet vad man får. Man får en säsong av målfyrverkeri, man får underhållning och man får en tränare som kan förädla talanger. Framgångar mätt i poäng däremot finns det inga garantier för.

Men man väljer även en livsstil. Zeman är mannen som alltid stått upp mot orättvisorna. Han var tidigt ute och ifrågasatte doping och fusk inom den italienska fotbollen. Han togs inte alltid på allvar. Senare fick vi veta att han hade rätt.

Jag var en av dem som hoppade på Zeman-tåget och trodde på dess existens. Att han skulle få de unga spelarna att flyga och att Roma skulle nå en topp-tre placering. Jag var lite för naiv i min nostalgi. Det funkade inte riktigt. Men jag är fortfarande inte helt övertygad om att det inte skulle kunnat ordna upp sig om han fått fortsätta. Kanske handlar det inte om hans spelsystem utan om själva utförandet av det.

Zemans taktik
Zemans fotboll är säkerligen inspirerad av totalfotbollens Ajax och Barcelonas spelsätt men har också ingredienser av Sacchis Milan och Galeones fotboll.  4-3-3- är uppställningen som aldrig ändras. Med hjälp av det systemet är tanken att man lättare alltid ska ha tre alternativ i offensiven. Zemans fotboll präglas av hög press och att kollektivet orkar löpa i 90 minuter för att alltid befinna sig i numerära överlägen.

Försvarslinjen ligger ofta högt upp för att kunna ställa offside (lite som Sacchis Milan) och tremanna-mittfältet ska hjälpa försvaret i båda riktningarna. Mittbackarna ska helst vara duktiga en mot en  och  ytterbackarna ska ligga högt i offensiven och ge ett anfallsalternativ när laget befinner sig i offensiven.

Varför fungerade det inte?
Många anser att Zemans försvarsfotboll inte fungerar dagens fotboll?  Det kan finnas en del sanning i det. När Zeman slog igenom var försvaren i Italien inte alls beredda på hans fotboll. 2013 kan de flesta försvara sig mot alla typer av offensiva formationer.

Men tittar man på Zeman och Roma 2012-13 är det många andra saker som inte fallit på plats. Redan på försäsongen kunde man få vissa farhågor, Roma med sina amerikanska ägare hade redan bestämt att man skulle åka på en PR-turné under sommaren med ett par träningsmatcher inbokade. Något som Zeman inte gillade men var tvungen att acceptera.

Roma är Zemans dröm-projekt och hade han tränat ett mindre lag hade han säkert vägrat att åka. Zeman lägger stor vikt vid den hårda försäsongsträning han alltid utmanar sina lag med. Kanske grusades Zeman-maskineriet en aning redan här.

För om Zemans lag inte är väl förberedda fysiskt kommer de ha svårt att orka genomföra de dom ska under 90 minuter. Det kommer innebära att laget kommer ha perioder av mindre kollapser. Något som ofta hände under denna säsong.

För Roma spelade inte riktigt så som Zeman ville och som man brukar se hans lag göra när säsongen började och även långt in i den. Jag slogs inte så mycket av att lagets försvarsspel vacklade utan snarare av att offensiven inte klickade som den skulle. Det gick inte tillräckligt snabbt, spelarna löpte inte rätt och tillräckligt mycket och beslutsamheten saknades.

Små marginaler
Jag skulle nog också vilja påstå att misslyckandet med Zemans Roma berodde mycket på oskärpa i avsluten. I många matcher skapade man ovanligt många chanser som man inte tog vara på. Det kan vara så lite som krävs, några avslut som går rätt, några fler poäng som trillar in och plötsligt ett lag som tror på fotbollen de ska bedriva.

Ingen toppklubbstränare?
Tesen om att Zeman inte är tillräckligt bra för att träna ett topplag tror jag kan stämma. Inte så mycket för Zeman som ledare men på grund av hans dogmatiska inställning och hans spelsystem. Zeman byter aldrig ut en mittfältare mot en anfallare, eller en försvarare mot en mittfältare. Positionerna har en fundamental roll i Zemans fotboll.

Zemans spelsätt kräver enorm löpvillighet och disciplin (därvav den hårda försäsongs-träningen), den kräver att man är beredd att lära sig och offra hårt jobb. Detta tror jag är svårare att införa i ett lag med större stjärnor och med äldre spelare. En del är inte beredda att ta det hårda jobbet och en del har svårt att lära sig nya spelsystem.

Om spelet inte fungerar i början är det betydligt lättare att möta arrogans och misstro hos stora stjärnor än unga spelare som “vet mindre”. Detta är något som definitivt kan ha ägt rum under denna säsong.

Ur denna synpunkt är det klart lättare för Zeman att lyckas i en klubb med mindre förväntningar och i en klubb där han får välja vilka spelare han vill ha. Ungefär som med Foggia tidigare och Pescara förra säsongen. I hans första säsong med Lazio plockade han med sig Chamot och Rambaudi och återfann sin gamla adept Beppe Signori. Den säsongen kom man tvåa. Så egentligen tror jag att han är kapabel att vinna med en toppklubb också, bara rätt förutsättningar finns, som att truppen är anpassad till honom och att det finns tålamod.

När man väljer går man hela vägen
Väljer man Zeman som tränare borde man gå hela vägen. Låta honom sköta allt och lita på honom. Något som Pescaras president Sebastiani uttryckte nyligen. Dessutom brukar Zemans lag alltid gå väldigt bra i slutet av säsongen då den där hårda försäsongen tar ut sin rätt.

Om Zemans Roma hade fått en formtopp i slutet av säsongen fick vi aldrig veta. Han fick sparken innan dess. Kanske fanns det inte tillräcklig övertygelse hos spelarna för det. Men ska man välja Zeman som tränare ska man inte göra det för att vinna supportrarnas gunst och sedan sparka honom när den vinden vänt. Det tror jag  är precis vad Franco Baldini och Walter Sabatini gjorde.

Vilket projekt?
Baldinis  och Sabatinis uppdrag från de amerikanska ägarna är att skapa ett lag som spelar underhållande och framgångsrik fotboll. De vill helst att Roma ska bli Italiens Barcelona. Men det är inget man trycker på copy and paste för att få att fungera. Det kräver kontinuitet och en spelfilosofi man skapar och inte söndrar. Barcelona spelar på samma sätt hela tiden. Det spelar ingen roll om man spelar med Barcelonas 15-åringar eller med A-laget. Det är en väsentlig del i deras framgång.

Roma kommer nästa säsong ha haft fyra tränare på tre säsonger. Alla med olika spelsystem. Ungdomarna vet väl inte ens om de är delägda, utlånade eller en del av Romas framtid. Precis som vilket annat italienskt lag som helst. Jag tror inte de riktigt vet vilket projekt de ska genomföra. De letar sig fram utan tydliga ritningar.

Det är många som efter att Zeman har sparkats sagt att det var fel (som t ex en stor del av Romas supporterskara, Carlo Mazzone och Rosella Sensi). Att med Zeman går man hela vägen. Men kanske fanns inte de rätta förutsättningarna, kanske var det trots allt nödvändigt att sparka honom då grunderna för hans anställning kanske inte var de rätta.

Många menar att Zemans fotboll inte fungerar i dagens moderna fotboll, att den inte håller i den högsta serien. Men om det är helt fel på Zemans spelidé så skulle den aldrig ha fungerat i Serie B heller. Inte en chans.

Jag hoppas att Zeman fortfarande orkar ladda om batterierna, hitta ett intressant projekt i ett mindre lag. Vem vet, kanske återvänder han till Olimpico om några år direkt uppkommen från Serie B, med ett lag som han valt, som är beredda att offra sig, som kan hans fotboll.

Alla Zeman-tvivlare må ha fått vatten på sin kvarn. Tro sig ha bevisen på sin sida, att han inte kan ratta ett topplag. Men han fick aldrig löpa linan ut, bevisen skulle aldrig räcka i en domstol. Så länge vi inte kan vara riktigt säkra är min sanning om Zeman lika berättigad som någon annans. Nostalgin kommer aldrig försvinna ur min kropp.

Tack för denna gång, Il boemo.