Förlusten i cupfinalen mot Lazio var inte bara tung, den var blytung. En seger där hade kunnat rädda säsongen för Roma en aning. Nu blev förlusten bara som en ny illusion som sprack. Inget Europa-spel och ingen titel. Kvar finns mest skärvor av en klubb utan kompass.
Vi har en klubb med en president som inte riktigt vet vad som ska göras, gnälliga spelare, överskattade spelare, en ikon som inte levererar och en ikon som levererar men som ändå kanske är ett problem.
“Lipsillen” och den “inkompetente tränaren”
Pablo Osvaldo var petad i finalen. Efter matchen förolämpade han tränare Aurelio Andeazzoli och har kallat honom inkompetent. Andreazzoli har svarat med att han tycker att Osvaldo är en riktigt lipsill. Båda kan faktiskt ha rätt.
Zdenek Zeman ville ha tydligare disclipinära regler kring laget och bad även Walter Sabatini och Franco Baldini om detta. Eftersom Zeman redan hade grävt sin grav då han bad om den hjälpen var S & B måttligt intresserade. Men visst fanns det säkert fog för det. Både Totti och Zeman har efteråt sagt att om alla hade dragit åt samma håll hade det gått annorlunda.
Zeman var tidigt på säsongen ute och kritiserade Osvaldo och De Rossi och sedermera även Stekelenburg. Zeman vet betydelsen av att alla drar åt samma håll. Troligen var inte sammansättningen av det rätta virket men även hårresande förluster under Zeman kan ha haft negativ påverkan på trovärdigheten till Zemans spelidé.
Osvaldo spelar fotboll ungefär som han verkar vara som person. Ena dagen briljant, den andra uselt. Ena dagen peppad, inspiratör och viljestark, andra dagen gnällig, egoistisk och grinig. Med sådan ambivalens är det svårt att få kontinuitet.
Även om jag inte skulle gå så långt som att kalla honom för inkompetent så kan Osvaldo haft en poäng i sitt uttalande om Andreazzoli.
Andreazzoli gjorde det som de flesta likriktigt utbildade italienska tränarna hade gjort. Stärka upp försvaret genom att låta dem sjunka längre ner i plan. Med detta sätt blir försvarsspel så väldigt mycket lättare att genomföra. Men varför gör inte alla det? För att anfallsspelet blir lidande. Zemans försvarsspel är till för anfallsspelet, inte för att hålla nollan. Det är stor skillnad i idé och svårighetsgrad.
På detta vis började det bra för Andreazzoli. Den nye tränaren blev lite som den rolige frigjorde vikarien som ersätter den stränge magistern. Stämningen blev plötsligt mycket bättre, spelarna trodde att de hade roligare. Allting bra. Så långt.
Jag glömmer inte ett uttalande Andreazzoli gjorde när han tillträdde. Kanske sa han det mest för att skilja sig från Zeman så mycket som möjligt men det löd ungefär så här: “Tränaren och systemet betyder inte så mycket, det är spelarna som betyder mest. Så Roma valde att gå från en tränare där systemet betyder allt till en tränare där det inte betyder mycket alls.
Men när de rosa molnen skingrats började spelet inte flyta som i början. Anfallsspelet klickade inte alltid, Lamela flög inte fram längre och Roma kändes ibland identitetslöst. När det går bra är allt enkelt men när saker och ting började krångla under matcherna fanns det sällan någon B-plan eller stabil grundplan att luta sig emot.
Zeman försökte göra Roma unikt men misslyckades medan Andreazzoli försökte göra Roma likriktat men stabilt och lyckades till viss del. När det gäller den individuella spelarkvaliteten skilde det dock väldigt lite innan och efter Zeman: ungefär samma spelare underpresterade (Pjanic, De Rossi, Balzaretti etc), Burdisso och Marquinho höjde sina prestationer under Andreazzoli medan t ex Lamela, Osvaldo sänkte sina. Apropå överskattade spelare….
Den meningslöse bollstransportören
Jodå, det känns som att det finns några sådana i Roma. Miralem Pjanic är defintivt en. Hans meningslösa bolltransporter och totalt obefintliga förmåga att påverka resultaten tog honom till slut utanför startelvan.
Jag trodde verkligen att Pjanic hade mer i sig. Jag är rädd för att han inte har det. (jag skulle kunna gå in på t ex Balzaretti, Stekelenburg, Bradley också men här texten är ändå redan alldeles för lång). Kanske har Sabatini och Baldini haft en för stor övertro på vissa spelare.
Ikoner i återvändsgränd?
På många sätt var derbyförlusten symbolisk för Roma. De Rossi och Totti var två av planens sämsta spelare. Romas ledare och ikoner. Francesco Totti har varit Romas bästa spelare den här säsongen, punkt slut. Men kanske bor det en obehaglig sanning i det. Hur fantastisk Totti än är så borde han kanske inte vara Romas bästa spelare vid 37 års ålder. Kanske avslöjar det mer om Romas lag än om Tottis storhet.
Det hela är knepigt. Hur förklarar man att den spelare som är deras bästa, mest genialiske också är den som kanske stoppar upp farten och tar för stor plats? Med Totti blir det onekligen en viss typ av spel som är svårt att undvika. Hur ska man kunna lära sig att få ut det bästa av en fantastiskt fin åldrande legend samtidigt som laget utvecklas i rätt riktning? Går det ens?
Problematiken med Daniele De Rossi är av annat slag. Jag tänker inte smita undan från att säga det, Han har helt enkelt inte hållt måttet den här säsongen, varken med eller utan Zeman. Hade De Rossi varit säg dansk och hetat Poulsen hade han den här säsongen blivit sågad efter fotknölarna och blivit petad. Självklart har han levt på sitt namn. Men det är också förståeligt. För Roma letar efter den där De Rossi som vi ibland ser i landslaget eller bara den under Luis Enrique för den delen.
Jag vet faktiskt inte vad som hänt. Visst, det vinns en del boll, men det kapas för friskt, passningsspelet är inte tillräckligt bra och offensiven alltid obefintlig. Att sälja De Rossi i detta läge känns inte längre ens häpnadsväckande, utan mer att det är tveksamt om man ens kan få loss 10-15 miljoner euro.
The Gang and the Club
Och mitt bland alla dessa dimmiga Roma-moln befinner sig James Palotta, Walter Sabatini och Franco Baldini. Roma och gänget. Under två år har Roma under sina amerikanska ägare kommit ingenstans fort. Arenan har inte lämnat arkitektbordet, en ny tränare är ännu inte identifierad och spelartruppen är talangfull men inte tillräckligt kraftfull.
Baldini lär lämna skutan i sommar för större bekvämlighet i Premier League eller bredvid Fabio Capello. Sabatini lär slita sina sista hårstrån på transfermarknanden och Palotta kommer få lära sig ännu mer hur svårt det är att få till ett arenabygge och hur problematiskt det är att sköta ett Serie A-lag.
Men även om jag tycker att Roma och deras projekt är mer förvirrande än någonsin så finns ju chansen att rätt saker faller på sin rätta plats någon gång.
Tredje året gillt?