Milans säsong och sammansättning framstår som mer och mer bisarr. Kanske är detta det post-apokalyptiska Berlusconi-Milan vi börjar se skärvorna av.
Berlusconis springpojke (aka vice-president och sportdirektör) Adriano Gallianis uppdrag är tydligt: försök skapa ett topplag genom att spendera så lite pengar som möjligt. Man letar med ljus och lykta efter utgående kontrakt och chansar med värvningar som Silvestre, Constant och Birsa. När man väl hade pengar lade man dem på anfallare som Alessandro Matri fastän man behöver förstärka försvaret rejält.
När Roma och Napoli sålde av sina spelare värvade man andra spelare för att förstärka laget, när Milan sålde Thiago Silva och Zlatan var det för att sänka lönekostnaderna och täppa igen skulder.
Nu står man med en märklig blandning av spelare. Lite som ett cirkussällskap. Ett försvar med vildhjärnor eller sömniga mittbackar och mittfältare omgjorda till ytterbackar. “Fynden” från Genoa som redan har gjort sina bästa matcher i sina Milan-karriärer, en återvändande hjälte som vi inte riktigt vet vart han står, en brasiliansk beach-fotbollspelare som toppar var femte match, en skadad faraon som är Milans hemliga kassako, en superstjärna man försöker normalisera.
En nyrakad Mario Balotelli utan bling-bling. Som att plocka av honom hans superkrafter ungefär. Så kändes Super-Mario mot Parma, helt enkelt inte speciellt super längre. Det brukar ju vara så att när problemen är av så hög grad börjar man söka fel på fel ställen.
Blandningen av Balotelli och Kaka känns extrem och jag är osäker på om den kommer fungera. Man mixar det mest rebelliska man kan tänka sig med det mest godtrogna. Tänker man att de ska lära sig av varandra? Att de ska bli varandras ying och yang? Kommer det inte bara i själva verket sluta med att Kaka tycker att Mario är en odåga och att Balotelli tycker att brassen är en tråkig, väluppfostrad missionär?
Kanske är detta ett Milan som förlorat sin identitet. Man vill vara lyxlirare men har inte råd, man vill skapa nytt men har alltid kvar en fot i nostalgins kittel. Detta är ett Milan som ena dagen skapar hopp med rätt fina insatser som den mot Barcelona i veckan för att sedan falla ihop som mot Parma igår.
Jag tvivlar inte på att Milan kan vinna mot Lazio på onsdag. Men jag tvivlar på att de kan få ihop tre, fyra bra matcher i rad. Jag tvivlar på att klubben vet vad de gör och vad de vill.
Bunga Bunga-festen är kanske helt enkelt över.
***
Roma är väl kanske Milans kontrast just nu. Smarta värvningar, bra mix av spelar-typer, ägare som vill bygga en nya arena och ett lag som inte släpper in några mål. Igår tog man mot Udinese nionde raka segern fastän man var tvungna att spela med tio man sista tjugo minuterna. Man lät sig inte vika ner sig fast Maicon blev utvisad, man hade ändå hade kontrollen på matchen. Det var imponerande att se. Det känns som att Roma och Rudi Garcia alltid hittar en lösning till varje match. Lösningar som leder till segrar.
***
Jag undrar däremot om inte luften har gått ur Udinese. Att det har blivit en Europa-utslagning för mycket, att ombyggnaden av arenan skapat en känsla av ödslighet, att en del spelare ser klubben tydligare som en mellanstation än de gjort innan. Jag har ju i och för sig känt så tidigare och då har Di Natale börjat spotta in mål igen och de har börjat sin sedvanliga klättring i tabellen. Men någon gång lär det ju inte bli så. Kanske är den tiden nu.
***
Napoli fick åtminstone en straff för mycket mot Torino. För övrigt var det en rätt seg historia där Torino aldrig hittade sin högre växel och Napoli som aldrig behövde eller ville lägga in sin.
***
Juan Cuadrado håller på att blåsa upp sig på transfermarknaden. Vi snackar stora pengar. Hans förmåga att ta sig förbi sina motståndare är sådant som klubbarna letar efter idag. Jag gissar att Fiorentina behåller honom säsongen ut (om det inte kommer ett bud på 45 miljoner euro eller mer) men sedan kan nog budgivningen börja.
***
Juventus massakrerade Genoa första halvtimmen och det kunde ha varit tennis-siffror om inte Mattia Perin haft en bra dag. Kanske var motgångarna i Florens och Madrid rätt tändvätska för Juventus att ta nästa steg? Eller så måste nästa steg trots allt tas på transfermarknaden i januari.
***
The return of the Klose. Tyskens inhopp gjorde verkligen skillnad. Miroslav Klose var på rätt plats och nickade in 1-0 och fixade sedan straffen som Candreva sedan satte. Dessutom såg han för första gången den här hösten oförskämt pigg ut. Det är väl precis vad Lazio behöver.