Juventus åkte till Aten och stötte på en overkligt bra målvakt i Roberto Jimenez. De hade tillräckligt med chanser för att få med sig en poäng hem till Turin. Men så blev det inte och förlusten mot Olympiakos kan komma att bli fatal.
Juventus slarvade bort en hel halvlek där man kändes impotenta och inte alls lika aggressiva som för någon månad sedan.
Andrea Pirlo slog bort boll efter boll (en av gångerna ledde det till baklängesmålet) och såg inte ut att vara i matchform. Men det kan lika gärna vara, som jag skrev i söndags, att han är på väg ner i karriären.
Där har Juventus ett delikat problem. Har man modet och klokheten att bänka honom om han visar sig inte vara tillräckligt bra?
Det känns nästan bisarrt att det var just Allegri som skickade iväg honom av de anledningar som nu tre år senare besannas och som han får ta del av. Som någon sorts karma.
Nu fanns det fler spelare som inte kom upp i normal nivå som t ex Vidal, Tevez och Pogba.
Däremot såg Alvaro Morata vass ut. Han kan göra allt det som Llorente kan göra, men kan också skapa farligheter på egen hand som hans spanska kollega inte kan. För min del borde Morata starta jämnt.
Igår brände han en del bra chanser vilket naturligtvis hamnar på hans minuskonto. Men delvis är det Allegris fel. Jag tycker att han borde spelat Morata tidigare och mer. Hade han gjort det hade hans säkerligen haft en annan matchrytm i kroppen vid avslutningslägena.
Juventus måste nu helt enkelt vinna mot Olympiakos i returen.
De italienska lagens äventyr i Champions League börjar bli oroväckande likt fjolårets turnering. Ett Juventus som har svårt att göra mål när man behöver och ett Roma som kan komma att falla i sista omgången i en tuff grupp precis som Napoli gjorde ifjol.
Romas och Juventus förluster ställer även givetvis frågan vart Serie A står någonstans. Men frågan är gammal. Det har sett ut så här i ett par år nu. Men det är inte bara pengarna som är slut eller arenorna som är förlegade. Kanske är spelsättet omodernt också.
För jag upplever att de italienska lagen bli överraskade när motståndarna håller ett högt tempo under en hel match. Jag upplever även att de bästa lagen är modigare och offensivare än vad de italienska lagen är. Det är som om de inte hängt med i utvecklingen. Som om de själva inte tror att de kan spela på det viset.
Men det är inte bara Serie A som har tappat ekonomiskt och sportsligt. De stora har blivit större.
Idag spelar Real Madrid, Barcelona, Chelsea och Bayern Munchen i en egen liga. Bayern åker till Rom och krossar, Real åker till Liverpool och vinner lätt, Chelsea lekte med Maribor och Barcelona hade inga problem med Ajax.
Chelsea och Bayern leder sina serier klart och i slutändan kommer Real och Barcelona göra upp om ligasegern.
De har råd med de allra bästa tränarna och deras trupper liknar All Star Teams där folk har fått rösta in de bästa spelarna.
Fotbollen har fått några “super-powers” med ett gäng rika klubbar en bit efter som möjligen kan utmana som t ex, PSG, Manchester City, Arsenal och kanske på längre sikt Manchester United.
Men därefter är det ett stort glapp.
Det betyder inte att det inte går att sticka upp ibland, precis som Atletico Madrid och Borussia Dortmund gjort (ingen av dem lyckades dock vinna Champions League), men som helhet har de rikare och starkare klubbarna blivit ännu rikare och starkare.
Italien och Serie A har pratat om sina problem länge och väl nu, men väldigt lite har hänt för att försöka minska klyftan till de största europeiska lagen. Alla vet vad som borde göras, men ingen flyttar nålen.
Och under tiden som det inte händer någonting så växer avståndet.