Att Massimo Moratti lämnar posten som hederspresident förändrar inte mycket i praktiken. Men ändå är det ett tecken på att Inter inte mår speciellt bra just nu.
Ännu vet vi inte riktigt anledningen till Morattis avsked, men italiensk media spekulerar i några saker som kan ha fått honom att ta sitt beslut.
1. Moratti ska inte ha gillat att den nya VD:n Michael Bolingbroke gick ut offentligt och sa att ekonomin under den förra ledningen var en katastrof. Moratti ska tidigare ha bett om att hålla detta internt.
Det märkliga med detta är väl att Erick Thohir och hans gäng fick tillgång till alla bokslut och uppgifter under flera månader innan de bestämde sig för att kliva in som nya majoritetsägare i klubben.
2. Moratti sägs inte heller ha gillat hur den nya ledningen ska ha behandlat de gamla ikonerna som Cambiasso, Cordoba, Milito, Samuel och Zanetti.
Det ligger väl något i det, men samtidigt skulle det också synliggöra Morattis starka och svaga sidor på samma gång. Moratti har alltid varit av det nostalgiska slaget vilket på många sätt har något vacker över sig, men också något som försvårat saker för honom.
Många gånger skulle han behövt kapa banden till spelare eller sportdirektörer långt tidigare.
3. Det sägs även att Moratti ska ha tyckt att man skulle väntat med att förlänga tränare Walter Mazzarris kontrakt, medan Thohir istället valde att förlänga kontraktet till 2016.
Om det stämmer kan man ju redan nu känna att Moratti hade en poäng. Något som säkert Thohir inser nu.
Att Moratti någon gång skulle lämna sin post var väl oundvikligt och någon gång måste den nya ledningen ta fullt ansvar utan att lyssna på den förre presidenten. Men all denna cirkus kommer relativt olägligt för Inter.
Spelet imponerar inte, supportrarna är irriterade på Walter Mazzarri och laget och om det nu börjar visa sig finnas sprickor och oklarheter i ledningen ökar osäkerheten kring klubben ännu mer.
Ska man kapa banden med det gamla så är det viktigt att det nya känns förtroendeingivande och förhoppningsfullt. Så känns det inte riktigt just nu.
Nu känns det som om harmonin uteblivit och att framtiden känns oviss.
Inte blev det bättre av att man gjorde en sömnig insats mot St Etienne igår. Protesterna mot Mazzarri och laget ökar från fansen och frågan är hur länge den Toscana-födde tränaren får eller orkar vara kvar.
Det går liksom inte att luta sig mot att man tog en viktig poäng eller att man hämtar upp underlägen om inte spelet fungerar. För det gör det inte för Inter och frågan är om det någonsin har gjort det under Mazzarri.
Kanske är problemet så enkelt som om att den gode Mazzarri inte lyckas få ut det bästa av laget.
Och kanske var det som Massimo Moratti anade i somras.
Det är inte bara Mazzarri som är under press. Även Rafa Benitez har det tufft just nu.
Det kändes som om jag var rätt ute i min analys av både Inters och Napolis insatser i söndags. Två lag som inte är i form. Gårdagens Europa League-matcher visade tydligt att så är fallet.
Medan Inter fick med sig en zombie-poäng mot St Etienne förlorade Napoli mot Young Boys med 2-0. Efteråt ska några Napoli-supportrar lackat ur och föröskt attackera spelarbussen.
Tålamodet är slut. Benitez är inte speciellt svår att börja irritera sig på. Den tafatta match-coachningen. Kroppsspråket. Bristande självkritik. De ständiga valet av att ställa över spelare.
Irritationen är redan igång. Frågan är hur långt den kommer gå. Walter Mazzarri och Rafa Benitez går på glödande kol just nu.
Frågan är hur länge det dröjer innan det exploderar till en eldsvåda.