Juventus borde ha vunnit matchen mot Sampdoria igår. Man var relativt överlägsna i den första halvleken och skulle nog ha gjort mer än ett mål. Det kändes som om de var på väg mot en komfortabel seger.
Men Mihajlovic ändrade lite till andra halvlek och bytte bland annat in Manolo Gabbiadini. Den till hälften Juventus-ägde, Gabbiadini, skulle kort in på andra halvlek bli Juves bödel när han med ett fint placerat skott hittade rätt bakom Buffon.
Men då Juventus tidigare under säsongen fått en del resultat med sig i slutminuterna (t ex mot Roma och Torino) kom den här gången inget segermål. Att räddas av en Bonucci-kanon eller en Pirlo-uppfinning är inget man kan räkna med vecka in och vecka ut.
Den senaste veckorna har fått mig att fundera lite på Juventus framtid.
Som jag ser det har man främst tre problem att lösa (Juventus har egentligen inga jättestora problem sett till deras trupp, men ändå).
Jag tycker inte att Fernando Llorente är tillräckligt bra. Även om Alvaro Morata inte var särsklit vass igår tycker jag att han ska slussas in som nummer ett. Jag struntar i den hierarkiska ordningen eller om Llorente är “bättre” taktiskt. Morata kan göra ungefär det Llorente kan rent target-mässigt och ändå vara vassare offensivt sett.
Sedan är jag inte så säker på om man ska förlänga kontraktet med Stephan Lichtsteiner. Schweizaren har gjort massor av starka insatser och är en evighetsmaskin, men han har också under hösten vid flertalet gånger visat upp sina tekniska brister och oförmåga att slå vettiga inlägg.
Dessutom skulle han kunna vara en spelare man skulle kunna få in bra pengar på utan att sakna särskilt mycket. Sett till helheten bör Juventus se över sin ytterbacks-situation i januari. Går det att hitta en eller två bra värvningar på den positionen i vinter tycker jag man ska slå till.
Det största problemet är dock Arturo Vidal. I somras skrev jag att om Juventus känner sig tvungna att sälja någon av Vidal eller Pogba ska de sälja Vidal. Jag visste inte riktigt då hur rätt jag hade. Jag visste inte då att Vidal skulle komma att göra en så här svag höst. Man kunde dock ana att Paul Pogba skulle ta stora kliv mot superstatus.
Det känns som om den där knäskadan i våras satt värre spår än vad man trodde. Han känns inte lika rapp som tidigare, inte lika tajmad och inte lika beslutsam.
Det är osäkert om vi kommer få återse den gamle Vidal den här säsongen eller inte. Det är också mycket osäkert om Juventus kommer få de pengar de kunde ha fått i somras för chilenaren om de beslutar sig för att sälja honom i januari eller nästa sommar.
Förra veckan tog Roma aldrig chansen att plocka in poäng på Juventus efter att ha spelat 2-2 mot Sassuolo. Trots att man denna gång hade en tuffare match på papperet borta mot Genoa, lyckades man vinna och därmed ta in de där viktiga poängen på Juventus.
Givetvis var matchens snackis utvisningen på Mattia Perin. Straffen var solklar. Kanske var även utvisningen det. För det heter målchansutvisning och inte frilägesutvisning. Det är rätt stor skillnad. Så domare Banti gjorde nog rätt enligt regelboken.
En regelbok som jag dock flera gånger har skrivit, borde ändras. Straff och gult kort hade räckt bra igår. Det fanns Genoa-spelare vid mållinjen som kunde ha räddat upp situationen. Straff och utvisning blir oproportionerligt sett till chansen.
Blatter och kompani borde se över regeln. Det känns som om de försökt få till situationer som ska skapa en mer offensiv och en målrikare fotboll.
Men deras effekt-sökeri har mest skapat tråkigare och mer förutsägbara matcher då ena laget spelar med en man mindre. Jag är inte så säker på att det var meningen. Jag är heller inte säker på att de kommer ändra på regeln i första hand.
Roma avgick med seger över Genoa efter ett elegant mål av Radja Nainggolan. Hade belgaren spelat i Premier League hade folk sagt att han är en av världens femtio bästa spelare. Nu vet folk knappt vem han är.
Romas tre poäng togs också med hjärtat i halsgropen då Genoas sena kvitteringsmål dömdes bort för offside. Situationen var svår och den assisterande domaren hade lika gärna kunnat låtit bli att vinka med flaggan. Det går dock inte att anklaga honom då situationen gick så snabbt och var så knepig att se med blotta ögat.
Roma plockade in viktiga poäng och är nu bara en poäng efter Juventus. Scudetto-kampen kommer dansas ända in i maj.
Jag lovar.
**
För första gången den här säsongen kändes Milan som ett lag som har något som kan liknas ett vid ett lag som kan knipa en tredjeplats.
Mycket handlar ju om att kvalitén på lagen efter Juventus och Roma inte är speciellt hög den här säsongen, vilket göra att tredjeplatsen är en mycket öppen historia. Det går att tappa poäng eller ha svackor där man inte imponerar och ändå var med i striden.
Men igår visade Milan också upp tendenser på stor förbättring. Phillipe Mexes har varit väldigt bra de senaste matcherna och bildade igår fint mittlås med Adel Rami igår (gick dock tyvärr av skadad). Milans försvarsspel känns mycket säkrare än i början av säsongen.
Pablo Armero var lite svajig, men är åtminstone en spelare som kan slå inlägg, vilket vi såg på 2-0-målet.
Riccardo Montolivo har en bra bit kvar till matchform, men ändå är hans passningspel och förmåga att hålla i bollen oerhört viktig för dem redan nu. Jag tyckte att han var en viktig skillnad i Milans spel igår.
För övrigt gillade jag Milans italienska trio med Montlivo, Poli och Bonaventura igår.
Poli är inget tekniskt vidunder, men är nyttig med sitt hårda slit. Bonaventura är heller inte alltid bästa vän med bollen, men har en fin förmåga att göra rätt saker och är lysande tvåvägsspelare. Han håller på att göra sig ovärderlig för Milan.
Och så Jeremy förstås. Utan Menez skulle Milan vara ett så oerhört tråkigare lag. Visst bjuder han på en och annan galen dribbling i fel läge eller en vansinnespassning någon gång, men han lämnar så mycket mer på bordet än vad han tar.
Och det han ger är av största fotbolls-guld. Hans 1-0-mål var mini-magi när han i steget tog med sig bollen och sedan placerade den säkert i ena hörnet. Eller i andra halvlek när han tog sig igenom två Napoli-försvarare med en tvåfotare fastän det inte fanns något utrymme alls.
Jeremy Menez är fotbollens Houdini.
Milan är nu bara två poäng efter en tredjeplats, men framför allt så gav segern både hopp och självförtroende. Kan man dessutom slussa in en formstarkare El Shaarawy har man ännu mer kvalité att avlossa på motståndarna.
Napoli däremot känns som ett lag i dekadens. Visst de hade mycket boll igår och hade de tagit bättre vara på någon av deras halvchanser hade det kunnat bli en annan match. Spelmässigt var de inte så himla mycket sämre än Milan. Men det fanns tydliga tecken som borde göra en Napoli-supporter orolig.
Jag känner av en kommande kris. Igår saknades det lagmoral. Det fanns ingen glädje. Gonzalo Higuain gnällde på varenda situation (alltså verkligen på varenda situation) vilket är ett mycket oroande tecken. Hamsik satt på bänken och verkade inte förbannad alls över det.
Albiol agerade statist åt Menez, Koulibaly såg ovanligt osäker ut, Callejon kan inte göra mål längre och Jorginho och David Lopez var relativt meningslösa på mitten återigen. När Giandomenico Mesto är en av Napolis bästa spelare på plan, ja då förstår man att det inte står rätt till.
Inte minst Gonzalo Higuains humör. Han känns som en tickande bomb.
Det kommer explodera i Napoli snart. På ett eller annat sätt.