Roma hittade den nödvändiga galenskapen försent

I sextiotre minuter tyckte jag att Rudi Garcia hade lagt upp fel strategi. Roma hade brist på idéer och vågade inte trycka på gaspedalen och jag förstod aldrig varför Radja Nainggolan satt på bänken.

Kanske är det detta som är Roma just nu. Ett Roma med minskad spelglädje, tömda på fantasi och kraft, hindrade av skador och psykiskt nedbrutna av sju insläppta mål mot Bayern och alla kryss på hemmaplan.

Men ändå inte.

För efter det att Torosodis blev utvisad och efter det att Carlos Tevez smekt in en frispark hände något.

Roma släppte på bromsen, Garcia slängde in (försent) Florenzi, Iturbe och Nainggolan. Plötsligt fick Roma den dos av galenskap och mod man behövde. När man fick kniven på strupen plockade man fram doser av det spel vi tidigare beundrat så.

Roma kvitterade genom Keita och fick med sig en poäng. Roma räddade ansiktet, men de kunde inte rädda kvar drömmen om en scudetto.

När man såg hur Roma kunde skapa panik i Juventus-försvaret sista tjugo minuterna med en man mer kan man inte låta bli att undra varför de inte kunde ha gjort det innan med elva man på planen?

Detta faller naturligtvis till viss del på Garcia. Efter att ha levt under rosa moln i drygt ett och ett halvt år har den franske tränaren denna säsong hamnat lite under ett annat ljus.

Det märkliga bytet av Strootman i Moskva. Lite för sena byten här och där. Och så matchen igår. Jag hade velat att Roma skulle spelat med större våghalsighet redan från start och jag hade velat att Nainggolan skulle ha startat.

Jag vill inte ta ifrån Garcia det fina han gjort med detta Roma och jag tycker fortfarande att han bör föra skutan vidare nästa säsong, men när en tränare hamnar under press visar man även sina eventuella brister. Jag tycker nog att han har blottat några under året.

Nio poäng är mycket att ta igen för Roma och Juventus har ett nu ett fast grepp om scudetton.

Allegris mannar visade prov på stabilitet och utförde matchen på ett utmärkt sett ända fram tills de gjorde 0-1. Robert Pereyra var lysande på mitten, Vidal gnuggade på bra och försvarsspelet såg säkert ut. Man visade att man klarade sig bra utan viktiga spelare som Pogba och Pirlo.

Den sista kvarten blev man dock överraskade av Romas spurt och hade svårt att stå emot när de förväntade linjerna bröts och när oförutsägbarheten slog på sin kraft.

Detta är något man måste vara bättre förberedda på när man ska möta Dortmund.

Men matchen berättade mer om Roma än om Juventus. Matchen gav en del frågor och kanske även några svar.

Var det verkligen en slump att Roma fick igång sin fart och sitt spel när både De Rossi och Totti klev av?

Totti har all genialitet i världen, men spelet kan bli lite segt och förutsägbart när bollarna ska spelas upp på honom och han ska skarva vidare ut på kanterna. Det är inte jättesvårt att läsa.

Daniele De Rossi hade en förskräcklig match igår. Han var ofta ett rundningsmärke och han gick in alldeles för hårt in i situationerna. Han värderar lägena som het 20-åring fastän han passerat 30-års strecket. Det är så han spelar. Men ofta är det mer av ondo än av godo.

Det är inte helt lätt att säga om han befinner sig i en formsvacka eller om han är på väg ner i karriären, men igår hade Roma mått bättre av en Nainggolan från start i hans ställe.

Sedan har vi gåtan Miralem Pjanic. Bosniern har nu varit i Roma i fyra säsonger och han har ännu inte riktigt kunnat sätta ihop en hel säsong av hög jämn nivå på det sätt hans potential berättar han borde. Han blandar perioder av briljans och perioder av total anonymitet.

Igår såg det ut som han sprang runt i kvicksand. Han skapade aldrig något, spelade smånätt utan verkan och var mer eller mindre meningslös.

Trots att man kan få en tio, femton matcher av hög kvalité per säsong av Pjanic måste Roma börja fråga sig om det inte är bättre att sälja honom för en 30 miljoner euro som de kan lägga på ytterbackar och en riktig striker.

För bättre ytterbackar och en riktig striker tycker jag att de behöver. Roma har många dugliga ytterbackar, men ingen av tillräckligt hög klass. Roma behöver också en anfallare som kan göra tjugo mål per säsong.

Med tanke på de anfallare som Garcia velat få in, kanske fransmannen måste göra lite avkall på sin ideologi när det gäller anfallsspelet.

Det var lätt att dras med av Romas förtjusande spel ifjol och lockas in i tron om att de skulle kunna peta bort från Juventus från scudetto-tronen, men sanningen är nog att de inte riktigt är där ännu.

Frågan är om de kan ta sig dit.