Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Den romerska spiralen snurrar åt två håll

Rudi Garcia tog över ett deprimerat Roma vars bitar inte satt ihop. Han lagade bitarna och bjöd upp till dukad fest.

Roma blev ett fotbolls-tivoli och publiken strömmade till Cirkus Olimpico för att få se skådespelet.

Roma var så bra under förra säsongen att i stort sett alla så kallade experter (inklusive mig) trodde att de verkligen skulle kunna utmana i Juventus den här säsongen. Och i ett par månader i höstas såg det även ut så.

Men någon gång, svårt att säga exakt när, började spiralen snurra neråt. Och efter jul har den bara snurrat mer och mer och snabbare och snabbare.

Kanske var det försvaret som blev osäkrare vilket gjorde mittfältet otryggare. Och när mittfältet blev otryggare fick anfallet inte samma understöd.

Eller var det kanske anfallet som tappade i dynamik och satte mittfältet och försvaret under större press?

Eller möjligen mittfältet som slutade att vara kreativt och solitt och därmed gjorde försvaret vekare och anfallet mer impotent?

Kanske hände allt detta på samma gång under en längre tid.

Detta Roma har dränkt sig själva i bristande spelglädje och förlorat självförtroende.

Det känns som om fader tid plötsligt satt kniven i  Francesco Totti och Daniele De Rossi. Som om Miralem Pjanic är en vålnad och att han alltid kommer vara den där spelaren som ibland lurar oss att han kan nå sin potential.

Gervinho är numera bara fart och inget annat. Ljajic har tappat all form av magi och Iturbe letar förvirrat efter sin form i en desillusionerad miljö.

Roma svär över den förbannelse som vilar över Strootmans knän och de svär över att de värvade en fotbolls-pensionär under januari-fönstret.

Och nu står Garcia där kring en orkan av busvisslingar och slänger in sina hundra yttrar.

Det känns som han sålt alla sina idéer.

Förlusten mot Sampdoria igår betydde att Roma och Garcia nu störtdyker mot botten av den där nedåtgående spiralen.

Problemet är att ingen vet hur de ska få den att ändra riktning.

***

I den andra änden av den romerska spiralen åker Lazio i den motsatta riktningen. Uppåt.

De färdas fort dessutom.

Felipe Anderson har tagit Lazio på sin rygg och han flyger fram i ljusets hastighet. Mot Champions League.

Igår mot Torino igår var det han och ingen annan som ordnade tre poäng.

Han producerar fenomenala solomål som om det vore lättaste av ting. Han kan ge dig en assist inbäddad i rosor när som helst.

Om Cuadrado är värd 30 miljoner euro är Felipe Anderson värd minst 40 miljoner euro. Men Lazio bör sätta upp tydliga skyltar redan nu. “Ej till salu”.

Lazio är en poäng ifrån Roma och i den näst sista omgången ställs de mot varandra.

Huruvida den matchen är avgörande eller inte beror på hur den där romerska spiralen har snurrat.

***

Om allt har gått fel i Roma är det nästan inget jämfört hur fel allt gått för Filippo Inzaghi och Milan.

Jag får nästan ont i magen när jag hör Pippo efter matcherna. Han pratar i termer som om det funnits ett starkt Pippo-Milan. Att det fanns tendenser mot Fiorentina som påminde om det.

Visst, det fanns ett Milan strax innan jul och ett efter. Men det är trots allt samma Milan. Samma Milan utan ideologi och utan egentligt eget spel.

Ett Milan som främst närt sig på motståndarnas misstag och vassa omställningar. När försvaret dessutom varit skärpt, ja då kan man spela 0-0 mot Roma på bortaplan eller vinna mot Napoli med 2-0.

De matcherna har skapat illusioner hos Filippo.

Men försvaret har inte alltid varit skärpt och att bygga ett spel på en innehållslös idé är dömt att misslyckas.

Och där står Pippo idag. Med sin arma spelartrupp uppbyggd av på en massa bitar som inte passar ihop.

Han ser nedslagen ut. Trött.

Han ser ut som att han vet att han promenerar på lånad tid som snart är över.

***

Övriga tankar från igår.

Vincenzo Montella ställde upp med en överraskande elva, som man på en gång såg att den inte skulle räcka. Inte med en ensam trög Gilardino på topp.

Montella har dock ett grundspel han kan vila på. Och Milan vet hur de ska falla ihop sista kvartarna. Men framför allt kan Montella tacka Joaquins inhopp. Han vände matchen.

Jag vill nog mena att Montella hade lite flyt igår och att hans misslyckade startelva till stor del doldes av Joaquins inhopp.

***

Är det någon som sett Alberto Aquilani den här säsongen? Om han skulle plockas bort från Serie A idag skulle jag aldrig märka att han försvunnit.

***

Varför är Borja Valero bara en skugga av sitt fjolårs-jag?

***
Sampdoria får snart skicka ett vykort till Udinese och tacka för den där fina Luis Muriel-presenten. Han ser redan ut att bli ett litet värvningsrån. Att satsa på ren talang slår ofta rätt. Det gäller bara att tro på det och ha de rätta personerna som ska få ut potentialen.

Vi ska heller inte räkna bort Sampdoria från tredjeplatsen. President Ferrero ska ha heder för att han vågade satsa högt i januari och tog in spelare som inte var några garantier, men som kunde ta Sampdoria till högre höjder.

***

Tyckte lite synd om Gabriel Paletta. Igår var han en riktig klippa fram tills målen trillade in.

Även Marco Van Ginkel visade tendenser till kvalitéer igår.

***

Keita Balde Diao missade två jättechanser som han borde gjort mål på. Vad som dock kanske inte syntes var att han när han hoppade in fick Torino plötsligt två turbos att hålla koll på vilket öppnade upp för Felipe Anderson.

Stefano Pioli vågade och vann.


Publicerad 2015-03-17 kl 10:44
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER