Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Derby della Mediocre

Att Gazzetta dello Sport prydde dagens tidning med Valentino Rossi istället för Derby della Madonnina var talande.

E derby utan större betydelse och utan större udd.

Men trots att Milano-derbyt befolkades av två lag som mestadels bjudit på stora besvikelser den här säsongen gjorde fansen sitt yttersta med vackra tifon och bra stämning.

De presterade dock bättre än sina lag. Men kanske kunde man inte förvänta sig mer av två lag som ligger mitt i tabellen.

Det var Inter som förde matchen, ville och kunde lite mer. Av Milan fanns det i stort sett ingenting. Förutom en period i de första halvleken där man kom upp på motståndarnas planhalva och skapade lite grann, var man tillbakadragna och pressade.

Inter borde ha vunnit. De fick ett rättmätigt bortdömt mål då Palacio tydligt drog ner Antonelli innan Mexes fumlade in bollen i eget mål.

Däremot tyckte jag nog att Inter skulle haft straff när Hernanes avslut styrdes bort via Antonellis arm. Dessa situationer är svåra och godtyckliga. Det finns flera parametrar för domaren att ta hänsyn till.

Är det ofrivilligt? Avståndet. Onaturlig rörelse.

Givetvis var det ofrivilligt. Det är sällan det är något annat. Avståndet talade för att det inte var någon straff, men samtidigt tyckte jag inte att rörelsen var naturlig. Armen stoppade bollen från att gå mot mål.

Och just det tycker jag borde vara en avgörande faktor. Varför är inte situationens “farlighet” en faktor?

Ibland kan man få straff vid en relativt ofarlig situation längst ut i straffområdet för en hands där avståndet är större, men inte straff där situationen är farligare men avståndet mindre.

Om avslutet är på väg mot mål och bollen styrs undan via en arm eller hand tycker jag det ska vara straff.

Men regeln kanske inte säger så. I sanningens namn är jag inte säker på att någon egentligen vet vad regeln tydligt säger.

Oavsett straffar och bortdömda mål gjorde Inter en hygglig match. Försvaret såg för andra matchen i rad stabil ut och även om Hernanes och Palacio hade en irriterande oförmåga att alltför ofta få bollen för långt ifrån sig, skapade de mycket och såg pigga ut.

Kovacic glimtade till ibland med vassa passningar, men var återigen lite för rädd att göra misstag. Han tänker för mycket och spelar för lite.

Assane Gnoukouri var en mycket trevlig bekantskap och är det något jag uppskattad hos Mancini under våren är det hans mod att ge unga spelare chansen.

Inter hade spelet och borde ha vunnit. Mycket tack vare att Milan knappt var med matchen.

Milans spelidé verkade vara att försvara sig och satsa på solo-ruscher från Jeremy Menez. Föga imponerande och föga framgångsrikt.

Menez försökte visserligen med sina femtio-meters ruscher men stötte på patrull och så mycket mer hade man inte i offensiv väg. De spelade som ett lag med stora problem.

Milan är ett spökslott just nu. En blandning av massa spelare som underpresterar eller inte är tillräckligt bra. Ett lag med med en tränare som vet att han är där på lånad tid och en klubb som väntar på att se om ryktena om en försäljning är sanna eller inte.

Det var knappast ett derby som gick till historien. Förhoppningsvis kanske vi kommer komma ihåg derbyt som det sista innan Milan och Inter lyckades ta sig tillbaka till toppen.

Jag kan ändå inte riktigt låta bli att sakna dem där.

 

 

Publicerad 2015-04-20 kl 11:46
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons