Då var det äntligen dags. Dags för drömmar att gå i uppfyllelse och dags för drömmar att förvandlas till tomhet och tårar.
Att Juventus ens befinner sig i en Champions League-final är anmärkningsvärt. Under Antonio Conte fanns förhoppningarna att ta sig långt, men där man inte riktigt var mogna för det.
I somras tog Massimiliano Allegri över och lyckades föra dem hela vägen till Berlin. Den Livorno-födde tränaren har betytt mycket i den resan, men samtidigt anlände han nog vid rätt tidpunkt.
Paul Pogba var ett år äldre och ännu bättre, Carlos Tevez var hungrigare och bättre än någonsin, Leonardo Bonucci hittade zenit i sin karriär, Arturo Vidal fann formen efter jul och nya spelare som t ex Alvaro Morata och Patrice Evra har betytt mycket för lagets utveckling.
Med Morata fick man mer spets i anfallet och ytterligare en spelare som kunde avgöra på egen hand, på ett sätt som Llorente aldrig kunde.
Evras rutin gav backlinjen stabilitet.
Dessutom hade man flyt i lottningen. Man ställdes mot ett Dortmund på nedgång och fick sedan enklast tänkbara motstånd i kvartsfinalen i Monaco.
Att sedan slå ut Real Madrid var naturligtvis otroligt imponerande, men hade man mött Bayern Munchen eller Barcelona hade det säkert blivit svårare.
Men hur man tar sig till final spelar mindre roll, det är att man gör det som betyder något. Nu är man framme vid sina drömmars mål. I en final mot Barcelona, där man kliver in utan favoritskap och utan den största pressen på sig. Finalen är trots allt Barcelonas för att förlora.
För Katalanerna är ju naturligtvis favoriter. Ett lag med Messi, Neymar och Suarez är väl i sanningens namn alltid favoriter. Hur Juventus ska kunna stoppa den trion blir spännande att se. Kanske är det en omöjlig uppgift. Kanske inte.
Jag hoppas att Allegri uppmanar sina spelare att våga gå till attack när det behövs och spela sitt eget spel. Omfamna finalen med entusiasm och mod.
Ska man ha en chans måste man försöka ställa frågor till Pique och Mascherano och man måste försöka erövra mittfältet. Just mittfältet är den lagdel som Juventus kanske har en liten fördel.
Om Juventus förlorar finalen kommer besvikelsen ligga tung, men det är ingen katastrof. Man är inte favoriter och att man tagit så här långt är en enorm bedrift i sig. Men när man ändå färdats så här långt är det lika bra att våga omvandla drömmar till verklighet. Det handlar ju bara om att vinna en enda match.
Men inte vilken som helst.