La Rinascita - Hur och varför Milan och Inter börjat investera

Milan och till viss del även Inter har de senaste säsongerna befunnit sig i skuggan av tidigare glansdagar. Milan försökte ta sig ur sin kris med gratisspelare och lån av avdankade stjärnor. Inter hattade runt med en haltande trupp och tränare som inte levde upp till förväntningarna.

Nu har de båda bytt strategi och gått till kontra-attack mot den tidigare ekonomiska riktlinjen. Istället för att spara sig genom krisen har man nu bestämt sig för att investera sig genom krisen. Det är inte helt utan risker, men jag tror det är helt rätt väg att gå.

Den här sommaren har vi frågat oss hur Inter kunnat lägga stora pengar på Kondogbia och vi har förundrat oss över varför och hur Berlusconi plötsligt kan gå från åtstramad mercato till att slänga massa pengar på Bertolacci, Bacca och Romagnoli.

Milans och Inters strategier har till grunden samma tanke, men skiljer sig aning. När UEFA nyligen bestämde sig för att lätta upp Financial Fair Play en aning, jublade nog många av de stora italienska klubbarna.

Det kryphål som UEFA öppnat var att man visst får investera, bara man kan visa upp en realistisk plan för hur man ska kunna gå “break-even” över ett par år.

Då Milan provat att försöka hålla sig kvar i toppen med en medioker trupp baserad på att värva klubblösa spelare och chansa på lån av avdankade stjärnor märkte man snart att det inte var rätt lösning att gå. Resultatet blev att laget blev sämre, spelartruppens värde sjönk, de höga lönerna till stor del bestod och framför allt –  frånvaron av Champions League-spel vägde tungt som bly.

Där ligger mycket av nyckeln. Att skapa en spelartrupp där du när som helst kan sälja spelare dyrt och vara så pass slagkraftiga att man kvalificerar sig för Champions League.

Det är då du får hjulet att snurra.

Berlusconi har nu gått in med massa Mediaset-pengar och hoppas även kunna sälja 48 procent av andelarna av Milan till Mr Bee. Värdet på truppen har börjat stiga, man hoppas kunna börja bygga en ny arena inom ett par år och om man lyckas kvalificera sig för Champions League nästa år kommer pengarna börja ramla in.

Hjulet kommer börja snurra.

Det är på detta sätt som lite mindre klubbar som Atletico Madrid och Porto lyckats hålla sig så starka säsong efter säsong. Sälja dyrt, köpa smart och ta sig till C.L år efter år.

Inter har i stort sett agerat på samma sätt. Man har nu lagt all kraft på att ta sig till C.L så fort som möjligt. Det är därför man värvat så pass mycket. Men sportdirektör Ausilio och Inter har intagit en något försiktigare inställning och på ett smart sätt valt att fördela utgifterna på sina köp över flera år. Det är så man gått till väga med Miranda, Jovetic och Montoya.

Det som alltså ser ut som en köpkavalkad utan dess like är alltså en mer sparsam plan där man lagt ut utgifterna på två, tre år.

Allt detta kommer dock inte utan risk. Det finns ingen garanti för att Milan och Inter kvalificerar sig för C.L nästa år. Mancini är kanske inte är rätt man vid rodret. Bacca, Luiz Adriano, Romagnoli och kompani är kanske inte är tillräckligt för att greja en topp tre placering.

Då kommer bli bieffekterna bli hårda. Men samtidigt har man i sina nyförvärv också samlat på sig investeringar som man vid nödsituationer kan sälja.

Jose Mauri kan vara värd 15-20 miljoner om några år, Romagnoli kan vara inom kort vara Italiens nye superback och Bacca har säkert marknad även om något år.

Spelare som Kovacic, Kondogbia, Icardi, Murillo är alla säkert värda en hel del pengar.

Det är därför det är så mycket smartare att försöka investera sig ur krisen än att spara sig genom den.

Roma har till stor del redan förstått hur man ska gå till väga. Palotta och gänget inledde med att investera och sedan har sportdirektör Sabatini gjort ett lysande jobb med att köpa smart, sälja dyrt och alltid se till att hålla laget slagkraftigt.

Man har sett till att hela tiden ha spelare som är attraktiva på spelarmarknaden. Det är ingen slump att Sabatini gick all in på, Gerson, trots att brassen säkert helst ville till Barcelona.

Om två, tre år kanske han går dit för det dubbla som Roma köpte honom för. Under de senaste åren har man bland annat sålt Lamela, Benatia, Marquinhos, Bertolacci, Romagnoli för en väldig massa pengar, samtidigt som man hela tiden förstärkt laget på ett vettigt sätt.

Man har hållit hjulen snurrandes.

Om det till slut kommer leda till en scudetto eller inte för Roma återstår att se, men hittills har man lyckats kvalificera sig för C.L två år i rad (helt nödvändigt) och årets trupp börjar se klart vassare ut på papperet än fjolårets.

Napoli har på många sätt gjort en liten version av vad Roma gjort. De Laurentiis har år efter år haft positivt resultat på kontot. Delvis tack vare en del C.L-pengar, men framför allt tack vare fina försäljningar på Cavani och Lavezzi och inte för höga löner i spelartruppen.

Den här sommaren har Napoli lagt en del pengar på nyförvärv fastän man inte kommer spela i C.L, men säkerligen vet man att man när som helst kan sälja Higuain, Callejon eller Mertens och återställa balansen.

Att Juventus lyckats så bra de senaste åren har mycket med listiga transfer-manövrar att göra. Man plockade in Pirlo gratis, fick Barzagli till skänks, värvade Vidal och Tevez på rea, och utvecklade Marchisio från de egna leden. Det har lett till stora framgångar och det har lett till massvis med pengar från C.L, vilket gjort att man hela tiden kunnat hålla sig slagkraftiga.

Att lyckas så väl är visserligen inte jättevanligt, men det rimmar bra med hur Juventus jobbar. Man säljer alltid sina bästa spelare om rätt bud kommer och man värvar i stort sett aldrig spelare över en viss summa.

Det finns hela tiden ett ekonomiskt tänk. Det är heller inte konstigt. Man har en stor löneomsättning att tänka på och man betalar hela tiden av lånet på Juventus Stadium.

Sedan är det svårt att hålla samma höga nivå för evigt om man inte heter Bayern Munchen, Barcelona eller Real Madrid.

Någon gång blir spelarna gamla och man lyckas inte sätta nyförvärven. Juventus kan befinna sig i ett sådant skede just nu. Tevez, Pirlo och Vidal är inget man ersätter i ett nafs. Det kommer krävas att Dybala växer upp fort, att Morata fortsätter att utvecklas och att backlinjen inte åldras för fort.

Juventus har dock en viss investering minst ett år framåt. Man vet att man är garanterade runt 50 miljoner euro från C.L och man kan när som helst casha in storkovan på Paul Pogba.

Men det gäller hela tiden att hålla sig framgångsrika. Som storklubb i Italien kan du missa C.L något år, men börjar du missa ett par år i rad, kan det börja hacka i hjulet.

Milan och Inters kontra-attack på transfermarknaden är inte helt utan risk, men förmodligen helt rätt väg att gå. Det har hjälpt till att göra Serie A mer intressant och mer slagkraftig än på bra länge.

Ligan har visserligen lång väg kvar att vandra, men visst kan vi börja prata om en liten renässans för Serie A.