Omgång mitt i veckan brukar vara luriga. Så även denna gång.
Medan de andra faller så fortsätter Inter att vinna. De är perfekta efter fem matcher. Även om offensiven ännu inte riktigt är så flödande som den borde kunna vara och en spelare som Kondogbia ännu inte hittat sin rätta växel så gör man det som är viktigast.
Nämligen att samla segrar på hög.
Mycket av det handlar om ett förbättrat försvarsspel. Miranda är tryggare än Ranocchia, Medel fungerar lysande som vikarierande mittback, Santon känns landslagsmässig och Alex Telles är en fin vänsterytter. Sedan var det ju det här med Felipe Melo, hans ballar av stål och samvetslösa elakhet har varit enorm för laget. Igår var brassen inte bara vinnarskalle utan även matchvinnare på skalle.
***
Lazio fick behövligt lugn efter den förnedrade förlusten mot Napoli senast. Medan det regnade utvisningar över Genoa gav Djordjevic dem lite ro i själen med sitt 1-0-mål (serben är ofta osynlig, men lika ofta målskytt) och sedan fixade Felipe Anderson resten i andra halvlek med ett fantastiskt mål. Just brassen kan vara en nyckel till hur Lazios säsong kommer utvecklas. Det var ändå han och Candreva som främst gjorde laget något alldeles extra förra säsongen.
Igår var Felipe så där extra bra.
***
Förutom att Olivier Ntcham har sett super-spännande ut har Genoa haft en rätt anonym inledning på säsongen. Det är många nya spelare i truppen och alla är inte av högsta kvalité. Gasperini måste uppfinna hjulet igen och det är inte alltid så himla lätt. Sedan är inte Perotti ännu Perotti.
***
Juventus är en patient som lyckosamt käkat alvedon senaste veckan, men där roten till problemen inte riktigt verkar botade. Ett kryss mot Frosinone på hemmaplan talar i elaka tungor. Givetvis är alla skador ett ordentligt sabotage mot att kunna få ordning på saker och ting, men ändå…1-1 mot Frosinone.
Positivt igår var Mario Lemina visade att han kan bli nyttig och att Cuadrados fina form håller i sig. Men vad gjorde Dybala på bänken?
***
Frosinones poäng var deras första någonsin i Serie A. Lustigt nog kom den när man förtjänade den minst.
***
Napoli lyckades inte följa upp segern över Napoli utan fick nöja sig med 0-0 mot Carpi. Inte riktigt vad Napoli-supportrarna hade hoppats på. Men så kan det vara i Serie A, ena dagen möter man ett sargat Lazio på hemmaplan som ger bort ytor och andra dagen möter man ett jobbigt Carpi som kväver samma ytor. Det tåls också att upprepa, att när Valdifiori spelar från start så sjunker farten. Sarri är dock säkert nöjd att man höll nollan för andra matchen i rad, men efter fyrverkeriet i söndags var detta ett stort antiklimax.
***
Årets Fiorentina är något märkliga. Man imponerar inte jättemycket, men ligger tvåa på tolv poäng. Igår dominerade man mot Bologna utan problem. Borja styrde på mitten, Alonso var vass på kanten och “Kuba” gjorde sitt första mål i en Viola-tröja. Samtidigt som det känns som om man har man överpresterat och kommer få svårt att hålla samma poängrytm så känns det på samma gång som de har underpresterat och har så mycket mer att få ut av laget. Kanske ligger sanningen någonstans mittemellan. På något sätt har i alla fall både Fiorentina och Inter dragit nytta av sina vänliga spelscheman.
***
Om Roma tror att det går att spela på max av sin kapacitet i ungefär tjugo minuter per match är de illa ute. När de fick ett mål i baken började de sätta ordentlig fart, spela med den rätta desperationen och kvitterade efter fint förspel av Pjanic och ett ännu finare avslut av Salah. Men det räcker inte med tjugo minuters bra fotboll. Manolas klantiga snedspark av bytte sedan en poäng mot noll och Roma tappade ännu mer mark upp till Inter. Märkligt att man spelade så bra mot Juventus för att sedan likna mer det Roma vi såg under våren. Eller så var Juventus helt enkelt kassa den matchen.
Jag är även skeptisk till att man ger så mycket speltid till Seydou Keita och Iago Falque. Två spelare som är bra ur en taktisk synvinkel och som kan användas under delar av en hel säsong, men startspelare i match efter match? Högst tveksamt. Problemet är att man inte har så mycket annat att sätta in. Inte så länge Strootmans knä fortsätter att jävlas, Gervinho inte är Gervinho anno 2013 och då Iturbes självförtroende är lågt och hans första-touch är så spretigt.
Att man sedan hade typ fyrtio inlägg in i straffområdet, har nio skott på mål och skapar arton hörnor och ändå bara lyckas producera ett mål tyder ju på att något inte står rätt till. Men okej, säsongen är ju längre än fem matcher.
***
Sampdoria hade kanske lite flyt att få med sig alla tre poängen, men så kan det gå när man har en Eder längst fram. Eder-Skyttekungen, Eder-frisparksprinsen och en Eder som alltid är på språng. För övrigt är det härligt fräckt av Walter Zenga att låta sjuttonåriga Pedro Pereira fortsätta på sin högerbacks-plats. Han gör det väldigt bra dessutom.
***
Det fanns en hel del lögn bakom Palermos fantastiska inledning. Nu börjar den lögnen hinna ikapp laget.
***
Det finns ingen lögn i Sassuolos framgångar. De Francesco styr ett väldigt fint lag med stor skicklighet. Igår hittade han till och med ett offensivt vapen i Sergio Floccari. Sassuolo har många strängar på sin offensiva lyra.
***
Åsnor kan tämja tjurar. Toro gick bet och Chievo flyger fram via Lucas Castros lill-slägga.
***
Nu väntar en spännande helg. Inter och Fiorentina får äntligen bekänna lite färg när de möts på San Siro på söndag, vi snackar till och med tidig seriefinal.
Dagen innan ska Napoli ta emot Juventus. En match som kan bli jobbig att förlora. Några timmar innan det måste Roma vinna över Carpi. Annars kommer det börja snackas om Rudi Garcias undergång på allvar. Och kan Milan ta tredje raka segern när de åker till Marassi för att möta Genoa vid lunchtid på söndag?
Men innan allt detta ska ju Empoli och Atalanta försöka sätta ordentligt liv i sina säsonger med en seger i kväll.
Serie A sover aldrig.