Milan 2015 - större problem än bara spelsystem
Lorenzo Medici
Silvio Berlusconi och Milan fyllde en sommar med 800 miljoner kronor och trodde att det skulle lösa alla problem. Det skulle visa sig inte vara så enkelt.
Dels för att det kräver mer pengar för att i stort sett byta ut en hel startelva och dels för att det ser ut som om man spenderat pengarna fel.
Byta spelsystem – skrota “Trequartistan”
Efter sju omgångar vill nu Sinisa Mihajlovic byta spelsystem. Detta berättar en del om problemen. Man startade säsongen med viljan att spela 4-3-1-2 fastän man i stort sett bara hade Keisuke Honda och Suso som alternativ till trequartista-rollen. Det kommer man inte så långt på.
Om du väljer att spela med 4-3-1-2 är ju “trequartistan” själva navet i den uppställningen. Har man en Kaka när han var som bäst blir ju valet av det systemet rätt givet. Men har man Keisuke Honda, Suso, Giacomo Bonaventura, Andrea Bertolacci, Andrea Poli som tänkbara kandidater är valet befängt. Varför struntade man inte i att värva Bertolacci och gick hårdare på spelare som Javier Pastore eller Hakan Calhanoglu om nu Mihajlovic ville spela på det sättet? Obegripligt.
Möjligen skulle man kunna använda Jeremy Menez i den rollen och kanske är han den man väntar på, men frågan är om inte fransmannen plockar bort mer från bordet än vad han lägger fram. Jag har svårt att inte gilla en spelare som kan göra så här, men samtidigt är han extremt bollkär, gör sina medspelare till bolltittare och får spelet att flyta sämre. Det är inte utan anledning att Menez har haft väldigt lite framgång i sin karriär trots sin enorma naturbegåvning.
Att byta spelsystem till 4-4-2 eller 4-3-3 är ju logiskt då det gått så dåligt och då man måste försöka med något nytt. Men problemet är att truppen är densamma och att inget av spelsystemen egentligen passar in till spelarmaterialet. Ska Alessio Cerci och Giacomo Bonaventura vara lösningarna som yttrar i något av de spelsystemen? Det känns tveksamt.
Nej, problemen är större än själva spelsystemet och det lär krävas mer pengar på transfermarknaden för att bygga ett lag som kan spela en modern och framgångsrik fotboll. Idag är det extremt viktigt med snabba, tekniska och passningsskickliga spelare, något det inte vimlar av i Milan.
Ytterbackarna är inte problemet
Visst, Mattia De Sciglio har varit en zombie på sin kant i över ett år, Ignazio Abate kommer alltid vara en ganska enkelspårig ytterback och Luca Antonelli är inget man kanske vinner Champions League med, men jag tror inte att ytterbackarna är grundproblemet.
Jag är långt ifrån övertygad om att t ex Elseid Hysaj eller Lucas Digne är bättre spelare än de jag nämnde, men de spelar i en annan miljö. De “skyddas” bättre av mittbackar och defensiva mittfältare och figurerar i bättre fungerande spelsystem. Det finns anledningar till att De Sciglio nästan alltid gör bättre ifrån sig i landslaget än i Milan. Sätt honom, Abate, Antonelli och Calabria i en bättre omgivning och jag tror att de kommer fungera alldeles utmärkt.
Saknaden av en bra mittback bredvid Romagnoli och ett skyddande mittfält
Ett av problemen är mittförsvaret. Dels är det brist på bra uppspels-fötter och dels så går det för trögt när motståndarna hittar de rätta bollarna i djupled. Det var naivt att tro att det skulle räcka med att värva Romagnoli och sätta Alex, Mexes, Zapata eller Rodrigo Ely bredvid honom. Det hade t ex behövts en Ezequiel Garay.
Ett annat problem är att försvaret skyddas för dåligt från mittfältet. Nigel De Jong skulle kunna vara en sådan lösning, men då han ackompanjerats av för långsamma spelare eller spelare som inte är tillräckligt bollskickliga tappar mittfältet för mycket i kreativitet.
Man skulle behöva värva spelare som t ex Ruben Neves, Axel Witsel, Adam Maher och sätta bredvid De Jong. eller ge Jose Mauri chansen för den delen. Yngre, kvickare, tekniska spelare mer anpassade till dagens fotboll. Det hade ju inte direkt skadat att satsa på en ung mittfältsregissör som t ex Youri Tielemans eller Julian Weigl heller.
Anfallet – andra alternativ som hade kunnat vara bättre
Jag var inte nödvändigtvis emot en värvning av Carlos Bacca, men det går att fråga sig om det inte fanns andra och bättre alternativ. Det är ju väldigt ironiskt att man nu flirtar med att spela 4-3-3 och gjorde sig av med Stephan El Shaarawy i somras eftersom han inte passade in i det spelsystem som Mihajlovic ville spela. Nu hade han ju passat utmärkt.
Istället för att värva Bacca hade man kunnat titta lite extra på talangfulla spelare som Anwar El Ghazi, Breel Embolo eller Karim Bellarabi istället. Eller varför försökte man inte bara värva Hulk istället för Bacca? Jag menar, hade inte Hulk-Luiz Adriano-El Shaarawy känts bättre än Bonaventura-Bacca-Cerci?
Eller hur hade en El Ghazi-Balotelli-Bellarabi-trio smakat? Det fanns lösningar som hade kunnat vara så mycket bättre än vad man gjort.
Avsaknaden av scouting och förmågan att hitta de rätta talangerna
Milan saknar inte bara förmågan att göra de rätta färdiga värvningarna utan även att hitta talanger t ex på Balkan och i Sydamerika. Detta har man ju lyckats med tidigare, men lyser nu med sin frånvaro. Varför inte utnyttja sina kontakter med Santos och värva Gabriel Barbosa? Varför inte plocka Davor Lovren eller Ante Coric innan någon annan gör det?
Det finns så mycket som inte fungerar i dagens Milan att det är svårt att veta vart man ska börja för att nå förbättring.
Och det är väl förklaringen till varför man börjar med spelsystemet.
Publicerad 2015-10-13 08:40