Tårar av galenskap

Juventus klev ut mot Borussia Mönchengladbach med en fyrbackslinje, med en massa centrala mittfältare framför dem och Dybala och Morata på topp.

Resultatet blev till en början inte speciellt bra. Sturaro slet men uträttade lite, Marchisio sprang i ingenmansland och känns ännu inte på topp, Hernanes syntes inte till och Pogba hamnade som vanligt för ofta för långt ut på kanten.

Tappar man initiativet mot ett formstarkt och frejdigt Mönchengladbach så kostar det. Detta klassiska tyska lag har en hel del riktigt fina spelare där min personliga favorit Mahmoud Dahoud glänste mest av alla. Han är lite som en hybrid av Thiago Mendes och Owen Hargreaves med alla möjligheter i världen att bli mycket bättre än båda dem. Han skulle passa alldeles utmärkt i Serie A och just Juventus borde verkligen börja fundera på att finslipa på ett eventuellt bud redan nu. Men även en spelare som Granit Xhaka är en spelare att njuta av.

Inte helt oväntat ringde det tidigt bakom Buffon. Chiellini kom fel, plockade fram träfoten och den något underskattade tysk-amerikanen Fabian Johnson placerade bollen i nät.

Målet skulle dock göra Juventus successivt bättre. Man började få lite längre anfall och när Pogba hamnade centralt smekte han fram en chokladask till pass till en återvändande Lichtsteiner som drog till utan att tveka. Med fransk glans och med en schweizisk praktträff var det 1-1

Juve började sedan den andra halvleken förtroendeingivande som om de i halvtid bestämt sig för att de är bättre sin tyska motståndare och att de också skulle visa det. Att de skulle ta kommandot.

Men allt skulle komma att förstöras av en profet som längre inte kan predika den fotboll han en gång kunde. Hernanes gick in med en vansinnes-tackling med båda sulorna utsträckta på Dominguez och det spelar ingen roll hur mycket han träffade eller inte. Hade han gjort det hade spanjoren inte spelat fotboll på ett bra tag. Attacken var livsfarlig och utvisningen var solklar.

Hernanes klev av med tårar inombords.

Tårar av galenskap.

Brassen har ju alltid haft en tendens att kunna gå in vårdslöst i situationerna och redan i den sjätte minuten hade han varit och nosat med dobbarna i hälarna på Xhaka.

Men det är också signifikativt för en spelare som febrilt jagar en försvunnen form och som vill visa vad han går för. Hans säsong har hittills varit en stor gäspning och de enda gångerna man vaknat till är när han gjort bedrövliga insatser som t ex mot Napoli. Nu kan han lägga gårdagens match till samma hög.

Hernanes karriär ser nu ut att gå förbi där han aldrig riktigt nådde sin potential. Hans tid i Inter blev ett stort misslyckade och efter ha värvats som en desperat nödlösning när Draxler-affären gick i stöpet ser han ut att gå samma öde till mötes i Juventus. Allegri verkar inte riktigt ha bestämt sig för hur han ska använda brassen. Kanske är det bara ett tecken på att han inte borde användas alls.

Egentligen är det rätt sorgligt då Hernanes ändå visat under perioder i Lazio att han är en riktigt fin spelare, tyvärr verkar det höra till det förflutna och att vi inte kommer få se den profeten något mer.

Juventus och Allegri fick naturligtvis ändra planerna med tio man. Ganska fort släpptes Cuadrado in och Morata fick slita ensam på topp. Nu fick Juve hålla emot med näbbar och klor. Nu fick man vända sig till det gamla gardet. Man fick lita till Chiellinis och Bonuccis list, den heliga ribban och Sankt Buffons mirakel-räddningar.

En poäng togs till slut i hamn med stor möda. En poäng som fick se till att räddas efter en brasiliansk blackout.

En poäng som också i stort sett ser till att Juventus är klara för åttondelsfinal.