Kampen mellan Juventus och Napoli fortsätter
Lorenzo Medici
Juventus ångar på mot ett tydligt mål – Roma fortsätter att famla i ovisshet
På den ena sidan ett lag med massor av raka segrar och fullt självförtroende och på den andra sidan ett lag som glömt hur man vinner, utan självkänsla och med en ny vägvisare att följa.
Under den första halvtimmen mellan Juventus och Roma syntes lagens olika tillstånd. Juventus spelade lite rakare, med mer mod och med större press på bollhållare. Dybala smög ner i ytan mellan mittfält och anfall stup i ett för att agera offensiv playmaker och gjorde det ofta galant. Det svartvita försvaret höll god ordning och mittfältet med Marchisio (en av planens bästa), Khedira och Pogba hade kontroll på sitt område.
Roma satte säkerheten i första rummet och till stor del lyckades man med det. Juventus skapade ändå inte fullt så många vassa chanser och när matchklockan tagit sig förbi trettio minuter lyckades Spallettis mannar även få lite bollinnehav som försiggick på Juventus planhalva.
Skillnaden mellan Spallettis Roma och Garcias kändes plötsligt stor. Ett 3-5-2 där De Rossi klivit ner som mittback och där Pjanic användes i en Pizarro-roll (för att använda gamla Spaletti termer) och Nainggolan mer likt en Perotta. Mer kontroll, lågt försvarspel, större tålamod och mindre fart. Men offensiven uteblev,
Salahs fart utnyttjas inte och blev en i mängden och en trög Dzeko blev väldigt ensam längst fram. Något står inte rätt till om man bara lyckas skapa en halvchans på en hel match.
Ändå höll Romas taktik på att falla väl ut.De rödgula var alltid villiga att spela hem och börja om, måna om att sänka farten och på så sätt nästan tråka ut Juventus. Trots att det svartvita bollinnehavet växte med tiden i den andra halvleken började de nyanser till målchanser som ändå fanns i den första halvleken suddas ut mer och mer.
Men har man två av världens just nu bästa spelare så har man. Det räcker med en perfekt aktion, ett ögonblick av briljans för att matchen ska gå från ett dödläge till en Juve-ledning.
Pogbas perfekta instick. Dybalas perfekta mottagning och skott i nästan samma rörelse.
Vips så var matchen förvandlad till 1-0.
Och när det var dags för Roma att ställa om och försöka ändra taktik var det inte bara i stort sett försent utan även den rätta kraften och kvalitén saknades. Förutom ett bra frisparksläge för Pjanic (blev bara till en hörna) hände det inte mycket framåt för huvudstads-laget sista kvarten.
Och medan Roma nu får fortsätta att leta efter sitt nya jag i ovisshet under Spalletti ångar Juventus vidare mot ett tydligt mål.
Årets scudetton är nu mer eller mindre officiellt en kamp mellan två lag.
Den andra scudetto-kandiaten heter Napoli
Den andra scudetto-kandidaten hade ju redan vunnit tidigare på dagen. Med god hjälp av Edgar Barreto brottade Napolis tunga offensiv ner Sampdoria. Pipita behövde bara två chanser innan han tryckte dit nummer tjugoett, Albiol fixade en straff som Insigne satte, Hamsik använde Samp-försvararna som slalompinnar när han lekte Alberto Tomba på tredje målet och Mertens avslutade med att kyligt och snyggt göra fyran.
Sampdoria gjorde det visserligen ganska spännande två gånger om, men försvars-haveriet och utvisningen på Cassani gjorde uppförsbacken lite för stor.
Det var även fint att se hur alla Napoli-spelarna sprang för att krama om Chalobah efter deras sista mål då han förlorat sin mamma nyligen. Det är tecken på ett lag med stor laganda och att man kämpar för varandra.
Börjar svaren om Inter krypa sig sakteliga fram?
Jag har ju tidigare skrivit att jag ställt mig frågan hur länge Inter ska klara sig utan ett bättre spel och hurvida man kan klara av att bara vinna med 1-0 hela tiden. Nu börjar vi få svaren.
Det kan man inte.
Matchen mot Carpi var ett bra bevis på det. Det håller inte att Icardi missar frilägen och att man inte har ett bättre samspel framåt. Igår blev man straffade när Lasagna löpte sig fri i och kvitterade i matchens slutminut.
Mycket av problemen faller på Mancini och hans eviga plottrande med laguppställningarna övertygar inte. Det är olika ytterbackar hit och dit och både mittfälts-kombinationerna och anfallslösningarna byts ut från match till match. Det blir aldrig någon kontinuitet.
Han har inte lyckats få igång dyrgripen Kondogbia och det känns som om han bryter ner Jovetic långsamt (så som han gjorde med Kovacic) med hans eviga bänkande av montenegrinen. Fortfarande känns det som om offensiven är för beroende av någon individuell prestation än genom samspel och kombinationer.
Och varför valde han att “vila” (eller peta) Miranda när han är en av lagets viktigaste (om inte den viktigaste) spelare? Fullkomligt förbryllande.
Det känns inte bara som om scudetton nu är väldigt långt borta för Inter utan även som om drömmen om tredjeplatsen är nära att gå i kras.
Rosa svensk-show på Sicilien
Palermo verkar vara som bäst när man går den svenska vägen. Segern över Udinese gick i Hiljemarks och Quaisons tecken (och Sorrentino och Vazquez ska sägas). Först klackade Oscar elegant till Robins mål och sedan bjöd Quaison tillbaka till Hiljemark som styrde in 2-0-målet.
Det var väldigt roligt att de båda svenskarna var stora seger-organisatörer. Quaisons ställde frågan varför han inte fått spela mer innan och bör ha gett svaren att borde vara en startspelare för resten av våren. Hiljemarks hela säsong ställer en tydlig fråga till Erik Hamrén. Hur kan han inte vara given i ett svenskt landslag?
Det finns hopp för Lazio
Lazio vände underläget mot Chievo och hann med hela fyra strutar innan matchen var över. Man fick lite hjälp av att spela med en man mer i nästan en hel halvlek, men Candrevas, Keitas och Felipe Andersons insatser inger visst hopp om en fin vår. Lazios eventuella framgångar hänger mycket på deras form.
Bologna och Viola vann
Bologna vann Emilia Romagna derbyt mot Sassuolo med 0-2. Sista målskytt för Bologna? Sergio Floccari såklart. Vad som imponerade mest? Bolognas bortaklack.
Fiorentina gjorde en sisådär insats mot Torino, men dominerade ändå efter Torinos pigga första tjugo minuter. Det viktiga var nog att man hitta tillbaka till vinnarsåret igen. Josip Ilicic var långa stunder slarvig och irriterande, men också helt ljuvlig när han skruvade in 1-0 på frispark.
Annars var det försvarsgeneralen Gonzalo som var bäst på plan. Hans betydelse för laget kan inte nog understrykas.
Medan Verona gjorde det inte
Verona lyckades återigen inte vinna när man spelade 1-1 mot Genoa, detta trots att Pazzini högg som den gamle Pazzini-kobran. Serie B kommer närmare och närmare för varje vecka.
Publicerad 2016-01-25 08:58