Rävsaxen i Udine ställer frågan - är ligan avgjord?
Lorenzo Medici
För att vinna en liga gäller det att vara jämnast, klara av pressen, undvika för långa formsvackor och vinna de “enkla” matcherna. Trägen vinner.
Juventus har klarat av allt det där. De drabbades inte av panik när de startade säsongen svagt och när de sedan hittade formen tappade de den aldrig. De har sakta men säkert tröttat ut sina motståndare och väntat in deras misstag.
Trots att Juventus mötte ett hyggligt piggt Empoli under lördagen lyckades man vinna utan större besvär. Man hade en Pogba som vet hur man ska slå avgörande passningar, man hade en Mandzukic som vet hur man ska nicka in bollar och man hade en Rugani som kunde kliva in i Bonuccis ställe och göra det bra. Man har helt enkelt den bästa truppen i Serie A och det har tagit ut sin rätt.
Napoli försökte länge och väl. Men nu ser det ut att vara över. Tillsammans med Juventus har de spelat den bästa fotbollen, men de kunde till slut inte klara av “Den gamla damens” uthållighet.
En rävsax i Udine satte förmodligen stopp för de napoletanska scudetto-drömmarna. De har säkert inte gett upp, men sex poäng upp till Juventus är sannolikt för mycket.
Förmodligen kom Udineses tränarbyte i helt fel läge för Napoli. Udinese såg bättre ut redan under Gigi Di Canios första match och igår såg vi ytterligare prov på förbättring. Det fanns yttrar som löpte, mittfältare som tog jobbet, anfallare som stångades och Bruno Fernandes fina fötter och extraordinära bicicleta-mål som extra krydda på det.
De egna misstagen från Napoli hjälpte dock till. Försvaret hade en dålig dag och målvakten Gabriel klantade sig rejält på 2-1-målet. Gonzalo Higuains psykbryt efter sin utvisning var inte helt oväntat då det alltid ligger i luften så fort Napoli ligger under, men att det inträffade just igår var symboliskt.
Frustration, sorg och ilska över att drömmen om en scudetto sannolikt gick förlorad igår.
***
Nej, Napoli måste nu framöver både ta sig samman psykiskt och utan sin bästa spelare (lär ju bli 1-3 matchers avstängning för Pipita) vilket kan ta dem fort från scudetto-strid till att istället snegla mot tredjeplatsen.
För där kommer Roma ångades. Med 28 av 30 möjliga poäng på de tio senaste matcherna under Spalletti har man nu nästan ätit ikapp Napolis försprång och man kan ju undra hur långt det kunnat räckt om man bytt tränare ännu tidigare.
I skuggan av de tomma kurvorna på Olimpico skulle det ju ändå spelas ett Rom-derby. Ett derby där Roma skulle visa sig vara så väldigt mycket bättre ända tills Keita och Klose byttes in (och försent). Under en liten period verkade derbyt bli en spännande sak, men förbyttes till total rödgul triumf efter ett supermål av Florenzi och en läckerhet av Perotti.
Slutprodukten var en underhållande historia. Det fanns ett perfekt inlägg av Digne som Faraonen nickade in, en Dzeko som gjorde mål där han tidigare så ofta missat, massor av ramträffar och en fullkomligt otyglad Hoedt.
Francesco Totti fick alltså inte hoppa in. Inte pryda ytterligare ett derby till sitt fantastiska C.V. Det är på många sätt sorgligt, men just nu tänker Spalletti på Romas bästa och gör förmodligen helt rätt när han håller “Er Pupone” utanför laget.
Medan Lazios säsong är på väg mot ruiner håller Spalletti på att bygga upp en något riktigt spännande. Något som åtminstone kan liknas vid en Champions League-plats.
Och vem vet, kanske behöver de inte ens kvala.
***
Apropå Europa-drömmar…..
Inter kan nu sluta drömma om Champions League. Roberto Mancini hade ändrat laguppställning 28 gånger av 30 inför matchen mot Torino och den 29 annorlunda elvan blev ingen lyckad historia.
1-0-ledning på straff, ett Torino som knappt kom över halva plan och allt verkade bli en promenad i parken för de blåsvarta. Men detta Inter kan varken hålla ledningar eller hämta underlägen speciellt ofta. Från ingenstans lät man (mest Santon) Molinaro springa in 1-1 och innan de hunnit smälta den baksmällan hade Miranda dragit på sig sitt andra gula kort. Vips så var den matchen bortslängd.
Sedan gnuggade Mancini de obefintliga geniknölarna och plockade först av Ljajic och sedan Icardi. De två spelarna som offensivt förmodligen hade behövts mest. Sekunden senare stod Inter-försvaret paralyserade och lät Belotti springa igenom. Alla utom Nagatomo som aldrig står stilla. Han löper alltid, men ibland fel. Såklart var han där med ett ben i vägen för Belotti vilket innebar straff och rött kort för japanen. Godnatt Inter, goddag Torino.
Inte för att Inter hade kommit ikapp Roma ändå, men de hade ju kunnat hålla illusionen vid liv lite längre i alla fall. Vad Inter kanske behöver är inte en Thohir som lovar Mancini investeringar utan helt enkelt en ny tränare.
Mancini är ett fiasko.
Desto roligare för Torino och dess svenskar. Pontus Jansson spelade 90 minuter och gjorde en stabil insats och Alexander Farnerud hoppade in efter ett långt uppehåll.
Milan lyckades inte hålla ledningen mot Atalanta och var i det långa loppet sämre än sina motståndare. Desperata försök med att slänga in “outcast-ligan” i Balotelli-Menez berättar en del om den trupp Mihajlovic har till sitt förfogande. Men spelmässigt har Milan visat för lite under säsongen för att den serbiske tränaren ska få fortsatt förtroende och när Silvio Berlusconi fått frågan om Mihajlovics fortsatta äventyr i klubben har sagt, “vi får se…”.
Jag tror han har sett tillräckligt. Problemet är att det varit tillräckligt med banda Silvio & Galliani i flera år.
Milans chanser till Europa League är två. Vinna italienska cupen eller komma sexa. Det finns risk att man misslyckas med båda de uppgifterna.
***
Visserligen, stod ribban och Viviano i vägen, men Fiorentina kan inte vinna längre.
***
Torsk för Palermo mot Chievo och de är nu ett av tre lag (Carpi och Frosinone) som ska försöka ta den sista platsen och rädda sig kvar (jag räknar bort Verona ur leken).
Hiljemark blev utbytt innan halvtid efter en svag insats och Quaison fick bara hoppa in. Det är ingen lätt sits Zamparini satt sitt lag och sina svenskar.
***
Lustigt hur många av de spelare som Milan släpper ifrån sig gör succé på andra håll. Inte för att de skulle lyckats göra det i en rödvsart tröja, men ändå.
Igår drog Suso till med ett suveränt hat-trick.
***
Kan man leva med en ojämn anfallare som gör typ 7-8 mål per säsong, missar ett par straffar och som inte har plats för fler tatueringar? Definitivt om man heter Mauricio Pinilla. Vem bemästrar bättre konsten att göra spektakulära mål än honom?
Killen är född med både galenskap och genialitet vid modersmjölken.
***
Efter Johan Cruijff tog en annan legend farväl igår.
Ciao, Cesare.
Publicerad 2016-04-04 08:16