POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Anarchy in the UK

Det är ju egentligen inte min sak att skriva om sagan Leicester och dess framfart mot en sensationell ligatitel. Om det inte vore för att en  italienare skapat anarki i Premier League.

Jag har ju alltid varit lite ambivalent kring Claudio Ranieri.

Dels så minns jag hur han tog Cagliari från division tre till Serie A på två säsonger och hur han lärde ut de första italienska dansstegen åt Daniel Fonseca, men också hur han krampaktigt försökte få liv i ett Juventus efter Calciopoli utan att lyckas. Jag minns hur han tog över efter Spalletti och var nära han att vinna scudetton med Roma, men också att han fick sparken från Napoli under sin andra säsong.

I hans säck finns bland annat en katastrofal sejour för det grekiska landslaget, en salvezza med Parma, en andraplats med Chelsea och ett misslyckat försök i Inter.

Det har spretat åt olika håll under Ranieris karriär. Han har kallats för “Tinkerman”, men framför allt för att vara en förlorare. En som aldrig vinner.

Detta kan komma att förändras för alltid om någon månad. Igår säkrade han en Champions League-plats och en titel ligger och väntar bakom hörnet. Det han gjort med Leicester är fantastiskt. Han har utnyttjat lagets kvalitéer på bästa sätt, fått lag att spela disciplinerat, fått dem att följa en spelidé och satt försvarsspelet på bästa sätt.

Det är mycket möjligt att framgångarna tar stopp för Ranieri och Leicester redan nästa säsong. Men det kommer inte spela någon roll om man ror miraklet i hamn om några veckor.

Det är på många sätt fint att se Ranieris cirkel slutas. Han börjar bli äldre och detta Leicester påminner en hel del om där allting började. I Cagliari. Där han tog ett mindre lag och gjorde dem stora. Visst Ranieri har förlorat en del strider, misslyckats och framstått som en “loser” då och då.

Men sagan om Leicester har förändrat hur världen ser på Ranieri.

Och även för mig.

***

Simone Inzaghi var mer eller mindre samma typ av spelare som sin bror Filippo. En målskytt och inte så mycket mer. Han var lite rundare, men mindre elak, inte lika stor vinnarskalle och inte alls lika framgångsrik.



Men kanske är han en bättre tränare än sin bror. Igår tog han sin första ligaseger i sin första match som huvudtränare för Lazio. Rent taktiskt var det inte mycket som skiljde från hans företrädare Stefano Pioli, men laget kändes tight, taggat, aggressivt och strukturerat.

Jag gillade även att han valde att starta med Keita, Klose och Onazi. En match är väldigt lite att bedöma på, men det fanns mycket igår som fick mig att tro att Simone kan ha en fin tränar-karriär.

Kanske lyckas han överträffa sin bror på sidan av planen.

***

Om Palermo lyckas hänga kvar måste man ändra mycket till nästa säsong.

Zamparini måste sälja klubben till någon ägare som vill satsa. Man måste sälja Franco Vazquez och använda pengarna till att hitta fynd som man kan förädla som man tidigare gjort med Pastore, Dybala och Ilicic. Man måste slussa i ungdomar som La Gumina (debut igår) och Bentivegna och ge dem chansen.

Men frågan är om det är försent? Frågan är om det kaos Zamparini skapat är för svårt att ta sig ur?

***
Ett Napoli utan Higuain fungerade det med. Manolo Gabbiadini tog chansen, var vass och gjorde mål. Det finns ett liv även efter Pipita.

***
Fiorentina fortsätter sin kräftgång och det känns lite som luften gått ur dem. Nu måste man se till att att börja vinna igen för att försvara sin Europa-plats.

***
Maxi Lopez kan verkligen leverera fortfarande och Bruno Peres kommer bli het på sommarens transfermarknad.

***
Om vi ge Vincenzo Montella lite tid kan nog hans Sampdoria bli riktigt bra nästa säsong.

***
I kväll får vi se om Roma lyckas hålla jakten på Napoli vid liv eller inte.


Publicerad 2016-04-11 kl 09:06
Annons
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå