Legenden om Francesco Totti lever ännu

Mitt i veckan-omgång. Då det ofta händer saker man inte väntar sig. Det är över ett dygn sedan “avbytarna” Dries Mertens och Manolo Gabbiadini slaktat ett Bologna med 6-0.

Det är ett par timmar efter det att Berardi missat en straff i 89:e minuten och Sassuolo och Sampdoria spelat 0-0.

Det har gått drygt 30 minuter efter det att nio av tio matcher är avklarade och jag ska få ihop en blogg innan jag går och lägger mig för en tidig morgon.

Jag hade kunnat skriva något om Paulo Sousas “turn-over” och förlust mot Udinese. Om att Palermo inte tog chansen och vann över Atalanta samtidigt som en Arlind Ajeti satte kniven i Frosinone-hjärtat med sin onödiga utvisning.

Jag hade kunnat skriva något om att Genoa väldigt ofta presterar adrenalin-fyllda matcher hemma på Marassi oavsett vilka spelare de ställer upp med, eller att Inter gjorde en rätt bra match på samma arena men ändå fick kliva av poänglösa. Jag hade kunnat gå till ny attack mot Mancini för att han på nytt inte använde Ljajic och Jovetic eller kasta lovord på monstret Juventus som käkar upp allt som kommer i deras väg.

Men den här kvällen var ämnad för något annat. För någon annan.

För Francesco Totti.

Det vi såg var ett Roma i brygga. I bekymmer. Först ett baklängesmål där Manolas blev dragen i tröjan och sedan själv drog rejält i den sluge Belottis tröja direkt efter. Straff.

0-1.

I den 59:e minuten gör Spalletti ett byte. In med Dzeko. Ingen Totti. Manolas tar sedan revansch när han flyger högst på en hörna och nickar in kvitteringen.

1-1.

Nästa Roma-byte. In med Pjanic. Ingen Totti nu heller.

Nu skulle Roma väl ändå vända? Nej. Tvärtom. En av seriens största målsumpare, Josef Martinez, agerade för ovanlighetens skull måltjuv och stötte in ett lågt inlägg som alla Roma-försvarare såg rädda ut att röra.

1-2.

Mörkret såg ut att falla över Roma.
Rom har en frispark på Torinos planhalva när det sista bytet sker för de rödgula. Totti hoppar äntligen in i den 86:e minuten.

Två sekunder senare dyker den där frisparken ner i Toros straffområde. Någon stöter in kvitteringen. 2-2. Jag har svårt att se vem det är, men när han löper ut mot Roma-klacken går det inte att ta miste på vem det är som gjort mål.

Det är kungen av Rom.

Bara några minuter senare får Roma straff för en hands. En straff de borde fått långt tidigare i matchen två gånger om. Men den här gången har domaren blåst och det råder inget tvivel om vem som ska ta den.

“Er Pupone” såklart.

Han missar inte. Han gör 3-2. Totti skickar inte bara in bollen bakom Padelli, han skickar in en förmodad Champions League-kvalplats med det där straffmålet.

Det är osannolika scener vi precis fått se. Romas mest älskade spelare någonsin har återuppstått från de döda, bara fått typ fem minuters speltid, men vänder på matchen med två mål. Det är nästan som ett overkligt manus från Hollywood. Men det är det inte, det är verklighet.

Legenden om Francesco Totti lever ännu.