Dansk grisfotboll är för mycket

Danskarna bjöd inte på annat än klassisk grisfotboll och vårat lir betalade sig inte. Tyvärr.
En hemmadomare gjorde inte det lättare på Lyngby Stadion och när han brände oss på en straff – SOLKLAR – vid 0-0 förstod var det skulle sluta.

Dessutom borde deras back ha fått rött men på något sätt hittade domarna bara det gula.
Vi hade inte ens tur med vädret, det duggade lätt. Den grillade korven var god.

Själv fick jag genomföra matchen i en gul, sliten t-shirt med trycket: FAIR PLAY. Knappast ett budskap man vill sprida i en sådan match.
Alla andra körde fullt svenskt matchställ.

Hur kunde det gå så snett? Antagligen hade förbundskapten Lennart Månsson redan kapat en landslagströja och det fattades en när jag och redaktionens Zlatan anlände sist till matchen.

Jag var först ner i omklädningsrummet – ÄTA ELLER ÄTAS ÄR MITT MOTTO – och kapade åt mig tröjan. Dock bröt redaktionens Zlatan ihop och hotade med att åka hem igen.
– Ta taxi ut i förorten och så finns det ingen tröja, suckade han.

Storsint avstod jag min tröja till redaktionens Zlatan – och fick ändå bara hugg tillbaka.
Vilket är ok. Jag kan knappt ge mig själv en geting.

Såg egentlilgen inga stjärnor hos oss, förutom GP-Kymmer som briljerade på kanten och var närmast ett mål. Och visst, redaktionens Zlatan hade en boll i stolpen.
Lühr såg ut som om han var kvar på Nasa. Månsson har blivit ifrånsprungen av tiden.