Lite som ett lumparläger
Lundhs blogg
Hakade på Rolls buss på vägen in mot Råsunda. Slantade min taxi när killarna släntrade av bussen.
Tempot skiljde sig från det på planen, om man säger så.
Sist ut var Zlatan med sina bananskor i näven. Kanske sitter han fortfarande på Zlatan-platsen (som mina barn kallar platsen längst bak i bussen).
På redaktör Linnés tid hette det Per Carlén-platsen. Satte sig någon längst bak i mitten så fick man sig en blåsning av handbollsbjässen.
Det var på den tiden som journalister och handbollsspelare reste i en buss.
Händer sällan med fotbollslandslaget, tack och lov.
Har bara åkt med en gång, i Bangkok, och det kändes obekvämt för mig, kanske även för spelarna. Och då var det bara snälla killar från allsvenskan med.
Först ut på planen i dag var Paul Balsom, Erik Edman, Andreas Isaksson och Petter Hansson. De inledde med en spexig lek – landslagskillarna fick skjuta allt vad de orkade på landslagets egen YouTube-guru Balsom.
Eftersom jag är en sådan som uppskattar ett slagsmål när Philadelphia Flyers spelar hockey eller Leeds United spelar fotboll så hoppades jag på en mäktig Hansson-träff i plytet.
Om den danske spionen sett spelarnas träffbild hade han kunnat andas ut.
Ingen träffade en skuttande Balsom.
Efterhand fylldes det på med fler och fler spelare och då kördes det lite kvadrat med en del hån och hårda ord mot de som missade.
Johan Elmander kunde varit med i Gäster med gester om det fortfarande varit 1970-tal. Han är rätt böjlig i kroppen trots 1,90.
Det känns ganska grabbigt, kanske inte konstigt när det bara är grabbar, och påminner lite om lumpenlivet.
Det är väl samma typ av trygghet i omklädningsrum som på logementet.
Publicerad 2007-09-06 11:36