Ännu inga spår efter min dator och jag har inte orkat polisanmäla. Tjejen i receptionen bara himlade med ögonen när jag frågade om det var bökigt att anmäla.
Tydligen ett understatement – och jag vill helst slippa den kön hon målade upp.
I motvind lyfter draken, heter det. Jag bet ihop och skrev på en spansk dator på 15:e våningen av vårt Holiday Inn. Per Holmqvist tipsade om
– så att jag kunde få å, ä och ö. Lite jobbigt men det gick och det är för gött när en fråga på bloggen ger effekt. Tack, Per.
På slutet fick jag låna Ola Wenströms dator och tempot kunde skruvas upp då jag slapp alt 132 för att få fram ett ä varje gång.
Kan bli Wenströms dator hela vägen in i kaklet om jag inte tjackar Mac i LA.
Landslaget var ute på exkursion till ett vattenfall i går och fotografer fick hänga med. Kanske kan bli lite coola bilder?
Tur jag inte var med där, så jag slapp att ha mer missflyt.
Förstår nu att San José är riktigt osäker mark. Vår kille i lobbyn stoppade oss från att gå några kvarter till Café Mundo där vi skulle käka.
Det är inte säkert, sa han och stuvade in oss i två taxibilar. Kostade två dollar att åka dit.
Efter några kvällar i San José är det bara att inse: det är inte världens restaurangstad vi kommit till. Eller så har vi hamnat fel.
Vi var på Café Mundo i går kväll, ett lite bohemiskt ställe som hade sjysst atmosfär, men käket nådde inte hela vägen fram.
Trots det gick Kåmark på en tiramisu. Den var stor, den var fet och den var rätt äcklig. Wenströms chokladbomb i tre våningar var vassare.
Vill då inte tala om den tacotallrik jag åt på hotellet. Skjuten geting fick den.
Bäst var onsdagskvällen på brasilianskt kötthus.
För 31 dollar fick man äta hur mycket man ville och hela tiden snurrade åtta-tio herrar med olika sorters kött på grillspett.
Själv skulle man signalera med den lapp man fått, där grönt betydde mer kött och rött betydde stopp.
Körde grönt nästan hela vägen.
Fick nog i mig upp emot ett kilo rött kött. Mmmm.
Ratade all kyckling och alla konstiga korvar och det som var lindat i bacon. Bäst var vitlöksköttet som var mer vitlök än något annat. På silverplats kom något slags ungkött med en del fett insprängt.
Nackdelen var att jag var mätt hela torsdagen.
När ni läser detta ligger jag i koma i rum 1005. Gardinerna är fördragna och jag ska inte upp förrän det är dags att kliva upp i Vasaloppsmaskinen vid 07.00, lokal tid. Jag blir hånad för att bara gamla gubbar kör i den – det är några spakar man drar i samtidigt som man jobbar med benen – och att jag borde vara på löpbandet i stället.
Struntar i det, för jag vill komma nära tv:n där jag injicerar CNN. Herregud vad de kan pumpa samma grejer om och om och om och om igen – och det är bra bilder.
Men de jobbar tätt med webben, tydligen värsta framtidsgrejen…
Därefter väntar ett nytt träningspass med landslaget och ett nytt Fotbollskanalen On Tour – Wenström var nöjd med avsnitt två men jag har inte sett det – och jag kan glädja mig att jag inte har någon väska med mig som kan bli stulen.