En notis utan rubrik, långt bak i sportdelen i Oakland Tribune. Det är allt som Oaklands medborgare får sig till livs om Sverige-Mexiko på McAfee Coliseum.
Dessutom bygger notisen bara på att länderna är här utan sina stjärnor.
Tur för arrangörerna att de inflyttade mexikanerna är som galna i sitt landslag och därför kommer att flocka till arenan.
BREAKING NEWS i Oakland är istället att polischefen får sparken för att det är för kriminellt i staden.
Landslagschefen Lasse Richt berättade i går att det är en del inbrott på vårt hotell. Mmmmm.
En av bilderna ovan visar hur ett av hotellen här vid flygplatsen försöker skydda sig med tjära och vassa spikar på planket.
Det är när man ser det som man vet att man hamnat rätt.
Den enda som trivs på hotellet är Mathias Lühr som får fina vibbar från när han spelade fotboll i college och bodde på sådana här totalt charmlösa, könlösa och…ja, det är så deppigt att jag tappar skrivkraften…men det finns en sportbar från helvetet på hotellet också.
Ännu ingen startelva, den släpper landslaget först 11.30 vår tid då man har matchgenomgång – vilket är 20.30 svensk tid.
Så ni får hålla er till tåls, det är bara i tävlingsmatcher det är kul att jaga tag på på startnamnen.
Lars-Åke Lagrell stod upp bra trots jetlag när landslaget bjöd på middag på ett grymt steakhouse. Jag har tidigare beklagat mig när det gäller portionerna, och köttbiten jag drog i mig kunde försörjt en mindre by. Lägg till gratinerade ostron och en fruktbomb med deg på som var täckt i glass.
Då ska vi inte tala om chocken servitören fick när Lühr ville börja med en förrätt för fyra personer, något servitören tolkade som att han skulle ha den som huvudrätt, och sedan sa att han ville ha stek också.
Det blev en enorm surf and turf (kolla bilden ovan) för Lühr som tillsammans med mig var ensam om att ta efterrätt.
Jag ljuger inte när jag säger att jag fortfarande är mätt, elva timmar senare.
Väldigt trevlig och underhållande middag där vi gick igenom det mesta av värde, från upptaktsträffarna på Finlandsfärjor på 1990-talet via Lennart Johansson och Platini till den XXXaste vänsterbacken och så vidare till de tillfällen när det hade brunnit till i olika lägen med landslaget.
Richt satte ribban när han sa att han skulle hedra Bengt Madsen med att plocka något på menyn som började med Buffalo.
Sedan fyllde vi andra på.
Stackars Lagrell fick sitta med till midnatt trots jetlagen men han piggnade till på slutet när mitt bloggande om den förbundsledare som bjöd ett par journalister på limo, skumpa och damer efter en VM-kvalseger kom på tal.
Alla försökte kläcka vilka de inblandade var och det surrade många namn men ingen hade rätt.
Tror att det var prsibelönta som fick dem av banan, det finns fler priser än Stora Journalistpriset.