Äta eller ätas har alltid varit mitt motto

Sådant är ju livet på den högsta nivån. Det är alltid någon som vill åt dig eller din plats. Du kan aldrig slappna av.
När du minst anar det så ligger det en powerpoint och ditt namn är borta.

Det är lite av ätas eller äta. Så som det var på medeltiden och som det är i mixed zone efter en landskamp eller på mångas jobb, mitt bland annat.
Armbågar är ett plus.

Vet egentligen inte var det kommer i från, men min inställning är alltid (eller nästan alltid) äta eller ätas. Måste har varit något som gick snett i min uppväxt. Vad? Får ta det med min terapeut någon gång.

Ändå har jag nog inte den tuffa inställningen som de i landslaget måste ha. Jag tror att det är rejält uppskruvat där.
Hur tror ni Christian Wilhelmsson tog Samuel Holmén till höger?

Eller hur mår Sebastian Larsson? Som verkar uppleva sig närmast utfryst av förbundskaptenerna.
På samma sätt som jag lite lider med Hansson som spelat och spelat och sedan är ute.

Måste samtidigt vara än grymmare för Daniel Nannskog, Johan Wiland, Rasmus Lindgren och Andreas Granqvist. De sitter på läktaren i kväll.

Om det dessutom blir en svensk framgång så är det lidande glömt, fast inte för Hansson och de andra petade.
De ältar och undrar om det är över på riktigt.