Darrigt att Lagrell inte hade full koll

I så fall är det inte fel att köra en öppen attack. I verkligheten gick Lagrells fälttåg åt helvete.

Visar sig att Lagrell inte hade koll på vare sig längden på Hamréns avtal – Lasse Richt hade inte lyckats få reda på om det gick ut i höst eller om ett år (synd inte Richt ringde för vi är rätt många i presspacket som visste) – eller den klausul som förhindrade förhandling.

Även om Lagrell försvarar sig med att det är lätt att i efterhand säga att han borde ringt Hamrén så är det försvaret som Djurgårdens under större delen av säsongen i allsvenskan. Ihåligt, dåligt och impotent.

Och att Lagrell inte fattar att han ska bli igenkänd på ett plan till Trondheim är ju precis som han säger: “Jäkligt naivt”.

Jag fattar att han inte vill läsa tidningar just nu eftersom han får mycket skit, men han borde ha så mycket koll på att Hamrén då var utpekad favorit och att han på planet är like med fina tipspengar.

Har det här skötts dåligt? Ja. Har det skötts så dåligt som de flesta krönikörer skriver. Nej, de hugger för mycket och är sällan de som själva sitter och ringer och kollar vad som gäller i ett sådant här rejs. I så fall hade de vetat att det knappast är Lagrell som läcker.

Okej, nu har stora delar av Lagrells Elitlopp haveraret och vi kan stryka ett batteri kusar: Svennis, Roy H, Stuart B (honom tänder jag inte på), Hamrén och Backe. Inte mycket kvar.

Sett till att förbundet snålar och inte kliver upp ett snäpp i lönen är det mest svenska tränare som är aktuella, så glöm Michael Laudrup. Jag har hela tiden haft Erik Hamrén som etta och duon Hans Backe och Jan Jönsson som outsiders. Återstår Jönsson på min lista.

Jönsson är uppenbart inte profet i Sverige och förbundet har inte kontaktat honom. Risken är stor att han bli förbundskapten i Norge snarare än i Sverige vilket vore trist sett till vad han gjort i Stabaek där han tagit klubben från norska andraligan till mästartiteln.

Fast det är klart, han blev en gång i tiden sparkad av Bois-basen Kenneth Håkansson som sitter i förbundets styrelse och även är med i den arbetsgrupp som leder det direkta rekryterandet.

Nästa kille på min nya lista blir Nanne Bergstrand. Kalmar-tränaren är säkert inte sugen men hans metodik och tro på en linje är rätt grunder för att nå framgång med landslaget. Även om San Siro-Sven tog straffen var Bergstrand den senaste tränare som tog ett svenskt lag till Champions League.

Jörgen Lennartsson, då? Nja, han är bättre som assisterande sett till att hans framgångar i verkligheten inte är så stora. Han kan bli något på sikt och mår bättre av att växa till sig ihop med en mer erfaren tränare.

Förbundet borde nog också se till att skruva upp lönen några nivåer. Som det är nu så är Danmark och Norge långt före Sverige i lön till förbundskaptenen och det är förbannat fel. Annars blir det svårt att hitta någon riktigt bra kandidat – för det är som mamma sa: det lönar sig att köpa dyrt i längden.

Sedan måste jag ju undra hur Erik Hamrén ser på att gå till jobbet i morgon? Nu när Rosenborg satt på hans dröm. Ja, ja, livet går vidare.

Sverige blir allt bättre på att hylla sina hjältar och det värmer. Att sedan HIF förlorade är bara att acceptera. Klubben slutade spela för flera omgångar sedan och det gick inte att vända.

Inte ens för Larssons skull.

*****

AIK gjorde vad som krävdes mot Örebro och nu räcker det med oavgjort för att fixa SM-guldet i Göteborg. Fast det viktigaste var att Solna-laget klev av planen utan att någon av stjärnorna blev varnade – och därmed skulle missa den sista matchen.

Fattar att priset på biljetter till IFK Göteborg-AIK är tiodubblat. Vem vill inte se den?

*****

Hammarby är ute ur allsvenskan. Efter att Trelleborg vänt på matchen och skickat in tre mål under de sista tio minuterna så var klubbens öde klart. Fast det var inte på Vångavallen som Hammarby åkte ur allsvenskan.

Snarare är det en under många år misskött ekonomi som är grunden till det haveri som leder till att Bajen rasar ur allsvenskan hösten 2009. Vem som bär ansvaret är rätt ointressant just här och nu, särskilt eftersom många av dem har försvunnit ur klubben.

Givetvis har de som legat bakom skiftena i styrelsen på senare år ett ansvar, men det är för sent att börja tjäbbla om det. Nu handlar det om att stoppa fallet för de som bryr sig. Om det går återstår att se.

Frågan är snarare vem som träder in nu? Och har de personerna några pengar att stoppa in i klubben? För blödandet som varit under 2009 är inget mot vad som väntar i superettan.

Herregud, bara Rami Shaabans lön är svårburen för en klubb i superettan och det finns en del andra spelare som tjänar för mycket för Sveriges andra serie. Kan man ens behålla Emil Johansson?

Sett till de sportsliga motgångarna och stöket runt klubben blir det uppförsbacke att leta sponsorer som är villiga att fortsätta att pumpa in pengar i klubben eller än värre, att hitta nya sponsorer.

Vad händer med Nike-avtalet? Ja, det kan skäras ner rätt rejält och lägg till minskade tv-pengar, placeringspengar, tipspengar, publikintäkter…you name it, allt kommer att minska utom skulderna. Man talar om att en allsvensk plats är värd runt 20 miljoner.

Hammarby kan bli ett nytt IFK Norrköping som ju varit tvunget att tokskära, för övrigt den klubb Michael Andersson ledde innan han tog över som vd i Bajen, och man är på väg att sälja klubbstugan och gör allt för att överleva och klarade sig precis kvar i superettan.

Historiskt har det varit ont om rika knösar som räddat Hammarby likt Malmö, AIK, Djurgården och Norrköping tidigare klarat konkursen med minsta möjliga marginal.

Sett till att det är större summor än någonsin i elitfotbollen blir de negativa spiralerna så kraftiga att det kan vara svårt att hantera skuldberget som växre lavinartat samtidigt som inkomsterna bara krymper.

Vore förbannat trist om Hammarby skulle försvinna, men sett till det kritiska läget och att man till viss del saknar ledning så är det risk att förlusten i Trelleborg bara var början på fallet, inte slutet.

*****

Djurgården har rest sig på tio. Hur det nu är möjligt? Två raka segrar och troligen måste man ha en tredje mot Kalmar FF på söndag för att fixa kvalplatsen, för Örgryte tar Gefle.

Blir ytterligare ett par rysare på söndag men med två raka segrar går i varje fall Djurgården in med formen på sin sida för första gången på hela säsongen. Räcker det? Nja, inte säker, men jag hoppas eftersom jag vill se Assyriska-Djurgården i kvalet.

Mitt svar: Lagrell är väl som den genomsnittlige norrmannen. Radiokvinnan blev helt tyst och debatten rann ut i sanden. Men min bild av norrmän och norrkvinnor är knappast att de är ödmjuka lirare som tassar fram försiktigt.

Jag har svårt att förstå upphetsningen i Norge över Lars-Åke Lagrells räd till Trondheim för att fika med Erik Hamrén. Välkommen till verkligheten. Kanske är jag för cynisk, men för mig är det så det går till i fotbollens värld.

Jag tror inte det är särskilt svårt att hitta liknande fall där Rosenborg gått över stock och sten för att få just den man vill ha. Sådan är fotbollsvärlden, vare sig man vill eller ej.

Daniel Örlund är klar för Rosenborg och så har det varit länge, och det betydligt tidigare än sex månader före kontraktet gick ut. Och hur kunde Erik Hamrén göra klart med Rosenborg när det återstod ett år på kontraktet med Ålborg?

Jo, men reglerna då, säger vän av ordning. Lars-Åke Lagrell har struntat i både regler och god ton när han kontaktat Hamrén för en fika på flygplatsen i Trondheim.

Det är skillnad på tränare och spelare och om nu Erik Hamrén har en klausul, som det står i Sportbladet, som innebär att han inte får förhandla med någon förrän sex månader innan kontraktet går ut så borde den svenske tränaren sagt det.

Andra menar att det är korkat av Lagrell att göra så här för att det blir dyrare. Det tror inte jag på, för det går att ganska snabbt bilda sig en uppfattning via ett lands rättpraxis om vilka skadestånd det handlar om Erik Hamrén bryter sitt kontrakt.

Den prislappen hoppar inte upp ett snäpp för att att Lagrell satt i några timmar på ett konferensrum i Trondheim. Det är en tolkningsfråga om vad en ersättare kostar – givetvis pekar Rosenborg på dyrast tänkbara som kontraktsbundne Jan Jönsson, Lagrell pekar på en kontraktslös Åge Hareide eller Trond Solleid.

Snarare tror jag att Rosenborg för ett djävla liv för att försöka övertyga Hamrén att stanna. Dels via att han ska få dåligt samvete, dels via fansen som nu uppvaktar honom. I sämsta fall så har Rosenborg skrämt upp Lagrell en aning så att han pröjsar lite extra för att slippa en domstolsprocess.

Däremot har jag svårt att se Lagrell o Co pröjsa fyra, fem miljoner kronor för att få loss Hamrén. Fast det lär förbundets chefsjurist Krister Malmsten snart ha satt ett pris på efter att ha kollat av liknande fall i Norge.

Givetvis är det ett högt spel från Lagrell för om det blir nobben från Hamrén så sitter förbundsbasen illa till. Utgår därför att han verkligen vet att han kan lite på Erik Hamréns intresse, så att vi slipper se honom göra en Svennis-blåsning av förbundet.

Men det är först om Erik Hamrén-spåret haverar som det går att riktigt kritisera Lagrell. Innan dess är det bara att haka på cirkusen han satt i gång och se var det leder. Vad jag tror? Om två, tre dagar har det klarnat – och då är Erik Hamrén på väg till Sverige.

Frågan är naturlig: hur känns det?

Ja, det är ju trist att tipset om att Lars-Åke Lagrell i första hand ville ha Backe ihop med Jörgen Lennartsson uteblev. Så som reporter är det nästan underkänt i det spåret, men det har varit många turer på vägen till Trondheim och Hamrén.

För det första så tackade Hans Backe nej att ens träffa förbundet för att flyga till Nottingham och Notts County och ta ett manager-jobb där så möjligheten fanns ju att han kunde varit aktuell.

Uppgifter gör även gällande att en tung förbundsanställd ledare och en del spelare varit skeptiska till Hans Backes mediakarriär. Inte bara för vad han sagt i tv genom åren, utan lika mycket vad han kan tänkas säga efter en eventuell tid som förbundskapten för Sverige.

Det snacket, som inte bara var nys, svängde Lagrell från Backe – som man ju räknat in om Svennis skulle ha tagit över – till att gå mer mot Erik Hamrén som Sveriges nya förbundskapten.

Jörgen Lennartsson ligger i pipeline för att bli assisterande, men det avgör Hamrén i slutändan. Han kanske vill ha en annan assisterande än U21-förbundskaptenen?

Ja, ja, får deppa över missen Backe-Lennartsson, men som tyckare känns det bättre, för jag har ju precis som Erik Hamrén själv sa i Ekwall vs Lundh varit för honom under lång tid – han hade läst det på fotbollskanalen.se.

Erfarenheten av utlandet, framgångarna och att han ofta är spelarnas man talar för den förre AIK– och Öis-tränaren. Även att han varit med om motgångar och fått sparken.

Tror även den fotboll han står för – lite för enkel för Danmark, lite för invecklad för Norge – är perfekt för att ta Sverige vidare. Jag tror inte som Anders Svensson och en del andra att svenska landslaget kan 4-3-3:a sig till EM om två och halvt år.

Fast Hamrén hämtar inspiration från Zlatans gäng – kolla bara från första träningen med Rosenborg:

[youtubeplay id=”J93cz9yjFIM” size=”large”]

Hela nyckeln till om Hamrén ska ta Sverige till Polen och Ukraina är att han får med Zlatan Ibrahimovic i travloppet och får honom att ge allt för landslaget. Inte som det varit i en del landskamper.

Dessutom måste en ny förbundskapten täta de sprickor som finns i arvet från Lars Lagerbäck. Utan tvekan den svåraste uppgiften för Hamrén. För det räcker att snacka lite löst med spelare för att fatta att det är en veritabel krutdurk.

Kan också konstatera att något är fel eller åtminstone annorlunda när en svensk förbundskapten tjänar mindre än man gör i engelska division fyra.

Plötsligt känns ju både Italien-Sverige i november och en eventuell vinterturné som glödheta objekt. Visst fan svider det att missa VM, men rätt spännande med ny ledning, nya idéer och kanske ett nytt landslag.

Det är naturligtvis dårskap och skadar bara klubben ännu mer, för oavsett om vad man tycker om Anderssons styrande så blir det bara svårare och svårare för klubben att klara sig.

Henrik Appelqvist. Jan Friedman. Staffan Thorsell. Och nu Michael Andersson. Alla har de blivit utsatta för påtryckningar och hot och till slut lämnat klubben för att de inte orkar med det. Fullt förståeligt.

Däremot är tajmingen minst sagt illa. Det läckte ut dygnet före ödesderbyt mot AIK och allt snack om att inte spelarna påverkas är just snack. För de fattar givetvis att det är allvarlig kris och de har räkningar, amorteringar och annat precis som vanligt folk.

Vem vill leda Hammarby nu? Jag ställde frågan efter att Thorsell hoppade av. Inte kan kön av sökanden ha blivit längre när även vd:n Michael Andersson lämnar klubben.

Under det senaste halvåret har klubben tappat två ordföranden och en vd och under samma tid har man dessutom sparkat både sportchefen Lasse Eriksson och tränaren Tony Gustavsson plus att man varslat ytterligare en del folk.

Om Hammarby rasslar ur allsvenskan är det frågan om någon kan stoppa fallet? Historiskt har det varit ont om rika supportrar som pumpar in stora pengar (som i många andra klubbar) och risken är att det är så stora summor att det är olösligt.

Vem tar sig an den utmaningen?

Ihop med landslagchefen Lasse Richt har Lagrell bråda dagar nu när man hoppas knyta ihop säcken som kallas ny svensk förbundskapten. Tidigt i nästa vecka ska det vara färdigknutet.

Då heter förbundskaptenen Hans Backe eller Erik Hamrén. Senaste tipset är att Lagrell lutar mer mot Hamrén, efter att tidigare ha velat ha in Hasse Backe, men det är många som bjuder på tips och det gäller att vara kall i det läget som journalist.

Klart är att Backe och Hamrén är ensamma kvar på upploppet och Jörgen Lennartsson är standby som assisterande – men det bygger på att den tillträdande förbundskaptenen verkligen vill ha U21:s förbundskapten.

Problem blir det för Lagrell om det inte blir något med vare sig Backe, som enligt engelska bookies är högaktuell som tränare för Svennis Notts County, eller Hamrén som måste skakas loss från Rosenborg som vill behålla svensken och satsar mot Champions League.

Då blir det inte mycket till travlopp för Lagrell som i så fall fått se hästarna ett, två, tre, fyra och fem strykas. Att vara den sjätte kusen kan knappast vara så roligt för den det blir då.

Snacka om att ligga i dödens då.

Fullt förståeligt att det är över på elitnivå, men lite trist att han inte fick kröna karriären med ett SM-guld med Helsingborgs IF. Det blev bara en cuptitel efter återkomsten till svensk fotboll.

Men 38-åringen kan säkert leva med det, han har gjort mycket annat på planen. Ligatitlar och cuptitlar i massor från Skottland, Spanien, Holland. VM-bronset med Sverige. Och Champions League-mästare med FC Barcelona efter att han vänt finalen mot Arsenal.

Ja, det är inte utan att man blir skakad av siffrorna när man kollar igenom allt han presterat under 20 år i proffsfotbollen:

Totalt 324 mål på 567 tävlingsmatcher. Han smällde in 242 mål på 315 matcher för Celtic och vann skotska skytteligan fyra gånger. Champions league-vinnare 2006, finalist i Uefacupen 2003, holländsk cupvinnare 1994 och 1995, skotsk mästare 1998, 2001, 2002 och 2004, skotsk FA-cupvinnare 2000 och 2001, skotsk ligacupvinnare 1998, 2001 och 2002, spansk mästare 2005 och 2006, svensk cupvinnare 2006.

För Sverige blev det 106 matcher och 37 mål. VM-brons 1994, åttondel VM 2002 och 2006, kvartsfinal EM 2004, gruppspel EM 2000 och 2008, Guldbollen 1998 och 2004, Tidernas guldboll 2005, Guldskon (Europas skyttekung) 2000-2001, Tidernas svenska mål 2006 (nickmålet mot Bulgarien i EM 2004),

Går bara att tacka för showen som en av svensk fotbolls allra största har bjudit på – och det är gott om exempel.

Jag kan inte sätta honom som etta eller tre eller femma på en lista där vi rankar Gunnar Gren mot Zlatan Ibrahimovic och så vidare. Det är omöjligt att jämföra prestationer över tid och gradera vad som är mest värt. Åtminstone för mig.

Larsson är en av svensk fotbolls riktiga giganter. Punkt slut. Och det var skönt att han inte slutade i landslaget under Tommy Svensson, som aldrig fick plats för honom, utan fanns med under Lars Lagerbäck och Tommy Söderberg och såg till att lyfta landslaget med sin avslutningsförmåga, sitt spelsinne, sin attityd och en vinnarskalle av Guds nåde.

Framför allt är det bara att beundra den inställning han hade. Aldrig att han gav sig. Aldrig att han slutade springa. Aldrig att han slutade tänka på hur han kunde lyfta laget med passningar, löpningar eller avslut.

Visst var Henrik Larsson också en stjärna och uppträdde som en sådan emellanåt – och då inte bara mot pressen – men på planen var han bara en i gänget och gjorde allt för att just laget skulle vinna. Det var hans största storhet.

Henrik Larsson har alltid haft en trubbig sida, men på något sätt har jag oftast uppskattat den. Han formades av tiden i Celtic och Glasgow där han blev större än de flesta av oss fattade:

Intresset för svensken blev därefter. De skotska tidningarna fattade snabbt att det Larsson sa till svenska tidningar blev bra rubriker. Minns en gång efter att TT träffat honom i Skottland (tror det var Henrik Skiöld) och en enkel fråga om vad Larsson unnat sig, efter att ha skrivit nytt kontrakt och fått en ny fet lön, gav svaret att han bara köpt en klocka och sparat det mesta.

Då drog någon skotsk tidning på om att Larsson blivit snål och det var inte uppskattat. Eller när en tidning snappade upp hans avklippta hår från en frisör som sålde det. Under tiden i Celtic slöt han sig mer och mer gentemot pressen och fick en tråkstämpel, även om han de sista åren i landslaget oftast bjöd till och snackade mer. Men generellt kan man säga att han sparade sina prestationer till planen och kom långt med det.

Som i Champions League-finalen 2006 mellan Barcelona och Arsenal och då var det lite rörande att höra London-klubbens stjärna Thierry Henry prata om stjärnorna efter matchen:

“People always talk about Ronaldinho, and everything but I didn’t see him today – I saw Henrik Larsson. Two times he came on – he changed the game, that is what killed the game – sometimes you talk about Ronaldinho and Eto’o and people like that, you need to talk about the proper footballer who made the difference and that was Henrik Larsson tonight because I didn’t see no Ronaldinho or no Eto’o.”

Larsson var även saknad i Barcelona när han drog hem till Helsingborg:

Och tänk att han med ett gästspel i Manchester United och blev en succé även där:

[youtubeplay id=”DuOSGVrZy30″ size=”large”]

Vet att Henrik Larsson fått en hel del skit för att han ändrade sig och kom tillbaka till landslaget utan att ha gnetat genom kvalet. Eller att han spelade innebandy. Eller att han var för gammal.

Jag tycker att han alltid gjorde rätt där, han måste ju få bestämma sig. Även om han var lite löjlig när han dissade våra frågor om han bestämt sig…så är det stort att kunna ändra sig om suget kommer, eller att köra på med innebandy om det är vad man känner för.

Tänk på att Jordan Larsson först längtade efter sin pappa som då bestämde sig för att sluta i landslaget efter VM 2002 för att vara hemma mer, och sedan ville Jordan se pappa i spel igen och då gjorde Larsson comeback i landslaget till EM 2004. Vilken pappa.

Och för mig var det stort när han kom tillbaka till Celtic med Barcelona och visade den rätta respekten när han gjorde mål på sin gamla klubb. Både mottagandet och hur han avstod från att fira säger mycket om hur Larsson är som person. Eller ta tårarna när han lämnade Celtic.

För bland Celtic-fansen var han kung och räkna med att en hel del skotska fans kommer till Borås Arena för att tacka “the king of kings” när han avslutar karriären mot Elfsborg. Hoppas att många andra sluter upp för det kan dröja innan vi får en världsstjärna av hans diginitet igen och som alla vet är det ont om dem i svenska färger.

Det var den dynamiken som gjorde det kul att jobba på kvällstidning. Alla bara öser på som brittiska fotbollsspelare i en Tipsextra-match från 1970-talet och det handlar bara om en sak: att vinna nyhetsstriden.

Men jag tror inte på att det bara detaljer som återstår, Svennis är i Kina för tillfället och ska snacka med Lagrell på onsdag. Roliga är ju att Svennis även jagar tränare på egen hand – till Notts County.

Och jag är förbannat skeptisk till alla turerna kring Svennis. Kanske är det för att jag själv tycker att det vore ett steg åt sidan snarare än att försöka ta ett kliv framåt för svensk landslagsfotboll? Inte helt omöjligt.

För att snacka som mina barn gör nu; “Helt ärligt”, vad har Svennis gjort på senare år som är så imponerande? Ja, han var helt okej som manager för England i början, men Lazio var ett pengauppbackat bygge som sedermera rasade och Mexiko var ett haveri som blev ett steg tillbaka.

Han förtjänade dock inte sparken från Manchester City efter vad han åstadkom med klubben, med förvisso en del pengar, men mest genom sitt, Hasse Backes och Tord Grips jobb med spelarna i City och en del vassa och fyndiga värvningar.

Nu ska han ta svenska landslaget framåt? Ja, jag tror inte på att han klarar det, han är inte hungrig nog och har inte tillräckligt modern syn på fotboll längre. Utveckling är något han inte tagit till sig direkt, snarare tvärtom.

Jag har svårt att tro att förbundets styrelse verkligen tror att han kliver ombord på det svenska vikingaskeppet med allt vad det innebär i form av låg lön och krav. Eller så är det nu så att de inte heller står för utveckling och är helt starstruck hela bunten?

Om Svennis nu varit tokintresserad av Sverige – tror ni då Lars Sternmarker gått ut och röjt samtalet med Lars-Åke Lagrell? Den förre IMG-mannen är den som emellanåt handhar Svennis affärer och gör ingen seriöst intryck genom att tätt efter ett samtal med ett förbunds ordförande går ut och berättar att Svennis är kontaktad.

Jag menar, när Notts County-storyn kom ut var ju Sternmarker inte ens nära att bekräfta att det var en möjlighet samma dag. Antingen så var Sternmarker inte inblandad då – och vill nu visa att han visst får vara med och leka – eller så var det hetare som alternativ.

Jag är mer inne på Lagrells linje att en hel del läcker i detta läge för att alla har sina egna agendor. Det vore ju förbannat kasst för Svennis, som efter Mexiko fick nöja sig med en klubb i engelska division 4, inte ens var aktuell när hans land letade ny förbundskapten.

Sedan ser det inte så dumt ut om Svennis trots allt väljer att stanna i Notts County trots ett bud från Sverige. Då är han lojal och visar att han verkligen tror på det här projektet och förbundet kan säga: vi kollade med Svennis.

Så cynisk är väl ingen, undrar ni? Jo, precis så cyniska är folk. Englands förre pressman berättade att Svennis bad honom att komma ut och bryta en pressträff med svenska journalister efter tio minuter – och när han kom så sa den svenske tränare:

“Nej, jag stannar lite till med mina svenska vänner”.

Allt handlar om att skapa en bild som är maximalt fördelaktig för en som person. Återstår att se om här skapats en bild eller om förbundet verkligen drömmer om Sven-Göran efter Lars-Roland.

Var sak har sin tid, men Borg har gjort enormt mycket för Malmö FF av i dag och han fick för mycket skit när det gick dåligt. Undrar vem som drev den kampanjen? Ansvaret i en klubb börjar alltid högst upp och det är där det brister i MFF.

Utan Hasse Borg hade inte Malmö FF haft vare sig den arena man har i dag eller det nätverk av sponsorer eller de pengarna som trots allt är basen i klubben. Visst har även Borg gjort misstag – vem gör inte det? – men i spelarförsäljningar har han täckt upp med råge.

Kan inte säga att jag är förvånad att Borg slutar, ända sedan Pelle Svensson kom in som vd har Borgs dagar varit räknade. Vd:n försökte få in Patrik Andersson förra vintern och allt förnekande är bara undanglidande av ansvar. Det vet Svensson, Andersson och nu även hela MFF-styrelsen.

För Svensson agerade lite på egen hand och hade inte full uppbackning av hela styrelsen när han sonderade Patrik Andersson om att komma in i klubben som sportchef. Vd:n körde lite Bengt Madsen-freestyle, säkert med MFF-basens stöd, för att få in ikonen Patrik Andersson i klubben.

När Sydsvenskan röjde det hela valde Svensson att blåneka. Patrik Anderssons “inga kommentarer” till alla turerna räcker långt för mig, och från en källa i MFF-styrelsen har jag förstått att alla inte hade insyn i de olika turerna som Svensson körde.

Vad Hasse Borg kände då vet jag inte, men naturligtvis måste han funderat på stödet i föreningen. Han hade ju också gått från att vara allenarådande i klubben till att få en vd över sig – en förvandling som inte är lätt – och dessutom måste han insett att man såg över hans roll.

Frågan är om Borg inte är Madsens bondeoffer? Trycket mot MFF-basen har tilltagit även om den senaste raddan av segrar gör att de största protesterna kommit av sig. Till årsmötet i vinter kan Madsen nu kanske överleva om han kan hänvisa till att det skett förändringar.

Frågan är om Patrik Andersson är inne till dess? Om han vill är det givetvis så att han kan kliva in i klubben. Frågan är bara om han känner för det sett till de konstiga turerna i vintras? Eller sett till när det sonderades om han skulle gå in som tränare i samband med Sören Åkebys sista tid?

Fast det är klart, i och med att han inte rutit till mot Svensson, Madsen och de andra så kanske den gamle mittbacken haft en tanke på att han trots allt inte vill klubben illa.

Och att möjligheten till att kliva in i en ansvarig roll kommer någon gång.

Humor av DN att koppla in folkvettsexperten Magdalena Ribbing som får göra sin analys av presenten i dagens blaska och slutsatsen är att förbundskaptenen måste vara en grym fruktälskare för att gilla presenten, annars är det “en opersonlig, snål tråkpresent”.

Synd bara att fruktkorgen var mycket mer än bara frukt. Eller rättare sagt allt annat än frukt. Och nu framstår de spelande mångmiljonärerna som rätt snåla i både AB och DN.

När de i själva verket bjöd Lagerbäck och Andersson på varsin flott resa.

I dagens Sportbladet så gav pressliraren en minst sagt felaktig bild av hur spelarna uppvaktade Lars Lagerbäck och Roland Andersson när de slutade som förbundskaptener.

Så här sa Saleteg om presenten:

– Det var en fruktkorg med lite dricka, frukt och delikatesser.Inget mer?

Tommy Söderberg fick ju en björnsafari till Alaska när han slutade?

– Nej, det var inga sådana extravaganta grejer.

Det var alltså tacken efter fem raka mästerskap: en korg med frukt och lite delikatesser. Ja, ja, tack för den här tiden Lasse och Roland och vi skickar med er lite frukt. I dessa politiskt upplysta tider får vi hoppas att det inte var något från Dole.

Kanske var det ett skämt från Saleteg? Fick höra från ett par spelarhåll att det var långt från sanningen. Förvisso var det korgar till både Andersson och Lagerbäck, men det var ett lite annat innehåll än vad som uppgavs i tidningen.

De avgående förbundskaptenerna fick flera fina viner, lagrad Whisky och sedan varsitt presentkort på en “ansenlig summa” – flera tiotusentals kronor – att använda till en resa, som en av lirarna beskriver det hela.

– Det var ingen frukt alls i korgen så vitt jag kunde se, säger en annan spelare.

Så det var lite extravagant trots allt när spelarna natten till torsdag uppvaktade Lagerbäck och Andersson. Kan man gissa att herrarna drar i väg på en fotbollsresa framöver?

Efter middagen drog ett gäng spelare till Café Opera och gungade in torsdagen. Dränkte väl sorgerna nu när VM till slut var helt utom räckhåll.

Skönt att se en del av den svenska klacken hylla och uppvakta Lars Lagerbäck och Roland Andersson. Mäktigt. Rörande. Och glädjande. Att Lagerbäck dessutom bjöd på en liten dans gjorde att vi kunde dra lite på smilbanden en trist kväll som denna.

För Sverige missar VM i fotboll. Festen i Sydafrika blir utan en armé av gulklädda fans som hoppas, tror och drömmer om ännu en sommar som den där 1994 när vi dansade i fontäner, utnämnde Schwarz till Gud och firade ett VM-brons.

Blott 25 000 hade sökt sig till Råsunda för den match som var död på förhand och det var albaner med flaggor, trummor, sång och bengaler som satte färg på läktaren. Av de svenska fansen hördes inte mycket.

Manchester Uniteds Nani dödade det svenska VM-hoppet helt efter en kvart. Han tryckte in 1-0 till Portugal och om det fortfarande var någon som närde hopp om en svensk play-off-plats så borde de söka vård där och då.

[youtubeplay id=”MCfVvtcTW8k” size=”large”]

Att Olof Mellberg redan nickat in 1-0 på Kim Källströms hörna då spelade mindre roll. Hoppet var ute och på något sätt spelade landslaget avslappnat på ett sätt man inte sett tidigare i kvalet – kanske för att de visste att matchen inte gällde något?

Målen rasslade in och det var typiskt att VM-kvalets bäste svensk, Olof Mellberg, inte nöjde sig med ett mål utan tryckte även in ett andra mål. Viktigt för näste förbundskapten att få med sig mittbacken med vinnarskalle även i nästa kval. Det är ont spelare med hans karaktär i landslaget.

När nu de svenska spelarna släntrar av på ett iskallt Råsunda för en framtid som är synnerligen osäker sett till spel i blågult så är det tung fest i Portugal – och kanske i Sydafrika med tanke på att Ronaldo kanske kommer trots allt – och det måste svida att VM-platsen bommades när nu portugiserna underpresterade.

Ändå är det bara att vara ärlig: Sverige har inte varit bra nog. Inte ett mål på vare sig Portugal eller Danmark trots fyra försök, ja, då blir det inte spel i VM. Det svenska laget är nog saknat av få i Sydafrika, tyvärr. Till och med Lagerbäck var ärlig och sa att man inte varit bra nog.

Svensk fotboll startar om i morgon 10.00. Då kallar Lars-Åke Lagrell till styrelsemöte och på dagordningen handlar det bara om en sak: en ny förbundskapten som ska ta Sverige till EM i Polen och Ukraina 2012. Indikationerna är desamma som fotbollskanalen.se avslöjade i söndags: Hans Backe + Jörgen Lennartsson.

Gött att Anders Svensson inte bara fick avrunda med ett vackert solomål, han fick även en hyllning av klacken. Det var han värd. Inte bara för målet och avslutet, utan för sina 102 landskamper och att han alltid gett sitt yttersta – och Lagerbäck fångade det bra genom att säga: han är fortfarande en av våra bästa spelare.

Zlatan Ibrahimovic gjorde en blek insats på planen. Efter att han ägnat gårdagen åt att gå rätt hårt mycket i svensk fotboll utom förbundskapten Lagerbäck så kunde han inte få fart på sig själv i den sista matchen den tränaren gjorde.

Även om det sägs att han är de stora matchernas man så är det för svagt. Inte är det bättre att landslagets lagkapten bara skiter i att ge sin syn på matchen. Han bara hoppade in i en bil och stack. Att ingen ledare i eller kring landslaget kan påverka honom utan bara bockar och bugar och accepterar är svagt.

Visst kan Zlatan strunta i mixed zone – även om jag vet att min son gärna läser vad han säger – men han kan inte vara lagkapten och bara gå ut i en bil och sticka. Med äran att bära bindeln följer ett ansvar och de som brister när man accepterar det är förbundskaptenerna.

Tänk vad livet kan ändras, häromdagen firade han VM-platsen och eftersom jag följt honom på twitter – Watch your boy do it big! som han skrev – har jag hängt med i hans liv och karriär, och det har varit rätt underhållande.

Han var en rolig, varm och skön person, det märkte vi när han gästade Ekwall vs Lundh i våras precis efter armbågarna i Örebro och han bjöd verkligen till, och det på rätt sätt. Vi garvade något otroligt i programmet, och utanför det.

Måste säga att Mikael Hellström fick alldeles rätt. Den förre Bajen-backen scoutade Davies och sa att han aldrig sett någon bättre 20-åring. Under första året så var det många som undrade vad Hammarby köpt från USA. Visst, han var snabb men det fanns inte mycket mer och det dröjde till sista omgången innan det lossnade.

Vad fel alla vi som ifrågasatte Davies. Jänken bet till slut ihop, började ta livet som proffs på allvar och tog rejäla kliv. Under år två så smällde han in 14 mål och spelade fram till tre. Därefter var det bara en tidsfråga och i somras köpte Souchaux honom.

Ovanpå det spelade han sig in i det amerikanska landslaget och var med i OS i Peking utan att få mycket speltid men i för-VM i somras fick han spelet att stämma och gjorde fyra matcher och slog in ett mål på Egypten. Och när USA tog sig till VM i lördags startade han och passade fram till första målet.

Nu ligger han på sjukhus utanför Washington DC och läkarna kämpar för att rädda hans karriär. Den SUV som han och två till åkte i natten till tisdag är delad i två och en ung kvinna är död. VM är långt borta just nu och det är bara att hoppas att han fixar det.

För vem vill inte följa en kille som lever efter devisen: Watch your boy do it big! Kämpa CharlieDavies9

Gör om. Gör rätt. Nu.

Lagrell o Co kanske kunde visa lite bollsinne och skänka en slant till familjen Isaak som behöver all hjälp den kan få. Och ibland känns det som om förbundet behöver lite hjälp att hantera dylika ärenden. Är det ingen som tänker?

Gillar att Örgryte pröjsar böterna och lovar att en ny banderoll inte plockas ned. Politiska budskap är fel, men spel och alkohol är inga problem att lyfta fram på allsvenska arenor.

Betydligt mer komiskt är att ju att Lars Lagerbäcks favorit-media Radiosporten gick ut med uppgifterna om att landslagets pressguru Thomas Saleteg sagt att allt snack från spelarna om Henrik Larsson som förbundskapten var ett skämt.

Och eftersom Lagerbäck litar blint på Radiosporten så gör jag likadant – även om man nu plockat bort citatet från sin hemsida – och det säkert efter att en stressad Saleteg insåg att han ställt till med en cirkus, och han var snett på det för Anders Svensson står för lanseringen.

Bakgrunden var ju givetvis att Zlatan Ibrahimovic i dag på presskonferensen sa just det: att det var ett skämt att snacka om Henrik Larsson som förbundskapten och att var för att skoja med oss i medierna – vilket ju blir bättre för förbundet.

Men Radiosportens chef Jakob Sillén är tydlig: “Vår reporter uppfattade Saletegs kommentar som ungefär densamma som Zlatan sa. Fanns ingen anledning att tro att det var en missuppfattning.”

Naturligtvis är det åt helvete att det svenska förbundet inte kan presentera en tillräckligt intressant tränarutbildning som gör att Larsson stannar och går den här, utan i stället söker sig till Skottland.

I den bästa av världar blir han tränare i Helsingborgs IF och tar sina första steg där och det kommer Sverige till nytta i framtiden. Men för mig är förbundskaptensrollen ett steg för högt upp för Larsson just nu, särskilt också sett till att han till nyligen spelat med alla de som han skulle basa för.

Men jag kommer inte att kedja fast mig i Råsundas dörrar och hungerstrejka om Lagrell o Co ändå väljer att göra 38-åringen till förbundskapten i någon form – ihop med någon konstellation.

Kanske är det som många spelare sa i dag: vi måste tänka nytt, annorlunda och vara öppna. Jag är kanske för begränsad och fyrkantig som inte ser det briljanta och offensiva i att gå “all in” på Larsson. Ja, ja, det är inte jag som fattar beslutet om det.

För egen del gillar jag kombon av en erfaren och internationellt slipad kraft (Hans Backe) och en yngre och svensk-drillad assistent (Jörgen Lennartsson) – och där kan givetvis Erik Hamrén fylla den första rollen.

Måste säga att det var slående hur många av spelarna som vill ha något nytt, något annat. Det talades om allt från spelsystem, tränare med utländsk erfarenhet och helst personer med vana från stora matcher i Champions League och mästerskap.

Olof Mellberg var tydlig i sin analys: Om man ser till de lag som går riktigt långt i mästerskap så leds de av tränare med erfarenhet från den typen av matcher, och ofta med spelare som är med i de stora matcherna.

Dock är det ont om svenska tränare med vana från Champions League, då är det Nanne Bergstrand, Roger Gustafsson, Stuart Baxter (räknar honom som svensk)  och så Sven-Göran Eriksson med Lazio.

Och Svennis tror jag inte en sekund på. Varför? Ja, främsta skälet är pengarna och även om förbundet skulle dubbla dagens lön till förbundskaptenen och hamna uppåt fyra miljoner kronor brutto så blir det väl nästan vad han har i månaden.

De andra då? Ja, Nanne Bergstrand är ett okej namn sett till resultat och en röd tråd men det är ett tag sedan han var i Champions League. Men går man inte iland med Backe/Lennartsson så kanske är det KFF-tränaren som åtminstone ska sonderas och då ihop med kanske Jonas Thern.

På något sätt tror jag på ett dubbelt kommando, även om någon givetvis ska ha sista ordet. Som i fallet med Lars Lagerbäck och Roland Andersson där den förstnämnde bestämde, åtminstone formellt.

Varken Lars Lagerbäck eller Roland Andersson var på presskonferensen efter dagens träning. Spelarna fick härja fritt och det hade varit intressant att snacka med Andersson om han ser sig som en kandidat.

Undra annars var de ska ta vägen? Mitt tips är att Lagerbäck kan hamna på Kamratgården. IFK Göteborg har tidigare frågat honom om att ta över och tänk er att Stefan Rehn vänder hem till Dif och tar över som tränare i klubben – då är Lagerbäck perfekt i det lite lätt sosseinfluerade Blåvitt. Kom ihåg var ni läste detta först.

Andersson drar väl till Gulfen igen, eller så kanske han kan bli tränare i Notts Co nu när Svennis kickat Ian McParland. Glöm inte att Svennis ville ha Andersson till Manchester City en gång i tiden.

Så har man troligen varit på den sista öppna träningen som Lars Lagerbäck håller i – om inte Malta tokskräller och Sverige slår Albanien och tuppen gal och vinden vänder och göken säger hoho i skogen – och det var lite vemodigt på sitt sätt. Det har varit en del av mitt jobb ända sedan 1998 i Vigo då Lagerbäck rullade upp t-shirtärmarna i den spanska solen och förklarade hur han och Tommy Söderbergs landslag skulle spela.

Sedan dess har det varit en berg-och-dal-bana med Lagerbäck sett till hans relation med oss i presspacket. Ingen kan säga att han inte gjorde allt för landslagets bästa, eller åtminstone vad han trodde var absolut bäst, men det var emellanåt spänt. Även om jag aldrig uppskattade han och Roland Anderssons inställning att ingen fattar något utom dem, så gillade jag att han var rak när det kom till hur han såg på oss. Ingen falskhet där.

Jag trodde det skulle vara en sorgens dag, men de flesta spelarna verkade på ett sätt vara lättade. Stämningen på träningen var oväntat stojig och livlig – kunde inte tro att VM precis missats – och i “the mixed zone from hell” med 19 spelare var det spelare som tog sig tid och svarade, svarade och svarade.

Ofta hade de en syn som var långt från Lagerbäcks – även om de absolut inte ville ta något från hans insats – och det fanns en riktig hunger efter något nytt, och det var på något sätt skönt att känna. För efter tolv år hade det varit konstigt om det inte var så.

Backe introducerade Lennartsson till Tommy Söderberg på en grillfest i början av 1990-talet och det var grunden till deras samarbete som kulminerade i U21-EM.

Förbundets favoritpar att ta över efter Lars Lagerbäck go way back. Tar de över? Ja, det är vad förbundet jobbar efter men det ska stämma i kemin också, Backe och Lennartsson har inte hängt ihop de senaste åren.

Hans-Jörgen bjuder på full koll på den svenska talangtillväxten och hur det funkar i det innersta av Råsunda-borgen tillsammans med en världsvan mediavänlighet med långvarig tränarerfarenhet från klubbar utsatta för tryck och bevakning.

Tror även den 57-årige tidigare AIK-spelaren, som bland annat tränat sig igenom alla 08-klubbar, Norge, Danmark, Österrike, Grekland, England och Mexiko kan funka bra ihop med den något fotbollsnördige 44-årige U21-kaptenen som är mer teoretisk än praktisk.

En prestigelös man som Jörgen Lennartsson har säkert inga problem att släppa själva huvudansvaret till Hans Backe som utan tvekan vore en bra ambassadör för svensk landslagsfotboll, och inte heller är så fast i den svenska modellen längre.

Visst, formellt är det styrelsen som ska göra detta jobb men ingen av dem har den erfarenhet som Lars-Åke Lagrell har när det gäller att rekrytera en ny förbundskapten.

Här är gänget som ska göra det:  Susanne Erlandsson, Bo Lundquist, Jörgen Eriksson, Kenneth Håkansson, Annelie Larsson och Gillis Persson. Sedan kommer även Lars Richt, som är fotbollschef på förbundet, vara delaktig i processen – men Lagrell kommer att hålla i det.

Det är dags att Lagerbäck slutar efter tolv år. Sveriges spelare måste ses av en ny tränare med nya tankar och nya idéer, och dessutom av en man som inte har en massa bindningar eller relationer till spelarna.

Inget snack om att Lagerbäck är en av de två största förbundskaptenen sett till fem raka mästerskap. För precis som Henrik Larsson säger: Det blir bara svårare och svårare att ta sig till mästerskapen. För mig är Tommy Svensson nummer ett sett till VM-bronset.

På torsdag samlas förbundets styrelse för att gå igenom en lista av kandidater, men givetvis är de redan i gång och funderar på vilka namn som kan vara aktuella. Det är samma namn som figurerar i medierna – tiden när man plockade Olle Nordin och Tommy Svensson från rätt okända klubbar i Norge är nog över.

Förbundsbasen Lagrell hymlade inte om att VM-drömmen är över, även om det i teorin inte är kört, och det får följder. Jobbet att hitta en ersättare börjar officiellt på torsdag, i verkligheten är det givetvis i gång.

Nu mot Park Hotell vid Humlegården och en presskonferens som kan kröna Lagerbäcks snart tolv år långa sejour som förbundskapten. Fem raka mästerskap är stort och det kan han leva på, men tyvärr slutar han som en förlorare.

Vi svenskar ska ingenstans. Zlatan o Co får dra på semester och för den inhemska fotbollen blir det ett tungt år med ett uppehåll på nästan två månader för VM-slutspelet.

Efter en tid med idel framgångsrika kval från 1998 – då det började med 2-1 hemma mot England – och framåt så slutar det i oktober 2009 med att danskjävlarna sänker oss på Parken med ett skott Isaksson borde tagit och vi hade två bortdömda mål.

Självklart kunde sviten inte fortsätta för evigt och vi som är födda på 1960-talet vet att det kan bli en lång vandring. Tänk att Sverige inte var med i ett enda mästerskap på tolv år efter VM 1978, och det skulle innebära att EM 2020 nästa gång.

Enda som hjälper mig att tänka bort det är att öronen susar efter att nästan 40 000 promillestinna och rödvita skapat en mäktig ljudkuliss som man egentligen ville slippa. Men vad är det med Zlatans sexualitet?

Nu är bara frågan: vem f*n ska man nu hålla på i VM? Danmark? Nej, det är inte mitt gäng. England? Nja, kanske, och då för Capello även om jag vet att den engelska pressen kommer att få mig att spy på deras självsäkerhet.  Brassarna? Nej. USA? Aldrig. Tyskland? Hahaha.

Spanien då? Ja, kanske. Det är ett landslag som spelar en grymt vacker fotboll. Fast jag vill egentligen ha en outsider som kan överraska och gå långt. Ett surrogat-Sverige som ingen tror på. Irland verkar perfekt – om man nu klarar att kvala in.

Eller vilket lag ska man hålla på i VM? Mejla mig förslag: olof.lundh@tv4.se

Kanske kan Lars Lagerbäck säga att VM-hoppet inte är över än? Ja, det är säkert inte omöjligt. Men att Portugal inte ska ta sex poäng mot Ungern och Malta nu när den svenska förlusten bjudit in dem, det tror inte jag.

Sverige har inte varit bra i detta VM-kval och därför är det inte konstigt att de svenska spelarna är på semester när VM går nästa sommar. Bittert och det är säkert slutet på en hel del spelares landslagskarriärer och jag hoppas att Lars Lagerbäck lägger av nu.

I stället får vi se ett danskt landslag som i kvalet uppträtt närmast svenskt – disciplinerat, effektivt och kontrollerat – fira en plats i nästa sommars VM.

Fattar inte varför det svenska mittfältet och backlinjen nästan ligger som ett rakt streck och bara väntar på dansken.

Just nu hör jag inga afrikanska trummor. Sydafrika är långt borta.

En sådan här stund vill jag aldrig byta jobb.

Han har varit skadad ett par månader i höst men kämpat sig tillbaka med sikte på VM-kvalet på Parken. Frågan är om det är rätt? Senaste målet i landslaget ligger mer än ett år tillbaka i tiden:

Larsson verkar ha tappat den spets han tidigare hade i avslutningarna och man kan knappt tro att det är 16 år sedan han var med och sköt Sverige till VM i en match på Råsunda…

…i och för sig tack vare att Reuven Atar sänkte Frankrike:

[youtubeplay id=”8CusZqaQL_g” size=”large”]

Man får ge Lars Lagerbäck att han tror på sina veteraner. De har gjort jobbet förut och får gärna fortsätta tills de själva lägger av. Visst, förbundskaptenen har släppt in lite nytt genom åren men Isaksson, Nilsson, Mellberg, Källström, Svensson, Ibrahimovic och Larsson har varit med ett bra tag och en del ser slutet på sina karriärer.

På något sätt hade det varit ett passande slut om Larsson tog Sverige till Sydafrika och både han och Lars Lagerbäck kunde sluta på topp, men det är sällan det slutar på det sättet i idrottens värld, även om jag hoppas att jag har fel.

Man kan säga att Tommy Jacobson – och de som stöder honom – vann på ett sätt eftersom man fick igenom ett extra årsmöte. Å andra sidan kan man säga att Christer Haglund o Co på andra sidan också vann eftersom de förhindrade att Backe blev mer än ett bollplank och att det extra årsmötet dröjer in till i november.

Så här är det i demokratiska organisationer där det finns stadgar som styr verksamheten och där man kan sätta sig på tvären och begränsa snabba turer. Det är givetvis på gott och ont, och det är nog rätt långt från finansmannen Tommy Jacobsons vanliga vardag.

Nu är det upp till klubbens medlemmar att besluta om finansmannen ska få ta över och pumpa in 25 miljoner, tillsätta en ny styrelse med en del gamla profiler som Ingvar “Putte” Carlsson och även ta in Hasse Backe under de sista fyra omgångarna.

Gissar att även om det måste dröja några veckor innan årsmötet ska hållas så kommer garanterat Backe att ansluta till Djurgården tidigare än det för att försöka rädda klubben kvar i allsvenskan.

Än så länge är dock striden inte över. “Tommy inser nog inte att många medlemmar inte vill ha honom och de andra kring Bosse Lundquist tillbaka och även om Patrik Asplund får dit många är det inte säkert att Tommy vinner”, säger en styrelseledamot.

Ja, ingen kan säga annat än att det blir dramatik kring Djurgården under hela hösten. Dels allsvensk kamp, dels maktkamp. Inte kan det vara roligt att vara Dif-fan.

Bara hoppas att medlemmarna verkligen tar vara på sin rätt att bestämma och röstar på det extra årsmötet.

Ändå är det slående att trots krisen är det fler journalister än någonsin som bevakar landslaget. Det är tv-bolag, tidningar, sajter, radio, bloggar, fans och så vidare och under de dryga tio år som jag varit en del av det har det fullkomligt exploderat.

Till Parken och VM-kvalet var det krig om pressplatserna, över 80 svenska journalister ville bevaka matchen på Parken, “bara” 52 fick plats. Och det är 50 procent fler än som var här i juni 2007 då det var EM-kval mellan Sverige och Danmark på Parken senast.

Måste också säga att det finns en enorm bredd i bevakningen om man ser till helheten, från korta och snabba nyheter till krönikor som beskriver allt från miljöer och stämningar till mer nörderi om spelvändningar i den sista tredjedelen.

Själv gillar jag att det skruvas upp som f*n inför VM-kvalet. Inte så att jag läser eller ser allt – det går väl knappast – men det är så oerhört många vinklingar och stories som man vänder upp.

De danska tidningarna är nästan värst på att skruva till sakerna i psykkriget men har också humor som Ekstrabladet i dag som skrivit den Zlataniska versen och till “Vi är röde, vi är hvide” ska man sjunga ett gäng verser, och en går så här:

Zlatans ego elsker alle, danske piger der vill knalde/Sätter Zlatan höjt till hest, ALLE ved jo, han er best.

Hittills av all bevakning är min favorit-grej Erik Nivas intervju med Behrang Safari där man verkligen kunde ta på hur nervös Lunds SK:s bidrag till landslaget är. Lite skakande att han är så nervös, hoppas inte Dennis Rommedahl har läst det.

Jag är nu på Parken och har blickat ut över arenan som är häftig och trycket brukar vara mäktig.

[youtubeplay id=”2nZa8eCnCSE” size=”large”]

Nu hoppas jag bara att jag slipper ett bord rakt under de danska fansen. För senast kastade de ölmuggar med ett innehåll som liknade öl men inte fullt ut luktade som öl. Det slutade med att jag munhöggs lite med Don Ö om det hela.

Jepp, dansken som i princip kostade sitt landslag en hel del när Sverige mötte Danmark i juni 2007 genom att slå ner Markus Rosenberg.

Och sedan spårade det ju ut fullständigt:

[youtubeplay id=”c7b9r4aMGgs” size=”large”]

Komiskt att en dansk journalist var tvungen att fråga Lagerbäck om vilken Poulsen han menade? Jacob eller Christian? Det finns ju två och den andra är lite mindre känd.

En dansk journalist som på rösten verkade rätt störd var tvungen att fråga Lagerbäck om vad han tyckte om det Poulsen gjorde senast lagen möttes på Parken? Ja, då kunde ju givetvis inte den svenska förbundskaptenen annat än hålla med om att han blivit arg om en av hans spelare gjort så.

Lagerbäck var noga med att poängtera att han inte känner Christian Poulsen, men att han verkar ha mognat och att han är oerhört betydelsefull för det danska landslaget.

Det var garanterat ingen ny psykning från Lagerbäck, men det var något som verkade provocera de danska journalisterna i varje fall.

Inte säker att gubbig är rätt ord men det är inget snack om att Rasmus Elm inte är som så många andra landslagsspelare. Han faller inte ner i klyschsnack utan tänker och tänker för att svara så rätt som möjligt, men samtidigt vill han akta sig för allt som kan bli rubriker.

Rätt kul när han var på en av DN:s reportrar som ville att han återigen skulle jämföra Zlatan med någon annan spelare. Då var Elm på hugget: “Nu är du där igen och ska jämföra”.

Men han släppte guarden en gång och sa att det blivit för slött i Kalmar FF. En man i Bladets armé av utsända högg direkt och såg ett lokallöp i Småland. Rasmus Elm erkände att det inte spelade någon roll hur dålig han var i Kalmar, han spelade lik förbannat. Därför hade det varit ett lyft att gå till Alkmaar för att han behövde skärpa sig.

Presskonferensen var annars en rätt stillsam historia. Roligast var väl att Lars Lagerbäck sa att landslaget ska äga Parken. Oklart om de ska köpa loss den ihop eller inte.

Till glädje för Simon Bank och många andra kanelbulleslukare så var det nybakta bullar i dag. Annat än de på Stadion som måste vara kvar från ett gammalt årsmöte i Dif.

Dessutom är inte alla spelare slutna som musslor. Fick faktiskt flera telefonnummer, även om landslagschefen Richt fick rycka ut eftersom inte alla spelare kan sina nummer i huvudet.

Richt körde med sådan där mobil med pekpinne, han är i målgruppen för just pekpinne…

Även en landslagslirare som undrade varför han inte blir inbjuden till Ekwall vs Lundh. Lugn, det kommer, men det kändes hett med Erik Hamrén som förhalar sitt kontraktssnack med Rosenborg så han är redo om ett litet tag. Att säga att man inte vill svara på frågan är ju samma sak som att säga att man är sugen – annars hade man ju sagt nej.

Höjdpunkten blev när mina kollegor uppvaktade mig med en rulle av förbundets tyska polistejp. Vilken kvalitet. Blir nästan rörd när jag känner den spänsten.

Hoppas att han skickar in en eller två bollar på Sörensen o Co på lördag kväll. Även om jag inte vet om Enhetslistan är mina killar, direkt. Fast det är klart, de gillar väl att cykla som jag men där är det nog stopp.

Fast det är långt i från givet att Jacobson får ta över klubben. Han är ju en del av den gamla ledningen som ihop med Bosse Lundquist drev klubben under en massa år men fick kliva av i vintras.

Och i den sittande styrelsen är långt i från alla positiva till att släppa makten till den gamla ledningen, även om det är Jacobson som blir ordförande och Lundquist stannar i riskkapitalbolaget.

Dan Svanell som lett initiativet ihop med Ronald Åman är dessutom representanter för det gamla styret.
De har på uppdrag av en del gamla Dif-profiler utrett det hela.

Men vad jag förstår så blev inte alla i styrelsen informerade om Jacobsons erbjudande och tankar, utan för en del av dem var det en överraskning som spred sig under gårdagen.
Något som knappast är bästa sättet att bli såld.

Samtidigt är Djurgården i en svår ekonomisk sits och då kan det vara svårt att nobba en lösning som ser till att räkningarna kan betalas – och dessutom kanske klubben kan sikta lite mer uppåt.

Räkna med ett febrilt arbete de närmaste dagarna kring Djurgården och där de olika falangerna mannar upp på varsin sida, allt för att se till att behålla makten och att man kan styra Djurgården på det sätt man tycker är bäst.

Snacka om att det kan bli spänt på fredagens styrelsemöte när det visar sig att vissa vetat om vad som varit i görningen, men inte berättat något för styrelsekollegan.
Bara det är underlag till en del problem.

Frågan är vad spelarna tycker? Och Andreé Jeglertz? Ja, det är en förbannat många frågor kring Djurgården.
Och det enda jag är säker på är att det inte är över än.

Han ratade dock följdfrågan om vilka spelare som inte håller i danska landslaget, även om Zlatan plussade Christian Poulsen‘, Jon Dahl Tomasson och den gamle legendaren Ebbe Sand (!).
Tänk att Zlatan hade koll på Sand.

Oj, oj, oj, de danska journalisterna höll på att koka över efter presskonferensen och de for som bålgetingar efter de andra svenska spelarna för att höra om vilka danskar som inte kan tänkas platsa i 4-3-3.

De senaste gångerna Sverige och Danmark mötts har det gått hett till i pressen och det lär inte bli mindre efter detta.
Ekstrabladet, BT och de andra har nu så det räcker.

Rätt kul att Zlatan sticker ut och inte bara tar de vanliga klyschorna. Om han nu tycker att danskarna inte kan fylla ut 4-3-3 är det ju härligt.
Och jag gillar att han siktar in sig på förstaplatsen i gruppen.

*****
Undrar om Lars Lagerbäck och spelarna lägger fokus på rätt grejer? I dag stoppades alla spelare från att gå raka vägen in till presskonferensen för att spelarna ska slippa beblandas med presspacket. Fast det är kanske så man vinner VM?
*****
De flesta svenska spelare tycker att Sverige är bättre än Danmark. Bra eller dåligt?
Kan inte riktigt bestämma mig – även om jag gillar att de har en åsikt.
*****
Mycket av förbundets polistejp på Stadion. Mmmm.
*****
Förstår inte varför man väntar så länge på Elmander och Hansson. Dåligt självförtroende?
*****

Vi behöver en danskdödare på lördag och han behöver vara vassare än min barndoms danskdödare i tv-serien NP Möller.
Här är danskdödaren på fotboll:

[youtubeplay id=”aO5MbWRkfFg” size=”large”]

I Solna-trakten satt nog alla AIK-fans och mös över att Lennart Johanssons pokal kommit än närmare att följa med Bojan Djordjic i spelarbussen ner till Göteborg 1 november – och redan klar för AIK.

Då försatte Stefan Selakovic de blåvita delarna av Göteborg i ett glädjerus när han nådde Jakob Johanssons nernickade inlägg och fixade segermålet.
Rättvist? Livet är inte rättvist.

Ändå imponerande att detta skadedrabbade IFK kunde resa sig mot ett vasst Gais – tänk om Benny Lennartsson varit med hela året – och att man matade på framåt trots att man hade svårt att utnyttja de skarpa lägen man skapade.

Överhuvudtaget ett fantastiskt derby med ett öppet, tempofyllt, passionerat och hårt spel som böljade från straffområde till straffområde.
Att läktarna var fyllda och livliga gjorde det till en njutning att följa matchen.

Förlösningen när Selakovic sedan petade bollen förbi Dime Jankulovski på överyid var smittande. Inser att man inte känner så om man har sympatierna i Gais, Elfsborg eller AIK, men som neutral är det häftigt att uppleva de scenerna.

AIK leder nu allsvenskan med en poäng och det är inget snack om att Göteborg har det tufft mot Malmö i nästa omgång när Solna-laget plockar en enkel trea hemma mot Gefle.
Ja, man kan vända och vrida på det – men jag tror inte det avgörs förrän 1 november.

Mitt tips just nu:
AIK: Gefle hemma – 3p, Hammarby Råsunda – 1p, Örebro hemma – 3p, Blåvitt borta – 0p
Blåvitt: Malmö borta – 1p, BP borta – 3p, Halmstad hemma – 3p, AIK hemma – 3p
Då vinner IFK med 60 poäng före AIK som stannar på 58 poäng.

Elfsborg då? Ja, jag trodde på att Borås-laget skulle kliva förbi AIK på slutet, men i och med 0-0 i söndags känns det inte lika aktuellt längre, för jag tror kanske inte man tar tolv poäng till.

Snacka om att det är en kostsam seger för Hammarby, och jag är osäker på om de som drivit bort honom ens kan greppa det. Tror de att detta hjälper Simon Helg att skjuta fler mål som mot BP?

Klubben får definitivt inte lättare att få styr på sina ekonomiska problem. Vilka sponsorer vill kliva in nu?
Och hur ska man kunna styra klubben om ingen vågar vara ordförande? Vem vill ta den rollen?

Givetvis tar ju spelarna också intryck av att ledare och styrande blir hotade. Det är spelarnas arbetskamrater som råkar illa ut.
Och den som tror att Hammarby mår bra av noll kontinuitet är fel ute.

Att Thorsell som bara suttit i tre månader ska vara skuld till alla problem som Hammarby brottas med är ju löjligt.
Han fick knappt chansen att sätta sin prägel på klubben innan hoten och hatet drivit honom på flykt.

Lite förvånad är jag att Staffan Thorsell viker ner korten redan, som chefredaktör på Expressen kände jag honom som en person som stod upp mot de mörka krafterna, och jag gillade hans skarpa brev mot de falska fansen häromveckan.

Tyvärr tror jag att skyddet som chefredaktör var betydligt vassare än det som en förening med ekonomiska problem mäktar med. Att sådant ens behöver diskuteras är förbannat sorgligt och det är som om striden redan är förlorad till viss del när vi befinner oss här.

Det enda positiva som kan komma ur avhoppet är väl att fler och fler inser hur det verkligen står till, och att starkare krafter agerar mot dem som förstör för fotbollen.

Klart är att de här så kallade fansen tagit sig långt i klubbarna på ett eller annat sätt – det är inte bara ett Hammarby-problem – och nu sätter agendan på ett sätt som väl få personer kring klubbarna egentligen kan acceptera.