Tidigare Norrköping och Landskrona-spelaren Hasan Cetinkaya har sytt ihop ett lag av kontraktslösa spelare i Turkiet. Tanken är att spelarna ska kunna träna ihop på semesterorten Antalya och sedan spela match mot bra motstånd för att förhoppningsvis få nya kontrakt.
Många storlag är där på träningsläger i samband med sina vinteruppehåll och samtidigt är det januari då en del av klubbarna letar förstärkningar inför avslutningen av säsongen.
Gänget som dragit dit är rätt meriterat: Kristoffer “Poppen” Björklund, Abgar Barsom, Markus Jonsson, Haris Laitinen, Kristoffer Näfver, David Durmaz, Emra Tahirovic, Andres Vasquez, Anatoli Ponomarev, Christos Christoforidis och Felix Magro.
En rätt häftig idé och jag förstår att spelarna nappar på det, även om de får pröjsa resan själva. De får ju ett ställe att träna på och visa upp sig0. För verkligheten är att marknaden är grymt tuff just nu och då krävs nya grepp. “Desperate times call för desperate measures.”
Ta bara en spelare som Markus Jonsson. Varit säkerheten själv i dubbelvinnande AIK och ofta varit med i landslaget på vinterturnén med ett extra plus för straffskyttet. För några år sedan hade han redan haft nytt kontrakt. På samma sätt som Abgar Barsom hade haft mer att välja på.
Eller ta en spelare som Fredrik Risp, som inte är med i det kontraktslösa laget men som letar ny klubb, och som fortfarande inte hittat något alternativ. Trots att han inte kostar något i inköp och att jakten pågått ett bra tag.
I dagsläget är klubbarna i allsvenskan försiktiga med erbjudanden och lönerna är därefter. I Norge är det riktig kris och det kryllar av Bosman-spelare och klubbarna har inga resurser till satsningar. Likadant är det i stora delar av Europa.
Varför? Ja, givetvis är det så att de flesta klubbarna under en rad av år levt över sina tillgångar men att intäkterna då åtminstone ökat. Nu går intäkterna åt andra hållet. Tv-intäkter i mindre ligor är inte givet stigande, publiken rasslar inte på som tidigare och finanskrisen gör att sponsorer drar ner på satsningarna.
Lägg till att förutom Manchester City, Barcelona, Real Madrid och några andra få undantag så handlar även de större och rikare klubbarna mindre. Ta bara Liverpool som måste sälja först och inte ens då är det säkert att man får handla.
Det gör att vi inte får någon “trickle-down-effect” inom fotbollen – det vill säga att det rasslar inte ner tillräckligt med pengar i systemet längre. Allsvenskan har exempelvis inte sålt en enda spelare till utlandet i höst. Därför har inte heller de allsvenska klubbarna fått in några pengar att investera vidare.
Chansen till kontrakt för spelarna i det svenska laget i Turkiet är därefter. Väldigt liten. Fast om man inte försöker så kan det aldrig gå, och för alla spelare med kontrakt så gäller det att sitta nöjda.
Och för en hel del av dem som är i Turkiet väntar en brutal verklighet – där det handlar om att sänka krav och kanske släppa tillvaron som proffs helt och hållet. Vi snackar om att ta ett vanligt kneg och bara spela fotboll vid sidan. Trippen till Turkiet kan vara de sista sötebrödsdagarna…