Rattade in den uppskjutna matchen Chelsea-Manchester United på italiensk PPV och såg hur topplocket gick på Sir Alex Ferguson. Inte utan att jag fattar skotten. Att brassen David Luiz fick vara kvar på planen efter hans misshandlande av Wayne Rooney och Chicarito, ja, det är en gåta. Lägg till en billig straff, Nemanja Vidic utvisad och avstängd mot Liverpool och att ligan plötsligt är öppnare än tidigare.
Samtidigt måste man hylla Chelsea som gjorde det bra när man vände 0-1 till 2-1 och även om man hade hjälp av domaren så är det nog många som inser att det har även United haft genom åren. Och trots allt spelade Rooney och gjorde mål bara dagar efter en armbåge som inte var så snygg.
Viktig seger för London-klubben som spelar för två saker: att vinna Champions League och att ta minst en fjärdeplats i Premier League. Insatsen mot FC Köpenhamn visade att man är på uppgång och mot United fick Ancelotti se ytterligare ett kliv mot det lag som dominerade ligan i höstas. Än har inte Fernando Torres nätat och han har en bra bit kvar till den anfallare som skrämde försvaren i England, men det kommer säkert.
För United ser det plötsligt bistert ut inför mötet med Liverpool där mittförsvaret ska bestå av Smalling och Wes Brown och där Liverpool hoppas mönstra Andy Carroll. Ja, det blir en rejäl prövning för Sir Alex och för Kenny Dalglish vore det en symbolisk viktig seger om man kunde stoppa United från att rycka, och därmed i jakten på att nå en 19:e ligatitel eftersom klubbarna ligger på vars 18 triumfer.
Och om Arsenal piskar Sunderland på lördag är trycket på United sett till att tappad poäng kan innebära tappad serieledning när Wengers lag spelar sin uppskjutna match. För oss som inte har hjärtat vare sig i London eller Manchester är det en häftig kamp om att få höja Premier League-titeln.
Vilken klubb som vinner? Jag tror fortfarande på United, och det blir intressant att se hur Arsenal hanterar förlusten i Ligacupen och tänk att Ferguson och Wenger kan mötas i FA-cupen om bara Arsenal fixar Leyton Orient. Bara det är något att s e fram emot.
***
Inte förvånad att de fula tagen hinner i kapp Ola Toivonen. Så brukar det vara, samtidigt får anfallare ruggigt mycket stryk och att man då ger tillbaka är inte konstigt.
***
Efter tre hårda dagar i skidbackarna i de italienska alperna så inser jag att min ålder inte bara hunnit i kapp mig, den har kört förbi också. Benen värker och sängen lockar redan vid 21-tiden, detta trots att jag knappast kört galet. Snarare är det pensionärsvarning när jag kommer svängande.
Inte utan att jag undrar hur det var förr tekniskt möjligt att röja halva natten på olika diskon innan man klev upp tidigt och sedan åkte skidor till sen eftermiddag innan det var dags för ny utgång. Ja, det är omöjligt att förstå när jag kämpar med att hålla mig uppe efter en öl till middagen.
Att resa på sportlov under Stockholms-veckan ger sjukt många Solsidan-vibbar. Bara att imponeras av hur skickligt Felix Herngren fångat vår samtid. Som pappan jag åkte lift, det kunde ha varit Freddan. Han inledde med att berätta för sina barn att han inte ville kritisera dem, sedan gjorde han just det, och förklarade hur viktigt det var att hälsa på folk och inte sträcka fram en fisk.
***
John Hartson har gått till attack mot Wayne Rooney. Den förre anfallaren anser att United-stjärnans armbåge kunde ha dödat James McCarty och dessutom borde domaren Mark Clattenburg bli avstängd sett till hur han dömde.
För egen del är jag osäker på om Hartson är rätt man att snacka. Det finns en radda exempel på hans olika övergrepp och det värsta är det på förre lagkamraten Eyal Berkovic:
[youtubeplay id=”2BtONGvHr98″ size=”large”]
Även om FA straffade honom så gick Hartson alldeles för långt alldeles för många gånger. Därför klingar det falskt när han nu sänker Wayne Rooney verbalt och kräver handling från FA.
***
Rätt kul att läsa oddsen för de olika nominerade till Guldskölden och det är bara att inse att man kanske inte ska gå in med hela pension på att jag tar hem några priser. Men halva? Nja, det känns ytterst osäkert att spela på det, men det är klart att Ekwall vs Lundh är en fin outsider.
***
Ibrahimovic vs Cavani blev mest Pato. Den unge och tidigare så kritiserade brassen var matchens starkaste kort och stod för snygg passning till 2-0 och pangade in 3-0. Ändå slående hur stor “Ibra” är, eftersom han fick sin beskärda del av credden på Sky som visade matchen i Italien.
Dessutom en ruggigt vass produktion av matchen, nästan engelsk Sky-klass, vilket man sällan ser från serie A.
***
Inte hämtat mig än från utspelningen som Swansea stod för i lördags. Scott Sinclair gjorde kaos med Leeds United. Om Swansea inte går upp lär man inte få behålla den förre Chelsea-spelaren och man kan redan utnämna honom till årets klipp sett till att han inte ens kostade sex miljoner kronor i inköp.
***
Jonas Olsson vs en Stoke-tavla blev ingen jämn match. Fattar dock inte att Stokes manager Tony Pulis orkar hetsa upp sig över en sådan sak.
***
Glad att min kollega Ekwall får än mer hjälp att hålla svälten vid dörren.
***
Erik Hamrén har säkert funderat en hel del kring platsen som vänsterback i EM-kvalet. Skulle han peta Behrang Safari eller inte? Ja, alla mins mötet med Holland där han åkte av i paus och sedan var han bänkad mot Tyskland.
I samband med dubbelmatcherna på Cypern så fick både Safari och Oscar Wendt spela varsin match från start – och ingen var direkt stark och Safari var dessutom inblandad i en straffsituation. Så man kan inte påstå att någon var given.
Nu är det färdigfunderat eftersom Safari gick sönder och därmed är Oscar Wendt given. Eller ska Martin Olsson eller Pierre Bengtsson kliva in. Nej, Oscar är klar, Oscar är klar, som Glenn Hysén sagt.
***
Är det inte något underligt kring Palermo-Udinese?
***
För den insatsen i reklamvärlden så hoppas jag att kollega Kåmark får så att det räcker till några fastighetsinvesteringar och blir över.