[youtubeplay id=”eEVLJNk5wy0″ size=”large”]
***
FC Barcelona har precis börjat fira klubbens tredje raka ligatiteln efter att ha klarat 1-1 borta mot Levante. En pinne räckte för att Messi, Xavi, Puyol, Piqué o Co skulle kunna börja korka upp ett batteri med cava. Bara att bocka och buga och tacka för en magnifik säsong med många uppvisningar, inte minst 5-0 på Real Madrid.
Inte nog med det, Pep Guardiola har även styrt Barça till finalen i Champions League på Wembley (klassisk mark för alla fans efter triumfen 1992), och även om det inte blir sex titlar som under Guardiolas debutsäsong så är klubben antagligen Europas bästa. Det räcker inte med att man vinner, oftast är det grymt vackert och fortfarande kan man nå 100 gjorda mål.
Real Mourinho fick nöja sig med cuptiteln, vilket ju är bättre än inget, men det blev knappast någon klang-och-jubel-säsong för huvudstadens lag. Sex poäng efter Barcelona med två omgångar kvar och dessutom utslaget mot Barcelona i CL-semin, och inte sällan utvisat, och det är förståeligt med besvikelse i Real-campen.
Fast det värsta är att Real är 19 poäng för närmaste lag, Valencia. Barcelona är alltså 25 poäng före trean. Fjärdeplacerade Villarreal är 30 poäng bakom Barça. 30 poäng! Hur kul är det? Ja, inte alls, och min känsla är att det senaste tv-avtalet som de två storklubbarna tecknat har spätt på skillnaderna.
I den spanska ligan existerar inte solidaritet, utan där har Real och Barça tecknat varsitt separat tv-avtal som började 2006 och gäller fram till och med 2013. För de åren drar Real in cirka tio miljarder kronor och Barça är inte långt efter med nio miljarder kronor. För resten av ligan blir det ungefär lika mycket att dela på för 18 lag. Ja, ni fattar.
De andra lagen i La Liga vill ha en modell som finns i Premier League – där hälften av pengarna går ut i grundsumma resten efter placering och tv-exponering – men de två storklubbarna har hittills hållit emot. Motförslaget från Real och Barça är att man vill behålla samma summa som senast, men kan tänka sig dela på allt man tar in utöver det. Generöst!
Frågan är om inte jättarna riskerar att döda La Liga? Vem vill se en liga som är så dominerad av två lag? Visst är det häftigt när det är el clasico och när Real och Barça spelar i Champions League, men den inhemska ligan är det som är vardag och där det handlar om 18 andra hemmamatcher som helst ska vara heta.
Sedan 1985 har antingen Real Madrid eller Barcelona vunnit 23 av 27 möjliga ligatitlar, och det är ju knappast något som hetsar upp andra än klubbarnas fans. Okej, de är många, men jag fattar inte att man inte vill ha mer motstånd och jämnare ligaspel. Jag går i varje fall inte i gång på något som ofta avgörs tidigt och där man känner igen vinnarna.
Dessutom har ju La Liga börjat ändra i avsparkstider för att bli mer gångbar i andra delar av världen och ta upp konkurrensen med Premier League (den engelska ligan fick inte till någon ökning av priset i England men ute i världen mer än fördubblade man intäkterna för 2010-13) och en förklaring är säkert att det finns några fler topplag i den serien.
Tyvärr är utvecklingen likadan i de tre största ligorna, och även i England och Italien är det få lag som turas om i toppen, men topparna där är bredare än i Spanien och det gör det mer intressant, och det är inte fullt lika ojämnt som det varit i Spanien på senare år. Vilket borde även få ledningarna för Barcelona och Real att vilja släppa in konkurrens.
Tyskland visar som vanligt en annan trend med många olika vinnare om man räknar bort Bayern München som vinner vartannat år, men så tappar också nya mästarklubben BVB Dortmund direkt en av stjärnorna till Real Madrid. Nuri Sahin hann knappt fira Bundesliga-titeln innan han skrivit på för en av klubbarna i två-klubbs-La Liga.
En liga som domineras av två lag än mer är den skotska och där har de två storklubbarna Rangers och Celtic fått mer eller mindre ekonomiska problem, och värdet på deras tv-rättigheter är inte särskilt stort. Bolaget som betalade mycket, Setanta, gick i konkurs och det avtal man fick acceptera var på en betydligt lägre nivå och har lett till en nedåtgående spiral för den skotska ligan.
***
Helt övertygad om att Zlatan Ibrahimovic stannar i Milan. Ändå lockar tanken med Manchester City, mest för att se hur han hade hanterat spel i Premier League. Under Roberto Mancini hade han fått sina möjligheter och om bara Carlos Tevez stannar så hade det varit en häftig duo. Är dock osäker på om han blivit en succé.
***
De allsvenska arenorna får besök av fler scouter och klubbar än tidigare, men frågan är om det blir så många affärer. En del agenter pratar om att dels är kvaliteten på spelare för låg, dels är det fortfarande stiltje på marknaden. Mohamed Bangura, de tidigare aktuella MFF:arna, Wanderson, Gerndt, Almebäck och en del andra heta från i vintras har kanske inte glänst så mycket så klubbarna kastar bud på dem, och det talar för att de kanske får stanna.
Att det inte är lika lätt att få jobb ute i Europa visar väl den rad av svenska landslagsmän som är Bosman och som ännu inte har klart med nya klubbar: Sebastian Larsson, Oscar Wendt, Behrang Safari, Mikael Antonsson, Johan Elmander, John Guidetti. Där finns även andra Bosman-spelare: Fredrik Stenman, Andreas Landgren Fredrik Risp, Fredrik Ljungberg (för inte kan väl Celtic behålla honom) och Petter Hansson.
Sedan finns en del spelare som varit på lån som nu får återvända till klubbar de tidigare lämnat för att det gått trögt där: Marcus Berg, Mattias Bjärsmyr, Markus Rosenberg. Lägg till att spelare som Andreas Granqvist, Rasmus Lindgren och möjligen Kim Källström kan tänka sig flytta av olika anledningar och bara har ett år kvar på kontraktet.
Givetvis finns det bud och kontrakt för en hel del av de jag listat, men grejen är att för några år sedan hade inte framtiden varit så oklar för så många som den är nu. Vilket måste vara pressande för en del av spelarna som tror och hoppas på stora pengar, särskilt när man är Bosman, och så är inte buden så saftiga som man hoppats.
***
Bojan Djordjic ungersk mästare. Grattis!
***
Förstår att Simon Thern tröttnat på att jämföras med farsan, men han får nog leva med det ett tag:
Apropå jämförelser så minns jag när Daniel Andersson skulle spela i riktiga landslaget 1997 och ville slippa snack om brorsan. Han och Patrik vägrade ställa upp på bild ihop och de gjorde allt för att det inte skulle gå att plåta dem ihop ens på träning.
***
Syrianska och AIK ska under torsdagen få domen efter den avbrutna matchen, och känslan är att nykomlingen kan räkna in första segern och att det inte blir omspel. Tror dessutom på böter för bägge klubbarna. Rättvist? Omöjligt att säga sett till att man inte har allt material, men det är svårt att döma i sådana här fall och det är ett måste att SvFF:s Disciplinnämnd verkligen kan visa att de vet vilket lags fans som kastade knallskotten.
***
Senaste ESPN Magazine har tema pengar och många intressanta artiklar. Mest slående är statistiken som presenteras, där en undersökning från 2009 visade att fyra utav fem NFL-spelare antingen var bankrutta eller i ekonomisk nöd blott två år efter att de hade slutat spela. I NBA var tre av fem bankrutta fem år efter att de slutat spela.
Om ni nu undrar hur en del vanliga fotbollsspelare kan bli utblottade trots att de tjänat brutalt mycket pengar under en kort tid. Skälen i den amerikansk proffsidrotten är olika, en del blir lurade, en del förstår inte att de inte kommer tjäna så här resten av livet, en del satsar på fel saker och en del blir utnyttjade av familj och vänner.
Bland annat berättar NFL-spelaren Rahim Brock att han tröttnade på att alltid bjuda sina vänner på restaurang, så en gång när notan på 2000 dollar kom in så smet han i väg och kom inte tillbaka. Istället stod han gömd och kollade in hur hans vänner började bråka om notan. Om vem som åt mest. Om vem som var arbetslös. Om vem som glömt plånboken.
Coolast var ändå pitchern Heath Bell som sa att han aldrig hade problem med “gold-diggers” eftersom han var gift och dessutom inte var så vältränad. “It’s always funny when women say thing like: “Oooooh, you look good.” I don’t. I’m the fat guy.
***
Återigen sitter jag med en hög kvitton och en deadline på TV4:s ekonomiavdelning som närmar sig. Varje månad skjuter jag upp och tänker att nu har jag 30 dagar….och sedan sitter jag i skiten. F*n!
***
Manchester City är inte bara klart för Champions League, klubben har även fattat att man ska bjuda till. Ta bara att man på hemsidan lagt upp en kvart ihopklippt och exklusivt material från spelartunneln i samband med matchen mot Tottenham och det är rätt kittlande att se det och känns sig så nära.
***
Syrianska drog in 14,9 miljoner kronor 2010. det år man tog sig upp i allsvenskan och jämför man med konkurrensen i superettan så var det hela elva klubbar som hade mer pengar att röra sig med. Värstingen var Hammarby som inklusive spelarförsäljningar tog in över 60 miljoner, nästan dubbelt upp mot tvåan Sundsvall.
Allt finns att läsa i förbundets sammanställning av ekonomin i superettan, och där det framgår att snittlönen för en spelare i superettan stigit från 18 000 i månaden 2009 till 21 000 i månaden 2010. Kanske tack vare Rami Shaaban o Bajen?
Mest imponerande i Syrianska-fallet är att av klubbens omsättning går mindre än hälften till löner (48 procent). Värstingarna är numera konkursade Örgryte Fotboll AB (137 procent av intäkterna gick till personalkostnader) och Ängelholms FF (95 procent). Hammarby klarar sig på 54 procent men då ska man veta att man omsatte fyra gånger så mycket som både Syrianska och Örgryte så att lönekostnaden är egentligen dubbelt upp mot vad de klubbarna omsatte.