There is only one Gary Speed
Lundhs blogg
Gary Speed finns inte längre. Döden är alltid svår att greppa, extra svårt blir det av att Speed bara var 42 år och verkade full av energi när han nu fått fart på Wales landslag, men verkligheten är inte alltid som den ser ut på ytan. Oerhört sorgligt och Storbritannien är verkligen skakat av beskedet. Ta bara hans vän Shay Given som ändå stod i mål för Aston Villa:
Alla från premiärminister David Cameron och Labour-ledaren Ed Milliband (Leeds-fan) till Speeds gamla rivaler och lagkamrater och klubbar sörjer honom. Robbie Savage är rörd. Precis som Howard Wilkinson. Precis som publiken i Swansea där applåder tar över och man hör “There is only one Gary Speed”.
Kan inte annat än respektera och uppskatta Kenny Dalglish för att han bestämde att Craig Bellamy, som sett upp till Speed och kände honom väl, inte skulle spela mot Manchester City efter beskedet. Liverpools manager var rak: “There is no way a game of football is more important than grieving, so I made the decision for him.”
För mig är Gary Speed en av flera unga spelare (David Batty var en annan) som gav liv till min klubb Leeds United när man kämpade sig tillbaka till den engelska förstadivisonen våren 1990 efter åtta långa år. Blott två år senare var just Speed och Batty bland de viktigaste spelarna när Leeds vann ligan framför Manchester United.
Gary Speed var en gentleman och tog aldrig till några fula kneps utan stod för ett spel som mer handlade om att ge sitt yttersta och leda med den inställningen som exempel. Nej, han var ingen teknisk virtuos eller något bollgeni utan snarare en fotbollsjobbare som gjorde sitt skift och höll hög kvalitet oavsett position.
Här är en fantastisk hyllning av en Leeds-supporter. Jag deppade den dagen Leeds släppte Gary Speed till Everton för han hade blivit en symbol för klubben, men som de flesta fans vet så håller man koll på gamla favoriter även i andra klubbar. Han borde ha fått vinna mer men hittade inte riktigt rätt i klubbvalen eller saknade flyt.
Speed hade ändå en stor karriär och är en av fem spelare som gjort över 500 matcher i Premier League för Leeds, sin barndoms favoritklubb Everton, Newcastle och Bolton och 85 A-landskamper på Wales. Men framför allt var han en sjysst spelare och person vilket framgår av alla rörande hyllningar på twitter.
Givetvis kunde han spela fotboll och det är häftigt att se gamla bilder och få minnen av en stor spelare:
[youtubeplay id=”dGRkRDE6Cio” size=”large”]
Publicerad 2011-11-27 18:34