![]()
Frågan är vem som fyller det och tar befälet i svensk fotboll? Kanske ingen fråga som engagerar de flesta, men det är de styrande som kan påverka inriktningen på svensk fotboll och när vi tittar tillbaka om några år kommer vi att se vem som kliv in och vilka följder det fick.
Att Lars-Åke Lagrell avgår som ordförande i Svenska fotbollsförbundet 23 mars och att tidigare domaren, S-kommunalrådet i Emmaboda, U21-EM-generalen Karl-Erik Nilsson tar över ordförandeklubban efter att ha vunnit kampen är välkänt.
Hetaste rivalen Lars-Christer Olsson fick inte ens chansen att möta många av de röstande, så tungt stöd hade Nilsson av en del gamla fotbollspolitruker (Gunnar Larsson, Bengt Madsen). Den förre Uefa-vd:n Olsson hade också en vass motståndare i Schweiz.
Uefa-presidenten Michel Platini har otroligt nog lagt kraft på att vd:n som slogs för Lennart Johansson i Uefa-valet 2007 inte skulle få komma fram till köttgrytorna igen. Har tappat räkningen på alla exempel och personer som gett den bilden, av en fransman på jakt, och det senast på Fotbollsgalan i Globen.
![]()
Tror ni att Lars-Christer Olsson var bjuden till Fotbollsgalan? Haha, det är klart att han inte var. Varför skulle han vara det? Han är ju bara tidigare Uefa-vd och kandidat att väljas till ordförande i förbundet…ja, ni fattar.
Förutom att det är tragiskt att svensk fotboll låter sig styras från Schweiz så är det uppenbart att det är makten som överordnat för de allra flesta, inte vad man kan göra för svensk fotboll.
Där är det säkert ingen större skillnad om man heter Nilsson, Olsson, Erlandsson eller Lagrell. Först en rejäl blazer med ett fett emblem, och sedan bra förmåner. Därefter kan vi ta tag i visionerna. Det sista var något överdrivet, men det ryms en hel del sanning i det.
Nu står nästa kamp inom svensk fotboll. Vem ska ersätta Bosse Johansson som klev av som SEF-ordförande helt utan förvarning? Ska politrukerna Larsson och Madsen med sin S-märkta inriktning ta även den posten och därmed få ett bastant punggrepp på svensk fotboll? Eller får de mer reforminriktade makten över en viktig del av svensk fotboll?
I klartext är det så att Bosse Johansson inte alls tänkt hoppa av nu men jobbet tvingade honom, och därmed spårade hans ursprungliga plan ur. Tanken var att Lars-Christer Olsson skulle in som SEF-bas om några år när reformarbetet kring allsvenskan och superettan kommit längre.
Som det är nu befinner sig SEF i kvicksand och nye vd:n Mats Enquist har inget att ta avstamp på i sitt jobb. Kansliet är kvar i Malmö, generalsekreteraren Tommy Theorin är kvar på sitt jobb och inget talar för att han är särskilt sugen på att kliva av och det finns ingen ordförande.
Nu försöker Bosse Johansson och krafterna kring honom få in Lars-Christer Olsson redan till årsmötet 23 mars. Fotbollskanalen.se avslöjar i dag stadgeändringen som öppnar för en oberoende ordförande som inte är knuten till en klubb, och där är Olsson given.
Undrar om den andra sidan accepterar det? För även om ett ägarmöte i slutet av januari gett klartecken är det en annan sak när en del motkrafter kräver in gentjänster eller vill ha betalt för gamla grejer och man ser att Olsson tornar upp sig i horisonten.
Oerhört mycket kan hända när knivarna åker fram och det är kamp om makt och att ta en plats i blazerbrigaden. Den svenska familjen fotboll är är ingen bullbakande samling som kan vika ut sig i Family Living, utan den är mer en dysfunktionell släkt och där allt är tillåtet i kampen om en plats vid matbordet.
Visst, jag fattar att en del vanliga fotbollsfans varken orkar eller vill ta till sig hur en radda gubbar slåss om att sitta på hedersläktaren i blazer och styra svensk fotboll, men när alla undrar varför det går åt fel håll i många frågor så hänger det på dessa herrar.
Sett till Karl-Erik Nilssons yrvakna och populistiska Robin Hood-utspel så är det av yttersta vikt att han får en motkraft inom svensk fotboll. Inte så att Lars-Christer Olsson är någon Messias, men han har varit utanför Emmaboda och Uddevalla och jobbat, och sett och lärt sig en del som kan vara nyttigt för svensk fotboll.
I en tid då SEF måste jobba ännu hårdare för klubbarna och inte länge gå i Lagrells ledband så är det viktigt att få en stark ledare som vågar sätta sig upp mot förbundet och vara en del i styrelsen, och inte bara skälla när husse Karl-Erik Nilsson säger det.
Att Olsson dessutom blir en klubboberoende ordförande är naturligtvis helt rätt. Det kan aldrig vara smart att en av de största klubbarna med automatik ska ta ordförandeposten, för den ordföranden är aldrig fri.
Svensk fotbolls organisation är en rest av Saltsjöbadandan som präglat det svenska samhället under 70 år men som inte fungerar 2012. Om allsvenskan ska bli Nordens bästa liga och nå plats 15 i Europa kommer man behöva ta en del beslut som inte är så bekväma och då kan man inte ha en ledare som är insyltad i allt annat.
För om svensk fotboll ska ta kliv och utvecklas så behöver inte bara SvFF reformeras rejält – om Karl-Erik Nilsson är rätt man får vi se men han skötte U21-EM i Sverige på ett exemplariskt sätt – utan fler delar behöver rivas ner och byggas upp igen.
Helst hade jag sett att SEF delade på sig i en förening för de allsvenska klubbarna och en för superettan. Se bara på hockeyn, där Hockeyallsvenskan framgångsrikt etablerat sig under Elitserien och fått in tv-pengar som bara superettan kan drömma om.
Trots allt är det så att Ängelholm, Falkenberg och Ljungskile har väldigt lite gemensamt på de flesta plan – utom på fotbollsplanen – med IFK Göteborg, Malmö FF och AIK, och att 32 klubbar ska vara överens om en fråga är nästintill omöjligt. Det blir bara urvattnade kompromisser.
Den 23 mars vet vi om svensk fotboll mannat sig så att man tar sikte på att segla ut på större hav eller om man trivs att vara kvar i bakvattnet bara man får en fin logga på blazern och får rätt till fina förmåner.
***
Gillar att Milan kopplar in en stjärnadvokat för att få ner Zlatans avstängning från tre matcher till två. Men i kvällens cupsemi spelar svensken: Amelia; Abate-Mexes-Silva-Mesbah; Emanuelson-Van Bommel-Ambrosini; Seedorf; Ibrahimovic-El Shaarawy.
***
Kan omöjligt förstå Fabio Capellos uttalanden om John Terry. Om det inte är så att han vill sluta som förbundskapten. En sak om han haft hela truppen bakom sig och velat ena den, men som det är nu är knappast hela truppen bakom Chelsea-kaptenen.
***
Förstår inte riktigt upprördheten kring Fredrik Reinfeldts utspel om höjd pensionsålder. Han talar ju bara om verkligheten, och den är inte till fullo hans fel. Onekligen ett bevis på att alldeles för många svenskar inte lärt sig räkna.
Räkna kan de däremot på bankerna och jag ansluter gärna med både springare och lans om Anders Borg manar till väpnad attack mot SEB, Nordea, Swedbank och de andra piraterna. Förstår inte att de inte är ärliga nog att hissa Jolly Roger på sina byggnader.
***
Fortfarande inte hämtat mig från den svenska studion i samband med Super Bowl.
***
Markus Rosenberg har nog rätt i sin analys att John Guidetti klivit förbi, men nog borde Hamrén ta med “Rosi” till Kroatien för att känna på honom inför EM-slutspelet.
***
Humor att @Anfieldcat blev utsatt för ett gäng copycats på twitter.
***
För oss som minns Falklandskriget så är det inte utan att man höjer på ögonbrynet att Argentina uppkallar högstaligan efter den sänkta kryssaren General Belgrano. Även om det är självklart att hedra de oskyldiga soldater som dog i kriget så känns kopplingen till fotboll en aning udda.
***
Hur gör Patrice Evra på lördag? Skakar han hand med Luis Suarez?